Avatar Kevin Michael The Perishers Uusitalo - Groove

Nummer 8 • 2007 Sveriges största musiktidningThe HivesAvatarKevin MichaelThe PerishersUusitaloSoilworkKatie MeluaSeabearBrick & LaceLa MasaInnocent RosieSambassadeurConny NimmersjöSophia SomajoThe Bryte

+++ DOWNLOAD EXCLUSIVE PRE-RELEASED TRACKS AT WWW.NUCLEARBLAST-MUSICSHOP.DE +++PRE-LISTENING, MERCHANDISE AND MORE:WWW.NUCLEARBLAST.DE

JamieS cott& THE TOWNPARK BENCH THEORIESRelease: 24 okt • Innehåller singeln: When Will I See Your Face AgainJUANESLa Vida Es Un RaticoRelease: 24 oktoberSingel: Me Enamora

ledare innehåll7 Brick & Lace7 Fyra frågor till Conny Nimmersjö7 I’m about to crack8 Kevin Michael8 Tack och adjö9 Seabear9 Soilwork10 Blågult guldThe BryteInnocent RosieLa MasaSambassadeurSophia Somajo13 Uusitalo13 Katie Melua14 The Perishers16 The Hives19 Avatar20 RecensionerSkivorDVD31 Groove CD 8 • 200710toppHösten är här med beskedMåste först berätta lite om den perfekta sensommarsnabbiseni Berlin på Popkomm-mässsannyligt. Utöver att vi såg svenska kändisar iform av Alexander Bard (träffade flera asiatiskasällskap) och Lasse Holm försökte Darinsmedhjälpare tränga sig före oss i incheckningskönpå Tegel medan Darin mest såg liten ut.Inga fantastiska saker, men kanske bloggbart.Berlin visade sig från sin bästa sida (tackBoel och Anja för lånet av lägenhet och tackLudvig för grymma svenskkvällen på CaféZapata) vare sig vi hamnade i biljettkontrollpå S-bahn eller drack whiskey på death metalbarmitt i natten. Nya vänner och favoritkvarterär upphookade!Berlin är vidsträckt så det är långt om manska nånstans, men allt annat i den gamla läderpajsstadenvar snudd på perfekt. Kubanskmiddag på uteservering klockan 20.00enligt Linda Hansson, lh@groove.se.1. The Radio Dept. – Bachelor Kisses (låt)Malmöbandet har gjort en cover på TheGo Betweens låt och det låter helt fantastiskt.Jag längtar efter albumet somkommer i november!2. Francoise Hardy – The Vogue Years (skiva)Denna 60-talsstjärna har tagit mig med storm. Jag lyssnarom och om igen och drömmer mig bort till en tidig höst iParis där det doftar espresso, croissanter och nyfalla löv.3. Kent (band)Kent är tillbaka och jag är glad! Singeln Ingenting lever upptill alla mina förväntningar och jag kommer ta emot kommandeskivan med öppna armar.4. Joni Mitchell - Shine (skiva)Kvinnan med en av världens vackraste och mest uttrycksfullaröster är tillbaka.5. Stina Nordenstam (artist)I våras ryktades det om att Stina Nordenstam skulle släppanytt material, men än så länge har det varit tyst, sånär sompå samarbeten med andra artister. Men jag väntar tåligt, förden som väntar på något gott…6. Sambassadeur - Subtle Changes (låt)Ny producent, ny singel och ny skiva i höst. Låten SublteChanges bådar gott.7. Interpol (band)Upptäckte av en slump Antics för någon vecka sedan och ärnumera helt såld! Det är mörkt, melodiöst och magiskt.8. Lykke Li (artist)Lykke Lis sköra röst och den vackra melodin når ända in. Honen EP på eget bolag och jag tror det kan bli riktigt bra.9. The Perishers – Victorious (skiva)The Perishers nya skiva är underbart känslosam och fantastisktvacker. En höstfavorit.10. Nancy Sinatra (artist)Med låtar som Theese Boots Are Made for Walking, BangBang och So Long, Babe kommer hon alltid att vara en klartlysande stjärna.(mmmm…), fantastisk Soundtrack-spelning,givande möten (Noorderslag i Groningen– here we come, ”skål” Nuclear Blast-Andi),begränsad bakfylle illamående och allmänt gotthumör. Kändes som en kreativitetsinjektion attbefinna sig i stan som förmodligen är Europasmusikaliska och konstnärliga nav.Och nu när man är hemma haglar detspännande musik över kontoret, mer om det iresten av Groove – hösten är här. Och jagär beredd. Snart bär det ju dessutomav till Iceland Airwaves-festivalen iReykjavik…Gary Landström, gary@groove.seOmslagUniversalGroove är en oberoende musiktidningsom ges ut av Musiktidning i Göteborg AB.GrooveBox 112 91404 26 Göteborgwww.groove.semyspace.com/magazinegrooveTelefon 031–833 855Elpost info@groove.sePlusgiro 18 49 12-4Chefredaktör & ansvarig utgivareGary Landström, gary@groove.seRedaktör svensk musikJohan Lothsson, jl@groove.seLayoutHenrik Strömberg, hs@groove.seAnnonser & Groove-CDPer Lundberg G.B.,per@groove.se, 0735–43 59 66GroovearbetareTherese AhlbergMats AlmegårdDan AnderssonRoger BengtssonMathilda DahlgrenFredrik ErikssonJohannes GiotasTorbjörn HallgrenLinda HanssonErik HjortekAndreas HäggströmNils KarlénKarin KnapeMaria PeterssonSanna Posti SjömanEmma RastbäckThomas RödinMagnus SjöbergMathias SkeppstedtSara ThorstenssonChristian ThunarfCarl ThunmanFör icke beställt material ansvaras ej.Citera oss gärna, men ange då källa.Tryck Kungsbacka GraphicISSN 1401-7091Groove görs i samarbete med:4 Groove 8 • 2007

