groove 4 s01

Nummer 4 • 2004 Sveriges största musiktidningPJ HarveyVelvet RevolverSlipknotJolie HollandInfinite MassSahara Hotnights • Denison Witmer • Mattias Alkberg • Christian Walz • PetterAssid • Edward • Le Mans • Snook • Spring in Paris

Groove 4 • 2004Christian Walz sidan 5Tre frågor till Petter sidan 5Den goda smaken sidan 5Sahara Hotnights sidan 6Live kostar det på sidan 6In Flames sidan 7Ett subjektivt alfabet sidan 7Mattias Alkberg sidan 8Assid sidan 10Edward sidan 10Le Mans sidan 11Snook sidan 11Spring in Paris sidan 11Jolie Holland sidan 12Velvet Revolver sidan 14Infinite Mass sidan 17Denison Witmer sidan 17PJ Harvey sidan 18Slipknot sidan 22Albumrecensioner sidan 25Egenrecensioner sidan 26Vinylrecensioner sidan 32DVD-recensioner sidan 34Groove CD 4 • 2004 sidan 35I skrivande stund har värmensänkts sig över Sverige som enför aning om hur bra man kan hadet på sommarens alla festivaler.I solens omfamning är det svårtatt vara deppig. Eftertänksammaartister som Morrissey och PJ Harveysprider svalka men deras låtarskänker ändå glädje, speciellt PJ:s.Jag är dessutom riktigt stoltöver att vi i detta nummer av Groovekan presentera en fyllig artikelmed henne. Det känns som vi följtsåt i drygt tio år och att detta är dennaturliga avstämningen när vi bådagått från underground till att varaetablerade i respektive bransch.Det känns skönt att till slut mötasnär man utvecklats parallellt underen lång period. Och respekten förPJ Harvey är intakt efter att hasträcklyssnat på nya plattan UhHuh Her. Hon är på något sättsinnebilden av den artistiskt ochmänskligt besatta rockartistensom vill fortsätta utforska sitt (ochvårt) beteende- och känslomönstertills kraften sinar och kroppen gerupp. Det känns mäktigt att inse attmusik kan ha en större betydelseän som kuliss i en varuhiss. Lyckatill framöver, Polly Jean!I Grooves stora sommarnummersom kommer ut i mitten avjuni möter vi andra som rockarhårt. Korn, The (International)Noise Conspiracy, Sonic Youth ochHives leder fältet vad gäller gitarrock.Läs vad de har att säga i sistanumret innan sommarlovet.Hoppas vi träffas på HultsfredellerArvikafestivalen i vårt Groovetält,där kommer vi ha tävlingaroch specialerbjudanden för allasmaker.Gary Anderssonchefred@groove.seGrooveBox 112 91404 26 GöteborgTelefon 031–833 855Elpost info@groove.sehttp://www.groove.seOmslagValerie PhillipsChefredaktör & ansvarig utgivareGary Andersson, chefred@groove.seRedaktörNiklas Simonsson, info@groove.seLayoutHenrik Strömberg, hs@groove.seRedigeringGary Andersson, Henrik StrömbergAnnonserPer Lundberg G.B., per@groove.se0706–44 13 79Groove-CD & webAnn-Sofie Henriksson, ash@groove.se031–13 91 70För icke beställt material ansvaras ej.Citera oss gärna, men ange då källa.Tryckt på miljömärkt papper.Tryck Adargo Press ABISSN 1401-7091Tävla på groove.se!Du kan vinnaKorn KonsertbiljetterPetter CDKristofer Åström CDPaper Tiger CDTill Grooveprenumeranterlottar vi ut skivor medSlipknot (inkl t-shirt),Alanis&The Streets2 Groove 4 • 2004Sommartider hejhejplus biljetter tillArvika-, Kalas-,Mega Fezt- ochHultsfredsfestivalernaoch merDessutom på www.groove.se:Rea påGroovekläder!I vår exklusiva webshop kandu skaffa snygga t-shirts ochjackor med Groove-tryck i bästaGround Control-kvalitet.T-shirt99:–+fraktfinns i flera färgerGroovearbetareMartin AdolfssonKristofer AhlströmMats AlmegårdGary AnderssonDaniel AxelssonMikael BaraniRoger BengtssonTherese BohmanJonas ElgemarkMattias ElgemarkAndreas ErikssonFredrik ErikssonMoa ErikssonSandra FogelJohannes GiotasTorbjörn HallgrenGroove görs i samarbete med:Annica HenrikssonJohan JoelssonRobert LagerströmJonas LiverödPer Lundberg G.B.Martin LundmarkThomas NilsonMia OlssonDaniel SeverinssonNiklas SimonssonMagnus SjöbergMathias SkeppstedtMoa StriddeHenrik StrömbergJosefin Öberg

www.ahlens.comAlanis MorissetteSo Called Chaos. CD 175· Släpps 19 maj.AshMeltdown. CD 175· Släpps 19 maj.The StreetsA Grand Don’t Come For Free. CD 175· Släpps 12 maj.Infinite Mass1991. CD 149· Släpps 12 maj.Just nu på Åhléns! Välkommen in.Priserna gäller t o m 26/5, så länge lagret räcker.Ett hus, tusen möjligheter.www.groove.se 3

4 Groove 4 • 2004

Christian WalzEgen lyckas smedMed sitt varma amerikanskinspireradesoulsound är Christian Walz en relativtudda fågel i musiksverige. Silkeslenaharmonier värmer lyssnaren i den ruggigavårvinden, så var det på självbetitladedebuten som kom för fem år sedanoch effekten är snarlik nu när Paint byNumbers är på väg. Först ut, superskönasingeln Maybe Not pekar mot enmjuk och härligt behaglig platta.– Men det är ganska så spritt, jag låsermig inte vid en stil. Varje låt är verkligenviktig, dom är som egna individer. Dommåste tas om hand väl.Och finstämda balladen Never BeAfraid Again har förmodligen fått entrygg uppväxt hos Christian. Den kännsi alla fall övervägande harmonisk i sinstarka övertygelse. I Will Let You Downär en annan av de nya favoriterna medett okomplicerat sommarsväng. Christianverkar ha tagit influenser från gamlasoullegender, Neneh Cherry, MichaelJackson och Prince och smält sammantill en egen brygd. Och det har tagit tid.– Ja, det är ingen dans på rosor att göraen skiva själv, det finns en överhänganderisk att man börjar negga efter etttag. Jag har haft ansvar för allting, allti projektet hänger på mig, så ens värstafiende är när man börjar fundera förmycket. Dessutom blir man blind förmaterialet till slut.Även debuten producerade ChristianWalz själv, bara 20 år gammal, menanledningarna till att det tagit så lång tidatt komma till skott nu är många. Hanhar fått barn och har bevisligen svårt attsläppa ifrån sig låtar, även om det kanvara den bästa känsla som finns.– Jag måste göra en skiva som har enmening, och inte bara för att en hyllai en skivbutik behöver fyllas. Processenär energikrävande men man får självförtroendeefteråt samtidigt som man lärsig mycket. Även om man inte har tidmed nåt fritidsintresse, haha! När manarbetar i studion känns det som manstår utanför resten av samhället.Han säger sig också ha en merav slappnad attityd till att folk tycker tillom hans låtar, prestigen har släppt.– Men ibland har man funderat vadskribenter har för rätt att ge artisterkäftsmällar när dom inte kan ge tillbaka!Jag har klarat mig bra, men sågningar avokända artister känns fel. Men det mantar åt sig mest av är oftast saker manmärker att man kunde gjort bättre.Även om låtarna självklart varit endel av länge nu, och att han känner demväl, finns det tillfällen när de överraskarhonom. Som när han hör en egen låt påallmän plats. Maybe Not har spelats endel på radio, men ännu har han inte fåttchans att smygtitta på omgivningen ochläsa av deras reaktion på det han jobbatmed under så lång tid. Men dessa tillfällenkommer alldeles säkert.Men det som gör störst intryck påChristian är när folk han inte kännerkommer upp till honom och berättarvad hans musik betyder för dem.– Jag blir jätteimponerad av folk somvill prata med mig om musiken, detkänns modigt av dom och det ger migoftast väldigt mycket.Gary AnderssonJonas Linell...Petter, som är aktuell med purfärska plattanRonin.Det har snackats om ”den nye Petter” i ochmed Ronin. Kan den vara för bred för dinafans?– Menar du att jag skulle tappa gamla fanseller?Kanske det. Eller vad tror du själv?– Jag vet inte. I mitt fall har jag nog tappatfans men också vunnit fans för varje skiva.Den skivan där jag hade fans från olika stilarvar nog Bananrepubliken. Det var nog mångaMitt Sjätte Sinne-anhängare som köpte denför att dom gillade första plattan, sedan vardet många som köpte den och gillade den föratt den var just Bananrepubliken, förstår du?Men jag har faktiskt inte tänkt så mycket pådet, den vanlige svensken är nog min publiknu. Nu släpper jag ny skiva, skit samma vilkasom gillar den.Så hur arbetade du med nya plattan då? Gickbara in och körde på och tänkte ”nu gör vi enny platta”?– Nej, helvete heller. Jag har ju nästan hållit påi tre års tid med den. Jag började i sluttampenav turnén på förra skivan. Dessutom blev jagpappa däremellan. Jag kunde göra lite jobb,sedan låta det vila i två månader. Men det harblivit mycket flängande, jag har kört så jävlamycket bil. Ner med Moneybrother, hämtaTimbuktu i Åre – det tar tid. Men det var sköntatt komma bort från Stockholm och spela ini Göteborg lite. Generellt har jag lekt mycketmer med musikaliska influenser nu. Jag lyssnarmycket på reggae hemma, vilket märks i låtenSofta ner. Den kom till två dagar innan skivanskulle in i fabriken. Låten har budskapet attta det lugnt, men det var den mest stressadeinspelning jag varit med om [skratt].Niklas SimonssonDen goda smakenHäromdagen var jag på loppmarknad ochköpte med mig en bunt gamla skivor: Carolasförsta skiva, romantisk Hawaiimusik medYngve Stoor från femtiotalet, en CocktailInternational-platta från sextiotalet, en BjörnSkifssamling från sjuttiotalet och en singelmed Venga Boys nittiotalshit Boom, Boom,Boom, Boom!!. Alla för två kronor styck. Påvägen hem möter jag en bekant som jag stoltvisar mina fynd för. Han tittar helt oförståendepå mig och säger ”Tycker du verkligen attsånt är bra på riktigt?”. ”Nej, säger jag. Det ärbara roligt. Jag lyssnar på det ironiskt.”När jag kommer hem funderar jag liteöver det där. Som tonåring avskydde jagCarolas musik och tyckte att åttiotalet vardet fulaste och töntigaste årtionde somnågonsin funnits. På den tiden var folk somlyssnade på sådant efterblivna bondtölpari mina ögon. Det samma gällde min syn påde som lyssnade på Vengaboys och BjörnSkifs. Idag tycker jag att Carolas Mickey ären skitbra låt och detsamma gäller BjörnSkifs urcharmiga Krama dig från 1975. Närman spelar den typen av låtar blir folk glada,sjunger med och fånar sig vilket är mycketroligare än den reaktion som till exempel TheSmiths framkallar på en fest. Detta trots attThe Smiths till skillnad från Venga Boys är ettav världshistoriens bästa band.Men det är kanske just det. Alla vet att TheSmiths är ”god smak” och alla på festen haralla Smithsskivor hemma i bokstavsordning.Att spela The Smiths på en fest är att manifesteragod smak – något som känns överflödigteftersom alla har den. Detta gällerkanske framförallt för folk i tjugonågontingålderni storstäder eller studentstäder. Närman är sjutton år och bor i en småstad däremotär det självklart att man hatar VengaBoys eftersom det inte finns något annat. Villdu gå ut och dansa så har du inget annat valän att lyssna på det som spelas på Energy.De flesta andra ungdomar känner inte enstill de största banden inom alternativ musik:The Smiths, The Cure eller Belle and Sebastian.Du blir en musikens krigare som slåssmot dumhet och okunskap genom att fnysaföraktfullt åt allt som pentatjejerna och fotbollsgrabbarnadansar till. Men numera närjag umgås i musikintresserade kretsar (i enstudentstad) är läget ett annat.Nu är det istället elitisterna som är denstörsta fienden. De som fnyser föraktfullt åtatt man gillar Britneys nya singel och sominte kan förstå att man kan gilla Britney OCHMagnetic Fields OCH Lil’ Kim OCH Morrissey.Jag sa detta till en av mina bästa vänner somska bli psykolog. Hon tittade analyserande påmig och sa ”Kan det inte vara så att det är dusom är elitistisk gentemot elitisterna? Att dugenom att lyssna på Venga Boys visar att duförstår något som inte dom förstår och att duredan varit i det musikaliska stadie där dombefinner sig och gått vidare?” Jag antar attdet hon sa innehöll en gnutta sanning. Menbara lite.Moa Erikssonmoa@groove.sewww.groove.se 5

Sahara HotnightsPunkbrudarnasom hållerJosefin bankar fortfarande likahårt på trummorna, gitarrernaduellerar ännu på gränsen till sammanbrottoch Maria spottar ur sigorden med explosiv framtoning.Allt är precis som vanligt i SaharaHotnight-land. Men ändå inte.För ett antal år sedan träffade jag ett ungtSahara Hotnights bland snöflingor ochkyla i Luleå. De hade nyligen släppt debutalbumetC’mon Let’s Pretend och yradefortfarande i ruset av den plötsliga berömmelsenoch de höga försäljningssiffrorna.Ingen kan väl ha undgått hypen som surradeomkring dem. När jag nu pratar medsångerskan och gitarristen Maria Anderssonhar mycket hänt. Ett andra album harsläppts, ett ytterligare börjar närma sigmållinjen och den internationella scenenhar fått upp ögonen för Saharornas kapacitet.Maria är trevlig och artig, men hon ärdefinitivt inte den mest lättpratade personjag mött. Jag får nästan pressa ur hennesvar och det blir många suckar följt av ”jagvet inte”. Det är inte precis vad man väntarsig från ett band som skulle kunna strömförsörjaen hel stad med sin liveenergi.Den 19:e maj ser nya plattan Kiss andTell ljuset. Redan nu har den dock korsatAtlanten några gånger, då den mixats i LosAngeles av Rob Schnapf, som tidigare jobbatmed storheter som Foo Fighters, Beckoch The Vines. När jag ber Maria berättaom skivan låter hon nästan överrumplad,som om hon aldrig fått frågan förut.– Jaa, vad vill du veta? Hmm… Jag tyckerdet är den perfekta blandningen av vårförsta och andra skiva. Första skivan varmer poppig och melodiös, andra skivan varsnabbare och hårdare. Och om man blandardet… Ja, den nya plattan är nog, jag vetinte, kanske mer dansant. Men vi är inte sådesperata efter att det ska vara en världsomvälvandeförändring på varje skiva.Trots det har Sahara Hotnights harförflyttat sig en bra bit från startrutan.Kiss and Tell har ett bredare utbud änderas tidigare skivor, utan att för den skulltappa sin nisch. Kaxigheten finns kvaroch Marias röst vandrar från fortissimoner till sårbara, trevande toner. Klockrenamelodier omslingras av bakgrundsköreroch såväl åttiotalssynten som sextiotaletskäcka refränger har smugit sig in.När de började spela tillsammans påmellanstadiet var Nirvana en stor ochbetydelsefull influens. Numera nämnerde istället band som Cars och CrowdedHouse. I utländsk musikpress har dekallats en kvinnlig version av The Hives.– Jag blir inte förvånad längre, folk kansätta vilka andra bandnamn som helsti samma mening som vårt – till exempelMidnight Oil – och jag tycker inte att viligger speciellt nära. Om man inte lyssnarså mycket på musik ser man nog baraframför sig ett rockband som spelar snabbalåtar och har mycket distade gitarrer. Ochdet är det enda dom hör.Under våren och försommaren gör deett fåtal spelningar i Sverige, därefter styrde kosan mot USA och Japan.– Japanerna är ju inte precis råpackadeoch snubblar över varandra på konserterna,som svenskarna. Det känns nästanMia Olssonsom en klichébild av en japan – du vet, ståartigt och applådera.– I hela USA har det gått superbra. Detkänns som att vi har lockat till oss vartendakryp. Ibland blir man en sådan där somnästan tar för givet att folk ska kommabara för att man är ett känt, bra band.Dags att ta tempen på divafaktorn.Finns ni med på tio-i-topplistan över världensbästa band?– Ja, jag tycker inte att man är så bortskämdmed bra band. Jag kan vararå sugen på att se ett band som jag harköpt skivan med, men nio gånger av tioblir jag jättebesviken. Så jag tror nog attSahara Hotnights är uppe på topplistan.En solklar etta!Josefin ÖbergLive kostar det påGick häromkvällen och såg EinstürzendeNeubauten här i New York. Bandet går ut påscenen och Blixa tar mikrofonen:– Det är kul att vara tillbaka i USA, men dethär är sista gången, det finns för mångadjävlar här.Vad Blixa talade om är konsertarrangörenTicketmaster och ett relativt nytt bolagsom heter Clear Channel. Ticketmaster ärredan kända genom Pearl Jams protester,Neil Young och alla andra som vägrade attturnera så länge Ticketmaster hade hand ombiljettförsäljningen. Vad det ledde till var atten massa band inte turnerade och till sistgav upp. Nu spelar de alla för Ticketmaster,precis så mäktiga är dessa bolag.Vad är det då banden klagar på? Jo, attTicketmaster har otroligt höga biljettpriseroch det är inget banden kan göra någotåt – plus att det är pengar som de självaaldrig ser. Sedan tar de också ut en massaextra avgifter – det är en behandlingsavgift,skatt, lokal skatt samt en avgift för att dufaktiskt köper en biljett. Senast jag användeTicketmaster så kostade biljetten 39 dollar(ungefär 290 kronor), sedan kom avgifternasom sammanlagt uppgick till 17 dollar (130kronor), vilket ledde till att när allt var betalthade jag gett 55 dollar för en 38-dollarsbiljett.Hela grejen är vansinne. På det tillkommerockså frakt.Men vad som nu har hänt är att ClearChannel har köpt upp de flesta rockklubbaroch börjat driva dem. Det var bland annatdetta som Blixa talade om. På deras nuvarandeturné så spelar Neubauten in konserten,bränner den på CD och en timme efter attkonserten är klar så kan man köpa den it-shirtboden. Men icke på Clear Channelägdaklubbar om inte de får procent påintäkterna. Och inte nog med det, de villockså ha 3 dollar från varje såld t-shirt. Dåde flesta mindre band lever på t-shirtförsäljningenär detta vansinne och flera bandhar nu inte längre råd att turnera, nu harNeubauten blivit ett av dessa. En del amerikanskaband har kringgått detta genom atthelt enkelt inte ha ett bord med t-shirts ochCD-skivor och sånt, de säljer bara från sinhemsida. Eller så finns exempel som Posiesoch Shellac som jag nyss såg som efter konsertendrog fram en plastpåse med t-shirtssom de satt på scenkanten och sålde direktefter sista låten. Ska det verkligen behöva gåså långt?En annan intressant iakttagelse är att deeuropeiska banden nu lämnar scenen underframträdanden för att gå ut från de rökfriaNew York-klubbarna för ett bloss. Amerikanskaband ignorerar förbudet, medan de väluppfostradeeuropéerna snällt lyder. Jag tyckerdet är lite gulligt. Både Blixa och Ville Valo iH.I.M. sprang ut mellan låtarna.MathiasSkeppstedtmas@groove.se6 Groove 4 • 2004

www.groove.se 7

Mattias AlkbergVill vara poetv for vendettaV for Vendetta av Alan Moore är en av de starkasteargumentationer jag läst för: A) Anarkioch B) Våld som metod för att uppnå det.Synd då att det är en tecknad serie, låt varamed ett större djup än vad de flesta fiskat i.Faktum är att den ende som överträffar herrMoore vad gäller komplexitet och allvar iserievärlden är han själv. Watchmen har ännustarkare manus, pånyttfödelsen av mossigegamle Swamp Thing är märkvärdigare ochslutsatsen (en av många!) att 1900-talet formadesav Jack the Ripper i From Hell visar påen analytisk förmåga utöver det vanliga. Dock,den som medelst sång och slängkappa krossarfascismen får mina pengar. Men det är fel medvåld. Jag svär. Jag tycker det. Säkert.Mattias Alkberghenrik venantOfta förbisedd, men ändå en självklar representantför det som var bra i svensk punk ochnew wave. Medlem i Garbochock, ledare förTT-Reuter, Underjordiska Lyxorkestern ochPojken med Grodan i Pannan kändes det somatt Henrik Venant inte bara kunde känna avklimatet, utan också gå förbi och bortom detoch följa sin egen väg. Kompromisslöst klappandemothårs och medhårs, men också subtil,nästan valhänt, protest. Intensivt och subtilt.Har gått i de främre leden inom svensk rockoch pop i snart trettio år. Som musiker. Och förartisterna, banden, skivbolaget. För musiken.MSvenus in fursSvårt att hitta en mer dekadent och sexig låtän Venus in Furs. Venus är inte bara en planetutan också kärlekens gudinna i den romerskamytologin och ett venusberg har med kvinnanskönsorgan att göra. Man kan misstänkavad det var Velvet Underground syftadepå… Lou Reed låter paranoid och farlig ochJohn Cales fiol är mästerlig i sitt sinnessjukamalande. När det sen skapas en slags humorbland allt läder har man verkligen lyckats.JEHan är minst sagt imponerande produktiv. Utöver musiken ärhan även krönikör på NSD, poet och har fyra barn. Nu är han mestaktuell med låten Big Chill tillsammans med David & the Citizens.Det är i mitten av april. Soligt men ändålite kyla kvar i luften. Den påminner omatt vintern inte släppt sitt grepp ännu.På Smålands Nation i Lund plockarman med bord och stolar. Det pysslasoch pulas inför kvällens konsert medMattias Alkberg BD.”Ska du intervjua Alkberg?”, frågaren av de som pular med borden. ”Ärinte han lite så där svår?”. Jag svarar attjag inte vet, att jag aldrig träffat honomtidigare.När bandet dyker upp en timme försent så tänker jag på att han inte verkarsvår när han utan invändningar går ochblir fotograferad.Lyssnar på en soundcheck där trumma,bas, gitarr och sång ska testas. Senallihop på samma gång. Låten Fyllskalleoch kanske en något oväntad och svajigSunday Bloody Sunday. Efteråt när visitter och äter vegetarisk lasagne skämtarvi lite om hur det varit under turnénoch att han skulle vilja ha en störrelägenhet hemma i Luleå nu när barnenbörjar bli stora.Folk börjar strömma till och vi draross in i logen där vi lyssnar på bland-CD:s och där resten av bandet vill gåoch äta ännu mer. ”Vi vill ha hamburgare”och ”Måste ha kött” och ”Usch,jag hatar oliver”. Jag och Mattias pratarpoesi. Han vill skriva sånt som han självvill läsa. Vi avbryts av att han får redapå att Plannja just vunnit SM-guld ibasket och han spricker upp i ett stortleende.– Faan va grymt, skriker Mattias i sinmobil.Konserten startar och folk ställerupp framför scenkanten. Det är intefullt men inte heller öde. Får känslan avatt konserten går på rutin och att bandetinte tänder till på allvar. Fast när dedrar av Fyllskalle så är det många somsjunger med i refrängen. Och avslutandeLiket lever-covern Levande begravd ären fantastiskt bra rundgångsfinal.När allt är inpackat i bilen bär detav mot hotellet. Några är ganska tankadeoch stämningen är lätt flamsig. Vibestämmer att fortsätta en annan dag.Något dygn senare spelar de i Malmöpå KB. Vi träffas i en tom loge. Utanförpå gatan susar bilarna förbi. Vädret ärvarmt och måsarna skriar.– Jag har aldrig haft någon ambitionatt skriva någon roman. Försökte, mendet blev aldrig något. Är ingen prosaist.Jag vill vara poet, säger Mattias och serAdam Haglundmig i ögonen samtidigt som han drar ettbloss på sin cigarett.Jag frågar hur han hinner med attgöra så mycket. Han svarar att han alltidkänt ett sug och att han brinner föratt göra de saker han gör.– Jag sover väldigt lite, förklarar Mattiasmed ett leende.Bokkontraktet var en de störstasaker som hänt honom. Vi jämför bokochskivbransch och Mattias berättaratt bokbranschen är ganska lugn. Iskivbranschen är det bara pengar somräknas, till och med på småbolag som AWestside Fabrication och Planekonomi.Men det kanske beror på att bokbranschenhar ett större stöd från kulturetablissemangetoch staten.Han pratar inte i onödan och mankänner när intervjun är slut. Det behövsliksom inte sägas mer.Utanför fortsätter måsarna att skriaoch bilarna att susa. I morgon är dethemresa som gäller. Vi säger tack, adjöoch lycka till i framtiden. På vägen hemtänker jag på om han var ”så där svår”.Men jag tycker att han inte var det. Baraen vanlig kille från Luleå som brinnerför det han gör.Per Lundberg GB8 Groove 4 • 2004

Le MansMånga har hört deras namn men få har hört musiken.När sångerskan Kris delade mikrofonen med Niklas Stenemoi The Mos framgångsrika duettsingel NostalgiaLocomotive fick Le Mans en gratisresa på karriärtåget.– Det är inte alla debutband som får den chansen.– Vi har byggt upp något innan vi har släppt något, sägergitarristen Pehr. Det enda som kan vara negativt är omfolk tror att vi låter som The Mo.– Eller att Kris alltid låter som hon gör i Nostalgia Locomotive,fortsätter den andra gitarristen Wallentin.– Vi har arbetat hårt på egen hand för att få den härchansen, påpekar Pehr.Det är långfredag och Le Mans har precis avslutatett kaotiskt soundcheck där The Mo försöker överröstafrån logen med egna tolkningar av Army of Loverslåtar.Ett par timmar senare står Le Mans på The Tivolis storascen i Helsingborg och det känns logiskt att de spelarförband till just The Mo. Men Le Mans bevisar att dekan klara sig utan hjälp. Deras musik är en rakare variantav syntdoppad rock och påminner till viss del omThe April Tears, i varje fall på skiva. När Le Mans befinnersig i en konsertlokal har musiken en hårdare yta.– Det är mycket mjukare när vi spelar in i studion, mendet är ett medvetet val. Det ska vara skillnad mellan enspelning och en skiva, säger Pehr.Eskilstunabandet bildades för två år sedan och beståräven av basisten Fred, trummisen Morgan och Zara påklaviatur. Alla i bandet delar på efternamnet Le Mansoch Pehr erkänner att det delvis beror på att husgudarnai Ramones gjorde samma sak.– Men det är också en symbol för vår sammanhållning,förklarar Pehr. Vi är som en stor familj och umgås tjugofyratimmar om dygnet.Den första singeln Countach släpptes i april ochdebutskivan är planerad till hösten. I huvudsak är detKris, Pehr och Wallentin som sätter sina namnteckningarpå de färdigskrivna låtarna.– Att få fram en känsla är viktigt, säger Kris. Det finnsmånga sätt att tolka vår musik på, men det finns alltiden tanke bakom.– Vi lämnar ingenting åt slumpen, menar Wallentin.Och det finns även en tanke bakom arbetssättet därbara hälften av gruppen skriver låtarna. Det är heltenkelt nödvändigt i en stor grupp som Le Mans.– Vi hade inte överlevt som band om alla hade gjort likamycket, säger Kris.Andreas ErikssonSnookSnook är två fina yngre män av årgång 1983, utrustademed eftertänksamhet, åsikter och en massa musikalitet.Rykten florerar om att de är svensk hiphops framtid.Jag blir inviterad till Dannes hem, husbåten mitt iStockholm där man kan softa i hängmattan och störautsikten för grannarna i de fina husen. Danne är törstigoch ber Oskar kolla i läskflaskan, visst är det glas-splitter?Han ser inget. Men det är fullt! Denna gång kundedet gått illa. Oskar tänker att han kunde tagit död påbästa kompisen från extramatten i gymnasiet, medanDanne funderar på att rösten kunde pajat – mitt underHultsfredsfestivalens promotionturné och spelningar isamband med albumdebuten Vi vet inte vart vi ska menvi ska komma dit.Och de vet verkligen inte vart de är på väg. Men atthitta den gyllene medelvägen utan att sälja sig är ett mål.– Jag är i alla fall helt ointresserad av att bli kändis. Jagvill liksom lämna avtryck, tror att det behövs. Det är intevi som behövs, utan skivan. Att rädda svensk hiphopskiter vi i. Det är vad låtarna handlar om som är viktigast.Många kommer att älska det vi gör för att vi gårdjupare, andra kommer att hata det av samma anledning,säger Oskar.Snook har funnits i fyra år, och vad står namnet förtro... Oskar gestikulerar och drar i snoken.– Rätt fula stora näsor. Ansiktet hade inte växt till sig,man var pojkaktig och det var bara en fet jävla näsa. OmGerard Depardieu är kung för sin snok så ska vi ocksåvara det.Ledstjärnan är att det inte bara ska handla om musik.Och ironi går helbort. Ett önsketänkande är att vara mersom en orkester. Och de är inte långt ifrån, för det kännsäkta. Oskar spelar de flesta instrumenten, två-tre samplingarhörs och körar gör de själva. Och producerar. Rötternafinns i hiphopen och de hatar att kallas för ett exotisktinslag när de gör pastischer och plockar in nya element.Gäster på plattan är Organism 12 och Afasi. För attde är bra. Inte för att de är kompisar. Och singeln MisterCool som lär bli en riktig sommarhit spelas flitigt påradio nu.2003 blev Snook ”årets download” på Swedish HipHop Awards.– Det var något som folket bestämde, inga andra krafterstyrde, menar Danne. Det var ren glädje. Man märkeratt musiken har spridit sig. När vi kommer till en helt nystad och spelar så kan folk en massa texter. Men det äringet som stigit oss åt huvudet, vi är inte sådana.Sandra FogelSpring in ParisGöteborgarna i Spring in Paris har haft en ganskaavslappnad resa till det aktuella debutalbumet HopeThere is a Morning After this. Och hypen runt dem uppstodutav bara farten. Sångaren och gitarristen Joel Almereder ut begreppen.– Det var väl några grejer som hade med det att göra,som att vi har spelat in med Björn Olsson. Sen försökerjag tro att vi låter bra…Joel är ödmjuk och trevlig. Jag skrattar till, för precissom under våra tidigare samtal inleds även detta medsnack förknippat med festande och öl. Det är väl så bollenrullar när ens debutskiva släppts i tre omgångar avnågon anledning som bandet inte ens känner till själva.Björn Olsson som nämns är ingen mindre än densammesom spelat i Union Carbide Productions ochSoundtrack of Our Lives, och har haft ett finger med ispelet i produktionen av flera svenska band den senastetiden. Joel berättar att det är lite jobbigt att Olsson alltiddyker upp i bandets intervjuer och recensioner.– Oskars [Arvidsson – trummis] flickväns syster var ihopmed Björn, så han kände honom ganska mycket innan.Det är många som tror att vi har surfat på hans hype.Så var den biten förklarad. Namn nummer två somalltid dyker upp i samma andetag som Spring in Parisär Jonathan Richman. Joel tar själv upp hans namn ochförklarar att bandet i sin pressrelease nämnde Richmanoch fått mycket klagomål på grund av detta.– När vi började spela så här efter ett år så kom Oskarsflickvän med en skiva, Björn lyssnade ganska mycket påhonom, och sa ”fan vad ni låter likt”. Sen efter det såvart man inspirerad av just den där lättheten.Med undantag för sången spelades skivan in live iOlssons studio, och den har därför fått ett ganska naketoch ärligt ljud. Kombinerat med texterna som innehållermycket ”sorrow” och ”tears” får jag ett intryck av ettsorgset band. Men detta är en felaktig bild av en gruppsom har fullt upp i privatlivet med barn, en glasskiosk ochpluggande. Men bandets plats i allt detta är självklar.– Det är som sommar… eller du vet sån här skön känslaatt man har det liksom. Att det är så grymt att man villsatsa på det.Mikael Baraniwww.groove.se 11

