Ladda ner utvalda sidor - Damstahl

Rostfritt stål och korrosionpåverka korrosionsförhållandena ganska mycket. pH-värdet är ju ettuttryck för koncentrationen (mer korrekt: aktiviteten) av vätejoner (H + )i vattnet och ju lägre pH-värde, desto högre koncentration av H + . Varjereaktion som innehåller H + är därför kopplad till pH-värdet och härkan vi notera att flera av de relevanta katodreaktionerna i Tabell 5.1sida 55 innehåller just H + . Såväl syrareaktion, syrereaktion, väteperoxidsom hypoklorit (som katodreaktioner) förbrukar H + och alla reaktioneraccelererar därför vid stigande H + -halt, dvs. sjunkande pH-värde.Alla mätningarär gjorda under"idealiska förutsättningar”Föroreningari vattnet6.2.4 Orenheter, salter och andra okända faktorerUtöver de miljöfaktorer som nämnts, kan en lång rad andra faktorerpåverka stålets beständighet mot punktfrätning och därmed CPTkurvornasläge. Det är värt att poängtera att alla laboratoriealstradeCPT-kurvor i bästa fall är rosenröda skildringar av en något merkomplex verklighet. Testerna är alla utförda med perfekt behandladelaboratorieprover utan vare sig spalter, slipspår, svetsar, anlöpningar,inneslutningar eller andra svagheter, varför resultaten från kurvorna äratt betrakta som bästa möjliga scenario. Det enda man kan vara helt säkerpå är att verkligheten aldrig blir bättre än laboratoriedata och i praktikenär det ofta mycket sämre (se Kapitel 10). CPT-kurvorna är därför alltidatt betrakta som vägledande och inte som absoluta sanningar.Trots detta är CPT-kurvorna utmärkta verktyg när man ska visa hur isynnerhet klorid och temperatur påverkar stålets korrosionsbeständighet,men precis som när det gäller korrosionspotentialen (se Figur 6.12) kanolika faktorer flytta kurvorna uppåt eller nedåt och därmed påverkastålets korrosionsbeständighet.Som illustreras i Figur 6.12 har oxiderande ämnen (oxidanter) generelltsett negativ inverkan på stålets beständighet mot punktfrätning men ävenämnen som inte är elektrokemiskt aktiva kan påverka CPT-kurvornas lägeoch därmed också de olika ståltypernas beständighet. En bra tumregeli det här sammanhanget är att ämnen som varken verkar oxiderande(som syre eller peroxid) eller nedbrytande på passivskiktet (klorid) oftastinverkar positivt på korrosionsbeständigheten. ”Orenheter” som t ex sulfat2- 3-(SO 4) och fosfat (PO 4) är inte elektrokemiskt aktiva under normalaförhållanden och de går heller inte lös på stålets skyddande oxidskikt,men precis som klorid kan de absorberas i stålets yta, vilket faktisktkan vara gynnsamt. Ju mer av ytan som upptas av korrosionsneutralajoner, desto mindre plats för klorid och faktum är att sulfat som tillsattsi samma molära mängd som klorid kan ge 10 °C extra i CPT. Sulfatverkar därmed under normala förhållanden måttligt inhiberande påkorrosion men effekten är inte helt säker. Det finns således exempel påpunktfrätning i helt kloridfria medier där mikrobiologisk aktivitet kanutnyttja sulfat för att skapa en mindre gynnsam lokalmiljö.90