Just nu på Åhléns!Välkommen in.The Beatles ”Help!” DVD 299·Beatles underbara långfilm från 1965 äntligen på DVD! Digitaltrestaurerad, 5.1, dubbeldisc med massor av extramaterial.Släpps 7/11Ed Harcourt”Until Tomorrow Then, Best Of” CD 179·Samling med allt det bästa.Släpps 10/10Dave Gahan”Hourglass” CD 185·Äntligen nytt från Depeche Modes ikon.Släpps 24/10Mando Diao”Never Seen The Light Of Day” CD 179·Mer än 100 konserter sedan januari.Släpps 24/10PS. Vi har även stuprörsjeansPriserna gäller t.o.m. 9/11 så länge lagret räcker.Tusen möjligheter

HETA CD-NYHETER PÅJens Lekman: Nightfalls over Kortedala139 krJosé Gonzalez:In our nature149 krKent:Tillbaka till samtiden149 kr149 krHives: Black and white albumThe Hives är Sveriges just nu största aktiva gruppinternationellt sett. På nya albumet har bandetutvecklats ytterligare och fyller ut kostymen än mer.Det är fylligare, mer varierat och fyllt av vassa rockriff,allt inbäddat i deras charmigt kaxiga attityd.Dropkick Murphys:Meanest of times (Digi)149 krH.I.M.:Venus & doom149 krPJ Harvey:White chalk (Digi)149 krBabyshambles:Shotter’s nation149 krFoo Fighters:Echoes silence...149 krPerishers:Victorious (Digi)139 krK T Tunstall:Drastic fantastic149 krMinistry:Last sucker (Digi/Ltd)159 krBob Dylan:Icon 1962-06 (Deluxe)379 krAndy Governor:Underhållningsmaskinen139 krBruce Springsteen:Magic (Digi)149 krCult:Born into this (Ltd/Digi)159 krMatchbox Twenty:Exile on mainstream149 krGratis katalog! www.ginza.se 0512-299 50

BRICKk& LaACEJammarmedsyrran4frågortillConny Nimmersjö…gitarrist i Bob hund som i slutet av oktobersläpper solodebuten Skörheten & oljudet.Lyssnar man på radio har man knappastkunnat undvika låten Love is Wicked isommar. Brick & Lace består av systrarnaNyanda och Nailah Tharbournefrån Jamaica.Nyanda som är äldst befinner sig iMiami när vi pratar. Hon och Nailahköpte ett hus där efter att de fått skivkontrakt.Systrarna är de första somsläpper på Akons nya skivbolag KonLive och de har således fått en del uppmärksamhet.– Vi kommer från ungefär samma musikaliskabakgrund som Akon. Vi är verkligenvälsignade att få jobba med såmånga bra på vårt debutalbum. Men vihoppas att folk verkligen lyssnar på vårmusik och inte bara bryr sig om vem viär signade till. Vi vill att folk ska kännamusiken, det är det viktigaste, sägerNyanda.Musiken är en blandning av dancehall,reggae, pop och r’n’b.– Växer man upp i Jamaica så lyssnarman på en massa musik. Vår musik ärsom en hybrid mellan alla dom stilarna.Jag gillar det mer typiskt jamaicanskasom dancehall och reggae och Nailah ärmer för r’n’b så det blir en blandning.Tjejerna har varit med och skrivitalla låtarna på albumet. Nyanda tyckeratt det är en styrka att sjunga sina egnalåtar. Ofta handlar låtarna om personligaerfarenheter och ämnen som de snapparupp i vardagen i till exempel konversationer.– Det blir definitivt mer äkta när mansjälv skrivit. Många låtar handlar ju omsaker vi själva har varit med om och detblir ju mer speciellt och personligt.Nailah har precis börjat spela gitarrså hädanefter lär det bli en del jammande,tror och hoppas Nyanda. Att jobbaihop med sin syster fungerar jättebra.– Vi kompletterar verkligen varandra.Det känns tryggt att jobba ihop eftersomman känner varandra så väl.De började sjunga i kyrkan när devar små och sedan körade de för RobertaFlack, Lauryn Hill och Marcia Griffiths.Men att ge ut en egen platta harvarit en dröm länge och att de ville satsapå musiken visste de tidigt.Videon till Love is Wicked är ganskasexig, de har minimalt med kläder ochrörelserna är utmanande, men Nyandaverkar mest förvånad när jag slänger urmig det påståendet.– Men det handlar ju inte bara om hurman ser ut, utan om att vara hälsosam.Vi försöker att inte stressa upp oss förmycket över det och hoppas inte folkdömer oss för hur vi ser ut, utan lyssnarpå vår musik. Vi vill bara att folk ska seoss som två tjejer som har kul.Och de har redan börjat planera förnästa album.