Jolie HollandBejakar sin rotlöshetDet är inte speciellt vanligt att enoch samma artist släpper två skivorinom ett halvår. Än mer ovanligtär att de i så fall är värda att lånasitt öra. Debutskivan Catalpa, somnominerats till många priser inomcountrymusiken kom så sent som ihöstas. Att det redan nu är dags ärdock egentligen mer naturligt änförbryllande.Catalpa var från början inte tänkt att blien officiell skiva, berättar Jolie Hollandnär hon besöker Stockholm och Sverigeför första gången. Om man vill vara krass,så kan man säga att det hörs. Inte så attdet låter dåligt, vare sig ljud- eller låtmässigt;det är ofta naket och enkelt, nästanrustikt. Precis som den ”dokumentation”Jolie Holland berättar att inspelningarnafrån början var. Tre-fyra låtar från Catalpaär inspelade för att vara med på skivan,resten kan man säga är demoinspelningar.Inspelningar som hon tryckte upp till skivoroch började sälja vid spelningar. Närde tog slut, trycktes fler. Och sålde slut.– När det totalt sett fanns ett fyrtiotalskivor blev jag erbjuden 20 000 dollarför rättigheterna till inspelningen. Då fattadejag att det var något som höll på atthända.Skivan sålde mer och mer, och när dengjordes tillgänglig via internet visade sigefterfrågan finnas både i Asien, Skandinavienoch övriga Europa. Till sist fick såEpitaph köpa rättigheterna, ge ut skivanpå mer officiell basis, och ger nu också utJolie Hollands andra skiva, Escondida.Hon har svårt att bestämma sig omhon tycker den är den första eller andraskivan. Escondida är den första studioskivan,men Catalpa har ju ändå varit medså länge, att den känns som den första –debuten. Dessutom finns det likheter mellandem. Samma band som kompar JolieHolland på turnéerna, kompar också påbåda skivorna, även om det är mer sparsamtpå den första.– Och många av låtarna är skrivna ungefärsamtidigt. Det är inte många som ärgjorda just för Escondida.Båda skivorna domineras av en närmastbluesanammande rotlös och likaenkel som svårdefinierbar countrygrund.Enkelt och subtilt, traditionellt ochmodernt, även om Catalpa är betydligtenklare i arrangemang och form. Och ävenom ovan nämnda skivor utgör hennesdebut har hon varit med ett tag i musiksvängen.Efter att ha flyttat till Vancouvervar hon med och bildade, och namngav,The Be Good Tanyas, och skrev en stordel av låtarna till deras första album. Enkoppling som inte känns helt främmandenär man lyssnar till både deras och Joliesskivor.Mycket av soundet kommer av attJolie Holland lyssnar på äldre musik,och inspireras av Blind Willie McTell ochTownes van Zandt. Men det som framförallt lyfter fram musiken och framförandetsom eget och unikt är hennes röst. Den harsagts låta som en gammal kvinna och ettlitet barn på samma gång, något som Jolieinte verkar veta hur hon ska förhålla sigtill, även om det naturligtvis är en komplimang.Hon vill inte hamna i ett specifiktfack, hon försöker ha ett så brett spektrai sin sång som möjligt, något som nästanblir mindre och mindre vanligt i modernmusik.– Häromdagen såg jag på MTV för förstagången på många år. Jag brukade gilla attkolla på 120 Minutes och sånt, där domspelade bra musik. Nu kändes det somatt allt lät likadant: samma arrangemang,samma röstomfång. Och att dom spelarsamma låtar om och om igen.Vad gäller både text och musik harJolie Holland också en annan bakgrundsom bidrar till det lite rotlösa och nomadiska.Under några år, innan hon flyttadetill västkusten, turnerade hon runtden amerikanska södern tillsammansmed andra artister och performanceuppträdande.Och även om de flesta av texternaär influerade av omedelbara saker iomgivningen, vänner och bekanta, så kanman skönja det vagabondliknande, detutspelande, teaterlika; egentligen i bådemusik och text. Ofta känns det som attdet finns en nära koppling till det TomWaits gjorde på Mule Variations. Sammalantliga, stressfria, stolta, smutsigt mondänakänsla. Eftersom båda bor i närhetenav San Francisco, kan man ju undra omdet finns något speciellt i atmosfären därsom stimulerar och uppmuntrar ett sådantsound. Jolie tror att det beror på publikensom finns i Kalifornien, att det finns någotdär som gör att man gillar det avskalade,det lite lantliga. Hon flikar in att resonemangetkanske mest gäller jazzpubliken,men också att det, generellt, finns en litelättare, friare, luftigare anda i Kalifornien.Att myten om frigjordhet och oberoendekanske inte bara är en myt. Men likheternamed Tom Waits skrattar hon lite lätt åt.– Han spelar live alldeles för sällan för attman ska kunna jämföra, så jag tror noginte att jag platsar i samma kategori somhonom.Magnus SjöbergMia Olsson12 Groove 4 • 2004

www.groove.se 13

Velvet RevolverNyktert liv efterEn knockande rundspark och en rockvampyr påbärsärkagång har en och samma sak gemensamt– Duff McKagan. Mannen vars stora ölintag leddetill att Matt Groening döpte Homer Simpsonsfavvobärs till Duff Beer.Guns n' Roses– din öl, sir.En av hotellets servitörer avbryterintervjun i sviten på första våningen iAmerican Hotel i Amsterdam.Duff McKagan tittar misstänksamtmot det imbelupna glaset.– Är den alkoholfri?Servitören tittar lika misstänksamt tillbakapå den blonda killen i soffan, nästanförvånad. Är det verkligen ex-basisten iGuns n’ Roses som frågar efter alkoholfritt?– Nej, den här har alkohol.– Har den? Okej. Då är det inte min.– Vill du ha en alkoholfri öl?– Ja. Jag beställde två alkoholfria Grolsch.Nej förresten, ta tre! Vill du ha den?, undrarhan och pekar på ölen på brickan.Servitören försvinner med en tom bricka.Han är strax tillbaka.– Var var vi? Ja, just det ja – tjejen medleukemi.Sedan han blev nykter och ren har DuffMcKagan pluggat ekonomi på SeattleUniversity och tränat hårt. Som en iställetgrej.Istället för alkohol och droger. Ochsprungit ett maraton på Hawaii. 42 kilometer,hela långa vägen.– Jag ville sluta röka, så jag anmälde mig ochtränade varje dag. Det var en välgörenhetsgrej,för en liten tjej som hade leukemi.– Ibland var det liksom, ”äh, jag har ingenlust att springa idag” men när jag tänktepå den lilla tjejen på sjukhuset som intehade nåt val så var det bara att göra det.Han har aldrig träffat henne, med välhennes föräldrar. Och det är en historiamed ett lyckligt slut. Hon överlevde sjukdomen.det har gått snart tio år sedan Duff ochSlash definitivt hoppade av Guns n’ Roses.Bandet hade mer eller mindre blivit AxlRoses soloprojekt vid det laget.Idag lirar Duff och Slash tillsammansigen, under namnet Velvet Revolver. MedScott Weiland från Stone Temple Pilots påsång lär albumet Contraband vara ett avårets mest spännande släpp.Under tiden fram till Velvet Revolversfödelse har Slash nystartat sitt Snakepitmedan Duff har pumpat bas i mindreseriösa band som Loaded, Mad for Racketoch sitt gamla band 10 Minutes Warninghemma i Seattle. Dessutom har han hjälptsin gamla bandpolare Izzy Stradlin.Och hjälpen har varit ömsesidig. Izzyhar varit med och skrivit låtar till VelvetRevolver. Ingen av de låtarna kom med pådet aktuella debutalbumet, men kan dykaupp i framtiden. Men Izzy skulle dock aldrigkunna vara medlem i Velvet Revolvertill hundra procent.– Han har haft en sån kaotisk tid med Axlatt han aldrig mer vill vara i ett band meden sångare. Skulle han göra nåt med ossså var det mer typ, ”vi sätter bara ihop ettband och sticker till Europa och lirar, jagoch Duff sjunger.”Slash, Duff och trummisen Matt Sorumvar däremot inne på en annan linje – etttraditionellt rockband med trummor, bas,två guror och en sångare med karisma nogatt rasera kravallstängsel. Dave Kushner,som spelat ihop med Duff, fick axla denandra gitarren. Någon att knäppa händernarunt stativ och mick var mer knepigt atthitta. Ett tag lutade det åt Faith No MoresMike Patton.– Han spelade i fem band vid det tillfälletså vi brydde oss inte ens om att fullfölja.Sebastian Bach, en gång skrikhals iSkid Row, var också aktuell. Med honomhade det blivit ett helt annat album.– Nej, nej. Det kändes inte rätt.duff sitter med böjda knän med skornapå soffan. Han ser sliten ut, åren somheroinist och ölhävare har satt sina spår.Men hans tänder är blänkande vita, hanhar en fräsch solbränna och kläderna ärcoola och moderna. Han rättar till svettbandetpå höger arm och frågar om jaggillar hans sneakers. Armani, köpta iParis. De är skitsnygga.Tröja och byxor har han fått av skivbolaget,dels för att Velvet Revolver är ettband som BMG satsar stora pengar på,dels för att han fyllde 40 i år.– Men jag är yngst av mina åtta syskon.Vi spolar tillbaka bandet arton timmar.Inne på baren Black and White på Leidsepleinsitter journalister och stamgästeroch tjuvlyssnar på albumet. Baren harhaft stora gäster förr, som Slayer, BlackCrowes, och medlemmar ur Van Halen,men stämningen är extra uppslupen närhjältarna Duff McKagan och Slash dykerupp. Med glädje hälsar de på alla som vill,snackar med alla som har lust och skriverautografer åt de som ber dem. SärskiltSlash är sprudlande glad, Duff är mercool. Han är vältränad och allt babyfettfrån Appetite for Destruction-turnéernaär som bortblåst.Duff dricker egen medhavd öl, alkoholfri,och slinker iväg med sin fru straxefter att stormen lagt sig. Det är delvistack vare henne som Scott Weiland skullekomma att sjunga i Velvet Revolver. Honoch hennes kompis, som på den tiden varScott Weilands fru, föreslog Duff att hanskulle be Scott greppa mikrofonen i VelvetRevolver.– Jag bad dom sluta tjata, jag ville absolutinte vara delaktig i att splittra StoneTemple Pilots.– Men när Stone Temple Pilots ändå splittradesfick Scott en CD med låten Set MeFree. Han skrev texten till den, sjöng denmed rätt attityd och sa att det var det härbandet han hade letat efter hela livet.hela plattan låter faktiskt väldigt mycketScott Weiland, och en av titlarna ser definitivtut att ha kommit från Weilandstypiska vokabulär.– Dirty Little Thing? Den handlar om ParisHilton. Hon och han var ute en kväll ochlåten är löst baserat på deras natt ihop.Två av de färgstarkaste låtarna är Superhuman,Duffs egen favorit, och Illegal.– Vet du varför du tycker om den? Dugillar Refused, va? Den är helt och hålletinspirerad av deras album Shape of Punkto Come, säger Duff medan han skalar enapelsin.Scott Weiland, som haft ett helvetisktår bakom sig med skilsmässa och återväcktaheroinvanor, fick följa med upp tilltrakterna runt Seattle för att öva asiatiskkampsport ihop med Duff. För att hitta ettannat sätt att leva på.Duff själv tränar kickboxning femdagar i veckan, hans sensei är den legendariskaBenny ”The Jet” Urquidez.– I fjol lyckades jag knocka en kille för förstagången med en rundspark mot huvudet.Vi sparrade, utan publik och utanhuvudskydd. Så fort jag träffade honommed foten, utan att ha tagit i hundra procent,så knockades han.Det är inte bara på scenen och i ringenDuff McKagan får utlopp för frustrationoch aggressivitet. Han har gjort det i TVrutanockså. Som en trummande rockvampyrmed uppdrag att döda.– Nån som kände mig som var engageradi den här TV-serien föreslog att jag skullegöra det. Jag fick faktiskt gå på en audition,säger Duff och citerar sig själv hurhan lät när han dök upp: ”Jag är ingenskådis, om ni vill att jag ska ha replikerkommer det att suga. Men om ni vill attjag ska trumma och döda människor såklarar jag det”.– Det var en kul grej och man måste försökahinna uppleva lite av varje, säger han.en mindre rolig grej är den nya best ofplattanmed Guns n’ Roses som GeffenRecords precis gett ut.– Vi har försökt stoppa den eftersom det inteär en best of. Sympathy for the Devil är liksomdet sämsta vi nånsin gjort. På en bestof-platta har man inte med fem covers.– Det är faktiskt första gången på åtta årsom jag, Slash och Axl är överens. Det ärhelt okej med ett album med dom bästalåtarna, men låt oss välja vilka som skavara med. Det är ju våra låtar, plus attvi har tusentals timmar av film, vi skullekunna göra en skitcool dubbel-DVD ihopmed CD:n.Är det några låtar du saknar?– It’s so Easy och Brownstone. En best ofbehöver inte nödvändigtvis betyda dommest sålda singlarna. Best of är något sombandet själva bestämmer över. Är Yesterdaysmed?Japp.– Garden of Eden?Nope.– Men Sympathy for the Devil? Det är jurena skiten!Jag tar fram en bild på Guns n’ Rosesnye gitarrist, Buckethead, och frågar omDuff träffat honom. ”Aldrig” blir svaret,han vet inte ens vad han heter.14 Groove 4 • 2004TH/hs

Dan Winters/hs– Bucket kanske? Äh, jag skoja bara! Jagvet inte, vet du?Jag tar fram en bild på trummisen StevenAdler och hans nya band. Jag frågarom Duff har kontakt med honom idag.Steven Adler var den första att få sparken,vilket till slut skulle leda till att Guns n’Roses, av somliga klassat som världensbästa rockband, gick upp i rök. DuffMcKagan själv anser att bandet dog 1995och det är tydligt att han inte vill pratamer om det.Han trycker bilden nära ansiktet.– Är det Steven? Vi pratar i telefon ibland.Visst har jag kontakt med honom. Hanhar haft en del strokes och han har fortfarandeproblem med droger. Det gör detlite svårt att prata med honom.nästa bild är på demokraternas presidentkandidat.Duff kisar för att kunna se.– Jag skulle tagit med mina läsglasögon.Är det John Kerry? Jag har hellre honomsom president än Bush.Han lägger ifrån sig bilden.– Liksom, Busharna, dom är fucking renakrigshetsarna.Att prata politik med Duff McKaganär som att trycka på en knapp. Han hartidigare varit uppåt och lättpratad, mennär Bush, Kerry och kriget i Irak kommerpå tapeten märks det att han brinner förämnet.– Jag läser mycket historia: amerikanskhistoria, Imperiets historia, europeisk historiaoch 1900-tals historia, typ Jerusalemoch Palestina. Thomas Friedmans böckerär ett måste, dom måste du läsa, sägerDuff.– Saddam Hussein var en jäkla diktator,helt sjuk. Jag känner en del irakier somflydde när deras familjemedlemmar dödadesav regeringen och dom säger att alla ärglada att Saddam är borta.– Men med hela det här klansystemet somIrak består av… För att landet ska fungeraså krävs det en insats från hela världen ochinte bara USA. Det är bra att Saddam ärborta, men det krävs ett annat sorts agerandeän vad Bush visar. Jag tror Kerry…liksom, vi vill inte ha ett nytt Vietnam,säger Duff och ger uttryck för vad mångaamerikaner fruktar.– Förresten. Tror du inte Bush kommer atttrolla fram Usama bin Ladin ur sin hatt påupploppet av valet? Förmodligen.En tjej från skivbolaget öppnar dörrentill sviten. Det är dags att släppa in nästajournalist. Duff tar en slurk av sin öl ochreser sig ur soffan.– Är det redan slut? Vi hade ju precis kommitigång och snacka politik.Jag hinner visa honom ännu en bild.Den här gången på ett coverband á laGuns n’ Roses. Killen som är utklädd tillDuff ser ut som en pudel.– Så många Guns n’ Roses-coverband,säger Duff trött medan vi skakar hand.Men så lyser han till.– Jag önskar att det fanns ett coverbandpå Refused istället. Eller att dom börjadespela tillsammans igen.Torbjörn Hallgrenwww.groove.se 15

16 Groove 4 • 2004

Infinite MassDe har jobbat snabbt. Trampat över genregränsernaoch haft roligare än någonsin. Infinite Mass är tillbakamed en ny skiva och en önskan om att få varadina favorit-svartskallar.Världsmusik eller nåtDenison WitmerNär Denison Witmer förra sommaren varpå besök i Europa spelade han i Malmö. Detskulle visa sig vara ett lyckokast, för i publikenstod folk från Lundbolaget Bad Taste Recordsoch gillade vad de såg. Så mycket att de villege ut hans skiva. Sagt och gjort, de signadeDenison, en ytterst ödmjuk singer/songwritermed snällt rufsig frisyr, och ett antal månadersenare var han tillbaka i Sverige för ett antalspelningar, bland annat en på City Soundfestivaleni Göteborg.– Jag ser det som en stor förmån att få kommaöver och göra spelningar här. Bara det kännsspännande, annars har jag faktiskt inte såstora förväntningar på skivsläppet, det kännsroligt och jag hoppas det går bra, men detfinns inte så mycket jag kan påverka. Förutomatt göra bra spelningar förstås…Martin AdolfssonPekfingret på play-knappen, och i stereonsnurrar No 1 swartskalle från InfiniteMass nya skiva. En knivskarp rockgitarrhugger sig ut genom högtalarna. Påriffet läggs handklapp och bandets enasångare Amir Chamdin ropar ”1991!”.1991 är inte bara året då InfiniteMass bildades i Stockholm. Det är ocksåtiteln på gruppens färska fjärde album.En skiva som skrevs på två veckor idecember förra året och som spelades inpå bara fyra dagar.– Det är första plattan som vi gjort såhär snabbt, säger Amir Chamdin. Domsenaste åren har vi varit mer ett bandoch låtit dom andra ta del mer. Vi harhaft jävligt kul. Så här ska det vara attgöra musik!Låten snurrar vidare. Trummornaöppnar upp, och Amir drar igång versen.Han sjunger om den där tjejen. Hanvet att hennes föräldrar har varnathenne för sådana som honom, men omhon bara ville ta hans hand så skullehan visa henne ”what life could reallybe/cause people like us loves a bigfamily”.Amirs pappa kommer från Syrien.På sjuttio- och åttiotalet hade han enradiostation, så Amir fick höra en massaklassisk, arabisk musik på mornarna.– Jag gillade inte mina föräldrars musiknär jag var liten. Den första skiva som jagköpte var en Kiss-skiva, och så hade jagen Bob Marley-kassett också. Jag ville juinte lyssna på farsans tråkiga musik.Idag kan man dock märka elementav musik från mellanöstern och latinamerikanskarytmer i Infinite Massmusik.– Det har kommit lite med tiden, sägerAmir. Det kommer väl att sluta med attvi om 20 år sitter och spelar tango-låtarpå någon bar någonstans.Refrängen sparkar igång. Nu tarbandets andra sångare, Rodde Pencheff,över mikrofonen. ”All I wanna be is thenumber one swartskalle” ylar han meddarr på rösten.– Vi försöker ju sjunga på den här skivan,även om det inte går så bra alltid,flinar Amir. Men det är bara att köra.Man måste höra att det är människorsom sjunger.Det levande partysvänget fortsättergenom andra versen. Det hörs attInfinite Mass blivit ett ”riktigt” band.Förutom Amir och Rodde består bandetav Jonas Eriksson på bas, gitarristenJoen Carlstedt, Jejo Perkovic på trummoroch Roddes bröder Tito och Cribbepå keyboard respektive percussion ochskivspelare. I sommar ger de sig ut påKalas-turnén tillsammans med blandannat Di Leva och replokalkompisarnai Backyard Babies.I stereon ylar Rodde vidare. Han ochAmir träffades på ett disco på BarnensÖ. En fritidsledare hade frågat Amir omhan inte ville åka dit och spela skivor.– Jag försökte smyga in någon RunDMC-låt, men då slutade alla dansa,minns Amir. Dom ville bara höraMichael Jackson, typ. ”Det går inte attdansa till den där hiphopen”, sa dom.Men fanns en kille där som tyckte attdet var grymt. Det var Rodde.Amir upptäckte hiphop i mitten pååttiotalet. Tidigare var han hårdrockare.– Hårdrocken blev så jävla äcklig pånågot sätt. Allt var glammigt och rosa.Då kom en kompis som varit i USA meden kassett till mig. Det var en låt medRun DMC som heter Here We Go påbandet. Jag tänkte bara ”fan!”. Exaktdet jag hade gillat med hårdrockenfanns i hiphopen också. Kompromisslöst,hårda trummor och riff. Då förändradesallt. På en sommar blev jaghiphopare istället.– Sedan, just då, kom det så mycketbra grejer på en gång, fortsätter han.Det var Public Enemy, och sedan komN.W.A. och då tyckte man att dom varvärldens coolaste band. Medan allt detdär skedde så stod hårdrockarna i rosatights och med håret åt alla håll ochsjöng om ”cherry pies”!Men Amir har hittat tillbaka tillrocken på senare år.– Idag är det nästan tvärtom. Nu harrocken blivit kompromisslös och hiphopenär baserad på storbolag och sponsringoch allt det som man var emot förr.Låten No 1 swartskalle lider mot sittslut, och ett organiskt gitarrsolo tar vid.Numera är ”the mass” både rock ochhiphop. Eller kanske varken eller.– Det handlar lite om att våga stå utanfördom där kategorierna, säger Amir.Vi är väl ”world music” eller nåt.Daniel AxelssonSå hur kom det sig att du spelade in en skivaom din hemstad?– Faktiskt så var det mer eller mindre enslump… När jag bestämde mig för att göra enny skiva så satt jag och lyssnade igenom minademokassetter och märkte att det var ett temasom återkom i vissa av låtarna, att scener ochplatser från Philadelphia återkom. Och jaggillade det, jag vill inte göra skivor där det baraär en låt efter en annan, jag tycker om när detär något som knyter ihop musiken också, enröd tråd. Så vissa av låtarna är fem år gamlaoch vissa är nya men dom har det gemensamtatt dom anknyter till staden.Hur mycket påverkar din omgivning dig närdu skriver musik?– Jag vet inte exakt, men jag tror att det framgårnär man lyssnar på Philadelphia Songs attdet är ett kapitel i mitt liv, att jag verkligenbefinner mig där. Jag brukar jämföra attskriva låttexter med att skriva dagbok, det ärlite samma sak för mig. Om man lyssnar påmina äldre skivor så hör man att jag är någonannanstans, både rent geografiskt och känslomässigt.Det kan vara lite pinsamt ibland,när man inser att man växer upp inför andramänniskor…Med hjälp av det instrumentala bandetSix Parts Seven spelade Denison Witmer inalbumet som såg till att ge honom en chans iEuropa. Någonting han är väldigt tacksam för.– Alltså, dom räddade min skiva. På två dagarfick dom det att låta lika bra som jag hade föreställtmig det i huvudet. Utan dom hade jagaldrig blivit lika nöjd med skivan som jag är nu.Martin Lundmarkwww.groove.se 17

PJ HarveyMed frikopplad själDet här kommer handla mycket om att må dåligt. KristoferAhlström var längst ner i pisset och åkte till Köpenhamn i villfarelsenom att få träffa sin överman i en ”mad bitch womanfrom hell”. Istället mötte han en strålande PJ Harvey. Fan.18 Groove 4 • 2004Maria Mochnacz

”Jag tror inte att ensamhet och attgå in i ett psykiskt illamående är denbästa förutsättningen för skapande”konstnärsskap handlar om att gå medsjälen i koppel. Konstnärer ska lida. Ingengillar en nöjd konstnär.Konstnärer ska vara anorektiska, hålögda,luggslitna – de ska hemsökas av sinavisioner, de ska vara fastklämda undervikten av sin egen personkult, de skadansa jitterbugg på gränsen mellan genioch oförfalskad dårskap.Och så ska de skriva om just det.Annars blir det bara ointressant. Särskiltnär det gäller PJ Harvey.Ingen annan kvinnlig artist – CourtneyLove kommer inte ens nära – harvarit så punktmarkerad av musikpresseni jakt på schablonbilden av Den PlågadeKonstnären. Skribentkårens samlade Freudianerhar flockats vid hennes armstödmed anteckningsblocket högt och fumlatefter adjektiv för att beskriva henne ochdet hela har tagit rent eteriska uttryck; honhar varit feminist, manshatare, könsförrädare,gudinna, lesbisk, giftig, ängel, demonoch varje superhingsts mardröm. Och, ja,det här är ordagranna citat.Den till en början frispråkiga – och inteså lite naiva – tjugonånting Polly Jean börjadeinse att medias hammare och mejselskulpterade fram något som inte alls stämdeöverens med hennes egen bild av sig själv.Detta, tillsammans med den ständigtökande pressen, fick henne att tumla ner inågonting som hon alltid påståtts befinnasig i.Polly Jean brände sig sönder och samman.– Det gick så långt att jag inte kunde göraens dom mest grundläggande saker – attkliva upp, gå ut ur huset, berättade honför Rolling Stone 1993. Blotta tankenpå att behöva träffa folk – det var somatt ha klaustrofobi, men samtidigt varariktigt folkskygg. Om någon lämnat mignågonstans så hade jag förmodligen blivitsittande där. Jag kunde inte ta mig för attgöra någonting.Till slut var det dags att slå tillbaka.Det var då hon i intervjuer kallade sig,”a mad bitch woman from hell”.Hon hade peruk på huvudet, röd aftonklänning,decimeterlånga ögonfransar ochläppstift utsmetat över hela ansiktet. Ettgroteskt självporträtt filtrerat genom konvolutettill Jim Jarmuschs Mystery Train.Hennes texter blev ännu mörkare tillsman bara kunde ana dunkla skepnader avbetydelser i allt det svarta.Om pressen nappade?De har fortfarande inte släppt taget.Att det handlade om ironi kunde maninte bry sig mindre om. Det här var ju likaspännande som när Robert Zimmermankunde gå in i en telefonkiosk och kommaut igen med solbrillor, ett Rimbaud-genuintförakt och ett namn taget efter enirländsk författare som söp ihjäl sig.Ironiskt nog var det under denna periodsom PJ Harvey var som bäst, rent musikaliskt.Av bara farten spelade hon in sitt hittillsbästa album, den elektriskt fräsandeTo Bring You My Love. Om hon sjöngmed eld i själen så handlade det om mordbrand.Och texterna skrevs i den svartastesot. Skivan följdes upp av den i dag legendariskapaketspelningen med Tricky påGino. Jag vet att Ola ”Disco” Anderssonåkte från Örebro för att se den och det ärfortfarande det bästa han sett. Han sa tilloch med att triphopen dog i samma ögonblicksom Tricky lämnade scenen och PJHarvey klev på för att slita hans framträdandei stycken.För om hennes närvaro är stark påskiva så krävs det en exorcist för att bli avmed upplevelsen efter att ha sett henne påscen. Det finns legender om hur förstärkareblåsts ut och Polly Jean bara hoppar neri publikhavet och sjunger utan mikrofonoch hela stället kan ändå höra hennes rösteffektivare än genom vilket PA som helst.jag springer på henne i en av de där miljontalsändlösa korridorer med ändlösa,sammetsblå heltäckningsmattor som verkarfinnas på varje hotell världen över ochsärskilt på Hotell Phoenix i Köpenhamn.Hon ler och läpparna har sammaaggressivt blodröda färg som pumpsen.Hon har svarta gubb-byxor, en vit toppöver beniga axlar, i händerna en genomskinligsminkväska fullproppad med salvor,krämer och stift och ögonen är de därstora, gröna ögonen som Nick Cave sjöngom i Green Eyes (i samma låt sjöng han juäven, ”so fuck her twinkling cunt”, mendet låter vi vara en parentes) och faktumär att hela Boatman’s Call – världens nästbästa album, någonsin – helt och hålletskrevs om, för och till PJ Harvey.Hon ler och jag ler och jag kommer intepå något att säga så jag nickar stumt ochsen passerar vi varandra och jag tror detär Kristofer Lundström från SVT:s Kobrasom väntar innanför dörren på ett av dedär hotellrummen.Tick.Tack.tjugo minuter senare sitter vi i hennessvit. Ett fönster står öppet ut mot Bredgadestrafik och ihållande vårregn. Doftenav svalnande asfalt. Ett marmorbord mellanoss. En stor fruktskål på bordet. En litenskål med nötter. Och en stor kanna te.Jag tänker på Saddam Hussein.Mitt starkaste intryck från den nulegendariska 60 Minutes-intervjun medden irakiske despoten var hur han likt enmustaschprydd affischbild för hela denbrittiska stiff upper lip-kulturen satt hopkrupeni sin fåtölj, smuttade på en litenarabisk tekopp och levererade dödshotmed imponerande verbal vighet.Den totala paradoxen.Polly Jean Harvey sitter hopkrupen iden vita skinnsoffan och dricker te med såmycket mjölk i att det fått en blyertsfärgadnyans. Hon håller tekoppen på exaktsamma sätt, balanserad på ett fat i knätoch med lillfingret krökt och hon berättarklart och rationellt om hur hon höll påatt sugas ner i den mediala malström sommålade hennes porträtt som något taggigt,mörkt och premenstruellstört.– Det här är ju musikindustrin vi pratarom, så det finns väl ingen anledning att bliförvånad. Det behövs en myt kring varjeartist, om inte annat så kanske i marknadsföringssyfte.Som att bygga ett varumärke.Jag minns själv hur man som ung såg upptill de spännande artisterna och ville varaprecis som dom. Men det är lustigt att detbara händer i musikbranschen, du ser intesamma ikonskapande i konst- eller författarvärlden.Nja...– Okej, men det sker inte i samma utsträckning.Det är något som är så gott somunikt för rock’n’roll-branschen.när förra skivan Stories from the City,Stories from the Sea landade på skivdiskarnahandlade recensionerna och artiklarnainte om att hur Polly Jean spelat insitt bästa album på fem år eller hur detfast forward-speedade urbana livet i NewYork färgat av sig på hennes texter – utanom hur bra hon mådde.På ett dåligt sätt.Det var ju inget kul nu när hon intelängre skrev låtar om att alla män är svineller att hon ville ha ihjäl massa saker.Istället var det streetsmarta stycken – heltklart inspirerade av hennes vistelse i NewYork – som The Whores Hustle and theHustlers Whore, skimrande kontemplationersom Thom Yorke-duetten This MessWe’re In eller den livsbejakande sexinvitenThis is Love.Det blev givetvis hennes största kommersiellaframgång någonsin.För vilken annan artist som helst medsamma image hade det inneburit dödsstöten.För PJ Harvey innebar det baraatt kunna bocka av ännu en ruta på ”attgöra”-listan.– Jag ville se om jag verkligen kunde göraett välpolerat, poppigt album, men det ärinte – och har aldrig varit – det som jagverkligen vill göra.Jag anar ändå en viss lekfullhet bakom UhHuh Her?– Javisst, det kan man ana redan av titeln...Uh Huh Her, liksom... Jag hade väldigtroligt med hur jag använde och sjöng endel ord i texterna och jag känner en...värme för den här skivan som jag inte trorjag känt eller känner för någon av minatidigare skivor.På nittiotalet brukade ditt motto vara attdu aldrig tänkte ge folk vad dom ville ha,är det något du fortfarande går efter?– Jag tror att med att, ”inte ge folk vaddom vill ha”, så menade jag att alltidfölja mitt hjärta, vilket har fört mig tilllångt ifrån kommersiella områden, mendet viktigaste för mig är att jag känner attjag alltid utmanar mig själv. Det handlarnog mer om att frikoppla min själ än attavsiktligt inte vara folk till lags.Nya skivan Uh Huh Her har ändå mergemensamt med sin föregångare än demörkt erotiska, lätt psykotiska, skivornahon skapat tidigare.Inledande The Life and Death of MrBadmouth är en raggig mörkerfoxtrot somkallt och metodiskt rör sig i de ännu rykanderesterna av ett havererat förhållande,platoniskt eller sexuellt, där den andrapartens oförmåga att hålla tyst, ”killed offeverything we had”. The Pocket Knife ärväsande skallerormsrock som sopar bananmed efterföljande avarter som The Kills.Who the Fuck är ungefär så aggressiv somtiteln gör gällande, där rad efter rad bankasner i bröstet som hammarhuvud motpålskaft: ”Who the fuck/do you think youare/get out of my hair”.Musikaliskt går det inte att ta miste påvem som står som upphovsman, det är vadsom i musiktyckarklyschor skulle stämplassom ett Rakt och Avskalat album. Detär rostigare än Stories from the City…,men långt ifrån lika korroderat som hennestidigare skivor. Här finns ingen psychostomp,ingen brusten electronica,ingen Howlin’ Wolf marinerad i östrogen– bara en taggig gitarr och Harveys karakteristiskastämma.det sägs att rymliga produktioner – jagtror det var Magnus Carlson i WeepingWillows som sa det här – gör att man iställetför att höra den musik som ryms, hörall den musik som inte ryms och att mandärför utifrån en färdig grund kan fylla påmed så mycket mer i fantasin.Som Hemingways isbergsteknik.Som Uh Huh Her.– Jag producerade och mixade skivan självoch oftast plockade jag bort alla andrainstrument från mixen, så att det till slutbara är gitarren och sången kvar. Låtarnaär så enkla i sig själva att dom andrainstrumenten bara kom i vägen.En viktig aspekt av ditt låtskrivande brukarvara var någonstans låtarna kom till.– De flesta låtarna skrevs och spelades ini Dorset, i mitt hem, under väldigt enklaförhållanden, på min hemmastudio. Det ärför övrigt första gången jag faktiskt har etthus, ett riktigt hus – tidigare har jag barahaft en lägenhet som man kanske övernat-www.groove.se 19

