Harry Martinson 1904-1978. Katalog.

»Dessa sidor: Jazzens visor från en blek höst – glada synder – så länge de är unga!Artur Lundkvist» (s. 57). Rubrik svagt tillagd i blyerts på s. 77: »Hus.»»En enda dygd lär man jag vet: Förmätenhet! / Vet: Lyckan är de svagas arvedel.Grip smärtan hel! / För dig allen är blick från bergens krön. Din enda lön! / GustavSandgren» (s. 117).»Jag tror inte på Jesus. Harry Martinson» (s. 85).Martinson-avsnittet upptar sid. 85–115 och innehåller 11 poem och prosadikter.Han var bosatt i Ösmo med Moa och besökte inte Stockholm alltförofta. Säkert saknades han vid flera av de uppläsningsaftnar som de övriga igruppen genomförde vid denna tid, ibland tillsammans med andra författare.Alf Henrikson (se nästa nr) har berättat att Martinsons Stockholmsbesökvar »något av en händelse, ivrigt efterlängtad och girigt utnyttjad».Josef Kjellgren anspelar i sin dedikation på den resa han och barndomsvännenAsklund gjorde tillsammans genom Europa sommaren 1929. Målet varParis, där de tillbringade en månad och logerade hos Eyvind Johnson somvar bosatt i S:t Leu utanför staden. Asklund glömde inte »sommarens vallfärd»utan berättar om den i sin minnesbok Ynglingaresan (1941), där bådeClemenceau och den danska limpan får sin förklaring. Limpan var ett stortoch med tiden allt hårdare danskt bröd som de två släpade »genom halvaEuropa» som matsäck. Clemenceau var i denna historia en herrelös hund»med tigeransikte och melankoliska ögon» som anslöt sig till de två vandrarnapå vägen genom Danmark. Han vägrade äta av Den Danska Limpanoch gav sig av då utdelningen i matväg var så ringa.*Antologin fanns i bokhandeln 6 november 1929, knappt sex veckor efterMartinsons debut med Spökskepp. Upplagan var 2000 exemplar. Det berömdaomslaget utfördes i Bonniers ateljé efter en skiss av Erik Asklund;kanske hade det i någon mån påverkats av den amerikanske konstnärenCharles Demuths (1883–1935) målning »Figure five in gold» från 1928, isin tur inspirerad av siffran 5 i guld på en röd brandbil.Ingen tvekan råder om att Artur Lundkvist var den drivande kraften bakomFem unga, men huruvida gruppen var tämligen slumpmässigt sammansattav vänner i författarkretsen som råkade finnas på plats vid en given tidpunkt,eller var resultatet av en mer genomtänkt plan, har diskuterats.Lundkvist hade imponerats av sammanhållningen kring modernisttidskriftenQuosego i Finland. Han kände ett starkt behov av kontakt och sammanhållningmellan de unga författarna och var 1928–29 rastlöst verksamför att få en gruppmanifestation till stånd.De unga författare som skulle skriva in sig i den svenska litteraturhistoriensom »fem unga» var delvis redan bekanta genom brevväxling, men träffadesförsta gången i Stockholm hösten 1929, sammankallade av Lundkvist.Huruvida det var i augusti strax innan Fem unga antogs för utgivning, somär Erik Asklunds egen minnesbild, eller i september strax därefter, vilket ärresultatet av Kjell Espmarks forskning om Artur Lundkvist, är numerasvårt att veta säkert. Asklund ger sin bild av det första mötet i »Det lyriskakaféet» i Den unge Harry Martinson (1954). De fem strålade samman frånolika håll i staden, Martinson kom i sällskap med Lundkvist, Asklund självmed gamle vännen och reskamraten Kjellgren, och senare på dagen anslötSandgren, »lantlig och en smula fördrömd». Till slut hamnade gruppen påkaféet Kaiserhof vid Norrlandsgatan, där Martinson snart fängslade de nyavännerna med diktläsning och berättelser. Efter att antologin antagits avBonniers fördelade Lundkvist honoraret vid en middag på Surbrunnskällaren.Harry »införskaffades» från Ösmo för tillfället och skall ha sett till attkvällen slutade på bio.Även antologisterna Lundkvist och Sandgren har givit sina minnesbilderav Harry Martinson i samma vänbok 1954, men Josef Kjellgren var då bortasedan flera år. Inte minst Sandgrens kåseri är varmt underhållande och sällanuppmärksammat, »Att skratta med Harry».