– Det skulle vara kul att jobba med Timbalandoch se vad han kan göra medvår musik. Stephen och Damian Marleyskulle också vara kul att jobba med.Stora ambitioner, men Nailah ochNyanda verkar ha både tillräcklig talangoch vilja för att nå dit de vill.Sara ThorstenssonVarför har du lagt upp tre låtar på Myspace?– Jag jobbar med ett litet skivbolag så detkändes rätt att testa där först. Det är mångasom tittar på dom sidorna, det finns en storkraft i Myspace. Sen har ju alla i andra i bobhund sina projekt. Jag hade rätt mycket tidöver då John, Jonas och Tomas bor i Malmö.Så istället för att gå och skrota mellan bobhund-repen så satte jag mig och skrev ihoplite låtar.Texterna känns väldigt personliga. Är detsom en typ av dagbok?– Jag har försökt att skriva så rakt som möjligteller ärligt. Vet inte hur jag ska säga utan attdet låter tråkigt…Vilka mer är med och spelar?– Skivan är inspelad i vardagsrummet på mindator och i en studio. Pelle Ossler, ChristianGabel, Rockis Ivarsson och Waldemar Asp haralla bidragit. Micke Herrström har produceratoch sjunger kör.Vad händer med Bob hund?– Vi är på demoinspelningsstadiet. Det låterbob hund men ändå inte som bob hund. Folkkanske kommer att känna igen sig. Vi planeraratt släppa album och åka ut och föra oväsenhösten 2008. Bergman Rock ligger däremot idjup dvala. Dom skulle behöva en elchock.Per Lundberg GBkrönika”I’m about to crack – so – let’s call it the comeback”Föreställ dig: Ny på första riktiga jobbet,jag sitter i ett kontorslandskap, kännermig lite vilsen och allmänt lost som manbrukar göra första månaden. Samtidigt:The Comeback med Shout Out Louds (enav favoriterna) på hög volym i iPoden, ensvår uppgift att lösa, tidig morgon – ingenannan på kontoret.Där sitter jag, ”den nya”, uppslukad avkreativitet med allt fokus på texten påskärmen framför mig och sjunger med imusiken med noll tanke på var jag är ellerhur jag ”bör” bete mig. Och mitt i refrängenanländer så klart en av mina kollegor tilljobbet – ovetandes om den konsert sompågår utanför hans kontor.Snacka om att jag skämdes när jag välfick syn på personen. ”Ehhh hej” var allt jagfick fram medan jag egentligen menade”hur länge har du stått där” och ville fråga”såg du luftgitarren?”. Resten av den dagenskämdes jag. Lyssnade på surret i landskapetistället för musik för att vara på densäkra sidan.Antar att det kunde ha varit värre. Detkunde 1) ha varit självaste chefen 2) spåretinnan var Nuthin’ But a ”G” Thang medsjälvaste Dr Dre och Snoop Dogg och 3) jagkunde ha blundat när jag vrålade refrängen(alla som sett Nick Hornbys About a Boy vetatt det är förbjudet!).Det är lustigt för sedan jag flyttadetillbaka till Malmö har jag blivit väldigtklantig (om det nu är något man kan bli).Helt plötsligt förväntar jag mig att det ärjag som vällt ner något om det klirrar imatsalen, att det ska gå åt helvete om jagmissar tåget och måste ta bussen. För detär precis åt det hållet det gått den senastetiden. Det finns ingen hejd på det hela ochdet har blivit nästintill farligt för mig att gåutanför dörren. De två senaste veckorna harjag pustat ut var gång jag kommit hem ochlåst dörren om mig.Jag är ju ny på jobbet sedan en månadtillbaka och har på bara en månad lyckatsmed bedriften att försova mig, komma tilljobb med prislappen kvar i jeansen (aj),med synligt hål i tröjan (oj), ja, till och medmed larmet kvar i tröjan (faktiskt expeditensfel). Och som om inte det vore noghar jag även somnat på tåget – mot någonannans axel, satt mig på fel tåg och givetvislyckats glömma tågkortet på Pressbyrånen dag så att jag fick betala hutlöst mycketpengar ombord. Så att fullkomligt vrålamed i refrängen till Shout Out Louds är kanskeinte så farligt i det stora hela. Och inteatt snubbla på väg uppför trappan heller.Jag bjuder på det!Mitt liv är faktiskt lite roligare som klantig.Lite mer action och spontana situationersom kan uppstå och dessutom har jagkonstant något att flina åt. För vad gör manannars när man står och väntar på tågetoch en måsjävel får för sig att släppa ettlass skit rakt på min nyajacka (med prislappunder armen!). Jo,man skrattar!Jobbet har jagförresten kvar.Therese Ahlberg, www.prettytess.blogg.sewww.groove.se 7