tar i och dumpar av saker i, men nu har jagnågot som känns som ett hem. Kanske hardet färgat av sig också.Polly Jean Harvey växte upp just påden engelska landsbygden, i byn Yeovil,Dorset, med knappt 600 invånare. Att tillbringasin barndom i Straw Dogs-territoriumhar onekligen färgat av sig på henneskonst.– Man lär sig lyssna efter Det Stora Ingentinget,dom öppna ytorna på landsorten,man hör det i musiken. Eller hör det inte,snarare.Vad var det värsta med att växa upp i ensådan miljö?– Isoleringen. Ensamheten. Mitt enda målnär jag var yngre var att komma därifrånoch så snart jag var tillräckligt gammalflyttade jag till stan.– Å andra sidan kände jag mig än mer isoleradnär jag bodde i London. Jag tror inteatt ensamhet och att gå in i ett psykisktillamående är den bästa förutsättningenför skapande.Så ångest är inte den starkaste skaparkraften?– Faktum är att jag skriver mycket av mittbästa material, mitt mest olyckliga material,så att säga, när jag är lycklig och närjag omges av bra folk.obotliga anglofiler med hunger på vaxblekaPage 3-damer kan mycket väl hasnubblat över Harvey i ett minst sagtoväntat sammanhang.Nej, jag pratar inte om när hon visadebrösten på baksidan av debutalbumet.Eller det där legendariska, halvnaknasjälvporträttet som The New Yorker aldrigvågade köra.Jag pratar om den brittiska dokumentärenA Bunny Girl’s Tale där diskvattenblondaSussexbrudar jagade utviksdrömmari Playboy och allt var ungefär likaglamoröst som det låter. Frågan man ställersig blir dock: hur hamnade hon i ettsådant sammanhang?– En vän till mig från Dorset, Sarah Miles,berättade att hon höll på att spela in endokumentär om brittiska flickor som villbli Playboy-bunnies och frågade om honfick låna låten Nina in Ecstasy, som varB-sida på The Wind, pt 1-singeln. Och såslutade det med att jag uppträdde medNina in Ecstasy, iförd bunny-utstyrseln:”Once Nina/Was a young girl/Now she’sdead/Grew older/Grew colder and/Losther way”(Nina in Ecstasy)I Long Snake Moan sjöng PJ Harvey omsådant som vuxna människor gör och vadden där ormen hade med det hela att göravar liksom inte svårt att räkna ut. Framförallti det frikyrkliga Amerika har moralväktaresatt sockerdrickan i vrångstrupenöver hur hon blandat sexuella anspelningarmed religiösa metaforer.– Vilket är rätt underligt, med tanke på attdet alltid funnits där. I musiken, alltså. Detfinns i bluesen, det finns i gospeln. Det ärknappast något jag var först med.Man slås rätt snart av hur uppsluppenoch inte alls mad-bitch-woman-from-helligPolly Jean Harvey är. När jag lyssnar påkassettbandet några veckor senare kännerjag värmen som genomskiner hennesbreda accent ta sig genom såväl minibandspelarensbrus som de danska trafikanternasenvetna tutande på gatan nedanför.– Eftersom jag gör relativt få intervjuer,så väljer folk att få sin bild av mig utifrånmina texter. Då kan det vara på sin platsatt påpeka att dom inte alls är självbiografiska,utan jag drar inspiration från vad jagser omkring mig. Liksom jag själv dras tillmörk och störande musik för utmaningar.Det svårförståeliga intresserar mig och jaggillar det faktum att man ställer frågor tilllyssnaren.Men det finns inga svar, eller hur?– Precis! Och det är just det som är skönheteni det – i livet, såväl som musiken– att vi hela tiden letar utan att hitta.Om man drar inspiration från livetomkring sig, är det inte svårt att i så fallseparera det verkliga från ens emotionellareflexioner?– Jag skiljer dom inte åt, snarare låter jagdom blandas tills dom liksom blir ett ochsamma, eller tills gränserna åtminstoneblir väldigt grumliga. Dom två behöverinte separeras eller definieras.Så hur undviker man att bli en parodi påsig själv?– Jag försöker, genom att hela tiden försökabryta mark som är ny för en själv, vilketär väldigt svårt. Jag är oerhört rädd föratt bli stillastående, att bli någon slags PJHarvey-formel som man kan sammanfattapå en post-it-lapp.Maria Mochnaczdet finns folk som är besatta av sina hjältar.Det finns folk som spenderar en årslönför att kunna förfölja sina favoritartisterfrån stad till stad på turnéer, som serspelning efter spelning efter spelning ochibland, kanske, lyckas få komma backstageför ett foto och, kanske, en autograf.Det är det som Stories from the Roadhandlar om.En road movie där tre personer – Kyla,Amanda och Bill – följer Harvey hack i hältvärs genom Europa och sedan tillbaka till– och genom – staterna. För att se PJ Harveyuppträda. För att träffa henne. Vilketär hela spänningsmomentet som filmenbyggs upp mot.Till slut stöter filmmakarna helt oförberett,och oombett, på stjärnan, på entoalett som Gud glömde. Eller sket i. Mestav allt det sistnämnda.Stor humor.– Den gjordes med en väldig distans ochen slags tongue-in-cheek-humor som jagälskar, menar hon själv.En mad bitch woman from hell medhumor?Sigmund Freuds grav må ligga i GoldersGreen – hans roterande hörs ända tillKöpenhamn.Text: Kristofer Ahlström20 Groove 4 • 2004

Morrissey, youare theQuarryIBUTIK17MAJ”…, han sjunger bättre än någonsin. Och han är lika efterlängtad som våren.”, BON nr 18”Sju långa år. SJU LÅNGA ÅR. Moz är tillbaka. Hans bästa album sedan »Vauxhall and I«. Inte perfekt,men obestridligt i världsklass.”, The Cricket v.16”Han sjunger bättre än någonsin. Varenda textrad, titel och frasering är utmejslad med fulländad precision.”,Andres Lokko, Expressen 19/3 - 04”A charisma masterclass, a mature work from a teenage icon…Long live the king”, MOJO”Unequivocally one of the very best things Morrissey has done since The Smiths”, NMEwww.groove.se 21

SlipknotMed masken på platsMattias ElgemarkTrots rykten om söndring och ovänskap är Slipknot tillbaka starkareän fågel Fenix. Killen med pinocchionäsan har snackat med Grooveom maskregler, Pretty Woman och hans ångestfyllda fängelsebesök.”Glöm allt du känner till, Slipknot föds pånytt 2004”. De kryptiska orden mötte allafans som surfade in på Slipknots officiellahemsida i början av året. Så vad är det viska glömma?– Allt snack om att Slipknot splittras, attvi skulle lägga av, att vi hatar varandra– det är inte sant. Vi är tillbaka starkare ännågonsin, säger Chris Fehn, percussionist ibandet från Iowa.Bakgrunden till ryktena är att sångarenCorey Taylor, på samma webbsida, skrevatt bandet skulle lägga av.– Det var förmodligen så han kände justdå, men när vi samlades och pratade igenomallting visade det sig att det blevmånga hönor av få fjädrar.– När man inte hör något från någon ibandet på ett tag, och sedan läser en massaskitsnack i nån tidningen – då gör det liteextra ont. Men allt man läser behöver intevara sant.Till Slipknots nya platta har bandet värvatdemonproducenten Rick Rubin. Handök upp i ett läge när musiken egentligeninte kunde bli mer extrem.– Han sa något i stil med ”ni är ett helextremtband med helextrem musik. Alltni gör är extremt. Men att spela väldigt,väldigt lugnt kan också vara extremt. Varinte rädda för att bryta ny mark, sätt in litemelodier och gör refrängerna riktigt krämiga”,citerar Chris Rick Rubin.Resultatet är albumet Vol. 3: (The SubliminalVerses), och av förhandslyssningenatt döma är det fortfarande rappt och brutalt,men med viss finess. Särskilt i låtenDuality kan man höra kontrasterna somRick Rubin jobbat med.Precis som Slipknots sound känns nyttså har också deras visuella signatur förnyats.Maskerna är visserligen kvar, men endel medlemmar kommer att se annorlundaut. Chris pinocchionäsa är dock oförändrad.Och han har aldrig ångrat valet avmask.– Jag har haft två masker under hela tiden.Den jag hade under våra första hundraturnéer föll i bitar, så jag fick en ny som serexakt likadan ut, bara lite starkare.Så vad händer om någon snor din maskbackstage?– Då är det kört för min del. Det är en avreglerna vi har i bandet – blir du av medmasken är du död.– Jag har heller aldrig tagit på mig nån avde andra killarnas masker, och gissa varför?Dom är svinäckliga, dom stinker ochdet finns till och med spyrester inuti dom.Har du nånsin själv spytt i masken?– Japp. Det var varmt så in i helvete, vispelade i öknen vid Las Vegas och barakörde på, gasen i botten hela showen. Detvar som ett maratonlopp. Till slut kom detbara. Men jag fortsatte spela…Det finns dagar när Fantomen går påstans gator som en vanlig man. Likadantär det med Chris. Medan Corey Tayloroch gitarristen Jim Root har satsat tid påsitt andra band Stone Sour har Chris tagitdet lugnt hemma i Des Moines och repatmed gamla polare. Och för första gången isitt liv har han varit tvungen att åka till ettfängelse för att hälsa på en kompis.– Det var helläskigt. Jag minns hur jag förstfick gå igenom en säkerhetskontroll. Dörrenbakom mig stängdes med ett ekande”KA-CHONG!” och låstes. Och där innevar en av mina polare. Helskumt. Jag haraldrig besökt nån i ett fängelse förut. Detkändes helt overkligt.I slutet av maj kommer Chris Fehn ochresten av bandet till Göteborg för att spelapå Nya Ullevi. Han berättar att varje gånginnan de går upp på scenen samlas allaSlipknottar i en rund rugbyklunga. Ingafans, inga journalister, inga managers. Barade nio maskbärarna i Slipknot. Corey Taylorskör lite peptalk om var de är och vadde ska göra uppe på scenen. Under tidentonar intromusiken upp för publiken.För Chris är den här turnén en drömsom äntligen besannas – att få spela medMetallica.– Helt otroligt. Det är ett av mina favvobandsom jag aldrig har slutat tycka om.Även om jag inte lyssnat på Load ochReload lika mycket som Master of Puppetseller Ride the Lightning så gick jag alltid påderas konserter. Jag visste att dom gamlalåtarna skulle dyka upp.– Dessutom kommer vi att nå ut till massorav nya fans.Från ett stort metalband till ett annat – ryktetsäger att ni har samplat Slayer på OnlyOne, stämmer det?– Nix. Dom flesta samplingar är från filmer.Är det bara skräckfilmer eller funkar detmed Pretty Woman också?– Mest skräckfilmer. Det skulle vara katastrofom folk fick reda på att vi hade samplatfilmen Mitt Afrika, säger Chris ochskrattar vid blotta tanken.Torbjörn Hallgren22 Groove 4 • 2004

www.groove.se 23

ARCHIVE”Noise”East West/WarnerDenna brittiska trio som är stora i Frankrikebygger på sitt fjärde studioalbum vidare påstorslagna arrangemang, repetitiva mantranoch ytterst vackra dekorationer av musiklandskapet.Noise är hypnotisk, högljudd, förtroligoch alldeles underbar. Man slussas genom rymligarum, ledd av ett böljande oväsen, soniskasvängningar och en krispig instrumentering. Attmusik kan innebära fantastiska upplevelser blirman som musikkonsument varse med jämnamellanrum, och detta är definitivt ett. DannyGriffiths, Craig Walkers och Darius Keeles låtarkänns inte kväljande kompakta trots att de ärepiska och intensiva. Istället blandas det symfoniskaoch det pompösa med skira klangers darr,melodierna sveper sig som spunnet socker i enannars fettfri omgivning. Och musik ska byggasav både nyttigt fett och antioxidanter för att gemest tuggmotstånd.Favoritspår är aggressivt laddade Fuck U,mastodontiska musikvattenfallet Waste, mysigaSleep och Get Out som innehåller både fläskbaskaggeoch smekningar av kärleksfulla stråkar vidsidan om hotfulla textrader. Så när du förälskatdig i detta Pink Floyd-vibrerande album bör duäven snoka rätt på förrförra årets pärla, You AllLook the Same to Me.Gary AnderssonBAD RELIGION“The Empire Strikes First”Epitaph/BonnierAmigo“Let them eat war, let them eat war/That’s howto ration the poor” sjunger en sarkastisk GregGraffin och sätter en vass armbåge i Bushadministrationenssida. Genast inser jag hurvansinnigt skönt det kan vara att slippa hipptfunkiga New York-band, Morrissey-efterapareoch sega singer/songwriters och bara bli serveraden riktigt jävla bra punkskiva.Tack för det, käraBad Religion.Efter att ha bildats i Los Angeles 1980 ochsläppt några av melodipunkens mest odödligaklassiker i skarven mellan åttio- och nittiotal ärBad Religion inte längre överraskningarnas band.De låter precis som vanligt.Vilket förstås innebäratt de med nya The Empire Strikes First gjorten av årets bästa skivor. Som vanligt fartfylldpunk, ljuv stämsång och smarta texter. Jag älskartempoväxlingen mellan vers och refräng i SocialSuicide, oozin’ aahs-körerna i slagkraftiga AllThere is och den lugnare Los Angeles is Burningsom är ett litet melodiskt underverk i sig. Omman nu tror på sådana.Mina gamla hjältar är just gamla numeraoch har inte riktigt samma maniska tempo i sigsom för femton år sedan.Vid ett par tillfällenpå The Empire Strikes First blir de i ärlighetensnamn något segdragna. Men även i låtar somden långa och lite tråkiga To Another Abysslyckas de mot slutet klämma in ett sådant därparti som gör vilket Bad Religion-fan som helstöverlyckligt. Greg Graffin lägger om sångmönstreten smula, jag rynkar ansiktet i en loj grimas ochskjuter ut röven som om jag höll på att göra ibyxorna. Och bara njuter.Daniel AxelssonERIC BIBB”Friends”Manhattan/KommunikationEric Bibb har många strängar på sin gitarr. Hanrör sig ledigt från allt mellan jazz, blues, folkoch world music. På Friends har Eric samlatnågra kompisar och spelat in en stundtals trevligskiva. Eric Bibb har en röst som verkligen tartag i en. Personligen anser jag att han använderden lite fel när han ska sjunga blues. Då passarden mycket bättre i låtar som Lovin’ in My Baby’sEyes. Lite skör, lite vek och med innerlig närvaro.Förutom just det spåret så är det inget överflödav starka låtar på Friends. Som helhet står denheller inte stark då Eric Bibb vill få plats med såmånga genrer som möjligt. En skiva med fokuspå hans röst hade räckt gott åt mig. Det här blirför mastigt och svårtuggat.Per Lundberg GBBLACK LABEL SOCIETY”Hangover Music Vol.VI”Spitfire/Sound PollutionDet finns en del saker som förknippas med bakfylla:Antikrundan, Formel 1, pizzor och Alvedon.Nu finns det en sak till.När Zakk Wylde släpper ett stillsamt albumá la U2:s Joshua Tree chockar han förmodligenen hel rockvärld. Inte en enda riffad upptempolåt.Inga diddeli-diddeli-diddeli. Istället lämpar hanöver mörka och tunga tankar och harmoniskamelodier till alla som vill lyssna på honom. Ochlyssna borde man. Inledande Crazy or High ärmakalös med en oerhört snyggt svarvad vers.Won’t Find it Here är rockballadernas A och O,och när ett bittert original på stan skäller på digför att du råkade gå på cykelbanan finns ingenbättre tröst att linda in sig i än Steppin’ Stone.Det här är musik som gör dig glad, som skaparlust att skriva egna låtar. Är det inte då musikär som bäst? Om Zakk Wylde lyckas nå högt upppå listorna med den här plattan beror det tillstor del på de giganter vars axlar han står på.Hangover Music Vol. VI skulle aldrig ha låtitsom den gör om det inte var för Guns n’ RosesLies och Alice in Chains Jar of Flies. Något somZakk Wylde inte heller hymlar med.Torbjörn HallgrenBLOOD ON THE WALL”Blood On the Wall”Social Registy/BorderUte i Williamsburg, New York, någonstans i höjdmed Enid’s eller Daddy’s, hittar man en triotjugo-någonting white trash-killar som tror deär coola för att de en gång i de tidiga tonårenupptäckte Sonic Youth. Eller kanske Galaxie 500,eller Yo La Tengo och Pussy Galore, eller baraden vanliga soppan av Velvet Underground ochalla andra som man kanske måste gilla om manbor i New York, läser böcker, samlar på skivoroch serietidningar. Blood On the Wal låter som,och är säkert också, ett gäng kompisar (två ärAROVANE”Lilies”City Centre Offices/importDe flesta skulle ha sina reseminnen i form avfotografier, ibland videofilmer. En del skriveren journal om sin semester. Uwe Zahn, aliasArovane, har insett att sådana dokumentationerofta blir jättetråkiga för de som inte varmed, så han har valt att göra musik av sinaminnen istället. Förra året var han i Japan ien vecka, och nu har han komprimerat ihopden resan till 40 minuter vackra ljudlandskap.De som hört Arovane förut kommer kännaigen sig, det är elektroniska beats, mjuka syntslingoroch snygga pianomelodier. Och någrafå gästspel av japanska röster, aldrig så mycketatt det stör att man inte fattar vad de säger,utan mer som krydda. Lilies är kanske inte såvärst nyskapande, men när man gör så vackermusik som Arovane gör så är det inget problem.Det är trevligt att vi äntligen får mermusik från hans håll.visst syskon) som har kul, dricker öl och har finnar.Deras skräp-pop påminner ibland om Guv’neroch brorsan Brad låter som en ung Wayne Coyne.Systern Courtney är klart coolast och förvaltarstrålandet arvet efter Royal Trux (ljuslugg ochtuffa t-shirts), ibland grejar de lite med en trummaskin,någon gång spelar någon munspel.Oftast är de förbannat charmiga utan tanke påstorslagna karriärer utanför sitt eget kvarter.De tackar bland andra Black Dice, Enon och K,så ett gäng fräna kompisar har de allt. Fattasbara annat.Visst är de bra, och ja, jag längtar ibland efteratt höra riktig NY-indie utan komplex men samtidigtså vet jag så förbannat väl att de säkertinte kommer att skaka om mig annat än runtmunnen. Mungiporna åker upp och så vidare,men inte så att jag jublar (eller blir kär). Mende kanske faktiskt kan fylla en funktion ändå.Som ett Moldy Peaches utan kanindräkter ochmed en näve rock i de tighta jeansen. Det kan juockså behövas. Riktigt skräpiga indieband medtuffa kepsar är det ju inte direkt gott om.Fredrik ErikssonCOMETS ON FIRE”Field Recordings from the Sun”Sweet Nothing/BorderEfter en tre minuters inledning med icke-musikpå olika rytminstrument dundrar Kerrang-hypadeComets on Fire iväg på sin psykedelika-möterpost-och-garagerocksresa.Håll i hatten ochtrumhinnorna liksom. Det låter stundtals heltvansinnigt. Som när vackra akustiska låten TheUnicorn övergår i efterföljande ESP, en superslamrigrundgångsbatalj med tokiga gitarrer ochtrummor som löper amok så gott som hela tiden.Sen är det sång också men den uppfattar maninte ett smack av. Ibland förstår jag verkligeningenting. Och så är låtarna långa också, åttaminuter eller mer, ofta med känslan av ett improviseratcrescendo som återkommer i olika former.Produktionen låter replokal modell dassig,och de flesta ljuden är fuzzboxdopade så till denmilda grad. På nåt sätt gillar jag kompromisslösheten,jag menar, ingen med förståndet i behållskulle välja att spela in en skiva såhär, å andrasidan stjälper det mer än det hjälper ibland. Nåtsom är säkert är dock att det är svårt att förblioberörd av Comets on Fires musik. Att lyssnapå sista låten The Black Poodle är faktiskt litesom att få en glödande komet i nyllet.Martin LundmarkBäst på skivan är avslutande Good ByeForever, ett melankoliskt stycke som påminnerom Autechres monumentala Vltrmx21, fastmed ett eftertänksamt piano som extradimension.Titeln Good Bye Forever syftarförhoppningsvis på det bitterljuva avskedetvid hemresan från Japan, och ska nog inte tassom en förevisning om Arovanes fortsattamusikaliska produktion. Dock lär Uwe hapackat ihop sina syntar för ett avbrott frånmusikskapandet, så passa på att njuta nu, fördet dröjer nog ett tag till nästa albumsläpp.Henrik StrömbergGRAHAM COXON”Happingess in Magazines”Transcopic/CapitolMilstolpar är ett helvete.Att hjälpa till att definiera en hel genres ochtidsperiods sound blir liksom en rävsax manaldrig tar sig ur.Ta bara Graham Coxon. På nittiotalet varhan gitarrhjälten hos alla indieteens och skrevmusik och lirade sexsträngare i Blur och ettBlur-sound är ett Blur-sound, liksom. Inte såkonstigt att hans soloutflykter då och då gör ettåterbesök, hur mycket inspirerad av John Frusciantehan än påstår sig vara.Nu har han till och med blivit anklagad förplagiat. Singeln Bittersweet Bundle of Miserylåter som Blurs Coffee and TV.”Det kommer alltid att finnas likheter mellanBlur och mina grejor eftersom jag varansvarig för en hel del av känslan i Blurslåtar”, sa han till NME.Damon själv tänker inte spela in något nyttmed bandet förrän Coxon är tillbaka, så tillsvidare fortsätter han göra electroknas medtecknade figurer.Varför Coxon skulle vilja återvändaförstår jag inte. Han var alltid den storamusikaliska visionären i bandet, oavsett hurmånga gånger Albarn åker till Mali för att lekaDavid Byrne.Nu har Graham gjort en skiva som man måstesöka sig tillbaka till det tidiga nittiotalets upplagaav Blur för att hitta en jämlike med (attdet är ingen mindre än Stephen Street som stårbakom spakarna gör ju knappast jämförelsenmindre gällande). Däremellan bjuds det på tuffagitarrer som spelar Led Zeppelin-blues, Fugazirockeller bara jäkligt softa Morricone-guror.Förmodligen lika kul att spela in som det är attlyssna på.Note to self: lär dig spela tuffa gitarrer.Kristofer AhlströmDAMN!”Youth Style”Raw Fusion/PlaygroundI dagarna hölls releasefest på Mosebacke förskånska bandet Damn!s nya skiva Youth Style.På Raw Fusions hemsida beskrivs bandet somen av ”grupperna som inte behöver kompromissaför att nå ut till en bredare publik”. Jag somaldrig sett bandet i något annat sammanhangän som Timbuktus kompband måste räknas somdel av en bredare publik hade svårt att tänkamig att jag skulle kunna ta musiken till mig.Efter att ha läst beskrivningen ”blåögd soul,rock, space funk, folk/pop, afrokubanska rytmeroch till och med elektroniska utflykter” förstärktesdet intrycket, det lät för mycket som att någonsuttit hemma och lekt med de olika knapparnapå en gammal åttiotalssynt. Men med handklappoch svängig sång på singelspåret Got to Go somförväntas göra bandet många kommersiellatjänster, slår den faktiskt an en liten glad ton idet bistra recensenthjärtat. Den kan nog gåhem och bli en hit.Cleo’s Lament är det enda spår som kännshelt menlöst med seg jazz som aldrig riktigtkommer igång. Efter att introt på Youth Stylehållit på ett tag bara väntar jag på att Madonnaska komma in och dra igång en av sina åttiotalshittar,men det gör hon inte. Istället kommernågra Beach Boys-liknande stämmor in överganska tunga breakbeats. Helt okej.Hela albumet kan beskrivas som en saligblandning av funkiga toner som man kan ta detlugnt till, kanske läsa en bok. Kul att bandetvågat experimentera men ändå fått ihop det påett riktigt snyggt sätt.Moa Striddewww.groove.se 25