KEvVIN MICHAsELStudioråttasom leverdrömmenKevin Michael har jetlag. Han äruttråkad över att ha suttit i ettpressrum hela dagen och pratatmed sådana som mig. Men dethör till jobbet numera och mellangäspningarna är han lättsam.Debutplattan släpptes för bara någraveckor sedan och det är knappt han trordet är sant.– Jag kan inte ens sätta ord på hur detkänns. Att kunna gå in i vilken skivaffärsom helst och se min egen skiva är heltgalet. Jag har drömt om det här i 22 åroch kan inte fatta att det äntligen händer,säger han och skakar på huvudet.Att han skulle hålla på med musik harhan alltid vetat.– Det kändes som att jag hade en hemlighetnär jag var liten, att jag visste någotsom ingen annan visste. Det är nästanliten läskigt att jag visste redan då vad jagville göra. Det finns ju folk som är 30,40 som fortfarande inte riktigt vet så jagkänner mig välsignad.Kevins pappa som var musiker släpademed honom på konserter så det fannsliksom aldrig något annat. Han fick skivkontraktnär han var elva men så här iefterhand är han glad att det aldrig blevnågot av då.– Jag lade ner musiken ett tag då ochtänkte att om det här verkligen är det jagska göra så kommer det komma tillbakaoch börja klia i mig igen.Och det gjorde det. Från och medatt han var 16 bestämde han sig för attsatsa på en karriär inom musiken igen.Han började skriva låtar, spela in demosoch åkte fram och tillbaka till New Yorkoch tvingade folk att lyssna på honom.2004 träffade han chefen för DowntownRecords och resten är som man brukarsäga historia.Albumet är väldigt souligt på ett 70-talssätt. Kevin försöker först vara litepolitiskt korrekt men erkänner ganskasnabbt att han inte gillar mycket av detsom kallas för soul och r’n’b idag.– Soul är det jag är. Det var den musikenjag växte upp med. Jag älskar att sjungaoch det är det som kommer ut. Jag älskarverkligen att lägga sång i studion, jagär verkligen ett freak när det gäller bakgrunderoch kan ha typ 100 bakgrundspårinnan jag är klar.Han kallar sig själv för en studioråttaoch tillbringar många dagar och nätter istudion. Han har varit med och skrivit deflesta låtarna på plattan och det är hanväldigt glad över.– Jag älskar att skriva låtar och att maninte riktigt vad det ska bli av orden, ochså helt plötsligt har man skrivit en berättelseoch gjort en låt av det. Jag hoppasatt jag i framtiden inte bara är känd somen bra sångare eller artist utan även somlåtskrivare.Men även om Kevin lever sin drömjust nu var det inte bara som han hadeförväntat sig.– Jag har alltid vetat att det skulle krävamycket jobb men jag har aldrig riktigtinsett exakt hur mycket. Det jobbigastehar nästan varit att inse att man bara ären produkt på en hylla bland miljontalsandra. Man får verkligen lära sig attlämna sina känslor hemma och inse attdet är ett jobb.Kevin berättar att han googlade sigsjälv för ett tag sedan och det kommerhan aldrig att göra om.– Det mesta var positivt men det som varnegativt, det var verkligen negativt. Dettänker jag inte utsätta mig själv för igen,säger han och skrattar lite.Uppvuxen i USA med en italienskmamma och en svart pappa, lärde han sigsnabbt att inte lyssna på vad andra människorsa om honom. Och det är det budskapethan vill sprida vidare i sina låtar,att våga vara sig själv.– Jag är inget geni. Jag gör ingenting sominte vem som helst skulle kunna göra.Men jag har insett vem jag är och vadjag vill och jag vill leva min dröm fullt ut.Alla har förmågan att göra det.Sara ThorstenssonTack och adjökrönikaTänkte gå tillbaka och läsa mina gamla krönikor,men det verkar inte som att man kangå så långt tillbaka i pdf-arkivet på Grooveshemsida, tyvärr. Mina original ligger på nåndisk i ett förråd. Men jag är ganska säker påatt första krönikan kom nån gång 1998-99och definitivt under tiden jag bodde i Minneapolis.Jag bodde i en källare och gick påkonserter på First Avenue nästan varje kväll.I Minneapolis kunde man se i stort settvilken artist som helst när som helst. MellanChicago och Seattle tar det tre dagaratt köra och där finns bara en stad, så allaspelade där för att kunna sova en natt påhotell på väg till nästa spelning. Precis somHultsfred på 80-talet.Minneapolis-publiken hade också en vissförkärlek för Lee ”Scratch” Perry och WesleyWillis, båda såg jag nog en sju-åtta gångerunder de tre år jag bodde där.Sen gick flyttlasset till New York, närmarebestämt Red Hook i Brooklyn. Mina krönikorhärifrån började hitta sin form, jag bleven bättre skribent, men New York hjälpteockså till så gott den kunde. Kan manena kvällen se Liars spela på en trottoar iuptown och nästa kväll Lou Reed i en källarei downtown är det svårt att misslyckas.Men jag var fortfarande osäker på om detvar några andra än mamma och pappa somläste mina texter. Responsen från er läsarevar obefintlig och jag skrev mest för minegen skull.Men så, en extra stressad dag, deadlinehade kommit och passerats, och jag hadeinget uppslag. Kvällen innan hade Wilcovägrat lämna scenen och efter tre och enhalv timme drog jag och min kompis hemmitt i konserten för att få tre timmars sömninnan det var dags att gå till jobbet. Medsömnbrist, tidsbrist och allmän panik skrevjag en text om kvinnliga basister och senbrakade hela helvetet löst.Inom en vecka var min inbox full. Argaläsare tyckte att jag var slut i huvudet,sexistisk, allmänt vilse och en skrytmåns.Plötsligt hade jag läsare. Jag satt intelängre i min garderob i Red Hook och skrevför mamma och pappa. Sedan dess har niläsare och jag haft ett från-och-till-förhållande.Ibland skriver ni, ibland inte, men nihar aldrig skrivit så mycket som då.Jag hoppas mest att mina hyllningar avMcLusky, Arab Strap, Six.BySeven och TheRaveonettes har sjunkit in hos några av eroch att jag inte gnällt för mycket över skivbolagensoförmåga att hänga med i tiden.Kanske har till med nån på ett skivbolagläst mig nån gång och insett att de bordeta tag i sitt förlegade arbetssätt och tittaframåt.Annars är jag rädd att de snart inte kommeratt existera, men det kanske de integör i alla fall. Alltfler artister verkar väljaatt inte förnya sitt utgående skivkontrakt:Radiohead är kanske det bästa exemplet.De har precis spelat in en ny skiva på egenhand, och nu letar de ett sätt att ge ut denpå, utan att blanda in ett stort bolag. Ochjag tror inte att de är ensamma.Nu har det gått nästan tio år och jag harskrivit nånstans mellan 70-90 krönikor förGroove och nånstans måste man ju sluta.Varför inte här och nu? Kanske dags att låtanågon annan tvinga på er sina åsikter. Tackför alla år och all epost. Det känns bra attveta att ni finns där ute.Mathias Skeppstedt, mas@groove.se8 Groove 8 • 2007

SEAbBEARmMed lite hjälp från vännernaSoilworkNär Soilworks sångare Björn ”Speed” Stridlekt färdigt med orden till titeln på nyaplattan stod det Sworn to a Great Divide påpappret. En titel som kändes perfekt, en kombinationav ord med schyst svung.– Vi har alltid skilt oss från många andraband i den genre vi spelar, och det säger vimed titeln Sworn to a Great Divide, sägerSpeed.– Plus att jag tycker vi är ett modigt band. Vihar gått ifrån normer inom metallen, vi harhela tiden utvecklats och aldrig gjort sammaplatta.På Island uppmuntras kreativitet.Det är Seabears frontman SindriMár Sigfússons förklaring till varförband efter band från det lillaöriket i nordväst lyckas utanförlandets gränser.Seabear har på senare tid förstärkts medmedlemmar från Sigur Rós, Múm ochBenni Hemm Hemm, och vad som engång startade som Sindris enmansprojekti något slags hobbyskala har vuxittill ett band som just släppt debutalbumetThe Ghost That Carried Us Away.– Det var svårt att spela allt själv, så jagtog hjälp av några kompisar som skullevara med på ett par konserter. Nu är visju.Sindri får det hela att låta mycketenkelt, precis som med historien bakomhur han en gång i tiden startade.– Det började när jag bodde i London förnågra år sedan. Jag blev sjuk och hamnadepå sjukhus där, och för det fick jagut en del försäkringspengar. Jag användedem till att köpa inspelningsutrustningoch flyttade tillbaka till Island. 2004släppte jag min första hemmagjorda EP.Inspirationen hämtas till viss del frånandra musiker, Sindri nämner blandannat Tom Waits och Belle & Sebastian,men också till stor del från instrumentensjälva och människor i bekantskapskretsen.Den vanligaste liknelsen som görs imedia är dock den till andra isländskaband.Finns det ett speciellt isländskt sound?– Jag vet inte, gör det det? Det kanskefinns likheter, vi har ju en del gemensammamedlemmar. Det är ett litetmusiksamhälle så man hjälper varandranär det behövs. Då är det klart att maninfluerar varandra.