Ni som läser Groove på webben vet redan attman kan ladda ner och lyssna på artisterna viskriver om i denna spalt. Men jag hoppas ävenatt våra övriga läsare gör det.Varje månadrekommenderar vi en handfull oetablerade bandoch artister som förtjänar allas uppmärksamhet.Först ut denna gång är StockholmsbandetThe White Souls som levererar gitarrslingor somskapta av Bernard Sumner. Och i låten PleaseWait har även trummorna en New Ordersk prägel.Men de är visst samplade från kompisarna iStreetwaves… Absolut bäst är trion dock närde rockar loss ordentligt – låten Come On!skulle kunna ge euforiska effekter om den spelaspå rätt dansgolv vid rätt tidpunkt (läs Debasersent på kvällen mellan The Legends och TheStrokes). Jag kan inte annat än dansa runt ochhandklappa. Och Jonas Heijenskjöld kan sjungabåde som Olle Ljungström samt Lou Reed.Coolt!Om Levon Helm spelat i Big Star kanske dehade låtit som The Moonlight Wranglers. Meni electrotider som dessa är det förmodligen likamed dödssynd. Det finns inget nyskapande meddenna kvintett från Göteborg. Musiken skullekunna vara rena plagiatet från någon okändcountryrock-platta från sjuttiotalet. Grymtmossigt, grymt gubbigt och extremt skäggigt.Men guuud så bra!Bakom namnet Old Lost John döljer sigmalmöbon Tomas Thunberg som försiktigtplockar på guran och låter den djupa röstenväsa i sann singer/songwriter-anda. Han sjunger”It’s raining outside your window/Like it alwaysdoes/Joni Mitchell’s on the stereo/Or at leastshe was” samtidigt som strängackompanjemangetpåminner om temat till Gudfadern. Stämningsfulltoch vackert så det förslår. Mi fa moltopiacere, eller något.Riktigt fantastiskt är sexmannabandetNikka Blue, även de från Malmö. Annika Perssonsom tidigare sjöng i Fivel har en röst precis likasäreget storslagen som Karin Dreijers. Honsjunger långt ifrån skolat och rent. Just nu ärjag helt beroende av Tricky Tatchana, specielltandra hälften av låten. Det är det vackraste jaghört på länge. Det mest uppriktiga och känslosamma.Annika låter raspigt provocerandesamtidigt som den ömtåliga rösten skulle kunnabryta när som helst. Men det är inte bara frontfigurensom ska ha all cred, musiken är precislika spännande. Instrumentvalen (kontrabas,trumpet, dragspel bland annat) och arrangemangen(till exempel att låta en svängig poplåtgå över till flamenco) är värda en eloge.Medan Terence Stamp träffade Julie Christiepå Waterloo Station varje fredagskväll kännsdet som om Terence från Tranås har stämt träffmed Eskobar i replokalen. Stockholmstrionspelar och Smålandskvintetten lyssnar och lär.Gemensamt för de båda banden är främst destarka gitarrmelodierna men i viss mån ävensången. Martin Råsberg sjunger nästan på sammasätt som Eskobar-Daniel.Terence spelade förnågra månader sedan på ”100% osignat” närJönköping lekte popstad och åkte hem medomdömet ”hitpotential”. Och visst har de det.Deras lättsmälta pop är född vinnare för enbredare massa. Åtminstone för massan som gillarEskobar.Annica HenrikssonKontakt:The White Souls: areskog@home.seThe Moonlight Wranglers:moonlightwranglers@hotmail.comOld Lost John: tomas.thunberg@spray.seNikka Blue: nikkablue@mail.comTerence: terence@fade.toTHE DATSUNS”Outta Sight/Outta Mind”V2/BonnierAmigoSom förband till The Von Bondies och med ettpar singelsläpp från debutplattan, In Love ochHarmonic Generator, skördade The Datsunsframgångar hos poppubliken, som förmodligenblev vettskrämda av den sleaziga hårdrockensom genomsyrade resten av albumet. Den härgången behöver man inte oroa sig för att köpagrisen i säcken. Outta Sight/Outta Mind, produceradav John Paul Jones, är jämnare än dessföregångare. Det är vårdslös in-your-face-rockrakt igenom och infriar de kolossala förväntningarjag hade efter att bandets spelning var överlägsetbäst på förra årets upplaga av Hultsfred.Första singeln Blacken My Thumb är fantastisk,precis som MF from Hell. När jag träffade pojkarnaför ett år sedan och frågade hur nästaplatta kommer att låta avslöjade Dolf att ”desnabba låtarna kommer bli snabbare, de lugnarekommer bli lugnare. Och så några (låtar) fördamerna”. Med facit i hand kan jag väl säga atthan hade delvis rätt, trots att uttalandet inte varseriöst. Det jag kan sakna på nya plattan är just”låtarna för damerna” och med det menar jagjust de där sprudlande poplåtarna från debuten.Det blir lätt så när man är popnörd i själen.Annica HenrikssonDEAD PREZ“RBG”Columbia/SonyEfter att Columbia droppade Dead Prez för attde inte ville ge ut gruppens kontroversiella uppföljaretill Let’s Get Free ryktades det blandannat att Stic och M1 skulle hamna på Roc-A-Fella. När RBG nu äntligen släpps officiellt ärDead Prez ironiskt nog tillbaka på Columbiaigen. Men Dead Prez har inte på något sätttonat ner sitt budskap utan rappar om polismord(I Have a Dream, Too) och att storma VitaHuset (W-4). D.O.W.N. handlar om att organiserasig, träna och lyda order och skulle kunnamisstolkas för militär värvningspropagandamen den handlar så klart om hur alla soldater ihooden ska organisera sig i gäng. Det skullekunna bli löjligt om det inte vore för att de helatiden rappar med hundraprocentig övertygelsevare sig ämnet är alkoholproblem eller att hurman lurar soc-tanter.Från den ursprungliga versionen av RBGsaknas det fina introt och gruppens kanske bästaberättelse, For the Hood. Hell Yeah är med i tvånya och sämre versioner medan originalet liggergömt som bonusspår. Men bara att få en uppdateringav tuffa The RBG Code gör att plattan ärett måste i varje allvarligt menad skivsamling.Daniel SeverinssonDEATH ANGEL”The Art of Dying”Nuclear Blast/Sound PollutionUnga Death Angel begeistrade en hel metallvärldmed sin debutplatta The Ultra Violence.Derassnabba thrash kändes fräsch och hungrig. Pånästa platta Frolic Through the Park gick de inpå nya marker genom att lägga in skejtarattitydi låtarna.Idag, efter åtskilliga namnbyten och utanGus Pepa på gitarr, är de tillbaka och låter väldigt,väldigt mycket som det gjorde för 15 årsedan. Albumets bästa låtar är originella TheDevil Incarnate, catchiga 5 Steps of Freedomoch Famine. De rättfärdigar en comeback.Dessvärre finns det motpoler. Plattans sista trefyraspår är riktigt jobbiga.Värre än torskleverolja.Uppenbart är de bara med som utfyllnadför att göra The Art of Dying till en fullängdare.Oavsett vilket är det kul att bandet är tillbaka.ITAL SKURK”Det är nåt fel nånstans”Vesper/BonnierAmigoThrash står sig än, det har Anthrax, Overkill,Exodus och andra comebackande band visat.Torbjörn HallgrenGHOSTFACE“The Pretty Toney Album”Def Jam/UniversalEtt tag tvivlade jag på att Ghostface skulle orkaresa sig efter försäljningsfloppen BulletproofWallets men redan förra årets Gorilla Hood fickmig på andra tankar. När Tony Starks sedanknäckte hela The Grey Album med mixtapelåtenMy Guitar började jag till och med hoppas påen comeback i stil med Supreme Clientele.Med de förväntningarna är det svårt att intebli besviken, The Pretty Toney Album är inteden klassiker jag gått och längtat efter. MenShaolins allra finaste är hungrig som en vargoch från introt till avslutande Love tar han iändå från tårna i Wallabees-skorna till ytterstaöronlappen på den galna mössan i Run-videon.På de bästa låtarna som It’s Over av K Def ochBe this Way av Nottz matchas Ghostfaces råarap perfekt av souliga beats.Förutom att Missy Elliott är med på Tushoch att Ghostface släppt suffixet Killah är detinget som tyder på att nya bolaget Def Jam försökttvinga in honom i någon kommersiellt gångbarmittfåra. RZA, Nottz och No ID är de endakända producenterna på plattan, men Ghostfacebehöver egentligen inga producenter alls. PåHolla sätter han bara på The Delfonics La La(Means I Love You) på lagom volym och senrappar han över den. Jag tror inte många enskommit på idén, än mindre genomfört den påskiva, och helt säkert hade ingen annan kunnatfå det att faktiskt låta bra.Daniel SeverinssonPJ HARVEY”Uh Huh Her”Island/Universal”Kära Polly Jean. Jag känner att jag kommerdig riktigt nära igen, nu när jag lyssnar på dinnya platta Uh Huh Her. Du har skalat bort såmånga instrument som möjligt och lagt ut dinalåtskulpturer till allmän beskådan, oberoendeav folks förväntningar – och det är på detta sättjag upplevt dig allra bäst under dessa tolv år vikänt varandra. Rytmerna är kantiga, gitarrenssätt knixigt och lite ryckigt. Som jag vill att detska vara. Inte alls som det låter på radionnuförtiden. Och din besvärjande textmanifestationkallad sång stiger upp ur den bottenlösabrunn där porlande vatten stryker slutna ögonlock,dess kraft är obruten, dess lisa evig. Lagommorskt trevar händerna över väggens blänkanderakblad, på väg uppåt – mot platsen där fokusistället ligger på himlens målande djup, där regnettindrar i måsarnas skrin. Denna rymlighet idina skapelser skänker ett underligt lugn, dulyckas spegla ett högre väsens anlete genombrutala utbrott och drömmande harmonier, dinauppgörelser och konstnärliga tolkningar filtrerasi stjärnfallet för oss andra. Men vi står inte vidsidan om och betraktar.Vi befinner oss mitt iklangflödet.Vi ruskar irrbloss ur håret.Vårakläder färgas av din palett. Ögonen är intedesamma.Vi har alla kommit riktigt nära igen,utan att ens behöva söka vårt kall. Blodet pumpasnästan ut genom huden när hjärtat tar delav denna långsamma drog.Vem säger nu attlivet är flyktigt?”Gary AnderssonJULIANA HATFILED”In Exile Deo”Zoe/PlaygroundTanig, blek, utmärglad och med ett närmastBergmanskt uppdämt demonarkiv inombords –Juliana Hatfield har hunnit bli 36 år, men låterinte muntrare för det. I och för sig ger låtarsom Tourist och Sunshine lite lugnare intryck,men inte utan småbittra textknorrar och slugaundertoner. Hon är fortfarande vilsen, men tillskillnad från tidigare åtminstone på jakt efternågot helande. Ett fall framåt.Gitarrerna väsnas inte lika mycket längre,antalet lugna låtar är i majoritet och det störinte. Inte lika indie som på nittiotalet, men JulianaHatfield håller. Även om det inte är lika brasom Only Everything och Become What Youare från hennes nyss nämnda nittiotal…Niklas SimonssonJOLIE HOLLAND”Escondida”Anti/BonnierAmigoVid första genomlyssningen låter det lite NorahJones – fast mer gräsrotsnivå. Jordnära. Merblues än jazz, fast samtidigt byggd på encountrygrund.Jolie Holland var tidigare medlem i The BeGood Tanyas, vilka jag dock har hört för lite föratt kunna märka eventuella paralleller. Men deninledande Sascha tassar på och anger såvältakt som ton för skivan, blåset i Old FashionedMorphine osar flodbåt och amerikansk trettiotalsmusik– så även tradjazziga Mad Tom ofBedlam.Vissa låtar ger känslan av att manAtt göra reggae på svenska är ett vågspel.Risken är stor att det blir outhärdlig ”svennereggae”och ”fräckt partysväng på beachen”.Lyckas man å andra sidan ro den svenskspråkigareggaebåten i hamn får man både identitetoch originalitet på köpet. Stockholms ItalSkurk lyckas oförskämt väl med uppgiften.Bandets roots reggae med svenska texterlåter naturlig och självklar.Det finns tre nycklar till deras framgång.För det första är sånginsatserna fantastisktfina. Influerade av jamaicanska vokaltriossom Culture och Ethiopians får de tre skiftesarbetandesångarna hjälp av ljuva körer. Enannan nyckel är texterna. De är enkla ochnakna små betraktelser över politik, kärlekoch vardag. I en låt heter det att ”vi vill haTV utan reklam i/hämta paket på ett postkontor/villha gratis sjukvård/inga bostadsrätterdär jag bor”. Mycket mer än så behöverman inte säga. För det tredje är produktionenhelt stilenlig med krispiga gitarrer som ställsmot bullrig bas.Jag hittar nya, sköna favoriter i Folkhemsmordoch Från och med nu och slås av hur degamla singelsläppen Först i mål och Knäckten gång till verkar hålla hur länge som helst.Den svenska reggaebåten är i hamn och gungarmycket behagligt.Daniel Axelsson26 Groove 4 • 2004

Köp riktiga skivorVi är en av Skandinaviens största butiker med ny vinyl.Leverans sker omgående. Vi tar Visa & Mastercard översäker sida men du kan också betala mot postförskott.MadvillainMadvillany2LP 189krJay - ZGrey Albummix av Blackalbum &Beatles White Album2LP 199krAlicia KeysYou Don´t know...Reggaeremix7" 36krlyssnar på en gammal stenkaka, och får krypanärmre för att kunna lyssna bättre. Dessutomär den något av de sparsmakade medlens skiva,där Jolie hellre verkar dra ifrån än lägga till.Och det funkar. Den kräver förmodligen sinatillfällen för genomlyssning men Escondida ären hur som helst en riktigt bra skiva.Niklas SimonssonIMA ROBOT”Ima Robot”Virgin/CapitolDet här skulle kunna vara riktigt grymt, som enny och lättare version av ett av tidernas bisarraste,intressantaste och mest roande industribandPrick. Men Ima Robot är riktigt kåta påatt få uppleva sig själva på radio och TV, ochsabbar ett vinnande grundrecept där originalitetensporer täcks med en massa sonisk make up.Jag blir riktigt förbannad över att de gör såhär mot sin egen musik. Jag vill lyssna, menvarför ha en uppblåsbar Barbara när jag likagärna kan sätta på Prick, och få en mycketskönare upplevelse?Mikael BaraniINFINITE MASS”1991”Telegram/WarnerDen slarviga slackerattityden som 1991 svämmaröver av gör detta till årets mest avspända worldmusic-släpp. För även om rockriffen är otaligalåter bandet, anförda av Amir och Rodde, alltspreta kraftigt. Det låter som om de sparat nerett gäng halvråa idéer på datorn och sen bestämtsig för att släppa det direkt. Och varför krånglatill det i onödan?Infinite Mass anspelar och pekar på otaligainspirationskällor i musikhistorien, både musikalisktoch textmässigt. Orientaliska melodislingorär lika befogade som söta poptextrader, karibiskvärme, JSBX-riff och hiphopbeats. Och det funkar.Hela vägen till banken och credmaffiabaren.För 1991 är motsatsen till rigor mortis. Dethänder saker hela tiden. Svänget går igång iBad Boy som det slår gnistor om, kärleksslisketrinner tjockt i Don’t You Worry och Fire?. Ochså har vi singeln No 1 Swartskalle. En CaesarsPalace-liknande låt som man inte visste att manväntat på med en titel som är bortom genialisk.Men den är ändå bara snäppet bättre än funkigakärleksförklaringen A 1000 Roses och skenandeThe Thief. 1991 är som du förstår en sanslöstgrym platta. Ska bli jävligt kul att se The Masspå kalasturnén i sommar. Eller hur?Gary AnderssonJAY-JAY JOHANSON”Prologue”BMGJETTIE”Heading for Mornings”Kasual Recordings/Sound PollutionEskiltunakvartetten Jettie har på sin debutplattaplockat de bästa bitarna ur The Perishers ochThe Motorhomes produktion och snickrat ihopdetta till något eget. Och de lyckas fånga detsåväl känslomässigt som musikaliskt genomalla låtar – speciellt i grymt starka The Coasters,Aimie Rain och One Dance. Därtill har JohannesPersson en riktigt bra röst.Plattan har tydligen tagit två år att få ut pågrund av diverse bolagstrassel och medlemsbyten.Detta till trots ger den ett samlat intryck ochlåter väldigt genomarbetad. Samtidigt är det enlite underlig release, om man ser till årstiden.Lågmält vemod och sommarhalvår är i regelingen bra ekvation – oavsett räknesätt. MenHeading for Mornings lär förmodligen hålla tillssommar övergår i höst, så det är inget störreproblem.Niklas SimonssonDIANA KRALL”The Girl in the Other Room”Verve/UniversalEmellanåt känns det lite svårt att förhålla sigtill Diana Kralls senaste album. För i viss månkänns det som att hon förlorat lite av det friaoch flyktiga, det lättfotade och charmiga somfunnits i hennes framföranden. Nu är det merbundet och tillbakahållet. Å andra sidan är detockså det som är styrkan med The Girl in theOther Room.Maken Elvis Costello har varit med ochskrivit texter till Dianas musik, men det kännsockså som att det finns mer än det som bidragit.Inte bara att hon gör en cover av hans AlmostBlue, på ett inte särskilt övertygande sätt heller,egentligen, men alla fraseringar, alla musikaliskavändningar doftar Costello. Om det är hansegen kärlek till jazzformen eller Dianas vet jagnaturligtvis inte. Men det känns ibland väldominant. Sen finns det naturligtvis mångaguldkorn. Både i de egenkomponerande och icovervalen.Versionen av Tom Waits Temptationär en. Snygg, trogen och sval – ändå lite annorlunda.Joni Mitchells Black Crow en annan. Iövrigt många svängiga och snygga helheter,låtar, stycken, fraser, ord, ackord, toner, stavelseroch morfem.Vackert, bitvis svängigt och habilt.Men kanske inte lika habilt jag hade hoppats påändå. Mer som en gåva för massan än att hållafast vid det personliga.Magnus SjöbergEftersom det mest förbjudna som finns i Sverigeär att vara pretentiös är det lätt attavfärda Jay-Jay Johanson som just detta ochsedan slippa ta honom på allvar. Han har jubåde en Beckmans-examen och en fotomodellkarriär,hur kan han då förvänta sig attkomma undan med att leka Scott Walker, heltutan ironi, självdistans och glimten i ögat?Det är inte konstigt att Jay-Jay inte nådde uttill en bredare svensk publik förrän han ladener hela grejen med att vara mänsklig ochblev en androgyn electroclashskyltdocka.På Prologue finns Jay-Jay Johansonslåtar från 1996 fram till nu samlade. Detstörsta problemet med låtarna från hans tidigaalbum – då han var internationell playboy ochhjärtekrossare – är inte de stora pretentionerna,utan att de till stor del låter alldeles förmycket daterat nittiotal för att man ska orkalyssna på dem (triphop, någon?).Bra är däremot den nya versionen av tidigasingeln So Tell the Girls that I Am Back inTown, som producerad av Kents Sami Sirviöfått en ny elektronisk kostym som sitter väldigtsnyggt. Och materialet från senaste albumetAntenna är som bekant väldigt sympatisksyntpop.Therese BohmanLali PunaFaking The BooksLP 169krKingston Signals 2Dokumentär ommusiklivet på JamaicaDVD 219krPromoeLong Distance Runner2LP 179krYesterdays New QuintetStevie2LP 189krCatnipCatacombus12" 89krNumark TT1600Skivspelare1795krKraftwerk - Aerodynamik12" kostar 0 kronor vidbeställnig av andra varoröver 500kr.PhoenixAlphabeticalLP 189krGentleman liveLivekonsert samtlite dokumentärt.DVD 219krHow FI DanceLär dig dansa de nyareggaedanserna.DVD 179krMumNightly Cares7" 49krT- ShirtQuasimoto249krDirektdrivetDJ-Systemför Nybörjare6195krAndra Långgatan 20i Göteborg. Cookie MonsterC Is For Cookie12" 89krSting 2003/ 2004Konsert med Jamaicasstörsta artister.DVD 189krGhostfaceThe Pretty Toney Album2LP 189krKelis - Milkshake rmxpå Coolie Dance12" 89krStanton PickupAL II PRO369krTechnics 1200Skivspelare5695krWebadresswww.groove.se 29

MIRAH”C’mon Miracle”K/BorderMirah Yom Tov Zeitlyn är min nya förälskelse.Hon är född på ett köksbord och har försörjtsig som bröllopsmusiker. Hon spelar gitarr ochsjunger. Hon har gjort några skivor, en heterYou Think it’s like This but Really it’s likeThis, som jag inte hört. Det är så att hennesröst liksom försvinner in under huden och läggersig som det mjukaste och varmaste (ellersvalaste om det nu är varmt ute) tyg runthjärtat. Det blossar lite på övre delen av kinderna.Jag är helt generad och bortkommeninför denna underbara varelse.Hon har gästat min absoluta K-favoritPhil Elvrums grupp The Microphones pånågra skivor. Hennes debut producerades avhonom och det hörs ännu att han är involveradpå C’mon Miracle. Ett varmt och grumligtbrus omger henne som ett vackert raster somsnarare förstärker hennes underbara uppenbarelseän suddar ut den till en gröt av försvunnafärger (som kanske varit fallet medvem som helst annars). Det är så vackert, såfantastiskt rörande. Jag lyssnar på Look Up!,och i all den förtjusande distorsionen finnshon höjd över allt och varenda ögonblick ärmagiskt.Till och med ett naivt politiskt infallTHE LIGHT BULB PROJECT”Go!”Low RideNär jag såg The Light Bulb Project för förstagången var de en besvikelse, delvis beroende påmina högt ställda förväntningar. De tre tjejernai bandet har alla de rätta attiraljerna. De ärsnygga och stylish, dansar hejaklacksinspireradedanser, har ett coolt bandnamn, kastar ut söttpaketerade tuggummin till publiken och spelarglad electrodiscopop.Visst låter det som en perfektkombination? Dessvärre saknar de självförtroende.När jag såg dem spela verkade de nervösaoch dansstegen framfördes halvhjärtat. I slutetav spelningen sa de ”Vi är faktiskt feministeräven om vi inte ser ut som det” och när de kastadeut sin skiva till publiken och ingen nappadeden direkt suckade de någonting om att ingenville ha dem. Det var nästan som om de varinställda på att publiken skulle ogilla dem. Attstå på scen i minimala hotpants och sjunga tillelectrolåtar kräver ett grundmurat självförtroende.Om bandet på scenen inte tror på sig själva,hur ska då publiken kunna göra det? DebutalbumetGo! har lite av samma tafatta osäkerhetskänslaöver sig även om det inte märks lika tydligt.Här finns perfekta discospår - i synnerhetSan Francisco som släpptes som singel i marsoch har spelats i radion en hel del. En annanfavorit är Sorry som har ett skönt sugande beatoch perfekt stämsång. Förmodligen beror osäkerhetenpå medlemmarnas unga ålder. Med litemer erfarenhet och självförtroende har de allpotential i världen att bli riktigt, riktigt bra.Moa ErikssonLIKE HONEY”So Silent E.P.”HybrisOm det fanns ett sällskapsspel som hette Indie-Monopol (fantastisk idé – uppfinn det, nu!) såskulle Kalle Magnusson snart ha full bricka.I alla fall i Malmö-varianten.Han funktionerar som chefsidealist påRevolution #9, som arrangör av We & Youfestivalenoch nu även som direktör för nystartadeDIY-etiketten Hybris (tillsammans medUppsala-placerade Mattias Lövkvist, som ävenhan viftat flitigt med facklan på Revo #9).Första släppet på Hybris är en fyraspårs-EPmed Malmö-baserade Like Honey och även omnamnet plockar fram Jesus and Mary Chainassociationerså rör sig bandet i trakterna kringfuzzfri independentrock.I pressreleasen droppar man bland annatThe Sundays och även om de två grupperna intehar så mycket mer gemensamt än en kvinnligvokalist så kan man dra en tänkt linje mellan debåda i sättet hur sången kamoufleras.Harriet Wheeler ville leka Elizabeth Frasieroch försökte gömma sina texter bakom konstigauttal och nynnande sångstil. Sången i Like Honeykliver artigt in bakom lättrockriffen och stannardär för att då och då sticka ut sitt huvud ochgöra sig påmind. Därför är Like Honey ett bandsom tar god tid på sig att krypa fram ur anonymiteten.Runt sjätte gången man träffas har manupptäckt en karaktär.Vid nionde träffen börjarman uppskatta deras icke-attityd, men då är detmer av trygghetskänslor än äkta förälskelse.Å andra sidan, för att citera Alf Svensson:På trygghet byggs de starkaste ting.Kristofer AhlströmLIQUID SCARLET”Liquid Scarlet”Progress RecordsFy helvete vad grymt introt till Greyroom är!Skulle jag inte redan spela gitarr hade riffandetdär inspirerat mig till att börja lira. Men nogom mig, nu ska vi snacka om det progressivtrockande bandet Liquid Scarlet från Kalix, förhär har vi antagligen ett av de kompetentastedebutalbum du kommer att höra i år.Det är svårt att inte nämna King Crimsonmed tanke på de psykedeliska tonerna som liggersom varnande rök innan de rytmiska eruptionernaslår till. Jag känner några gånger att det blirlite för mycket av just denna vara, men just närjag börjar känna mig lite rastlös dyker det uppnya färger i Liquid Scarlets regnbåge.på Jerusalem övertygar hon så att jag glömmeralla komplexa situationer och högt utropar:”låt oss alla kramas och vara vänner”! Överhuvudtagetär Mirah kanske det hårdastemjuka, det raraste ilskna som kommit frampå bolaget K. Om hon inte sprungit på Elvrumhade hon kanske varit i klass med Liz Phair,Julie Doiron eller Scout Niblett, nu utklassarhon alla – till och med The Microphones. Honrör sig obehindrat mellan mumlande mulleroch en lös nylonsträng, mellan latinamerikanskadragspel och mystiska bleckblås, allt ärlika självklart. Säkert är det så att hon inteens tänker på hur fantastisk musik hon gör,hur många hem hon förgyller och hur mångahjärtan hon sätter i brand. Det är så att jagvill gråta.Jag är så kär i Mirah Yom Tov Zeitlyn, såmycket att jag nästan dör.Fredrik ErikssonMot slutet av albumet får låtarna någonsorts ensamhet över sig, och musiken påminnerom den i TV-spelsrymdäventyret Metroid därhjältinnan Samus Aran Alena skjuter sig fram ien främmande värld.Liquid Scarlet är ett mäktigt äventyr.Mikael BaraniMARY LOU LORD”Baby Blue”Loose/BorderSom jag har väntat på den här plattan. Inte baraför att jag är löjligt fäst vid Bevis Frond utanför att Marys Hultsfredsspelning i somras varnågot utöver det vanliga. Hon har en slags lågmäld,avslappnad charm som inte är alltförvanlig bland dagens uppblåsta stjärnor. Och detavspeglar sig i musiken. Ibland sjunger hon såtyst att man får vrida upp.Tillbaks då till Bevis Frond, eller Nick Salomansom han egentligen heter. Elva av plattanstretton låtar är signerade vår tids bästa låtskrivareoch gitarrist, Saloman sätter sin prägel påden här plattan och Mary kunde inte önskat signågon bättre. Några av låtarna har man tidigarehört på Bevis Fronds skivor, men de flesta ärhelt nyskrivna just för henne. Kontrasten ärintressant. Salomans typiskt engelska låtskrivarstiloch Mary Lou Lords förflutna som gatumusikantoch hennes amerikanska uttryck. Atthon lyckas återuppväcka Pink Floyds gamlaFearless är en bedrift och att hon tar hand omen pärla som Badfingers Baby Blue är en kulturgärning.Full pott till Mary Lou Lord.Jonas ElgemarkTHE MAGNETIC FIELDS”I”Nonesuch/WarnerDen här plattan heter I eftersom samtliga låttitlarbörjar på just bokstaven i.Visst låter detpretentiöst, men å andra sidan var The MagneticFields förra album en trippel som bestod av 69låtar om kärlek. Och det fungerar. I alla fall närmusiken är så pass innerlig som här. StephinMerrits mörka röst rymmer både kärlek ochcynism och svävar över avskalade melodier sombyggs upp av för popmusiken ovanliga instrumentsom cello, stråkar, piano och banjo. Undantagetär den syntpopiga I Thought You Were My Boyfriend.Men resultatet är vackert och känslosamtutan att bli sliskigt även om skivan tappar litestyrfart efter halvtid.Robert LagerströmMILES”Don’t Let the Cold in”Rec 90/Hot StuffDistad germansk pop på ett norskt bolag är jualdrig fel. Miles tredje skiva Don’t Let the Coldin är en stilstudie i snygga melodier och perfektanglosaxisk dialekt.Nedskruvade King of the Bees är en finstämdbanjoballad. Idiotpoppiga Teenage Dreams medsin makalösa refräng skulle kunna vara någotsom Wannadies värpt och passar utmärkt till öloch brännboll nu när sommaren är här. Menframåt slutet på skivan börjar låtarna vackla.Allsångsplågan Stranger och den dramatiskaSilverspoon kunde vi vara utan. Miles skullenöjt sig med att sätta de bästa spåren på en EP.Johan JoelssonALANIS MORISSETTE”So Called Chaos”Maverick/WarnerHon har blivit en ikon, Alanis Morissette. Honhar blivit den som alla ska jämföras med när dethandlar om kvinnor som gör rock som befinnersig i gränslandet mellan mainstream och independent.Och det sätter ju också press på henne.Att prestera, att fortsätta utveckla det som blivithennes eget, samtidigt som ingen får görasbesviken – inget fan får känna sig utanför. Detär en svår och farlig gränslinje att balansera på.Men det går. Och det går bra.För på So Called Chaos finns naturligtvisspår som anknyter till de gamla hitsen, de sompå något sätt blivit just ett kännemärke, ävenom Alanis inte på något sätt är ensam om attlåta så. Här finns helheten, som också måstefinnas med, eftersom utan den försvinner delarna.Utan den försvinner särprägeln. Men här finnsockså de små stegen utanför det uppenbara ochsjälvklara, de låtar och arrangemang som maninte hör var dag. De man inte direkt väntar sig,kanske inte ens av Alanis Morissette. Eight EasySteps med den sugande basgången och den nästanatonalt aparta versmelodin, titellåten med ännumer folkkänsla och orientalisk inspiration än nyssnämnda. Låtar som blir favoriter för oss somvill ha mer, som vill ha spår som leder bort fråndet vardagliga och igenkända, samtidigt somden nästan moderliga tryggheten fortfarandeomhöljer oss med vänliga a-mollackord. Somverkliga ikoner, lyckas balansgången. Och intebara det, utan ger oss också mer. Som ett extranummer.Habilt. Bra.Magnus SjöbergMYSTIC CHORDS OF MEMORY”Mystic Chords of Memory”Rough Trade/BorderJag älskade den första plattan med BeachwoodSparks.Visserligen var den amerikanska gruppeninte alls nyskapande men gjorde ändå en egenblandning av country och psykedelia som medekon av Buffalo Springfield och Gram Parsonslät som den vore inspelad i Kalifornien runt1970. Därefter fortsatte bandet att göra ungefärsamma sak och musiken kändes inte längre likakul. Förmodligen tyckte Christopher Gunst likadant.Han satsade istället på Mystic Chords ofMemory tillsammans med bland andra flickvännenJen Cohen och valde att dra ned på tempot.Visst kan man höra ekon från BeachwoodSparks på detta debutalbum men countryn ochpsykedelian är nedtonad till förmån för försiktigpopmusik som lutar sig mot americana. Det ärskirt och varligt och Gunsts röst låter bräckligareoch mer sårbar än någonsin. Mark Olson ochVictoria Williams finns inte långt borta ochibland påminner musiken vagt om Yo La Tengosmest vackra och lugna stunder.Robert LagerströmNINE DAYS TO NO ONE”Disrecordings”Engineer RecordsOmskakande och fullständigt kaotiskt. Engelska,omöjligt namn också. Nine Days to No One bänderupp bröstkorgen med bara händerna för attkittla dig på hjärtat med en stålfjäder. Jo, mankippar verkligen efter andan.Trots att Disrecordingsbara är en EP så känns den ändå som enfullängdare. Nine Days to No One sparkar uppjord på samma åker som Dillinger Escape Planoch Converge. Fast med en stor skillnad frånnämnda band – nyansrikedom och känslan attveta när det räcker med totalt mangelkaos. Detvilar något atmosfäriskt och progressivt överdessa fem låtar som innehåller så mycket. Somen mycket hårdare lillebror till Mars Volta.Köp, lär och njut.Per Lundberg GBPILOT BALLOON”Ghastly Good Cheer”2.nd Rec/importUppmärksamma läsare kommer kanske ihåg ensplit-tiotummare med amerikanska Pilot Balloonoch svenska Stacs of Stamina från i höstas.Meditativ alternativ hiphop som definitivt gavwww.groove.se 31