– Det finns väldigt mycket bra musik påIsland. Folk som håller på och spelar ärliksom indelade i små grupper, beroendepå vad man gillar. Tillhör man sammalilla klick så känner man varandra ochspelar tillsammans, alla är kompisar.Håller man på med musik på Island såär man väldigt intresserad av det, för detligger inga pengar i musiken, om maninte vill spela dansmusik för fulla människor.The Ghost That Carried Us Awaysläpptes i Europa den 17 augusti och skaunder hösten också komma ut i USA.För Sindri själv har albumet redan hunnitbli gammalt.– Det känns rätt bra, men jag har intelyssnat på det sedan vi mastrade det.Får man kontrakt så tar det minst sexmånader innan bolaget kan släppa skivani alla fall, så det är en gammal skiva,men jag är väldigt glad. Den känns brasammanhållen ljudmässigt, men ändålite hemgjord. Vi ska börja spela in nästaalbum i september, det ska också ges utpå Morr [skivbolaget Morr Music]. Vitrivs väldigt bra med dem, det är litetmen bra. Om det är nåt som känns felkan man ringa upp ägaren och prata omsaken, det är väldigt personligt. Och såger de ut allt på vinyl, det är perfekt.Innan jag avslutar intervjun tar jagchansen att ställa en nyfiken fråga somjag länge har funderat över – och blirbemött med ett skratt.Är det fakta eller myt att Island har flermusiker per capita än något annat landi världen?– Uhm... Jag vet inte riktigt. Det skullekunna vara så, de flesta jag känner spelarnånting. Men jag är verkligen intesäker.Emma RastbäckLilja BirgisdottirDessutom, lägger han till, har bandet gåttskilda vägar med gitarristen Peter Wichers,som hoppade av efter att ha tröttnat på deteviga turnerandet.Apropå Peter Wichers avhopp. Avslöja dinainnersta, mest egoistiska tankar när hankläckte ur sig det.– Då kände jag: ”Vad fan håller du med? Viskulle ju ta över världen med det här bandet”.Nämen, jo, det var lite av den känslan. Detkändes jobbigt. Vi startade ju bandet ihop1996.– Men jag var inte helt förvånad. Sista året,just efter Ozzfest, började han pusha överbeslut han själv tog innan. ”Ni får ta beslutet,det är lugnt”. Då kände jag att nåt var pågång, men jag försökte förtränga det. Jag villeinte att han skulle lämna bandet. Vi blev allaledsna när han berättade det.Vi som följde det via media tänkte, ”Oh shit,låtskrivaren hoppade av, hur ska det nu gå”.– Aj, aj, aj, tänker man då, ja.Precis. Kände ni övriga i bandet likadant?– Både ja och nej. Lite nervösa blev vi så klart.Och nervösa för vad folk ska känna, somkanske inte har samma förtroende för övrigamedlemmar. Men det verkar som om domgillar det. Det nya albumet låter fortfarandeSoilwork och är mer hittigt än någonsin. Förvi har alltid velat skriva tidlösa melodier.Mina favoriter är Your Beloved Scapegoat ochBreeding Thorns. Men det känns som om allalåtar kan växa. Vilka är dina egna favoriter?– För tillfället är det Your Beloved Scapegoat,för det är vår första rockdänga. Den kännsstompig och rockig på nåt sätt. När jag lasången fick jag till det och kände direkt attdet skulle vara en favorit. Sen gillar jag SickHeart River för dess vemod.Du har turnerat med så många band. Vilketband ska man absolut köpa en platta med?– Eh. Hm. Nu ska vi se. Strapping Young Lad.Och vilka ska man se live?– Öh. Oj, oj, oj. Pust. Jag tycker KillswitchEngage är ett jävligt bra liveband.Och till sist att festa med om chansen dykerupp?– Children of Bodom! Dom är bra på att festaoch det är mycket turkisk peppar. Dom sägerinte så mycket när dom är nyktra, men sen så.Torbjörn Hallgrenwww.groove.se 9

lågult guldLa MasaI begynnelsen av La Masas historia fanns enrad nedlagda popband från de västgötskasmåstäderna. I dagsläget finns väl valda resterav de banden samlade i Göteborg, i formav albumaktuella popkvintetten La Masa.Jag träffar sångaren Mats Forsberg och gitarristenThomas Blixt över en kopp kaffe en senseptemberfredag för att reda ut begreppenen aning. Hur är det till exempel att varaverksam i musikstaden Göteborg?– Det är en skön stad, men man blir lite bortskämdnär man kommer från en småstad, därkan man få ha en stor replokal för sig själv.Däremot blir man inte bortskämd med spelställen,säger Mats.Andra albumet I allas åsyn släpptes i börjanav sommaren av Skellefteåbolaget A WestSide Fabrication, som även släppte debutenNu eller plötsligt för två år sedan.– Det är ett litet bolag, schysst men litet. Detär svårt att konkurrera med stora bolag medstor budget. Fast vi har mer frihet på ett litetbolag, och det passar oss bra.La Masas musik är sprittande pop full avsyntar och självhäftande gitarrslingor medsvenska texter, och har vid upprepade tillfällenbeskrivits som 80-talsdoftande, något desjälva inte riktigt känner igen sig i.