Överstyrda riff, hård pogodans och ett ilsket”destroy”. Det kunde ha varit Kalifornien 1979och grupper som Circle Jerks eller Black Flag.Det råkar vara Umeå 2004 och bandet Regulations.Deras sjutums-EP levereras av BustedHeads och innehåller fyra klockrena punksmockor.Regulations är väldigt stilmedvetnaoch nog finns det ett visst mått av ”nu ska vileka Black Flag” över dem. Men, det är trotsallt en lek jag mer än gärna ställer upp på.Andra släppet i GöteborgsborgsetikettenHej Musiks singelklubb är en vit sjutummaremed Lucknow Pact. Bandets gitarrbaserademespop är inget som griper tag i mig direkt,men efter några genomlyssningar framstår detvå låtarna som rätt så trevliga popbagateller.Och gitarrslingan i A Few Drinks, A FewLaughs är ren sommar på vinyl.Brittiska Placebo gillar United så mycketatt de bjöd med stockholmarna som förband påsin världsturné. Själv är jag inte riktigt likaförtjust. Bandets fyralåtars-EP, släppt på Vesper,är kompetent framförd, men ganska trist.Sångarens darr på rösten känns pretentiös, ochäven om When Do We Come Alive har en starkrefräng så flyter Uniteds Joy Division- och TheCure-influerade rock obemärkt förbi.Daniel AxelssonLilla innovativa bolaget Rythmace som främststoltserar med Burek V ger envist ut sina snyggavinylsinglar. Stockholmarna i Korea, har medsin fyrspårs-EP Different Every Time, sammautgångspunkt som de andra banden på etiketten.Trasigtgitarrljud, ödslig stämning, trummaskinoch en ljudbild som låter billig i ordetsallra positivaste mening.Tydliga och oblygadrag åt Velvet som inte hindrar att Korea ändåsatt sin personliga stämpel på låtarna.Jonas ElgemarkFrån tyska Kompakt kommer två tolvor sombekräftar att det för tillfället är i Köln som denmest spännande musiken görs. Justus KöhnckesTimecode är en struttig electrotechnolåt somär så vacker att jag tappar andan. Enkeltarrangerad, men med sånt djup och sån variationatt det räcker för flera veckors lyssning.Melodislingorna griper tag direkt, ljuden ärfinmejslat syntetiska och klocktickandet i bakgrundenger låten ryggrad.Tyvärr är B-sidansThe Answer is Yes inte alls lika kul.Den andra tolvan är en split mellan MikeInk och Burger Industries. Mikes Playing withKnives är en gammal acidtechnofavorit i nytappning. Minimal och lekfull. Ett givet kort fördansgolvet. Och faktum är att när man vänderskivan och möter Burger Industries Derby blirdet ännu bättre! En rak technolåt med snyggaharmonilager som ekar över varandra. Drivetbeat och sköna breaks. Fantastiskt!Mats AlmegårdDet är klart att jag blir nyfiken när en så prominentmusiker som Johnny Marr producerarnågonting (och dessutom spelar xylofon). Störreblir då besvikelsen när det visar sig att Havens7” Wouldn’t Change a Thing (Radiate/Virgin)visar sig vara ett under av smetig och supertråkigpopsoppa. Inte ens en stilren och glimrandeproduktion räddar den från att släpa sig fram isamma trista fotspår som all annan brittiskpretentionspop. Baksidan More Than I Saidkunde varit bra om inte de haft en sådanextremt arbetsam sångare som säkert ständigtlåter sina valpögonlock dingla på halvstång iregniga videor.Tråkigare än trist.Fredrik Erikssonmersmak. Pilot Balloon har filat på Ghastly GoodCheer sedan 2001, men skivan känns trots detväldigt mycket som ett album, inte bara en samlinglåtar. Det är inte alltid man kan höra när enlåt slutar och nästa tar vid. Musiken är i grundeninstrumental hiphop, sönderhackad, massakreradoch injicerad med diverse skumma filmsamplingaroch genrestölder. Att plötsligt hamna i en jazzellerdrum’n’bass-låt är inget att bli överraskadöver. Men det är ingen lätt skiva att ta sig in i.Det blir för många klipp och för få riktiga låtar.Skivan blir egentligen inte intressant förrän devokala spåren Hug Dusty och Throe Stasis. Ochnär musiken sedan blir riktigt bra, i mästerverketVampire Tonic, ja då är skivan slut. Alla de trespåren finns också på tiotummaren, har duredan den kan du skippa albumet.Henrik StrömbergPINK GREASE”This is for Real”Mute/PlaygroundÄnnu ett band som vill dansa in i våra hjärtanmed åttiotalsdrypande pop och sjuttiotalsdisco.Och jag är inte sen att ta ett par danssteg närtonerna strömmar ut från DJ-båset. Det är intelättare att sitta still när This is for Real strömmarut från min freestyle. Bekymmersfri musiksom blir soundtracket till ett bekymmersfritt liv.Med Fever, 2000 Degrees, Nasty Show och PartyLive skruvar Pink Grease upp temperaturen ochträffar mitt i prick med Into My Heart.Andreas ErikssonPRINCE”Musicology”NPG/SonyVärldens störste lille funkkejsare är tillbaka –26 år efter debuten – och det med besked! Princehar brutit sitt ”slavkontrakt” och utstrålar påMusicology istället glädje, energi och sprittandeinspiration. Här trängs framtida popklassikermed textmässig skärpa som Cinnamon Girl medsvettiga James Brown-monster som inledandetitelspåret medan en klassisk Prince-bomb somIllusion, Coma, Pimp & Circumstance föregårelektrifierade smörballaden A Million Days.Musicology innehåller även mer experimentellanyfunkspår som Life ’o’ the Party och galnajazzjam i If I Was the Man in Ur Life. Så vadsaknas då? Ingenting, faktiskt.Prince släpper loss allt; blås, fläskig bas,flimrande gitarrblixtrar, mullrande baskagge ochkvidande sång som fortfarande kan mäta sig medvad han åstadkom på sina råaste plattor DirtyMind och Controversy från början av 1980-talet. Minneapolis kung är återigen i toppslag!Självklart har han också tagit hand om 90%av allt musicerande och 100% av producerandetsjälv. Maffiga körarrangemang är på plats ochsamtidigt som det låter Prince känns det ävenmer 2004 än vad man kunnat tro. Att han inteär supersnuskig hela tiden utan istället mervuxen och fundersam stör mig inte nämnvärt.Med sin sångstil och ofta efterapade funksvängfår han även allvarliga texter att skvätta av lustoch åtrå ändå.En starkare och tajtare återkomst kunde hanknappast gett oss. Musicology tar dig från förfestenrakt in i stormens öga. Och tillbaka igen.Välkommen tillbaka till det riktiga strålkastarljusetigen, Prince. Du är fortfarande mannen!Gary AnderssonLIONEL RICHIE”Just for You”Island/UniversalLionel Richie är för alltid en hjälte men det varlänge sedan han gjorde några storverk. På Justfor You försöker han ibland återskapa partystämningenfrån All Night Long, ibland skrivaen ny Still eller Easy – men landar hela tiden iett intetsägande vuxenradioträsk. Han samarbetarmed Daniel-satans-Bedingfield och Lennyondskansjälv-Kravitz. Han är helt enkelt litevilse. En gång sätter han sig dock ner vid pianotoch skapar, om än inget mästerverk, så i allafall en småförtjusande ballad av klassisk Lionelsnitti Just to be with You Again.Thomas NilsonROCKET FROM THE TOMBS”Rocket Redux”Glitterhouse/PlaygroundJapp, ni läste rätt. Det är faktiskt just det gamlasjuttiotalsbandet. Gubbarna har återuppståttoch gjorde förra året succé på sin amerikanskaturné. Denna platta är ”studioversionen” avliveshowen. Och den är förvånansvärt bra.På plattan medverkar originalmedlemmarna;David Thomas (sång), Craig Bell (bas) ochgitarrist Gene O’Connor aka Cheetah Chrome.Pere Ubus Steve Mehlman slår på skinnenistället för Johnny Madman och TelevisionsRichard Lloyd (som även producerat) har hoppatin i Peter Laughners ställe. GitarristenLaughner dog 1977, endast 25 år gammal.Efter RFTT:s splittring bildade han tillsammansmed David Thomas Pere Ubu. CheetahChrome och Johnny Madansky ringde upp StivBators och Dead Boys var ett faktum.På Rocket Redux återfinns låtarna Ain’t itFun och Final Solution som blev riktiga rockklassikeri regi av de två nya banden. Ingen harväl heller missat att bob hunds Ett fall och enlösning är en översatt Final Solution.Förutom tidigare nämnda finns det fler fantastiskalåtar med på denna platta, exempelvisSo Cold och Amphetamine. Och gubbarna, nukanske i 50-års åldern, river av dem som vorede arga unga män fortfarande. Mycket imponerande.Skivomslaget är dock under all kritik,trots att det är gjort av samma John Thompsonsom formgav det supersnygga omslaget till TheDay the Earth Met the Rocket from the Tombs.Men man får väl blunda när man tar ut skivanur fodralet.Annica HenrikssonSABO, HOOSAM, GURMO”Radio 127”Hemmalaget/RecordnetI väntan på Ison & Filles album släpper de andratre Highwon-killarna mixtape nr 2 i Hemmalagetsserie. Några av låtarna har funnits med iTHE ORB”Bicycles & Tricycles”Cooking Vinyl/BonnierAmigoDoktor Alex Paterson och Thomas Fehlmanntar ytterligare ett steg tillsammans medBicycles & Tricycles.Till sin hjälp har de enhel rad medarbetare, bland annat JackDangers från Meat Beat Manifesto. Det hargått två år sedan förra skivan Cydonia ochden tyckte jag stundtals lät ganska trött.Desto roligare då att denna känns fräsch. Förden som är bekant med The Orb stundar förvissoinga stora överraskningar, men det ärkompetent och helgjutet. Dubinslagen hareventuellt blivit något tydligare, framförallt iFrom a Distance och Gee Strings. Ett oväntatinslag är annars kanske Soom T:s rap i Aftermathsom verkligen känns bra. Den piggarupp och kommer verkligen till sin rätt i Orbsmjukt syntetiska inramning.andra sammanhang men de flesta är helt nyaför mig. Ju-Mazz har börjat kalla sig Gurmomen stilen känns lätt igen från tidigare grejer.Skillnaden är att alla har utvecklats både somrappare och textförfattare.Triangeldrama är tre snyggt berättadeparallella verser och Har inte glömt är Saboshälsning till en kompis som hamnat snett.Ny dag samma skit och Dömd i förväg är vardagslunkoch samhällskritik men det finns platsför party också på till exempel Eijt, eijt, eijt.I Känn igen samlas hela Highwon, inklusivenytillkomna sångaren Aleks, och levererar enbanger som avslutar andra rappares karriärerinnan de ens hunnit börja. Som extra ketchup påkorven är Highwongrabbarna ensamma i Sverigeom att göra roliga skits. Finns inga bra skivaffärerdär du bor kan du beställa Radio 127från www.recordnet.se.Daniel SeverinssonPATTI SMITH”Trampin’”Columbia/SonyDet händer definitivt något när man sätter påden här skivan, svårt att beskriva men alltannat bleknar bort för ett tag och varje frasPatti Smith får ur sig betyder väldigt mycket.Orden och musiken tar tag och håller dig i ettrejält grepp. Att det känns meningslöst attspela någonting annat än den här plattan dennärmsta tiden är uppenbart.Det man till att börja med kan slå fast, sominte ens är subjektivt, är att Patti Smith harmycket bra smak och är mer laddad än någonsin.Egentligen är det inte låtarna i sig utanhennes uttryck och den känsla hon förmedlarsom gör att allt känns ända in i benmärgen.Hon låter mer ivrig och inspirerad än någonsin.Hon har också den goda smaken att väljaett band som inte bara kompar och rockar. Detfinns liv och själ där också. De håller tillbaka,ligger och avvaktar och trycker och låter hennessång och texter få utrymme, men de exploderaribland och gitarristen har det mest perfektaelektriska gitarrljudet jag hört på länge.Svårt att plocka ut favoriter men Cartwheelsär magisk och likaså My Blakean Year. Trampin’har allt man begär av Patti Smith och är i praktikenhennes bästa platta.Tack Patti!Jonas ElgemarkÖverhuvudtaget är det här en skiva somandas energi. Det är klart att det ambientadominerar (annars vore det väl inte Orb?!),men det är egentligen bara i de avslutandeKompania och Dilmun som man kan tala omklassisk ambient. I övrigt rasslar trummornaoch samplingarna in så tätt att det snarare ärdubtechno än ambient. Och det gläder mig.Orb har gjort en riktigt bra skiva som stårsig väl i konkurrensen med klassiker somU.F.Orb och Orblivion.Mats Almegård32 Groove 4 • 2004

JUKEBOX MAJALF Augustibrev”Alfs debutalbum förvandlar mitt vardagsrum till enbättre och varmare plats,...fenomenala poplåtar”- SONIC 8 av 10Release: 12 majGRAHAM COXON Happiness In MagazinesGraham första “riktiga” soloalbum sedanhan lämnade Blur är fyllt av poppärlor och sköncockney punk. Du har säkert inte missat singlarnaFreakin Out (single of the week NME) ochBittersweet Bundle Of Misery (4 ++++ AB).För anglofilen i dig.Release: 19 majVAN HUNT Van HuntEtt debutalbum från en man som doftar soul,rökelse och myrra. Curtis, Sly och grabbarnakan vara stolta över Van Hunt som kliver runti samma fotspår, men ändå så egen.Release: 2 juniSIVERT HÖYEM Ladies And Gentlemen OfThe OppositionStark solodebut av det Norska bandetMadrugadas sångare Sivert Höyem. Enmäktig och karaktärsfull röst i ett mollstämt,vackert och energifyllt melankoliskt ljudlandskapsom för tankarna till artister som NickCave, Leonard Cohen och Cash.Release: 26 majSEBASTIEN TELLIER PoliticsParis skönaste desperado är tillbaka med frijazz, latin, House, pop musikal, afro-best…Politcs är revolution på alla plan inte minstmusikaliskt. La Ritournelle, med Fela Kutitrummisen Tony Allen, måste vara årets låt.The Only Love Song – Sebastien TellierRelease: 19 majSLUM VILLAGE Detroit Deli...A Taste of DetroitDen organiska hiphopen från bilstaden Detroitär alltid lika skön. Slum Village är tillbaka mednytt album där de får hjälp av både Dwele ochKanye West. Missa inte singeln SelfishRelease: 26 maj✁www.emi.se www.virgin.seDenna kupong berättigar till 10% rabatt på de annonserade albumen i angivna butiker. Tag med kupongen eller sidan, eller varför intehela tidningen till din sjyssta skivnasare.

SHAKIRA”Live & Off the Record”Epic/SonyTvå år är en evighet i tonårspopvärlden. Ochså länge har det faktiskt gått sedan Shakiratoppade försäljningslistor världen över medalbumet Laundry Service och singlarna Whatever,Whenever och Underneath Your Clothes.En uppföljare borde släppts för minst ett årsedan, men istället håller man fortfarande påoch mjölkar ur de sista slantarna från hennesgamla hits. Live & Off the Record är en kombineradCD och DVD med livematerial huvudsakligeninspelat i Rotterdam 2003.Jämfört med exempelvis Britney Spearskoreograferade dansshower påminner Shakirasscenframträdande betydligt mer om en traditionellrockkonsert. En cover på AC/DC:s Backin Black syftar säkert till att etablera hennesom en ”äkta” artist snarare än en skivbolagsmarionett.Men musikaliskt tar såväl Britneysom Christina Aguilera avsevärt större kommersiellarisker med sina r’n’b- och hiphop-flirtar,än vad Shakira någonsin gör på de extremttrygga reklamradiohits hon byggt sin karriärpå.Thomas NilsonSNOOK”Vi vet inte vart vi ska, men vi ska komma dit”Groover/BorderSnook, Snook, Snook. Ja, vad ska man säga omlirarna i Snook? Slackerklädda Oskar och Dannebalanserar mellan Markooliofånerier och MBMAtungvrickningar,som i stunsiga Mister Cool, ochsnuddar i akten vid det mesta däremellan. Detotroliga draget i singelhitten (?!) Såpbubblerimponerar, naiviteten i texten känns ocksåextremt fräsch. Infallen på inledande FrankensteinsBoogie överraskar också samtidigt sommin favorit Håll käften orkestern är en sköntnynnvänlig dänga. Och Organism 12:s gästspelpå Lejonhjärta är klockrent.Så visst är Snook en välkommen vågrörelsei den döende svenska hiphopdammen. Att intese några begränsningar i sin musik är värtmycket 2004.Gary AnderssonSONS OF CYRUS”Rock & Rollercoaster”Big Brothel/Sound PollutionMinns att Joey Ramone en gång sa att hanskulle velat kunna skriva poplåtar lika catchysom ABBA. Inte för att Sons of Cyrus låter somvarken Ramones eller ABBA, men resonemangetär förståeligt – speciellt med bandets andraalbum Rock & Rollercoaster. Mitt i Stockholmskvartettensråbarkade garagerock finns melodierinflikade, lika självhäftande som Hubba Bubba inackhår – för vanligt rockslammer kan vilketgenomsnittligt replokalsband på finnig gymnasienivåfå till. Men det ska gärna mer till för attsätta sig. Sons of Cyrus verkar ha funnit svaretpå den gåtan.One of a Kind låter som något som tillkommitpå den Nicke Anderssonska guran och hamnatpå någon av Hellacopters första tre plattor.Liksom flera av låtarna, som Straight to Helloch Never Gonna Let You Go. Beggin’ Me forMore hade i sin tur kunnat platsa på Nuggetsboxen,både vad gäller sound och kvalitet.Kan nog bli något riktigt stort av det här…Niklas SimonssonTHE STREETS”A Grand Don’t Come for Free”679/WarnerOjojoj vad oinspirerat det låter då… Är dettaverkligen nya Streets-plattan? Eller har skivbolagetbara missat och skickat ut ett antal låtskissersom kräver en hel del arbete innan de kanmöta sin publik. Förutom friska singelspåret Fitbut You Know it är A Grand Don’t Come forFree nämligen helt livlös. Slak som en död fisk.Vad har hänt? Har Mike Skinner pensioneratsig efter bara en fantastisk platta?Hans stream-of-consciousness-flod har inteslammat igen, emcee-mässigt flyter han fortfarandemed näsan ovanför vattenytan, men musikaliskt– musikaliskt låter det för jävla tristhelt enkelt! Låtarna släpar sig fram på geriatriskaknän på jakt efter en rytm att knäckalårbenshalsen till, men tyvärr är hela plattanstelopererad till Streets-oigenkännlighet. Jämförtmed Original Pirate Material är detta en könlössamling lobotomerade wannabe-danslåtar. Ellernågot.Totalt charmlösa, faktiskt. Underligt.Och helt otippat.Vi var nog många som såg fram emot ännuen gatusmart glädjespridare från The Streets.Nu ser Mike Skinner sig tyvärr varvad av samtligai fältet. Och serverar man sån här smörjafår man räkna med att folk glömmer bort en.Gary AnderssonTHOMAS & SAMPSON“When the Lower Resembles the Higher ThereWill Be Harmony Upon Reflection”Western Vinyl/BorderFrån första tonen talar Thomas & Sampson tillmig. I Our Little finns loopade gitarrer, ett lojttrumkomp och en duett sjungen med både silkeoch taggtrådsstrupar. When the Lower Resemblesthe Higher There Will Be Harmony Upon Reflectionär en mosaik av egensinne och atmosfärmed en massiv ljudbild.Folk Implosion kan skönjas i ett par avseenden.Pratsången och de smygande och suggestivalåtarna låter ibland som Barlow och Davies tvillingskapelser.Även blandningen av akustiska ochelektriska instrument och den kalla trummaskinenhar beröringspunkter med Folk Implosion.Men riktigt allt håller inte samma höga klass.Den monotona I’m Still Getting Restless gör enrastlös. Men direkt efter kommer det briljantakärleksstycket Natural Science and History medsina dubbla trumpålägg och knixiga gitarrer ochordningen är återställd. Och direkt efteråt kommerden grymma Wondering and Thundering andStinking med flageoletter, valstakt och värme.Johan JoelssonTILES”Window Dressing”Inside Out Music/BorderMed ena foten stadigt förankrad i den symfoniskamyllan, vokalisten påminner till och med omJon Anderson från Yes, och den andra trevandemot hård nutida rock som exempelvis Soil ochTool håller Detroit-orkestern mitt intresse vid livi nästan 70 minuter. Riktigt bra blir det i Paintingsdär tankarna går åt Rainbow. Även skivans långkörare;Spindrift, Capture the Flag och sjuttonminuterseposet Window Dressing är riktigakanonlåtar. Producenten Terry Brown har fåttfram en delikat ljudbild där uppvägningen mellansång och instrument är till full belåtenhet. Enannan kul detalj är att skivans artwork är signeradHugh Syme som är bekant från Megadethoch Aerosmith. Skivan tappar lite mark i deinstrumentala styckena, men det är närmast attbetrakta som mindre moln på en klarblå himmel.Roger BengtssonSUPERPITCHER”Here Comes Love”Kompakt/importAksel Schaufler har antingen blivit djupt förälskadeller så vill han helt enkelt köra enrepris på ”The summer of love” sommaren2004. Kanske är bådadera sanna? Man kanhelt klart fastställa att med Here Comes Lovekommer ett kärleksfullt soundtrack till sommarensallra varmaste och soligaste dagar.Pumpar man den här skivan på klubbarnakommer det att födas extremt mycket barnunder nästa år. Eller varför inte lägga denpå repeat på ålderdomshemmen och knäckaviagraförsäljningen totalt? Den lär nämligeninte behövas om Superpitchers musik fårersätta dragspelstonerna som åldringar välannars går igång på.Ända sedan Kompaktdebuten Heroin/Tomorrow för några år sedan har Superpitchervisat att han vill göra annat än bara spelatechno. På nya albumet är det självklart atthan lyckats. Och du som funderar på att slutaläsa för att du just processat ordet techno ihjärnan – läs vidare! Det här är nämligenskimrande poplåtar, som förvisso ramas in avTWEAKER“2 A.M. Wakeup Call”IMusic/PlaygroundDet ligger en mörk och djupt suggestiv känslaöver 2 A.M. Wakeup Call. En drömsk dimmasom sveper in och förför. Ibland förmedlaskänslan genom industriljud i en lugnare ochsnällare Trent Reznor-skola och ibland genomenkla pianoslingor och akustiska gitarrtoner.Inledande Ruby är ett exempel där partier avhård amerikansk rock bryter av det lugna ochavslappnande, och instrumentala Remorselessförgyller med traditionell synt. Och Tweaker görallt med en stor portion finess och fingertoppskänsla.Robert Smith ansluter på Truth is och sättersin speciella melankoliska prägel, Mellowdronegästar på Worse than Yesterday och Nick Youngpå Sleepwalking Away. För att nämna några.Och det visar sig att kompisar är bra att ha.Även vid skivinspelningar.Andreas ErikssonKRISTOFER ÅSTRÖM”Loupita”Startracks/BonnierAmigoKristofer, en gitarr, ett munspel och fyra dagar istudion. Mer behövs bevisligen inte för att få tillen skiva – som dessutom är ett mellanspel införnästa platta som släpps efter sommaren.Det värsta som finns är talang som slösaseller slarvas bort. Ur det avseendet är det braatt herr Åström inte håller igen utan tar varjetillfälle i akt att ge ut skivor. För även om inteLoupita når upp till exempelvis debuten Go,Went, Gones höjder är det ännu ett bevis på huröverflödigt Fireside blivit honom. Det är heltsolo eller med kompbandet Hidden Truck hansenergiflöde ska inriktas på.Inledande Loupita #3 säger så mycket, trotssin instrumentala sparsmakenhet. Låtar som Iam not the Case, Devil och Spinning stärker detintrycket. Som ett vanligt album betraktat ärLoupita riktigt bra – som medvetet mellanspel,helt suveränt.Niklas Simonssontechnobeats, men det är helt klart poplåtensom står i fokus. Och kärleken då förstås. PåLovers Rock, Happiness och Even Angels görSchaufler så ljuv pop att man måste varaextremt hårdhjärtad om man inte känner hurhjärtat bultar hårdare i bröstet. Superpitcherhar helt enkelt gjort en underbar poptechnoskivasom det lyser om. Men även den mestglittrande ädelsten har som bekant sina skavankeroch Here Comes Love har faktiskt två.Den ena är Träume med trist sång av CharlotteRoche och ett komp som låter för mycketchanson. Den andra är en cover på gamlaFever. Den är ju söndercovrad och känns välförutsägbar på en kärleksskiva. Men det gårju alltid att programmera CD-spelaren!Mats Almegård34 Groove 3 • 2004

CD 4 • 2004Omslag till CD:nfinns att ladda hemfrån www.groove.se1 Her MajestyThe Past Is Not a Good IdeaThe Past Is Not a Good Idea är Her Majestysandra fullängdare. Ett album fullspäckat medenergi, känslofyllda texter och fantastiskamelodier. Nu släpps andra singeln från plattanoch det är bara att släppa taget och låta sig förälskasi detta underbara göteborgsband.www.hermajestymusic.com2 The ServantOrchestraLondonbaserade The Servants melodiösa indierockhar många elektroniska inslag och texternasträcker sig bortom klichéfraser som ”I loveyou baby”. Bandet har tidigare släppt två minialbumoch efter tre års arbete kommer den 12maj äntligen deras första fullängdare som ärsjälvbetitlad.www.theservant.co.uk3 Paper TigerSwallowBakom namnet Paper Tiger döljer sig linköpingskillenDaniel Gadmar som under hela sinuppväxt haft en fot i Sverige och en hos mammassläkt i USA. I maj släpps debutplattanUnderneath It All som innehåller tio låtar skrivnaunder en period av sju år. Swallow är förstasingeln från plattan som bjuder på en hel delpoppärlor med melankoliskt vemod och Danielsytterst personliga texter.www.roadglory.comna bär de förklädnader. Deras identiteter måvara hemliga men deras musik är allt annat änhemlighetsfull. Sångerskan Nadya sjunger medvass skrikig röst och låten Cool Cat har enenormt catchig refräng som är svår att värja sigemot. Håll ögonen öppna efter Assid!6 GubbHundlivMed sina 20 år i branchen är Gubb numer ettvälkänt namn i hiphopkretsar. Han har tidigarespelat med klassiska GöteborgshiphopgruppenBrigade men även med Mics of Fury och PST/Q.Sedan 2000 satsar Gubb på solokarriär ochfullängdaren Mitt liv som hund släpps på detegna bolaget Illicit Muzik den 14 maj.www.gubb.nu7 The Dusty FiveI Wanna Be Your CatFrån Bollebygd utanför Borås kommer dennakvintett som spelar härlig och egensinnigcountrypop. Röstmässigt kan sångaren AndersKarlsson möjligen jämföras med en speedadConor Oberst från Bright Eyes. Tokspralligalåten I Wanna Be Your Cat från nya självbetitladesexspårs-EP:n för tankarna till festivalgladasommarnätter. Till den borde inte ens den buttrastesurpuppa kunna hålla fötterna still!www.dustyfive.com8 David & the Citizens featuringMattias AlkbergBig ChillDavid & The Citizens har länge varit en av Sverigesmest hyllade poporkestrar. I vanliga fall ärdet allvarliga, vemodiga texter och svävandepopmelodier som kännetecknar David & theCitizens musik. Här på låten Big Chill från nyaEP:n har de plockat in Mattias Alkberg från BearQuartet på gästsång och vi får istället njuta avsköna primalskrik, stökigt pianospel och distadegitarrer!www.thecitizens.nu10 The RobotsIn the Sign of the OctopusThe Robots har kallats Stockholms mest kändaokända band. I och med bandets andra fullängdarehoppas de lämna det epitetet bakom sig.Och med tretton klockrena rockrökare och gästartistersom medlemmar från Turbonegro, TheNomads, Diamond Dogs och Moneybrother lärinte nya plattan gå obemärkt förbi.www.therobotsareeverywhere.com11 The DatsunsBlacken My ThumbMycket mer rock’n’roll än så här blir det knappast.Med en slyngelaktig uppkäftighet tog dehär nya zeeländarna världen med storm meddebutalbumet The Datsuns. Nu är de tillbakamed uppföljaren Outta Sight/Outta Mind somkommer den 7 juni och Blacken My Thumb ärförsta singeln från den. När videon till låtenspelades in föll bandets sångare Dolf deDatsuns dessutom så illa att han fick sy flerastygn i huvudet.www.thedatsuns.com12 Snook17 juniSnook spelar spännande och gränsöverskridandehiphop av den nya skolan. Själva har de kallatsig Sveriges argaste dansband. Våren 2003 vannde Swedish Hip Hop Awards för Årets Download.De gästade även på förra sommarens stora hiphop-hit,1990-nånting med Afasi & Filthy. Nukommer debutalbumet Vi vet inte vart vi skamen vi ska komma dit. Missa inte Snook när despelar på Hultsfredsfestivalen i sommar!www.snook.tkhon på sina underbara låtar av tidlöst BurtBacharach-snitt. I maj kommer hon till Skandinavienför en handfull spelningar.www.agirlcallededdy.com15 Sons of CyrusNever Gonna Let You Go (Rough mix)Sons of Cyrus är en stockholmskvartett beståendeav barndomsvänner som spelat garagerocksedan 1997. 2002 kom debutalbumet och nu ärdet alltså dags för uppföljaren Rock&rollercoastersom har producerats av Chips Kiesbye (Hellacopters,Sahara Hotnights,The Nomads). Albumetfinns i butik den 14 maj och sedan följer en sommarmed spelningar främst runtom i Europa.www.sonsofcyrus.com16 Psycho Sonic CindyYeah Baby C’monPsycho Sonic Cindy är egentligen inget nyttband. Det är bandet Orange Crunch som efterett par medlemsbyten bytt namn. Men fortfarandespelar de medryckande punkig rock ochnya singeln Yeah Baby C’mon är redan en favorit.www.psychosoniccindy.com17 Rush of UshersCollideLos Angeles-duon Rush of Ushers spelar klassiskmelodiös amerikansk poprock med stämsångoch massor av sköna gitarrer och finurliga texter.Rush of Ushers består av Daniel O’Brien ochJeff Hull som även har en gedigen meritlistasom låtskrivare för bolag som BMG och EMI. Nusläpps deras platta Delightfully på svenskabolaget Atenzia.www.atenzia.com4 Moder Jords MassivaOut of My HandsModer Jords Massiva är ett löst sammansattkollektiv där antalet medlemmar varierar, mensom just nu består av ett tjugotal personermed mer eller mindre väl definierade roller.Musiken spänner från electronica och house tilltraditionell dancehall, dub och hiphop. På egnabolaget Flora & Fauna har MJM släppt trefullängdare som tillsammans bildar en trilogi.Ur djupen, I jorden och i april Från luften, somlåten Out of My Hands är hämtad från.www.brilliant.nu5 AssidCool CatPlattans i särklass hemligaste band heter Assid.Att de kommer från Stockholm och spelar skitcoolelectro är ungefär det vi får veta. De gör allsin musik hemma på datorn och på spelningar-9 KordonSo I Drive FastKordon lyckas med konststycket att göra musiksom låter glad och sorgsen på samma gång. Detär melodiös pop som griper tag i lyssnarenredan från första ackordet. Låten So I Drive Fastär hämtad från debutalbumet Totally not Lamesom släpps den 10 maj.www.kordon.se13 Fibes, Oh Fibes!This City’s Got No BoulevardsFibes, Oh Fibes! är ruskigt bra! Med piano, blåsoch sin gungande souldoftande rockrepertoarkan de inte annat än erövra våren och sommarenmed sitt debutalbum Still Fresh. Det är nästankriminellt elegant, rockigt, euforiskt och svängigt.De är dessutom ett fantastiskt liveband!www.fibesohfibes.com14 A Girl Called EddySomebody Hurt YouNew Jersey-tjejen Erin Moran har någonting attsäga och hon har hittat sitt sätt att säga det på.Med en mogen röst len som sammet bjuder18 The MovementsDrag Me UpThe Movements orgelbaserade garagerock harunder de senaste tre åren fått publiken runtomi hela Sverige att svänga på höfterna. I majsläpps den efterlängtade EP:n Drag Me Up påtyska bolaget Lone Star Records som blandannat släppt Adam West och Sons of Cyrus.Sverigesläpp är planerat till vintern.www.themovements.comwww.groove.se 35