– Det har bara blivit så, det var inget genomtänktfrån vår sida. Vi vill göra bra poplåtar.Förra skivan spretade rätt mycket, det syntetiskavar en av dom inriktningar som fannsdär. Vi fick bäst respons från publiken på vårasyntbaserade låtar, så vi fortsatte med det.80-talet har varit i ropet på senare tid. Kandet ha gagnat er?– Det är nog både och, jag tror folk kan varatrötta på 80-talet, säger Thomas. Våra låtar ärskrivna på gitarr och innehåller mycket gitarr,det kan kännas lite som en diss att folk fokuserarpå syntarna.– Mixen av gitarr och syntar är bäst, manmåste leka lite, fortsätter Mats.Vad som gagnat La Masa allra mest tycksdock inte vara trender, utan en man de väljeratt beskriva som ett geni.– Vi hade ynnesten att få jobba med JohanForsman som producent, han har full koll, detär magiskt. Han kommer med mycket idéerom vad man kan göra med låtarna, men hanär också mottaglig för våra idéer och testarallt. Han är en ödmjuk man.Emma RastbäckSophia SomajoSophia Somajo har egentligen haft skivkontraktsedan hon var typ fjorton men först nu,vid 22-års ålder, har hon släppt sin EP. Senare ihöst kommer första fullängdsplattan.– Det har varit på gång massa gånger mendet har inte känts helt hundra och då jag hardragit mig ur. Till slut kände jag att ”äh, jaggör det själv, helt och hållet själv”.Så det gjorde hon. Hennes singel StockholmCalling är första egna produktionennågonsin.– Jag fick låna en kompis studio och så sa jagatt nu får ni gå ut härifrån, för jag kommersäkert pilla på helt fel knappar. Och jag gjordetyp allt fel och sjöng genom någon basförstärkare.Men jag kom undan med det och dåfick jag lite storhetsvansinne, säger SophiaSomajo.Just Stockholm Calling är enda låten därsången är inspelad i studio, allt annat harhon sjungit in genom hålet på sin laptop.– Jag är ändå inte ute efter något rent, snyggtmickljud så det passade bra, jag vill att detska låta lite rough. Och när jag ville ha litereverb eller bättre akustik så gick jag bara inpå toaletten.Men det är lite otäckt också att ha gjortallting själv.– Det finns ingen att skylla på nu. Är det intebra nu då är jag inte bra. Det är sjukt läskigtmen ganska häftigt också. Och det kännsskönt att etablera ett sound som är ärligt. Senkan det låta bättre och bättre men jag står ialla fall för det från början.Sophia har alltid jobbat med musik ochsedan hon var 15 fokuserat på sin solokarriärmed olika producentteam. Hon är glad att detinte blev något tidigare och alla samarbetenledde dessutom fram till jobbet hon har nu.Till vardags jobbar Sophia nämligen som låtskrivareför ett förlag.– Jag har alltid skrivit låtar och många blevbra även om de inte kändes rätt för mig själv.Hon har bland annat skrivit till VincentPontare och de två har tillsammans skriviten låt som Backstreet Boys kommer att hamed på sin nästa platta. Men Sophia Somajotycker det är stor skillnad på att skriva till sigsjälv och till andra.– Skrivandet till andra är ett jobb och någotjag har lätt för. Men när det gäller mig självär det en helt annan grej. Det är så klyschigtmen jag blir verkligen kreativ när jag mårdåligt. Även glada låtar kommer av smärta.Sara ThorstenssonPeter Larsson10 Groove 8 • 2007

The BryteInnocent RosieI september skådade jag The Bryte live påFryshuset i Stockholm. Men jag såg mer än så.Jag såg ett rockband bestående av fem killarsammansvetsade i en svettig symbios därspelglädje och ambition är nyckelord. Publikenvar i det närmaste obefintlig, något somgivetvis gav en fadd eftersmak.Några veckor senare är det en glad ErikSegerpalm jag möts av i telefonens andraände. Sedan 2001 har han frontat Karlstadbandetsom sångare, genom medlemsbytenoch diverse metamorfoser.– Det var först för ett år sedan som detbörjade kännas riktigt bra. Särskilt låt- ochsoundmässigt. Vi har kommit långt på ett år,säger Erik.Framgångarna består till viss del av att TheBryte belönades med studiotid i tävlingenLandsbylarm. Tiden nyttjade de till att spelain Whatever Happened to Anonymous SteveEP i Norge. Fyra explosiva rocklåtar som harmottagit mycket beröm av kritikerkåren.Ni beskrivs ofta som ett rockband med egenkaraktär. Vad tror du att det beror på?