Groove 4 • 2004 / övriga recensioner / sida 1AFTER FOREVER”Invisible Circles”Transmission/BorderAlla som samlar på skivor med operatjejeroch hårdrockskillar får här ett en ny skivaatt införskaffa. After Forever från Hollandspelar enligt konceptet ängel vs. demon, detvill säga sopran möter growl i en hård rockröramed stråkinslag.After Forever spelar pampigt, svulstigt,episkt och tekniskt. Många riff bygger påpedantiskt synkopfreakeri och mäktigakörer, men det är ändå lätt att gunga medtill musiken. Krutiga Sins of Idealism är ettutmärkt exempel.Det finns dock problem, och de är närmarebestämt två. Dels saknas klararefränger, vilket gör musiken svårsmält omän långlivad. Dels uppträder bandet i hemmasyddadräkter, svarta med turkosablixtar på. Såna kläder passa bättre pådansband som Matz Bladhs och SvenneStefanz eller vad de kallar sig.Torbjörn HallgrenANAX IMPERATOR”Nëkropop”Transgressive Technologies/Hot StuffNorska Anax Imperator släppte för ett parår sedan Hælvetes Dyster E.P. och nukommer fullängdaren Nëkropop. Förväntarsig man ett band med ironisk distans ochhumor har man tyvärr kommit fel. Det härär på allvar: hårt, dystert, monotont ochödsligt. Sången lämnar allt att önska, texternacirklar kring vanliga industrial/EBMteman.Nämligen död, död och död. Ochvisst, det är konsekvent för en skiva mednamnet Nëkropop. Men, så där jävla kul ärdet ju inte. Faktum är att det är bland detvärsta jag hört i år. Produktionen stinkeroch alla klichéerna finns på plats.Mats AlmegårdAVRIL”Members Only”F Communications/PlaygroundUndrar om fransmannen Fred Avril ångraratt han tog sitt efternamn som artistalias?Hur som helst är detta hans andra albummer rockigt och med mer uppenbart humoristiskatexter, men fortfarande finns grundeni musiken i elektronisk pop med svulstigaorkestrala arrangemang. Första halvan avalbumet innehåller låtarna med drag i,medan slöa ballader dominerar andra hälften.Members Only känns inte riktigt genomarbetat,med en fyra fem intressanta ochbra låtar och en hel del tråkig utfyllnad.Men han är rolig, Avril. Mitt i balladenAs the Music Stops öppnar en kvinna endörr och skriker ”Turn the music off!”. Föratt inte tala om Can’t Stand Your Ex’sRock Band, där Avril gömmer sig för sinpartners psykotiska ex och hans rockband,vars musik Avril jämfört med Alanis Morrisette...Både en bra låt och en kul text.Henrik StrömbergAZITA”Life On the Fly”Drag City/BorderAzita Youssefi är en multiinstrumentalistmed rötter i Iran. Life On the Fly är hennestredje skiva och den är härligt motsträvigoch krånglig. Här finns en lekfullhet och enmusikalisk äventyrslystnad som jag gillarskarpt. Pianobaserad och jazzig pop medettriga rabiestrumpeter som hugger motlyssnaren. Låtarnas arrangemang kännsflyktiga och utsvävande vilket gör att detblir mer en känsla som fastnar istället fören harmoni. Men Azita får passa sig lite föratt sätta musikaliteten före musiken. Riskenfinns alltid att falla in i musikaliskaskuggvärldar och börja spela präktig jazzensemblemusikfrån estetiska gymnasiet.Johan JoelssonB&B INTERNATIONAL”Hobbylab”HomebrewB&B International låter som en mix av reggaeoch hiphop med målgruppen hos loungepubliken.Det finns lite dubinslag, det rappaslite, men mest är det här en ljudväv attha i bakgrunden. Inget sticker ut nämnvärtoch det känns ganska oinspirerande faktiskt.Muito Tràfego är i och för sig skön,med sång av Carla Alexandar. Men sen ärdet inte så mycket mer som biter sig fast.Mats AlmegårdSARA BERG”Say Hello to the Naked Lady”Gaymonkey/Hot StuffSara Berg har hittat en egen nisch som välbäst kan beskrivas som electropowerpop.Berg intresserar sig inte så mycket för attknepa till det för sig med brutna beats ochsvåra ljud. Här är det raka poplåtar somstudsar fram och som lever av en frustandeglädje och energi. Säg ja till livet-musiktyp. Framförallt Reach Out and Believe ärett gott alternativ till C-vitaminer och jympingpassnär du vill återfå energi.Hela skivan håller inte, det kan bli liteväl piggt och käckt, men i ett par spår visarBerg att nästa skiva kanske kan bli någotvärt att vänta på. Ett gott exempel är denlite lugnare är avslutande Washed andWasted som blickar framåt med sitt vemodigaoch lite mindre energiska uttryck.Mats AlmegårdBETA BAND”Heroes to Zeros”CapitolTill alla recensenters stora besvikelse harBeta Band utvecklats. Heroes to Zeros harblivit sågad nästan överallt och alla vill hadet som förr.Det var i slutet av nittiotalet som BetaBand blev enormt hyllade, främst i England,och det var de man skulle namedroppaom man hade koll på det senaste i indievärlden.Men det var inte bara en mediaprylsom Strokes är idag. Debuten, The 3 EP:s,var en höjdare och även den underskattadeoch mer elektroniska Hot Shots II hållerjag som en favorit. Men Heroes to Zeroesär inte alls dålig, bara snäppet sämre änföregångarna. Det är fortfarande ljudäventyrfyllt av små invävda popglimtar. Lyssnabara på Liquid Bird. Vilken låt! Ljudbildenär lite tjockare än tidigare och det hörs attde vill mycket i studion. Ibland blir det liteför stort och samplingarna står en upp ihalsen men musiken håller ihop och mantänker ofta film. Beta Bands gör fortfarandesoundtrack till de bästa filmerna somman ännu inte sett.Jonas ElgemarkBISHOP ALLEN“Charm School”Grooverecordings/BorderTvåtakt och textrader om att somna i tunnelbananmed arbetsintervjuslipsen slapptknuten runt halsen. Vissa låtar på CharmSchool är så hittiga att man nästan kansjunga dem innan man ens har hört dem.Bishop Allen handlar om skruvad pojkpunkpopmed handklapp och dialogsång.Det är enkelt, naivt och sprudlande.Tamburiner,gurkor och stämsång förstärker denlekfulla stämningen som råder i biskoparnasvärld. Produktionen luktar källare, ellermöjligtvis förråd.Trummorna har fått delamikrofon med basen. Och gitarren låter somden körts genom en gammal risig stereoistället för en förstärkare. Emellanåt är detotajt och slirigt. Men det känns inte som ettminus.Tvärtom. Det förstärker den omedelbaraoch kompromisslösa känslan.I Busted Heart bryter biskoparna handklappsmönstretmed en Modest Mousemeckigråare pärla. Men låtarna kan iblandbli för långa med tanke på deras uppbyggnad.I det här sammanhanget kan treminuterslåtarkännas som ändlösa rockballader.Det händer dock sällan. Quarter to Three ären framtida klassiker med den fantastiskainledningsstrofen: ”Whenever light shinesdown on misery it can only make thingsworse”.Johan JoelssonBLACK CAT MUSIC”October November”Lookout!/Sound PollutionFörsta halvan av October November är riktigtjävla tråkig. Sångaren Brady Baltezorehar en monoton röst som bara ökar detslätstrukna retrorock-soundet. Men på låtnumero sex – The Jet Trash – lånar bandetThe Strokes patenterade rytm på riffandet,och blir från denna stund ett intressantareband. Ja, marginellt i alla fall.Andra halvan av skivan innehåller flerfinesser än den första, och de enklaste småtoner höjer mitt intresse ett par snäpp, menvad hjälper det när The Walkmen nyligensläppte en skiva i ungefär samma genresom utan ansträngning överglänser denna.Mikael BaraniBLANK & JONES”Monument”Gang Go Music/WarnerRobert Smith verkar ha bestämt sig för attfinna en ny publik. Först medverkade hanpå Junior Jacks Da Hype och det samarbetetvar väl okej filterhouse för massorna.Men när han sjunger in gamla Cure-spåretA Forest uppbackad av hård stadiontranceproducerad av Blank & Jones vill i alla falljag rycka i nödbromsen. Jag förstår interiktigt vad tanken är. Roligt är det i alla fallinte.Resten av Monument är ungefär sammasom A Forest, men utan Robert Smith.Smackande trummor, feta basar och rullandesyntslingor frustar ut ur högtalarna. Detverkar producerat med tanke på att ta överhela Love Parade. Få en miljon rejvare påfall liksom. Resultatet blir osvängig musik,fastän den är gjord att dansa till. Vill manfå med så många kanske man måste ta i såman spricker och i samma ögonblick blirman (eh, just det) monumental.Mats AlmegårdRANDALL BRAMBLETT”Thin Places”New WestFrån Georgia, USA, kommer denna mansom bjuder lyssnaren på en välproduceradskiva från singer/songwriter-facket. Bandetbistår med akustisk och elförstärkt gitarr,trummor, bas, hammond, saxofon och percussion.Randall har en småraspig BryanAdams-röst och det är relativt snygg radioanpassadmusik för P4-generationen. Villman bli överraskad får man leta någonannanstans, men som skvalande bakgrundsmusikär det säkert ypperligt.Roger BengtssonGLENN BRANCA”Lesson No 1”Acute/BorderSå till månadens no-wave återutgivning.Glenn Branca är väl en av de få vid sidanav Sonic Youth som fortfarande hållerskränets fana högt och stolt men som ocksåhar en gedigen backkatalog att hämta guldkornur. Det har släppts ett otal skivor medhans gitarrkaskadssymfonier och för någraår sedan blev det plötsligt åtkomligt attlägga beslag på utgivningar av hans grupperTheoretical Girls och The Static utanatt ruinera sig. Mycket av det som Brancahar gjort sedan i varje fall The Static harhandlat om en slags punkrockversion avTerry Riley och Steve Reich, alltså minimalismpå elgitarr och konventionell rocksättning.Med tiden har förstås konceptet utökatstill rena orgier i elgitarrer, orglar ochslagverk med sjösjuka undergångsepos.

Groove 4 • 2004 / övriga recensioner / sida 2Lesson No 1 var Brancas första skivsläppunder eget namn. Då, 1982 utgivenpå hippa 99 Records (ESG), idag på Acute,som numera ofta brukar rota i hans katalogefter något att locka oss skränälskandeidioter med.Tillagt idag är stycket BadSmells, som för övrigt Thurston Moore ochLee Ranaldo medverkar på, och en videoupptagningfrån ett framförande av hansSymfoni No 5 ifrån 1984.Jag måste säga att jag är lätt överraskadöver hur fräscht både Lesson No 1 ochdess baksida Dissonance låter idag. Visserligenhar ju hela no wave-genren gått enhelt otippad renässans till mötes och enhorder grupper gnisslar obevekligt vidare ide mest obskyra hörn, men lyckas ändåsälja skivor – men ändå. Branca anno 1982är polyrytmiskt och koncentrerat, stundtalsnästan dansant – plus hans fantastiskakänsla för vackra slagklanger. De två styckenaär betydligt mer lättlyssnade än mycketav hans senare spektakel. Inledningen klingarmer Philip Glass än Riley, mer pop änpunk och på ett sätt är det ganska skönt.Inga ångestgitarrer utan skimrande porlandeklanger och ett stadigt beat. Bad Smellsär något aggressivare till en början menböljar sedan på ett behagligt sätt mellanskräpig disko, ryckigt dissonant kaos ochflytande gnissel, oftast väldigt vackert. Ettlitet guldkorn till skiva och en sagolik fallstudierakt ner i 1980-talets avantgarde.Fredrik ErikssonBROKEN SOCIAL SCENE”You Forgot it in People”Arts and Crafts/BorderDet är ju roligt att denna underbara skivafår svensk distribution så här ett och etthalvt år efter att den gavs ut. För er sominte lyssnat sönder den redan finns det juegentligen ingen annan råd än att köpa denoch för en knapp timme försvinna bort iden bästa mastodontpoppen och huka förKanadas finaste efter Stars.Fredrik ErikssonBROKEN SPINDLES”Fulfilled/Complete”Saddle Creek/BorderJoel Peterson är till vardags basist i TheFaint. Broken Spindles är ett soloprojektsom ursprungligen kom till för att Petersonville göra filmmusik åt en vän som är filmare.Detta är andra skivan och det filmiskahar fått stryka lite på foten, även om mankänner igen Petersons lo-fi-electronica fråndebuten. Men nu sjunger han också, som iFall in and Down On. Den skulle kunna hahämtats från Ratatats debutalbum, för liktNew Yorkarna blandar Peterson in en rockkänslai sin smutsiga electronica somibland tangerar electroclashen. Men därRatatat känns ganska smala i sin inriktningär det inte fallet med Broken Spindles. Endel låtar är mer åt soundtrackhållet, andralåter mer analog electronica i stil med detFour Tet gör, även om Broken Spindles interiktigt håller samma höga klass.Mats AlmegårdBUSDRIVER”Cosmic Cleavage”Big Dada RecordingsRegan Farquhar, som är mannen bakomnamnet Busdriver, har rappat sedan han varnio och släppte sin första platta när hanvar tretton. Det är imponerande. Vad somtyvärr inte är lika imponerande är nya skivanCosmic Cleavage. En skiva gjord medtummen i luften, tungan i kinden och snabbablinkningar till alla i publiken. Att hankan rappa är det inget tal om. Men det ärjust det här tokroliga som gör att jag blirhelt tokig efter bara ett par låtar. Det finnsinget flow för allt ska skojas till, det blirtrist att lyssna på, vilket är synd för jagantar att Busdriver gör sig lustig över hiphopvärldensfokusering på tits’n’asses ochdet är ju ett företag man gärna skulle viljastöda. Men nej. Frank Zappa för rappen.Och som ett svar på Zappas fråga omhumor hör hemma i musik måste jag dennagång ge ett rungande nej till svar.Mats AlmegårdCANDIDATE”Under the Skylon”Snowstorm/BorderCandidate har en sångare som gör liknelsenlite väl uppenbar och lätt. För Joel Morrislåter rätt mycket som senare års DavidByrne på Under the Skylon. Och på någotsätt gör det det också lättare att ta till sighela Candidate. Det ger på något sätt enram att sätta in allt i. För även om detibland handlar rätt mycket om halvtristengelsk-amerikansk mogen pop, så är detlättare att hitta de saker som sticker ut.Going Outside, exempelvis, med den tuffandepulsen, som gärna hade fått vara med pånämnde Byrnes senaste album. Det ärockså i de låtarna som Candidate firar sinaviktigaste triumfer. När de tillåter sig självaatt vara monotona, när de tillåter en att gåbortom musiken, när de tillåter det transcendentala.Tyvärrofta med en bihängandeglättighet, som för en refräng, som för ettupplättande. Som i Nothing Between Usbut Sky.På det hela taget en helt okej popskivamed helt okej poplåtar. Men lite för menlösemellanåt för att det ska kännas så där riktigthelt, så där att man känner att man närman lyssnar själv kan ordna uppsprickandemolntäcke och sol. Men i alla fall enschysst bagatell man kan återkomma till.Om man vill.Magnus SjöbergCHARIZMA & PEANUT BUTTER WOLF”Big Shots”Stones Throw/PlaygroundSjälvständige skivbolagsbossen PeanutButter Wolf släpper här till slut en plattamed låtar som han och kompisen Charizmaspelade in i början av nittiotalet innan Charizmasköts till döds 1993. Och det låtermysigt. Väldigt Native Tongue-inspirerat,man förstår att San José-duon lyssnade påA Tribe Called Quest och De La Soul dagarnai ända. Även Black Sheep-influenserlyser igenom i spår som Tell YouSomething. För mig är det rena himmelriket.Pumpande Gatha Round, tuffa Methodsoch inledande Here’s a Smirk med sinoemotståndliga rytm känns äkta och levande.Schysst är också My World Premiere.Gary AnderssonCHROMEO“She’s in Control”V2/BonnierAmigoChromeo är en kanadensisk duo beståendeav två gamla barndomsvänner, Pee Thug ochDave1. Pee Thug är arab och Dave1 är jude,påpekar skivbolaget i pressutskicket, menav detta politiskt intressanta samarbetemärks inget i musiken. Deras album She’s inControl innehåller slick electro-funk medtydliga åttiotalsvibbar. Det är musik somgjord för storstadens brattigaste innehak.Trots att jag avskyr bratkulturen och alltvad den står för medger jag att Chromeosdansanta sound får det att rycka i benen påmig. Samtidigt känns den här typen avmusik något blodfattig. Det är musik somsnygga, väldoftande människor ska dansasnyggt till. Å andra sidan känns Chromeomer spännande än mycket annat som spelaspå trendiga barer nuförtiden.Yuppietiden ärtillbaka – i alla fall på dansgolvet.Moa ErikssonJAMIE CULLUM”Twenty Something”UniversalHan ser inte ut att ens vara det, Jamie Cullum.Han ser nästan yngre ut på omslagoch foton i häftet. Men åldern spelar egentligeningen roll. Precis som Harry ConnickJr. emellanåt låter som Frank Sinatra görJamie det också. Och Twenty Somethinginnehåller också många av samma standardssom Frankie brukade göra, och gjordelegendariska. Så frågan är om manegentligen behöver ytterligare aktörer påbanan. Med tanke på hur ung han ändå är,Jamie, så känns det som ett välbehövligttillskott. Eftersom han sjunger med en sånackuratess och säkerhet och spelar pianopå ett ibland i arrangemangen nästan överväldigandesätt, och att ändå låtar är valdamed sån omsorg. OK, han hade kanske kunnatglömma den fesljumma versionen avSinging in the Rain, men ändå. Det är enintressant The Wind Cries Mary. Det ärrätt intressanta låtar som är egenkomponerade.Men i det stora känns det dock somen skiva man kan både ha och mista. Detsom är intressant är vad som kan komma.Vad som händer om inte allt går i stå, ominte allt stagnerar. För Jamie Cullum tangerarHarry Connick redan nu. Kan det rentavhända något i genren? Kan det rentav blinytt igen?Magnus SjöbergDA BUZZ”Dangerous - The Album”BonnierAmigoVedervärdig germansk eurodisco med tydligaspår av uppväxten i en svensk småstad ochfolkparksspelningar med Ankie Bagger ochTone Norum. Da Buzz är ett lika obegripligtlandsortsfenomen som Sarek och BrandstaCity Släckers.Varken musikaliskt eller estetisktär det särskilt mycket som skiljer demfrån något av de yngre dansbanden.Thomas NilsonDARGAARD”Rise and Fall”Napalm/Sound PollutionRunt 1997 kände Tharen (Abigor, Amestigon,Heidenreich) att det fanns mer änblack metal att ägna sig åt varpå darkwave-klingandeDargaard drogs igång.Tharenskapar musiken och till hjälp på sång harhan Elisabeth Toriser. En mörk melankoliskstämning är allestädes närvarande och närnu våren gjort sin entré på allvar kännsRise and Fall som ett dåligt soundtrack tilldet fina vädret. För att parafrasera Strindbergkan man säga att det är en kort plattamen den känns lång medan den spelar. Jagtycker att Dargaard skulle tjäna på att ökatempot vid fler tillfällen. Den i sammanhangetsnabba instrumentala TakhisisDance framstår som intressantast på en iövrigt lite väl långsam skapelse.Roger BengtssonDEACON STREET PROJECT”Deacon Street Project”AOR Heaven/Sound PollutionEtt stycke melodisk rock med inslag avToto (Hold the Line-pianot i Caught Up inthe Fear of Loving är minst sagt tydligt),och Giant, Petra, pojkbandsballader ochJourney står på programmet. Musikernahar spelat/spelar med bland annat Talisman,Yngwie,Richard Marx och Madonnaoch i pressinfon tjatas hela tiden om hurroligt de haft när de spelat in albumet. Medundantag av den, i sammanhanget, rockigaI don’t Mind är Deacon Street Project enskittrist platta och jag har inte roligt alls.Roger BengtssonDESTINY”The Tracy Chapter”Lifeforce/Sound PollutionThe Tracy Chapter forcerar fram utan hänsynoch utan stopp. Men under den betongkläddametalytan finns det nyanser sominte enbart är svartmålade. Destiny är interädda för att tänka en extra gång på melodinsbetydelse utan att tappa sin stenkoll pågaspedalen.Andreas Eriksson

Groove 4 • 2004 / övriga recensioner / sida 3DIVERSE ARTISTER”Ambassadors 2,The Santorin Roots’n’FutureCollection”Santorin RecordsTolv låtar med drum’n’bass-ambassadörerfrån Tyskland. Bolaget Santorin har gett sigattan på att visa att tysk d’n’b inte stavasdrill och att det inte bara är akter somNeedle Sharing och Panacea som förtjänaruppmärksamhet.Startfältet är varierat. Geografiskt sommusikmässigt. Några berlinare, någon frånKöln, de flesta från Tübingen där även Santorinhar sitt kontor. Musikaliskt går detfrån hårt och dansvänligt via lite mer flytigd’n’b till det konstigt söta experimentetNuku Nuku av Jääräpäät & Simon V. NukuNuku är en gammal finsk folkvisa som härmoderniserats och det känns snarare roligtän bra. Men annars håller den här samlingenhög klass med toppar i de två inledandespåren The Green Mans Mr One och DuoInfernales Concrete Jungle.Mats AlmegårdDIVERSE ARTISTER”Astma Presents”Asberec/PlaygroundPå sitt debutalbum har Astma dragit ihopsvenska rappare på mellannivå som K-Real,Scoob Rock och Akem. Astma siktar internationelltoch alla utom Paragon rappar påengelska. Och amerikanska Buc Fifty och VZilla bidrar med varsitt spår.Göteborgsfalangen med Loose Cannons,som ersatt Leo med Obnoxiuz, i spetsensom skiner starkast. Cosmic & Crippualvisar också prov på snyggt samspel i IKnow.Astma gör mycket mellantempobeatsmed stråkar, som får en att tänka på NewYork, men också en del souligare grejer somRico Wons Göteborgsanthem Welcome toGothenburg.Daniel SeverinssonDIVERSE ARTISTER”Choice, Louie Vega”Azuli/PlaygroundEna halvan av luttrade housemästarnaMasters at Work har rotat i sina backaroch presenterar här ett urval av personligafavoriter och klassiker. Och det spänneröver ett par årtionden – från slickt sjuttiotalsgroovigsoul/funk (främst representeradav Melba Moores otroliga Standing RightHere och Could Heaven Ever Be like Thismed Idris Muhammed), smakprov frånhousen som den lät i skarven mellan åttioochnittiotalet (Without You med Torch)till nutida vax med D’Angelo och Mos Def.Och det är väl manövrerat av kapten Vega,han styr snyggt mellan genrer, nutid ochdåtid. Vilket inte direkt är en överraskningmed tanke på hur många album han ochkollegan Kenny ”Dope” Gonzalez har påsamvetet – både vad gäller egen musik,remixer och samlingsalbum såsom Choise.Lite förvånande att han inte har med flerlatinospår, ett ursprung som han vanligtvisbrukar bejaka (ungefär lika överraskandesom att The Clashs Magnificent Dance fåravsluta albumet). Men plattan funkar finfinttrots detta, så inhandla, korka upp ochlåt festen börja!Niklas SimonssonDIVERSE ARTISER”Gotland Finest”KFRFEn samlingsplatta med idel osignade menlovande band med Gotlandsrötter. Kvalitetenpå banden och låtarna varierar likamycket som genrerna, som spänner frånpop och rock till country och plattans endaDJ-inslag i form av Master Higgins.TonyCliftons Manassass Love (Part 1) och SjälsRäddande tårar är de som direkt höjer sigöver mängden. Emellanåt osar det kanskeväl mycket dålig demo, men överlag ärbidragen av klart skaplig kvalitet.Kul initiativ från öns kulturföreningRockförvaltningen – återstår dock att sehur många som kan slå utanför Gotlandsgränser. Jag sätter en slant på Tony Clifton…Niklas SimonssonDIVERSE ARTISTER”Marmalade – Greensleeves RhythmAlbum #50”Greensleeves/BorderReggae-och dancehallbolaget Greensleevesfirar femtio rytmalbum med att bjussa påmarmelad. Den söta Marmelade-rytmensom löper genom de 20 låtarna är uppbyggdav en korthuggen keyboardslinga ochintensivt slagverk. En lite orientalisk känslainfinner sig i flera av versionerna.Som vanligt på Greensleeves-samlingarnasamsas välkända jamaicanska artistermed oetablerade akter. På det stora helablir den femtionde skivan i serien en heltokej ragga/dancehall-samling, även om mankan efterlysa mer variation och galna infall.Ward 21 sticker förstås ut genom attsjunga Culture Clubs Do You Really Wantto Hurt Me med vocoder, men i det här falletblir det mer udda än bra. Mer lyckadeversioner står Tanya Stephens, ElephantMan och Wayne Marshall för. Bland demindre kända namnen kan man framhållaEarthworm, Frisco Kid och Nicky B.Den som regerar över Marmalade-rytmenär dock ”the big, bad” Bounty Killer.Med sin Hey Yallow skapar han skum,svängande dancehall med coola körer. Folkkommer att dras till dansgolvet som flugortill… tja, marmelad.Daniel AxelssonDIVERSE ARTISTER”Miss Dottie”GrammofonbolagetEn reklamskiva är alltid en reklamskiva,oavsett om det gäller chips med gräslök,bensinstationer eller, som i det här fallet,ett hotell. Okej, jag gillar konceptet till vissdel. Att man låtit rum designas av olikaformgivare, och utifrån detta hämtat inspirationfrån, och gjort låtar för, olika rum.Gillar originaliteten. Det verkar vara lugnaoch kontemplerande rum. Men också rättslätstrukna och sövande emellanåt. Okej förhotellrum kanske, men inte för en skiva.Har inte varit på hotellet, och känner ingenlust att komma dit efter det här heller. Detsom känns bäst på skivan är väl EmmaNilsdotters röst som träder fram, men detär lite för lite för att rädda en skiva. Ochäven om den skulle gjort det, så luktar detför mycket reklambyrå för att det ska gåatt ta på allvar. Och för att vara värt attlyssna på.Magnus SjöbergDIVERSE ARTISTER”Rock Against Bush Vol. 1”Fat Wreck Chords/BorderEn unison uppslutning av idel stora akter –unga (Sum 41,The Ataris) som äldre etablerade(Ministry,The Offspring, Pennywiseoch Jello Biafra) – för att visa missnöjetmed den sittande Bush-administrationen.Och skivan just hur stort och utbrett nationelltavskyn mot presidenten är. Något sominte alltid framgår i världens medier ochnyhetsrapporteringar. I och med detta kommerlåtarna på samlingen inte i fokus, utansyftet. Men för den genomsnittligapunkrockälskaren lär flertalet av albumets26 låtar sitta som hand i handske. Bara atthoppas att det läggs tid på läsning av detinformativa konvolutet också…Niklas SimonssonDIVERSE ARTISTER”The Vegetable Man Project Vol. 2”Oggetti VolantiUtgångspunkten för denna italienska samlingsplattaär kul. Alla artister kör sin egenversion av samma låt, nämligen Syd BarrettsVegetable Man. Det betyder sammalåt framförd av 20 olika artister, de flestaitalienare men också tyskar, amerikaneroch växjöbandet Swedish Whistler. Men iverkligheten är det bara jobbigt att lyssnapå bortsett från några få spår.Christian Rainer and Nark Bleb gör enskön tolkning där lyssnaren får chans attandas. Kech gör en annan charmig versionbefriad från en massa påklistrade experiment.Sammantaget är det italienarna somlyckas bäst. Och som sagt, idén är kul mendet hjälper inte riktigt när man inte orkarlyssna.Jonas ElgemarkDIVERSE ARTISTER“DJ Ulmox,The Soul of the SwedishUnderground”Envis ProduktionDj Ulmox har gjort sitt bästa för att samlade bästa bitarna av svensk “svart musik”på skiva. ”Musik som passar på dansgolvetvar helst i världen man är” kallar han dem.Han tycker sig ha hittat en röd tråd somlöper genom de tretton spåren, ett soundsom han anser vara gemensamt för densvenska undergroundens själ. Det är en rödtråd som jag inte ser.Skivan är enligt min mening spretig; lågmälda,souligt finstämda låtar om brustnahjärtan, saknad och tillrättavisanden avbångstyriga ex blandas med taktfasta reggaeinspireradelåtar och två spår med tydligainfluenser av D’Angelo respektive TheRoots.Ett riktigt hårt partytrick i form avFlimpomans Bloodpoo lyfter tempot påskivan avsevärt. Beatet är välanvänt, bådePromoe och Rusiak har tidigare använt detpå sina låtar Off the Record respektiveSuckers men Flimpoman rider inte bara påett populärt beat utan lyfter det med sinstenhårda pondus och energiska toast.Chords bidrar även han till lyftet medlåten Chillin där han deklamerar sin kärlektill chillandet över ett stadigt och mycketLooptroopliknande beat. Här ger han provpå sitt breda vokabulär och förmåga attskapa tighta rim med bra flow. I kategorinmyslåtar imponerar sångerskan Emma medfin soulstämsång, i sann Nelly Furtadoandapå spåret Back on Track över välkomponeradearrangemang av André Orefjärd.Spretigheten på skivan gör det inte tillen dålig samling, utan snarare en intressantblandning, om än bättre lämpad för en lugnarehemmafest än för klubben.Moa StriddeDIVERSE ARTISTER”The Third Unheard”Stones Throw/PlaygroundMassvis av gammalskolig partyhiphop frånguldåldern i början av åttiotalet trängs pådenna samling från staten Connecticut somsjälvklart svänger kraftigt. Variationen ärminimal men inspirationen är istället påtopp vilket borgar för en underhållandestund som helst spenderas tillsammans iglada vänners lag.Gary AnderssonDRAGONHAMMER”Time for Expiatory”Scarlet/SPDTunga Dragonhammer spelar melodiöspower metal uppblött i syntljud á la åttiotal.För ortodoxa genredroppare kallas detprogressive metal. Hur som helst så är detinte särskilt bra. Jo förresten, första låtenEternal Sinner är riktigt bra, med enrefräng och vers som etsar sig fast direkt.Andra låten hyfsat bra, tredje låten okej,men sen sjunker det snabbare än kvicksilveri Arktis.Vad italienarna behöver är lite sting,attityd och profilering. Dragonhammer går

Groove 4 • 2004 / övriga recensioner / sida 4det ett på dussinet. Det här är ett sånt bandsom Jan Johansen lika gärna kunde fronta.Om bandet genom en hel platta kan presteralika angelägna spår som öppningslåtenfinns det ändå gott om hopp för kommandealbum.Torbjörn HallgrenDR HIGGINS”Dr Higgins”Klassisk ÄraHmmm… Det här känns… skumt. För DrHiggins låter inte som mycket annat. Föratt ge en helhet: jazzinspirerat, instrumentalt,lättjefullt, synt och naivitet.Till en börjanlåter det mycket åttiotal, men det skiftarsnabbt. För Dr Higgins väjer inte för desnäva svängarna. Istället tar de ut dem mer,gör dem ännu snävare, gör dem svåra attöverhuvudtaget bemästra som lyssnare. Ochnär man gör det, kommer ytterligare enkurva, ytterligare ett hinder som på ett, ominte oväntat, så i alla fall okonventionellt,sätt förödmjukas. Det är roligt att lyssnapå, men bara ett par låtar åt gången. Fördet tär på, det gör en utmattad. Kontemplationeni Den vanliga människan är en lisa.Favoritspåret Toft Blender en utmaningsom andas nostalgi och obeslutsamhet, menockså värme och trovärdighet. En märklig,trevlig och underhållande, men ocksåpåfrestande hybrid som ger mer, men bara ismå doser.Magnus SjöbergDREW”Songs from the Devil’s Chimney”Mawlaw 388/CapitolDrew Kenneth blandar influenser från PaulMcCartney, John Denver och andra melodiskalåtskrivare på Songs from the Devil’sChimney och resultatet är en behagligt nedtonadfolkrockskiva. Inte så mycket konstigheter,utan lite lagom sångmelodier somkänns bekanta fastän de är nya. Lagom ärfaktiskt ett rätt bra ord för att beskriva skivansom helhet, till och med låtantalet,elva, känns väl anpassat. Men som medmycket annan musik som man anammarutan större motstånd så rinner Drews skivaav en ganska fort. Jag hittar liksom ingaanledningar att sätta på den igen när jaghaft den på repeat några dagar. Inget kvalitetsteckendirekt. Lite synd ändå, jag gillarnämligen sextio-sjuttiotalsstämningen rättmycket. Och ibland låter han som GeorgeHarrison korsbefruktad med Paul McCartney,nästan lite läskigt faktiskt.Martin LundmarkELUVIUM”An Acccidental Memory in the Case ofDeath”TRR/BorderBakom namnet döljer sig Matthew Cooper,som vanligtvis skriver musik i det skruvaderockfacket. Denna gång är det dock småintima pianostycken som gäller, enkelt ochavskalat. Låtarna har ingen överdrivenfingerfärdighet i sig, bara skönt och meditativt– som gjort för avslappning. Borde varaalldeles lagom när man kommer hem ochslår sig ner i soffan efter kneget och slapparmed en whisky i handen. Sådant ärockså behövligt i skivsamlingen.Niklas SimonssonEMERY”The Weak’s End”Tooth & Nail/BorderDen South Carolina-grundade sextettensprider sitt kristna kärleksbudskap med enmix av frustration, ilska och känslighet.Helt enligt Emo-formen. Emery är enavlägsen släkting till band som The BloodBrothers och norska JR Ewing, men Emerykokar inte av samma okontrollerbaraaggression.The Weak’s End fokuserar mer påskönsång och samspelet mellan gruppen tre(!) sångare, även om det finns utrymme förprimitiva falsettskrik som fördjupar. Detborde ha varit mer av den varan.Andreas ErikssonENCRE”Flux”Clapping MusicFranska Encre påminner mångt och mycketom trip hopens pionjär Tricky – läskigaljud, skumma beats, och även den väsandesången ur en djup mansstrupe. Samtidigtligger det en morbid och dramatisk känslaöver instrumenteringen som påminner migom den styggaste av dem alla: Das Ich.Mikael BaraniFUNKSERVICE INTERNATIONAL”A Post Modern Life”B&B RecordsPostmodernismen beskrivs ofta som ett tillstånddär kulturer och kulturyttringar blandasoch nyskapas i kontrast och i samverkanmed varandra. Det är nog vad Adil Fadioch Jonas Persson velat också. I konvolutetberättar de om en resa som tog dem frånglittriga bossanovapartyn, rökiga jazzklubbartill heta klubbar över hela världen. Isökandet efter influenser gav de sig ut ivärlden. Hem kom de med ett gäng låtar iolika riktningar, men som sammantagetändå bygger en homogen samling. MedKajsa Karlssons svalt vackra röst vävs trådarnatajtare ihop och den coola jazzenmed moderna beats dominerar. Det ärsnyggt, avkopplande, nyanserat och vackert.Mats AlmegårdAGNETHA FÄLTSKOG”My Colouring Book”WarnerBjörn och Bennys samarbeten med JosefinNilsson och Gemini. Agnethas åttiotalsskivor.Fridas Anders Glenmark-produceradecomeback i mitten på nittiotalet. Nej, deforna ABBA-medlemmarna har inte gjortnågon särskilt glad sedan de gick skildavägar. Ändå har intresset för My ColouringBook, Agnetha Fältskogs första album pånästan sjutton år, varit enormt. Men det harförstås uteslutande med ABBA att göra.Musikaliskt har den här skivan dock inteett dyft gemensamt med ABBA. FörutomAgnethas röst då, som fortfarande låter heltintakt. Men att på allvar intressera sig förhennes karaokecovers på fyrtio år gamla hitskänns som besatthet som mest påminner omfjollan i Priscilla – öknens drottning som baromkring på hennes avföring i en glasburk.Thomas NilsonJERRY GASKIL”Come Somewhere”Inside Out Music/BorderDetta är det första soloäventyret fråndenne taktfaste amerikanske trumslagare.Att avfärda honom som en gröngöling äruteslutet då han har ett långt förflutet (ochförhoppningsvis en lika lång framtid) iKing’s X. Att bandkamraten Ty Tabor finnsmed även på denna utgåva hörs emellanåträtt tydligt och låtar som She’s Cool ochGarden Stroll skulle likna gärna kunnavara hämtade från moderskeppet. Genomåren har det varit mycket prat om att King-’s X kan liknas vid ett nutida Beatles,mycket beroende på starka melodier ochnjutbar stämsång. Även jag sällar mig tilldenna skara, och då Come Somewhere ärnågot mer tillbakalutad och softare än hanshuvudåtagande, blir liknelsen än mer slående.Jag skulle dock önska att herr Gaskillinte haft så stor tilltro till sina låtars förträfflighetoch sållat hårdare bland de 15spåren. Då hade denna solodebut varitytterst trivsam istället för något segdragen.Roger BengtssonGIPSY KINGS”Roots”Sine/SonyJo, jag tror många minns dem. Från landsplågorsom Bamboleo och Djobi Djoba.Och det var ju på den tiden då allt somhade svängigt folkmusikaliskt ursprungskulle exponeras och säljas på rad. Detintressanta är att Gipsy Kings vare sig föreeller efter 1990 gjort något väsen av sig. Ialla fall inte i Sverige. För de har funnitsett tag. Ett bra tag. Och gett ut en mängdskivor. På något sätt verkar det som attman från början gjorde en del rätt traditionellflamenco och sedan sökte sig mot merpopinspirerade arrangemang, för att nuåter landa i flamencoland. Roots är en rättflamencotraditionsenlig skiva. Och det ärhelt OK. Mycket av sången är fortfarandelika, om inte värre, hes, vilket drar ner helhetsintrycket.Men det är bra, riktigt bra.Det är väl bara det att när man hört hurmodern flamenco kan låta, hur dagens versionav det traditionella låter, hur verklighetenär, som hos Ojos de Brujo, så kännsGipsy Kings än mer föråldrade, trots att deär bättre än på länge.Magnus SjöbergGODSMACK”The Other Side”UniversalDen akustiska miniskivan The Other Sidepåminner till viss del om Alice in Chainsoch Metallicas lugnare stunder. Sully låterotäckt lik James Hetfield i inledande RunningBlind. Men The Other Side, med sintraditionellt avskalade rock, känns merintressant än den variant av nu-metal somGodsmack i vanliga fall sysslar med. Inte sånyskapande kanske men ändå ett lyft somförtjänar en applåd.Andreas ErikssonHAVERGAL”Elettricita”Secretly Canadian/BorderDet har varit tyst om Havergal sedan debutenLungs for the Race kom för fyra årsedan. Under den tiden har han hunnit flyttafrån Kalifornien till Texas och skrivitklart sin skiva om uppbrott och om att inteacceptera vissa saker som girighet, stagnationoch vårdslöshet. Allt detta tar siguttryck i den finstämda melankoli man finnerpå Elettricita. En skiva som utgår frånpopmusik men blandar in skeva electronicaelementoch bryter ner vers-refrängmomentettills inget kvarstår. Pratsången liggersom ett töcken över den minimalistiskaljudmattan.Havergal väljer aldrig den lättaste utvägen,albumöppnaren Drowned Men skullekunna ha varit en popdänga men blir iställeten stillsam serenad med piano och gitarri vackert samspel. Med små medel ledsagasman vidare tills en knapp timme har försvunnit.Under den timmen har man varit igott sällskap.Martin LundmarkHEI”Laivoja ja junia”White Noise/www.white-noise.tkReverb reverb reverb. Fast det börjar meden bombastiskt mullrande basröst i ettgästspel från någon medeltida kyrka. Pretentiöstvärre. Hoppa första spåret, och skivankan börja på allvar. Vare sig ljudkällornaär akustiska eller elektroniska så fårfinska Hei allt att försvinna in i svårgripbarasjok av reverb. Vilse i tjock dimma hördu ljudet av mistlurarna långt borta. Delarav Aphex Twins Selected Ambient Works IIlät åt det här hållet. Härlig klang.Tyvärrtror Hei på att man ska straffa lyssnaren.Så när du försvunnit in de ambienta molnformationernaoch allt är lugnt och skönt,då slår Hei dig i skallen med några högljuddadistorsioner fyra minuter efter skivansslut. Där var den känslan förstörd. Menbortsett från de inledande och avslutandekosmetiska defekterna är Laivoja ja juniariktigt imponerande.Henrik Strömberg

Groove 4 • 2004 / övriga recensioner / sida 5CLAUS HEMPLER”Hempler”Gogo/PlaygroundTill en början känns det lite väl uppstyltat.Lite stramt, lite stelt. Omslaget som antyderen lite poserande attityd, lite mondänt.Som en Niels Jensen kombinerad med CarlGerhard. Men efter en liten stund fallerbitar på plats. Claus Hempler flirtar i toner,fraser och arrangemang med både ElvisCostello och Burt Bacharach. Ni vet, detlite storvulna som ändå har dynamiken ochdet öppna sinnet kvar. Många stråkar.Mycket ballad, många ballader. Ibland nästanlite filmiskt. Rösten lite dov och sammetslenemellanåt. Lite som tidiga WeepingWillows. Men efter hand, mer och mer, tarCostello över. Lagom till Westbound Sunhar alla tidigare referenser lagts åt sidan.Men det var ett tag sedan man hörde såhär konkreta och ändå bra låtar av Costellosnitt,så att säga. Även om det känns liteväl identitetslöst, så är det en identitetslöshetatt känna igen. Det är något man hörtförr utan att vara just det. Claus Hemplergör det dessutom bra, så jag har egentligeninget att invända. Mer än att det kanskeblir lite väl sött emellanåt. Och en väl lättköptreferens och parallell.Magnus SjöbergH.U.V.A. NETWORK”Distances”Ultimae/importSvenska Solar Fields, eller Magnus Birgersonsom han egentligen heter, har försettoss med skön ambient på ett flertal släpppå skivbolaget Ultimae. Detsamma harfransmannen Vincent Villius gjort underprojektnamnet Aes Dana. På Distances harde båda bestämt sig för att jobba tillsammans.Med hjälp av internet har filernaskickats mellan Sverige och Frankrike föratt sedan bearbetas i studio. Resultatet ärdramatiskt vacker ambient, med vissainslag av drum’n’bass, trance och techno.Det här är musik som gjord för kontemplationoch avslappning och borde genastinförskaffas av alla spa-anläggningar i landet.Men tro för den skull inte att det härär trist bakgrundsmusik som ska placerasmellan regnskogs- och delfinljud i skivhyllan.H.U.V.A. Network har inget medsådant att göra. Det här är musik som kräveruppmärksamhet mitt i avkopplingen.Den är intrikat, smart och vacker. Endaminuspoängen i sammanhanget är väl attett möte mellan Solar Fields och Aes Danaegentligen inte är någon större utmaning.De båda akterna låter väldigt lika varandrai vanliga fall och det gör att friktionen somkunde ha uppstått i mötet inte hörs. Mennär musiken är så vacker som på Distancesså är det inget riktigt problem.Mats AlmegårdSIVERT HØYEM”Ladies and Gentlemen of the Opposition”CapitolSivert Høyem är normalt sett sångare iMadrugada, men är här ensam. Debut. Ochdet låter intressant. Inte alls långt frånsvenske Peter Dolvings lysande fjolårsskivaBad Blood. Men utan dess frustration, utandess åthävor och stämningar. Sivert Høyemsstämningar tangerar visserligen rättofta, men de är uttryckta på ett annat sätt,med en annan källa i botten. Det låteremellanåt rätt ofta Nick Cave, men aldrigså att det blir tydligt, ibland rör Sivert sig icountrytraditionen utan att visa det. Det ärsubtila vinkar åt olika håll, men han låtersig aldrig fångas. När man tror man hardet, att man förstår, kommer de härligt speciellakörerna i Smalltown Supersound ochknäpper på näsan. Och man återgår till attförsöka hitta referenspunkter.Nu behövs väl egentligen inga. Bra skivorbehöver inte det. Och den är framföralltvärd att hitta till för att den inte är slentrianmässig,inte förutsägbar fastän man kantro det. Den har en egen tillvaro, eftersomden hittar olika sätt att framföra allt, olikagenrer, olika arrangemang, olika vinklingar.Precis vad man begär. Och det är inte alladagar man hör hyllningslåtar till Cornelisheller. Bra sådana.Magnus SjöbergIMPERIAL CROWNS”Hymn Book”Ruf/PlaygroundMjuk bluesrock från Kalifornien. Med munspel,gitarr, bas och trummor. Så fruktansvärtförutsägbar och tråkig har nog aldrigen skiva varit. Begrav Hymn Book i glömskansbottenlösa brunn omedelbart.Per Lundberg GBINFINITED HATE”Revel in Bloodshed”DispleasedInfinited Hate spelar mörk death metaltotalt utan finess, och med en produktionrattad av fel person. Det låter väldigtinstängt, som om bandet lirar inne i enmussla.Det finns inte många rätt på det häralbumet. Främst saknar bandet tendensertill samma talangfulla kompositioner somgör Kataklysm,The Haunted eller Deicidetill stora band.Holländska Infinited Hate spelar fort,grötigt och growlar som en balrog. Sånagrötband försvann från scenen när deathmetal-fansen blev picky. Och det borde InfinitedHate veta, fans som de själva är. Sleevenbestår av texter och fyra bilder på bandeti svarta tröjor med olika namn pådödsband.Trots allt kan det här bli bättre i framtiden,och bortsett från samplingen ärBound by Hate en reko låt.Torbjörn HallgrenINTUIT”Intuit”Compost/BorderAtt det är Intuits debutalbum man lyssnarpå tror man knappt. Musiken känns mycketutarbetad, självsäker och snyggt producerad.Så tar de ju i och för sig hjälp avlegender som Airto Moreira, Andy Bey ochFlora Purim för att få till det där riktigtbrasilianska svänget. Intuit grundar medjazz, skakar om med lite samba, funk ochsoul. Resultatet är en läcker sommardrinksom förvisso kan kännas lite väl anonym,men som å andra sidan känns lagom friskför att kunna svalka många strupar i sommar.Mats AlmegårdJAMES McMURTRY AND THE HEART-LESS BASTARDS”Live in Aught-Three”Compadre/PlaygroundRyggar instinktivt tillbaka när jag ser attskivan jag håller i min hand är en liveplattaoch att den är inspelad på olika klubbar iUSA. Liveplattor nu är inte mycket att ha.Inte ens som nostalgitripp. Vad förvånadjag blir då det visar sig att JamesMcMurtry är en ypperlig sångare och låtskrivare.Och att det inte alls låter så därmuggigt som moderna liveplattor kan göra.Trummor, bas, gitarr och sång. För mig varMcMurtry ett oskrivet blad. Gillar du WarrenZevon, John Mellancamp, BruceSpringsteen,Townes van Zandt och JohnPrine så har du ringat in James McMurtryganska bra. Det här är en skiva väl värdpengarna. Så är det bara.Per Lundberg GBKID SPATULA”Meast”Planet Mu/importMike Paradinas, också känd som µ-ziq, hargått igenom arkiven och hittat 34 låtarfrån 1994–98 som han nu samlat på dennadubbel-CD. Frågan är givetvis, om låtarnainte var bra nog att ge ut då, varför ge utdem nu? Förseningen kan förstås berott påproblem med skivbolag eller monetäramedel... hur som helst är Meast 140 minutermed naiva melodier, Casio-trummor ochsnabba drum’n’bass-takter. Det är väldigtmånga väldigt syntiga ljud. Det finns nogett och annat bra spår här, men de är svåraatt hitta bland översvämningen av irriterandeoch löjliga låtskisser. Hade Mr. Paradinasklippt ner det hela till ett timslångtalbum hade det nog blivit mer sväljbart, nukänns det bara överväldigande och jobbigt.Henrik StrömbergKILLSWITCH ENGAGE“The End of Heartache”Roadrunner/BonnierAmigoDe har redan spelat på Ozzfest och HeadbangersBall Tour och låten When DarknessFall hörs i filmen Freddie vs Jason. Och detär verkligen inte helt ologiskt. KillswitchEngage försöker bygga nya stigar med enviss sånginspiration från åttiotalshårdrockenoch vissa instrumentala spår från nyarenu-metal.Och det är befriande att sångarenHoward Jones lugnar ner sig ibland ochsparar sina stämband. En hel skiva sombara innehåller skriksång och få andpauserär i längden outhärdlig. I varje fall förmina öron. Annars är det mesta sig likt påThe End of Heartache, det mesta handlarom tradition. På gott och ont.Andreas ErikssonKLIMEK”Milk & Honey”Kompakt/importSebastian Meissner är en upptagen man.Han är fotograf, ljuddesigner och kompositör.Hans skivor har släpps på respektingivandebolag som Mille Plateaux, Sub Rosoch Beta Bodega. Men nu är det alltsåKompakt som släpper hans senaste alster.Meissner intresserar sig mycket för vadtillfälligheterna har för betydelse i digitaltmusikskapande. Ett intresse som går i linjemed många av clicks & cuts-genrens artister.Men Klimek är inte clicks & cuts. Detär snarare en stillsam ambientskapelse somlåter mycket amerikansk. Förmodligen föratt Meissner i huvudsak använder sig avakustiska gitarrljud som ljudkälla. Ljudsom han senare processar i datorn och läggerlager på lager. Resultatet är ett slagsambientcountry som skulle funka utmärktsom soundtrack till vilken roadmovie somhelst: en lång, övergiven highway med rullandetumbleweed i ljuset av en nedgåendesol. Det ödsliga draget i musiken gör att enregissör som David Lynch omedelbartborde slänga sig på telefonen och ringaMeissner. Precis som i Lynchs filmer liggerdet obehagliga hela tiden och lurar underytan.Tänk Blue Velvets idylliska förortsbildersom sedan visar sig härbärgera våldoch ond bråd död kombinerat med ett heltlass galenskap. Den här musiken kryper inunder huden på samma sätt som den filmenoch gör att det lugna och avslappnandelyssnandet till ambienttonerna inte lyckas.Mats AlmegårdL.A. GUNS”Rips the Covers Off”Mascot/BonnierAmigoHögstadiet sent 1980-tal. Cocked and Loadedmed L.A. Guns var, jämte Mötley Cruessenaste, favvoplattan. Visserligen tyckteman ibland att L.A. Guns var lite kopior påsåväl Mötley som nykomlingarna Guns n’Roses. Men vafan, det var ju sleaze metallight signerat Sunset Strip i Los Angeles.Man var inte så alltid så knusslig på dentiden…I dagsläget tillhör dock inte bandet det fräschasteav musikbranschens utbud. Så varförgöra en coverplatta på utvalda favori-

Groove 4 • 2004 / övriga recensioner / sida 6ter? När man dessutom inte gör dem rättvisanågonstans? Vem klubbade det beslutet?Jag gråter nästan när sångaren PhilLewis gnäller sönder Bowies MoonageDaydream och Nobody’s Fault medAerosmith. Och då orkar jag inte ens gå inpå lustmordet på Stooges-klassikern Searchand Destroy. Trött, oengagerad ochhåglöst. Alla låtar sleazas ner till sammagrumliga tempo, i vissa fall är det nästanpinsamt uselt. Att den ungdomliga glödenbland medlemmarna svalnat är en sak, menlåter det så här oinspirerat bör man definitivtse över ett karriärbyte. För det här hållerinte.Niklas SimonssonALVIN LEE”In Tennessee”Repertoire RecordsAlvin Lee sjöng och spelade gitarr i mångaår med bandet Ten Years After. Nuförtidenär han solo och fortsätter att kränga skivortill intet ont anande stackare. Det här ärtråkig och livlös blues. Enda anledningenatt lyssna klart på In Tenneessee är attElvis gitarrist från Sun-eran Scotty Mooreär med och spelar. Sånt är stort.Per Lundberg GBJOHN LEE HOOKER”Jack O’Diamonds”Eagle/PlaygroundJohn Lee Hooker föddes i Clarksdale, Mississippioch blev 84 år gammal. Han levdeblues. Han andades och åt blues varendadag. Han var blues. På samma sätt somRobert Johnson och Lightning Hopkinslevde. Otaliga är de skivor som John LeeHooker gjort. Jack O’Diamonds spelades in1949 och kommer nu i en modern utgåva.Det jag gillar mest med det här historiskadokumentet är att livekänslan finns helatiden. Golvet knarrar, någon kommer in irummet under inspelningen, hundar skällerpå avstånd, bilar kör förbi och John LeeHooker kommenterar vad han spelar medanhan spelar. Inga som helst omtagningar. AttJohn Lee Hookers deltablues i vissa stunderär ganska blek om man jämför med MuddyWaters och R.L. Burnside råare version ären annan sak. Men många är de som inspireratsoch influerats John Lee Hooker. VanMorrison och Keith Richards för att nämnanågra. Jack O’Diamonds är en fin introduktionför den som inte hört John Lee Hooker.För den inbitne är Jack O’Diamondskanske inte så viktig.Per Lundberg GBFREDRIK LJUNGKVIST”Yun Kan 12345”Caprice RecordsHar spelat med många kända svenska jazzmusiker,och är själv ett exempel på densvenska jazzens vitalitet. Hans saxofondominerar naturligtvis skivan, men det ärden som också ger helhetens frihet, densom ger den öppenhet som jazzen strävarefter. För det är en kombination av frihetoch bundenhet, av öppenhet och stramatyglar, som präglar skivan. Och det är pågott och ont. För ibland kan hela friheten,hela jazzens tygellöshet, kännas i sig rättstram. Som att det är en frihet under bojor,en beordrad frivolitet.Tyvärr, för Ljungkvistmed ensemble kör på rätt bra. Det är enskön stramhet, liksom en trygg frihet imusiken. Som i en Astrid Lindgren-film.Lika nostalgiskt smäktande som apart huggandeoch stickande. Lika vacker som entrolltjärn, lika förförisk. Men samtidigt,som en utopi, är den under ytan vederstyggligoch lömsk mot sin vision. Jag gillar YunKan 12345, men är samtidigt tveksam,eftersom jag känner att den är så få tonerfrån att vara så mycket mer, så få tonerfrån att rucka mina grundvalar.Magnus SjöbergLOVERS”The Gutter and the Garden”Orange Twin/BorderDe första två spåren på Lovers platta ärverkligen finfina. Spröda, sköra sånger medsvårförstådda texter i Neutral Milk Hotelsanda och musik som påminner lite lätt omMojave 3.Tyvärr så håller inte CarolynHart Berks låtar samma kvalitet över helaskivan. Och när hon en bit in i albumet börjarsjunga mer och mer som gravt överskattadeConor Oberst är det inte utan att jagskakar på huvudet. Det som började så bra.Nåväl, allt är inte svart som natten. Baraen lätt besvikelse över att löftet inte hölls.Inte så att det är någon dramatisk försämring,det är bara det att samma låt mereller mindre upprepas efter ett tag, fastsämre. Det glimtar till ibland dock. Sakeroch ting kanske faller på plats på nästaalbum?Martin LundmarkJOSEPH MALIK”Aquarius Songs”Compost/BorderJoseph Malik var mannen som med sin lenastämma och en akustisk gitarr introduceradeett lite mer folkmusikaktigt inslag iloungemusiken för några år sedan. Bådestämman och gitarren består så klart pånya Aquarius Songs. Men jag tycker att detblivit lite intressantare nu. Det är fortfarandeväldigt slick och ordnad musik. Ingavilda utflykter här inte. Men för att varanågot som tangerar hissmusik är det ändåbra.Malik sjunger väldigt skönt ocharrangemangen har blivit lite säkrare på sigsjälva. Ibland lånas lite bossarytmer, iblandslängs ett släpigt dragspel in och ger enspännande kontrast. Det har kort sagt blivitlite mer ryggrad i Maliks musik, samtidigtsom han börjat våga mer. Detta i kombinationmed snygg produktion gör att den härskivan är bra. Inget jag går igång till tusenpå, för det är som sagt fortfarande något åthisshållet, men jag skulle inte ha någotemot att höra den på något café.Mats AlmegårdMARTYR”On Earth as is in Hell”Victory/BorderMartyr bankar på så att svett och blodsprutar och det lär nog behövas flera påsarplåster till fingrarna som sveper fram längsgitarrhalsen. Deras punkmetal är ett energipaketsom är omöjlig att vara oberördinför, men det behöver inte betyda att det ären positiv upplevelse. På On Earth as inHell känns det mesta mindre intressant. Detär inte dåligt, men inte speciellt bra heller.Andreas ErikssonMASTERS OF REALITY/CHRIS GOSS”Give us Barabbas”Brownhouse/BonnierAmigoMasters of Reality anses ofta som stonerrockensförfäder. Sångaren/gitarristen ChrisGoss har dessutom jobbat med artister somKyuss, QOTSA, Mark Lanegan och ScottWeiland, där den sistnämnde också är medoch gästsjunger på denna samlingsskivamed låtar från sessioner med bandet ochtidigare outsläppta låtar med Goss.Det hörs varför dessa artister anlitatjust Goss som producent. Mitt direktaintryck är att han låter som en blandningav alla dem – ja, eller vice versa - knasigamelodier, grymma stämmor och någotmörkt som vilar över de flesta låtarna.Bästa exemplet är inledande The Ballad ofJody Frosty – skivans bästa låt – där denkusliga sången sveper ur högtalarna somett klagande spöke.Off to Tiki Ti har en irländskt klingandemelodi, och det är svårt att låta bli att letill när den konstiga texten sjungs på ettsånt muntert sätt. Rätta låten att ha på närman sitter i ölstugan och vill komma idryckesstämning.Covern på Lennons It’s so Hard kännsdäremot bara onödig och gubbig.Mikael BaraniADAM MASTERSON“One Tale Too Many”BMGEn mysig Adam Masterson fotad i skarptmotljus framför en flod på omslaget får dementala varningsklockorna att ringa innanOne Tale Too Many har börjat snurra i CDspelaren.Blir föga förvånad när WhatYesterday Brings bjuder på mogen ochromantisk jag-är-ensam-och-missförståddoch-det-är-synd-om-mig-rockmed en skvättirländsk folkmusik. Det här är inget somskälver av vitalitet direkt.I We’ll Go Walking sjunger Adam omnågon tjej som han vill dyka ner i havetmed och leka med bland vågorna. Men varförmåste jag vara så allergisk mot sånt härdå? Jag vete fan. Men så är det.Sarah Queen of England handlar ocksåom någon tjej som dansar på stranden.Söta Sarah tillhör mig, sjunger Adam medsin hesa röst och ett ettrigt munspel kommerin och för låten till extas.Tack ochgonatt.Johan JoelssonMESSIAH’S KISS”Metal”Steamhammer/Playground”Leather rebels riding with the wind/no onethere to stop us now/metal stillremains/Burning the stages/crack thesky/reaching thundergoal/metal ’til we die”(från låten Metal ’til We Die).När deras föregående skiva betitladesNo Prayer for the Dying och med ovanståendecitat i baktanke blir man knappastförvånad att Iron Maiden, Judas Priest,Saxon och Accept nämns bland deras egnafavoriter. Oftast faller liknande tillbakablickandenplatt till marken, men trotsjönsiga texter och en del utfyllnadsspårfinns en hop härliga heavy metal-låtar påtyskarnas andra skiva. Fram med luftgitarrenoch sjung med för allt vad tygen håller– Metal ’til we die!!!Roger BentgssonMINIMALISTIC SWEDEN”Standard Klickmusik”Mitek/BorderAndreas Tilliander har sedan debuten medLjud varit den obestridde kungen av knasterhouse(eller klickmusik om man föredrardet) i Sverige. I ett antal sidoprojekt harhan stärkt sin ställning och nu är det dagsigen.Tillsammans med Stefan Thor (merkänd som Folie), Anders Martinsson ochAnders Nordgren (tillsammans kända somPfeffenbauer) har Tilliander bildat MinimalisticSweden. Lika självironiskt som bandnamnetär, är skivans titel: Standard Klickmusik.Ett femtiotvå minuter långt stycke ärskivans innehåll och visst, det är standard:dubinslag, househarmonier, klickande ochknastrande ljud, uppbrutna rytmer, ihopklistradelåtstrukturer. Men det är inte standardi betydelsen tråkigt och enbart enligtformeln. Nej, vad Minimalistic Sweden görpå de femtiotvå minuterna är snarare en”best of klick”, fast det kanske hade varitför självsäkert att döpa skivan till det? Denlånga låten ormar sig fram genom klickmusikensinfluenser och ljudlandskap och detär stundtals bland det vackraste jag hört igenren. Spår nio (jo min CD-spelare delarändå upp låten i tio delar) är en långsamtväxande ljudvåg som försiktigt letar sig ut irummet, för att så småningom stjäla all minuppmärksamhet. Det lilla gitarrliknandeackordet varieras och finslipas. Det ärsolsken, glittrande dagg och sval bris på enfjärd. Vackert, harmoniskt och ödmjukt.Mats Almegård

Groove 4 • 2004 / övriga recensioner / sida 7MODER JORDS MASSIVA”Från luften”Flora & Fauna/BonnierAmigoPå förra skivan I jorden tyckte jag attModer Jords Massiva lät lite tillbakahållnaoch lätt oroliga. Jorden kanske inte var deträtta elementet för det stora kollektivet. Dåkänns det mer som om luften passar bättre.Jag menar, 26 medverkande musiker – detgör väl att kollektivet måste kunna varaluftigt sammansatt för att allt arbete intebara ska kollapsa.Precis som på tidigare MJM-skivorgrundar de med reggae och blandar ner litehiphop, electronica och så vidare. Från luftenbjuder på femton spår och alla är välinte helt bra. Har lite svårt för rap-spårenFrån luften och Dygnsrytm som förvisso ärskönt uppbyggda, men rappen låter inte heltbra faktiskt. Bättre är då Doing it Wrong,Sky Fall Down och framför allt inledandeSomething to Give. Den sistnämnda församman skevt elektroniska slingor medkrispig gitarr, stötig basgång och ljuv sångsignerad Adesola Adeniji. Bara det spåretär värt pengarna.Mats AlmegårdJUANA MOLINA”Segundo”Domino/PlaygroundDet är kryptiska musikaliska ljud sommöter en. Det är inte så man häpnar ellerfascineras till tårar, men märkligt är det.Som i en inte alltför ältad och bearbetadhybrid av electronica, konstmusik och etno.Som en energisk envetenhet att vilja blandaolja och vatten. Juana Molina lyckas emellanåthitta det direkta anslaget, den direktasymbiosen mellan aparta toner, mellanaparta grunder, men ofta känns det ocksåväl tillgjort. Och det är synd. För det finnsen rikedom på vilja, en vilja som är fast,stabil och kompromisslös. Och den kankrossa allt motstånd i låtar som La Visita,med sin sakrala känsla till leksaksmusik. IMantra del Bicho Feo som hittar och byterplatser på ingredienser i konstmusik, dansoch folk. Och det är i de stunderna mankänner att både man själv och Juana Molinahittat hem. Däremellan finns dock liteför många irrvägar man kanske inte helstslår in på igen.Magnus SjöbergMY JAZZY CHILD”Sada Soul”Clapping MusicDamien Mingus är en fransk kille som kombinerarfolkmusik och electronica. Looparnaär många, instrumenten låter ibland somom de vore halvfärdiga prototyper och jag,ja, jag försöker hitta någon sorts röd tråd idet hela.Vissa delar av Sada Soul är påfrestande tillden grad att jag tappar intresset, andra fårmig att sjunka djupt ner i mitt medvetande.En skiva att både hata och älska.Mikael BaraniNANOOK OF THE NORTH”The Täby Tapes”Starfly/BonnierAmigoDet är något diffust sagoaktigt vilandesöver The Täby Tapes. Ett lugnt avskalatberättande som inte hörs speciellt oftainom popmusik. Betraktelser av ett stillaSverige – allt sett ur ögonen från tankefigurenNanook.En stor fördel och draghjälp är attlåtarna är duetter, med inte helt okändakvinnliga artister som Irma Schultz Kelleroch Camela Leierth. Den sistnämndasinsats gör bland annat Karin Boye’s Gravetill något extra. Roliga textrader som”…we could drive in our car from Alingsåsto the stars…” och ”…we could have goneto Kvarnen every night…” höjer ocksåintrycket.Rösterna får göra grovjobbet – ackompanjemangetsträcker sig ibland bara tillstråkar och blås. Det är smått och vackert,med starka låtar och refränger rakt igenom.Förmodligen för obskyrt för storamassan, men hur ofta är den egentligen enkorrekt värdemätare?Niklas SimonssonNEOSPASTICS”Plasticlove”Napalm/Sound PollutionNeospastics kan lätt avfärdas som enMarilyn Manson-kopia. Speciellt med tankepå hur ansträngt sångrösten ska liknaMansons spruckna stämma. Men jag struntari detta faktum, och i att texterna verkligenkänns som plast, för melodierna harändå tillräckligt med värde i sig för attgöra Plasticlove lyssningsbar. En korsningmellan Type O Negative under deras rockigastunder och gamla fina L7.Mikael BaraniCLAES NILSSON”North of the Lake”BlazeOm Christian Kjellvander någonsin får problemmed medhörningen på en konsert kanhan alltid anlita Claes Nilsson, här snackarvi om två otroligt liknande röster. Denmusikaliska inriktningen är även den identisk,singer/songwriter med countryinfluenser.Jag lät skivan snurra vidare ett parvarv, upptäckte att grabben har en hel delsköna låtar och att han står sig väl med sincountrybottnade pop.North of the Lake fungerar som en brainkörsport för den som är intresserad avcountry, men inte riktigt vill ta sig an deriktigt tunga sakerna. En gedigen skivainom genren.Mikael BaraniSALIM NOURALLAH”Polaroid”WesternvinylSalim Nourallah har släppt sin solodebut.Hans tidigare meriter är främst The NourallahBrothers som fått ur sig ett gänghyfsade låtar. På Polaroid är temat familjeliv.Varje låt handlar om erfarenheter hanhar av relationer och sin barndom. Mycketär lågmält, annat lite tyngre, något poppigaresom den smakfulla 1978. A FamilyDisease är mörkare med drag av Radiohead.Trotsatt plattan har bra stunder ochprojektet är sympatiskt så lämnar Polaroidmig ganska oberörd.Jonas ElgemarkALECIA NUGENT”Alecia Nugent”Rounder/PlaygroundJag vet inte vad det är med amerikanernassyn på musik eller på världen i övrigt förden delen. Men det faktum att många amerikanerhar en fäbless för vad jag kallarmainstreamcountry. Där rör sig GarthBrooks och LeAnn Rimes. Alecia Nugentstörsta inspirationskälla är dock Dolly Parton.Alecia låter dock inte ett dugg somDolly. Hon väcker inga som helst känslormed sitt blaskiga sound. Fiol och mandolintill förbannelse.Tråkigt och förutsägbart.Per Lundberg GBOLD TIME RELIJUN”Lost Light”K/BorderArrington De Dionyso alter ego Old TimeRelijun gästade Sverige tidigare i våras ochdet grämer mig fortfarande att jag missadedet. Visserligen är hans solokonserter långtifrån det inspelade materialet, men ändå.Det är alltid kul att se en multiinstrumentalistgå loss och servera nervösa utbrott påde saker han kommer över. Enligt de somvar där var det bra och konstigt, så det rimmarväl ungefär som skivorna ändå.Old Time Relijun är väl egentligen intesådär extremt originellt egentligen. Bitvishandlar det nästan om pastischer på CaptainBeefheart och till och med Dionysosomslagsteckningar påminner om Don vanVliets. Fast nu gör han det oftast väldigtbra, den några år gamla Witchcraft Rebellionvar ett under av frenetiskt kaos ochunderhållande monotoni, så varför inteskita i historiska pekfingrar och låta postmodernismenblomma och känna det mytiskafladdret från kombinationen punkrock,blues och frijazz. Men kanske är inte LostLight sådär extremt extrovert eller så ärnumera Dionysos exposéer för mig alltförvälkända för det tänder liksom aldrig till.Bara fläckvis hittar jag tillbaka till superlativen.Det känns lite lojt. Det finns ändå såmycket som kunde vara bra, spår av BirthdayParty, Beefheart förstås, Waits ochkanske gamla no wave-veteraner som Ut.Men det är referenser som kanske intepushar maskineriet vidare utan snararelåser fast allt till en lagom grå hyggligtknölig skiva som plötsligt inte har särskiltmycket att göra med K:s andra artister merän att Phil Elvrum trummar. Visst grumlardet och visst är det lite galet, men inte pådet där hysteriska, kärleksfulla sättet.Särskilt eget är det ju inte så någontingmåste ju till. Och, som sagt, minskar manpå frenesin och kraften övertygar man inteså där jätteofta.Fredrik ErikssonPAPER TIGER”Underneath it All”Roadglory ProductionsKommer ni ihåg den där killen som fickmedelbetyg i skolan, som var mittfältare ifotbollslaget, som hade mittbena på detsena nittiotalet, som köpte 3.5 skivor omåret och som alltid drack Millenium-öl påfesterna?Inte? Inte så konstigt. Det är precisdärför jag inte kommer minnas särskiltmycket av Underneath it All.Den svenska vokabulären innehållermånga tråkiga ord – ”intresse”, ”aktiviteter”och ”debattera”, till exempel – men vidett eventuellt krönande av Svenskans TristasteOrd skulle det bli en grym showdownmellan orden ”habilt” och ”gediget”.Tyvärr är det även just de två orden jagvill plocka fram här. Paper Tiger har gjortett gediget album. Underneath it All är etthabilt album. Det är väl en slags komplimang,men musik som är habil och gedigenär också musik som lämnar dig oberörd.Paper Tiger lämnar mig oberörd. PaperTiger gör musik som försiktigt tripparfram, kanske vinkar lite diskret åt dig dåoch då, men något större in- eller avtryckgörs inte. Papperstigern själv – Daniel Gadmar– skriver i pressreleasen att hans låtaralla är lugna, eftersom, ”sent på natten villman inte väcka grannarna genom attsjunga för högt”.Det är ett problem.Jag har två ord att ge som råd:David Sandström.Kristofer AhlströmPETTER”Ronin”BMGSveriges hiphopfarbror nummer ett återkommertre år efter senaste plattan, och pånågot sätt känns det som Petter rumsterarpå en egen karriärmässig nivå i den svenskahiphopankdammen. Det är liksom en störresak när han släpper en platta än när allaandra (förutom The Latin Kings) gör det.Och produktionen är vattentät, låtarna stabilaoch Petter själv låter som han låter.Spännvidden på Ronin är också godkändmed upptempo blandat med reggae och ballader.Detta återspeglas även på gästlistan.Micken greppas av Moneybrother, DesmondFoster, Ken och Timbuktu. Och ändå blirresultatet ljummet.Mest spännande blir det när experimen-

Groove 4 • 2004 / övriga recensioner / sida 9att han är sååå duktig på att lira gura.Roger BengtssonSCORPIONS”Unbreakable”BMGMinns ett inslag från en av SVT:s krönikorför det gångna årets VM i fotboll (om detvar 1994 eller 1998 års mästerskap kanjag dessvärre inte säga). Bilderna visade enfestlig middagstillställning med den tyskatruppen, och som musikaliskt inslag varnationalklenoden Scorpions där och spelade.En speakerröst konstaterade något i stilmed: ”…i likhet med bandet var den tyskatruppen en aning åldersstigen”. Nåväl, ettföryngrat Tyskland tog sig i alla fall tillVM-final senaste mästerskapet – vid enfortsatt jämförelse krävs det dock bara ensnabblyssning av Unbreakable för attmärka svårigheterna i att föryngra ettband.Visst, basisten och trummisen är nya, yngreförmågor. Men hjärtat, hjärnan – ja, navet iden tyska orkestern är densamma som desenaste 25 åren. Rudolf Schenker, MatthiasJabs och Klaus Meine står dessutom förlåtskrivandet i stort, så det låter liksomsom det alltid gjort. De har visserligeningen ny superballad i stil med Still LovingYou eller Wings of Change, men det är manenbart tacksam för.Trött hårdrock, medförsök till tuffa riff och engagerande sång.Eller något sånt. Bra är det då rakt inte.Och att sångaren Klaus Meine ser ut somen stearinstaty med läderkeps på bilderna ibookletten gör inte saken bättre.Niklas SimonssonSENGIR”Guilty Water”Buzzville/Sound PollutionDrömsk och atmosfärisk mörk gothisk rockfrån Belgien. Sengir har existerat sedan1995 men av den death/doom som fannsvid starten finns inte mycket kvar. SångerskanEllen gör en klanderfri insats ochpåminner röstmässigt om Debbie Harrie(Blondie) och vad-hon-nu-heter i Evanescence.Guilty Water kan vara något för digsom gillar Mission och Within Temptationoch det enda jag har att invända är attlåtarna sinsemellan påminner lite för mycketom varandra.Roger BengtssonSEX, MONEY & GUNZ”Repossession”Penalty/ShowtimeIce-T har hookat upp med Smooth daHustla och Trigger Tha Gambler från östkustenför att visa en enad gangsterfasadnär de på Repossession snackar om detsom är viktigt i livet (bandnamnet ger envink om vad det kan vara). Inget nytt underGlock-solen dock, det är kämpigt att varaen pimp och en hustler även på 2000-talet.Men plattan är rätt trist. Kanske borde delagt mer tid i studion än på att övervakasina bitches…Gary AnderssonRON SEXSMITH”Retriever”V2/BonnierAmigoDet är inte helt oväntat olycklig kärlek somär huvudtemat på Retriever. Men det härär det mest raka och självklara Ron fått ursig på länge, det är väldigt lätt att sugasmed i hans sorgsna men hoppfulla värld.Det är rymlig musik som både låter Ronstexter och gitarrer komma fram, många avlåtarna kryper liksom upp i knäet på en.Imaginary Friends är en sådan, From NowOn är en annan som dessutom svängerskönt poprockigt. Det är en enkelhet somgenomsyrar alla låtar och Ron Sexsmithvisar mer än på tidigare plattor vilken närvarohan har i sin musik.Jonas ElgemarkTHE SILVER MOUNTAIN REVERIES”The Pretty Little Lightning Paw E.P.”Constellation/BorderEfrim från GY!BE har på ett antal skivorutforskat det där med stråkar och sångmed gruppen The Silver Mt Zion. De harvarit lika storslagna och dekorerande sommoderbandet men med en helt annandesperat nervighet och jagande sång,någonstans bland alla flämtande stråkaroch klirrande gitarrer.The Silver MountainReveries är en än mer skalad version som istort är Efrims soloprojekt, inspelat delvis ihans vardagsrum. Förstås är det ändå grotesktsvulstiskt och nästan parodiskt mycketeko och visst finns det dramatiska crescendonsom vanligt. Jag börjar verkligenfå GY!BE-estetiken upp i halsen. Hade detvarit en enda stråke, eller gitarr, eller trumpettill på denna extremt anorektiska versionhade jag nog huvudlöst kastspytt. Nustannade det vid ett lätt illamående. Det ärkonstigt, men hela Constellationstallet harliksom målat in sig i ett hörn och katten vethur de ska fånga intresset igen. Mångagånger är säkert deras nya skivor betydligtmer fokuserade, komplexa och färdiga ände tidigare, men konceptet har för längesedan spelat över och förbi sig själv ochkvar är bara denna smet av för mycketinstrument. Och varför luktar deras skivorså underligt? Som en gammal mans garderob.Ändå känns Pretty Little LightningPaw som ett stort steg i rätt riktning.Efrim har förstått att är det någonting somkan få tillbaka progressiviteten i kollektivetså får det nog handla om att ta bort saker.Till exempel de fullkomligt patetiska konstnärligapretentionerna, crescendon ochmängden instrument. För oftast klarar sigEfrim alldeles bra själv med lite stöd avexempelvis bas och någon trumma. Detstora slår in ändå utan att det blir pompöst.Mitt i allt spårar man också humoroch självdistans, någonting som tidigaresäkert ansetts som det fulaste av synder. Såäven om jag stundtals känner mig övergöddså måste jag säga att Pretty Little LightningPaw är en frisk fläkt i den annars såmögliga kanadensiska musikkollektivetssjälvutnämnda korståg. Ett nödvändigttvärdrag som förhoppningsvis ser ett litetljus någonstans i samtidsmörkret.Fredrik ErikssonSUGARCULT”Palm Trees And Power Lines”Ryko/ShowtimeMY DEAF AUDIO”Night Drive in”Lockjaw RecordsVad hatar jag? Jo, collegerock och tralligskatepunk. Och här har vi två exempel.Band som dessa, ja, det finns fan i mig miljontals– de flesta från USA –borde elimineras.Värre smörja finns inte. Och inte hörman någon skillnad på dem heller. Jag rattarhellre in en kommersiell radiostationsom spelar Fame Factory-skit än lyssnar påsådan här jävla skräp. Snälla skivbolag iSverige och Europa, sluta ge ut sådan härIQ-befriad fjantpunk. Det finns redan såmycket skräp på marknaden. Låt dedumma amerikanerna ha sina skitband försig själva. Det värsta av allt, My DeafAudio är från England. Sjukdomen spridersig. Hitta vaccin nån!Annica HenrikssonSEBASTIEN TELLIER”Politics”Recordmakers/CapitolPolitics. Ja. Utan tvekan. Framför allt omman läser introduktionstexterna i häftetoch får en bakgrund till låtarna; derashandling, deras politiska budskap. Och detär inte ett politiskt tema, det är flera: Afrika,indianer, arbetarklass. Det är hela denfrustrerade generationens samlade käpphästar,det är allt det där vi hela tidenborde vara irriterade, ilskna, arga, förbannadeoch rasande inför. Både historiskt ochi nuet. Det är en skiva som gör en arg. Mensamtidigt gör en glad och förundrad. Förmusikaliskt låter Sebastien Tellier mycketsäregen. Ibland som en Frank Zappa somgör världsmusik med åttiotalets populärmusiksom inspiration. Ibland så smörigtmed stråkar att man vill tvätta sig. Iblandelakt och vrångt, utan att bli gapigt. Ochibland så stompigt att man undrar vad somhänder, men faller ändå alltid till föga fördet hela, för Tellers vilja, för de okuvligaarrangemangen och låtarna.Blåset i Broadway. Nämnda stompigheti Benny. Det långa och vackra introt till LaRitournelle. Så bortsett från att man iblandkänner att det låter som en kvarleva avJohnny Wakelin, så bryter Politics ner en.På ett bra sätt, på ett positivt sätt. Mankanske inte blir aktivist, men det är värt attlyssna på de röster som hörs, som vill blihörda, som måste bli hörda. Både för musikoch budskap.Magnus SjöbergTOC”Loss Angeles”Inside Out Music/BorderI barnkalasens tidsålder stod läskedrycksblandninghögt i topp. En vildsint blandningav Loranga, Vira Blåtira, Cuba Cola, Sockerdrickaoch annan tillgänglig kolsyraddryck fick oftast slutresultatet att vätskan iglaset såg odrickbar ut. Hur det smakadeska vi nog också låta vara osagt.Finländarna i TOC (Throne of Chaos)faller på sitt tredje alster i samma fälla. Ennärmast galen blandning av goth, symfonirock,power metal, death, thrash och hemskapowerballader får Loss Angeles att spretalikt ett frisläppt plockepinn. Riktigtspännande hade det varit om de utgått frånden egensinniga mixtur av dödsmetall ochmedryckande symfonirock i låten Acid Highwayoch försökt hålla sig till det genomsamtliga låtar. Att slänga med en heltbedrövlig bonuscover av Judas PriestsNight Crawler från 1990 får knappast skivansom helhet att lyfta.Roger BengtssonTHOMAS TRUAX”Full Moon Over Wowtown”Psycho Teddy/BorderNew York-killen Thomas Truax är vad somhade hänt om Nick Caves DNA hade korsatsmed valfri excentrisk uppfinnares. Somtur är räckte det dock med att Truax föräldrarhade en lyckad natt för att få framett riktigt musikaliskt original, som dessutomuppfinner sina egna instrument.Wowtown känns som om det lika gärnakunde vara Halloweentown i BurtonsNightmare Before Christmas. Låtarna ärunderbart konstiga, och de har någon sortsdysterhet över sig som målar upp känslanav att albumet spelades in under en fullmåne,i ett labb med en massa bubblande provrör,konstiga mackapärer och ljudet avelektricitet.Jag längtar redan efter Allhelgonaafton.Mikael BaraniVISION DIVINE”Stream of Consciousness”Metal Blade/BorderItalienarna i Vision Divine har fastnat iåttiotalets hårdrocksmetal och det är entråkig nostalgitripp som de tar oss med på.The Darkness har gjort samma tripp mendär handlar det om kvalité med glimten iögat.Stream of Consciousness är en temaskivauppdelad i fjorton kapitel som är enberättelse om en man som i början ärinspärrad på ett mentalsjukhus och som

Groove 4 • 2004 / övriga recensioner / sida 10genom hela skivan tänker tillbaka på sittliv. Och inte ens det är speciellt intressant.Andreas ErikssonVISION SYSTEM”Monochrome”Petrol RecordingDet är inte det att jag inte förstår VisionSystems fascination för Depeche Mode.Även jag gick och köpte alla DM:s limitededitions och tapetserade väggarna hemmahos mina föräldrar med planscher och urklipp.Nej, det är inte det. Men det jag inteförstår är varför Vision System vill låtasom DM. De finns ju redan. Okej, VisionSystem slänger in en gitarr och det låterfjärran från Martin Gores monotona riffandei låtar som Personal Jesus, mer som TheCures skivor från åttiotalet. Så det låter juinte exakt som DM. Men Gustaf Hanssonhar lärt sig frasering, uttal och takt avDave Gahan. Det kan jag nästan ta gift på.Och det blir så trist och förutsägbart närman bara vill låta som idolerna. Synd, förVision System kan ju uppenbart göra låtar,producera och så vidare. Hoppas de hittarpå något helt eget någon gång.Mats AlmegårdJIM WHITE”Drill a Hole in that Substrate and Tell MeWhat You See”Luaka Bop/BonnierAmigoDet finns vissa singer/songwriter-skivor somberör, som tar tag i en. Som har någotannorlunda, som har något som talar till ensom lyssnare. Direkt. Via låtar, röst, texter,sättning, arrangemang. Jim Whites Drill aHole... är en sådan. Ibland nästan överproducerad,men också luftig. Och ofta med enWhite som pratsjunger eller släpar sig frami de mörka och ensamma stämningar sommålas upp. Det finns någon form av släktskapmed både rock- och soulrotade artister,på samma gång som det alltid handlarom det grundläggande enkla, det basala.Många gånger som ett lite laidback TheThe. Eller Joseph Arthurs lite muntrareskugga (minns den ångestfulla solitären iJoseph Arthurs Come to Where I’m From).Här finns den spröda skörheten hos Bluebird,den välkomnande melodin i Static Onthe Radio, den rustika, rostiga lantligheteni Borrowed Wings. Allt tillsammans medsammanbindande arrangemang. De som tillåterbåde ett rasande iväg bort frånutgångspunkten och krypande ihop inutianslaget, hela tiden utan att tappa tråden.Producerad av Joe Henry, och medgästspel av Aimee Mann. En hybrid av såmånga ingredienser att man själv blir en avdem, och vill framhäva allt det där som görlivet helt, som gör tillvaron vacker menändå ond, som låter en känna att man lever.Magnus SjöbergTHE WHO”Then and Now”Polydor/UniversalDet finns en väsentlig skillnad mellan denhär Who-samlingen och andra. Den härinnehåller två nyskrivna låtar, de första på22 år. Jo, det är sant. De två överlevandemedlemmarna, Pete Townshend och RogerDaltrey har rest sig och plockat in Ringosson på trummor och Greg Lake på bas.Townshend har knåpat ihop två hyggligalåtar, framförallt Real Good Looking Boysom är en hyllning till Elvis. Stilmässigthamnar den någonstans i början av sjuttiotaletmellan Who’s Next och Who by Numbers.Klart man saknar John Entwistle ochKeith Moon, världens vassaste rytmsektion,men det är inte mycket att göra. ZarkeyStarr bankar på så gott han kan och GregLake… nja. För övrigt är det en kul samlingeftersom underbara See Me Feel Mefrån Tommy och Behind Blue Eyes är medoch även senare låtar som You Better YouBet och Who Are You. Nu hoppas manbara innerligt att det nya Who kommer sånära Sverige som möjligt på sin sommarturné.Jonas ElgemarkTHE WILDHEARTS”The Wildhearts Must Be Destroyed”TX2/ElmJag minns att det fanns en låt med TheWildhearts på ett gammalt blandband jaghade. Inklämd någonstans mellan Bluetonesoch Yvonne. Det måste ha varit i mittenav nittiotalet och jag tror att det var IWanna Go Where the People Go. Då tycktejag de var bra. Men jag kan inte säga attjag saknat dem. Har inte ens ägnat dem entanke på alla dessa år. Nu läser jag att delade ned bandet några år senare. Och ändasedan starten 1989 har det stormat omgruppen. Det finns gott om historier ombandet och en förtäljer när frontman Gingeroch hans vapendragare vid ett tillfälleslog sönder redaktionen på Kerrang!. Menanekdoterna är roligare än musiken. Förutomden som handlar om att de återuppstodför tre år sedan. I mina öron är TheWildhearts snudd på collegerock. Skval.Annica HenrikssonWILEY”Treadin’ On Thin Ice”XL/Playground”I don’t care about garage” sjunger Wileypå singelspåret Wot Do U Call it?. Senklargör han att han inte heller gör urbaneller 2step. Han gör enligt sig själv ”eskibeats”och ”eskimosounds”. Och visst, ljudet ibeatet låter med lite fantasi som droppandevatten på is. Annars kan man ju kolla in titlarnaEskimo, Icerink och skivans titel föratt inse att Wiley verkligen vill göra sinaeskimåbeats. Faktum är dock att det låterrätt så mycket garage, rap och jungle. Dethörs tydligt att Dizzee Rascal och Wiley harrört sig i samma kretsar. Även här finns denstudsande hårda syntbasen, den aggressivtfräcka engelska rappen och knasiga ljud.Även här känslan av att befinna sig pågatan och höra något fräscht. För även omdet finns mycket som känns igen från DizzeeRascal har Wiley en egen stil, både rapmässigtoch musikaliskt. Själva stämningslägetär lite annorlunda också. För därDizzee Rascal kändes som en frustande ochmanisk utflykt i ett MBD-barns inre ärWiley mer lugn och tillbakalutad. Och faktumär att jag faktiskt föredrar Wiley.Visst, han kommer inte riktigt upp tillsamma höjder som Dizzee, men i gengäldär hans album jämnare och man känner siginte som överkörd av en buss när man hörthela rakt igenom. Den känslan kunde jag fåmed Dizzees skiva som jag tycker gör sigbäst i små doser.Mats AlmegårdEDGAR WINTER”Jazzin’ the Blues”SPV/PlaygroundAtt gitarrmiraklet Johnny Winter hadebrorsa hade jag inte en aning om. Givetvisska ju han också hålla på med musik.Gitarrerna kanske tog slut hemma hosfamiljen Winter i Beaumont,Texas i mittenav sextiotalet då bröderna växte upp. Iställetvalde Edgar saxofonen. Med Jazzin’ theBlues i min hand så skulle han inte valtnågot instrument alls.Tror inte att jag hörtnågot tråkigare på mycket mycket länge.Titeln förklarar hur det låter.Per Lundberg GBWITHIN Y”Extended Mental Dimensions”Karmageddon Media/Sound PollutionGöteborgsoundet inom metalmusiken fortsätteratt dominera. Within Y är senastetillskottet och de har läst sin musikaliskaläxa på ett utmärkt sätt. Debuten ExtendedMental Dimensions är tung, melodiös ochstenhård. Den förre Gardenian-medlemmenThim Blom är mannen bakom bildandet avWithin Y och supportrar till In Flames,Darkane, Dark Tranquillity och At the Gateslär inte bli besvikna.Andreas ErikssonWIZ”Shattered-Mind-Therapy”Arise/Sound PollutionDebutalbumet av svenskarna mixades ianrika studio Fredman och den färdigamixen låter skarpt och gött rent ljudmässigt.På den musikaliska fronten är denpower/heavy metal som serveras tekniskttilltalande, men på det stora hela framstårWIZ som ett dussinband i en genre där nyagrupper dyker upp i parti och minut. Roligastän så länge var att försöka lista ut vilkenHelloween-låt One Chapter of a Fairytalehar som förlaga. Eagle Fly Free är dengissning som ligger bäst till.Roger BengtssonYESTERDAYS NEW QUINTET”Stevie”Stones Throw/PlaygroundDenna cocktailjazziga slakt av ett gängStevie Wonder-låtar var en dålig idé. Denförtjänar faktiskt bara klander. Den somhittar legitima förmildrande omständigheterkring denna platta vinner ett års prenumerationpå Groove.Gary AnderssonTHE ZUTONS”Who Killed the Zutons?”SonyJag hörde en riktigt skön låt på radio förett tag sedan som var skönt funkig ochfastnade i minnet. När låter nummer två påLiverpoolbandet The Zutons debutskivadrar igång får jag en aha-upplevelse. Härhar vi ju den, Pressure Point heter denvisst.Who Killed the Zutons? Undrar jagmed, för kvintetten är i allra högsta gradvid liv, och visar det genom att blanda allgrym musik från förr på ett ytterst smakfulltsätt. Min personliga favorit är den slöaNot a Thing to Do, som bara osar av TheKinks Sunny Afternoon.The Zutons mix av musikgodis är svåratt greppa, men lätt att gilla.Mikael BaraniALF”Augustibrev”Dolores/CapitolAtt Alf, eller Håkan Åkesson som hanegentligen heter, har en utpräglad känslaför melodier är det inget snack om. Inteheller att han med små medel byggermeningar som har en förmåga att lägga sigpå minnet. Underfundigt, kanske man kankalla det. Inte så osammanhängande somde rader hans skånske textförfattarkollegaThomas Öberg i Bob Hund presterar, menändå är det nåt som känns gemensamt. Ja,förutom dialekten då. Men där nämndaband gör skev rock fylld med infall, ägnarsig Alf åt att framställa raka poplåtar omsomrar och städer. Enkla bevis på att treackord, otvungen text, en stark sångmelodioch inget mer är vad som behövs för attgöra bra låtar. Det är de snabba, poppigarelåtarna som övertygar på Alfs debutalbum,singeln Gröna linjen, inledande Augustibrevoch dängan Mitt i Malmö city har allasing-a-long-potential på sommarens festivaler.Balladerna känns stela och onödiga ijämförelse. Men som helhet en lovande ochi sina bästa stunder riktigt bra debut.Martin Lundmark