– Mattias gitarrspel är unikt och oskolat. Hanspelar aldrig samma sak två gånger! Gitarristernahar spelat mycket blues, därav klösetoch svänget. Sedan lägger vi ofta ner låtidéersom liknar andra band. Vi har säkert kastat100 klockrena refränger. Det måste kännasrätt.Vad inspireras du av?– Textmässigt är jag väldigt inspirerad av AlexTurner och olika karaktärer jag möter i minvardag. I grunden var det Oasis som fick migatt upptäcka att jag också kan skriva musik.Men nu använder jag dom mer som en symbol,snarare än en ledstjärna. Grundidén äratt om man skriver bra låtar så ska det räcka.Kaxighet är inget ovanligt i kampen omskivkontrakt. Men Erik framstår mer somblygsamt stolt och entusiastisk över sinmusik.– Vi har fått mycket intresse från olika håll. Viska inte behöva släppa vår musik själva. Manblir ju lite ivrig när det händer grejer och dåär det svårt att hålla käften, skrattar han.I oktober ska The Bryte styra skutan mothuvudstaden, där ska en handfull låtar sättaspå skiva. Låtar där det hårda blivit hårdareoch det mjuka mjukare.Christian ThunarfSambassadeur– När vi gör något gör vi det koncentrerat.Sedan kan det gå långa tider utan att vi görnågonting alls, säger Joacim Läckberg.Estetiken utmärker indiepopbandet Sambassadeurmer än djuplodande texter. Mende gör sig inte märkvärdiga på något sätt.Enkelt och naturligt utan eftertanke är nyckelorden.Allt lämnas till lyssnaren.Men bandet vill ogärna placeras i någotfack, även om gitarristen Joacim Läckbergerkänner att de inspireras av gamla 60-talsschlagersoch betonar hur viktigt det är attinte vara styrd av skivbolag. Trummaskinerkombinerat med mer levande instrument geren fräsch kombination av gammalt och nyttpå andra albumet Migration. En instrumentalnyhet är saxofonen på singeln Subtle Changes.– Varje låt har sin känsla och sammantagetär det genuinitet vi eftersträvar. Nya skivanhandlar om bitterhet och hur vi förhåller osstill att bo i Göteborg med dess rika musikliv.Vi har inte medvetet försökt profilera ossutan bra låtar kommer fram ändå.Att sno lite här och där är något de ser somnaturligt, ”det gör alla”. Låtarna från förstaskivan spreds på nätet innan de gavs ut,något som Joachim Läckberg ser som enbartpositivt. Uppskattningen är viktigare än skivförsäljningen.Migration är inspelad i studiopå tre veckor. Sambassadeur säger sig aldrigrepa utan spelar in direkt.Vad tycker ni om att spela live?– Att spela live känns kravfyllt. Då måsteman leva upp till något. Folk har förutfattademeningar om hur det ska låta. Vi ärnästan aldrig nöjda då. Det blir bara fem-sexspelningar per år och egentligen tycker vi deträcker med tjugo-tjugofem minuter per konsertannars nöter man ut publiken.Har du några tokiga bandminnen att berättaom då?– Ja, en gång när vi flög råkade en i Eldkvarnhälla filmjölk över vår sångare och gitarristDaniel.Joachim Läckberg berättar också om etttillfälle när de blev inbjudna att spela på enreggaefestival i Landskrona, som enda aktutanför genren. Sambassadeur förstår änidag inte varför de blev inbjudna.Mathilda DahlgrenKjell B PerssonTrots att debutskivan ännu inte är inspeladhar sleazerockarna i Innocent Rosie redanhunnit med tre rundor i England, varav densenaste i somras. Men höjdpunkten hittillsi år var när bandet fick klättra upp på denmest legendariska, whiskeystinkande, sceneni rockens historia. Innocent Rosie var nämligenett av banden på årets CrueFest, en årligvälgörenhetsfestival på Whisky A Go-Go iHollywood.– Det var en av de absolut bästa och mestminnesvärda spelningar vi någonsin hargjort, säger sångaren O’Shannahan om spelningen.Jag är ett stort fan av såväl Jim Morrisonsom Guns’N Roses, och att stå på sammascen som dom har gjort var helt grymt.Lite mindre glad blir O’Shannahan när jagsäger att han ibland kan låta som Vince Neal.– Nä, det håller jag inte med om. Jag är ingetstort fan av Vince Neil och trots att många villplacera oss i glamfacket är vi definitivt ingetglamband. Tvärtom. Vi spelar rock med skit ikanterna.Innocent Rosie från Varberg och Falkenbergbildades för drygt två år sedan avgitarristen Skid La’Russo och trummisen BenBanks. Med bassisten Dave Pearl och sångarenO’Shannahan var sättningen komplett.Under sommaren 2006 släppte bandet ensjuspårsdemo och efter att ha turnerat träget,signades de av Swedmetal Records tidigarei år. Debutskivan ska spelas in i början av2008, och en stor del av låtmaterialet till detkommande albumet är redan klart. Medlemmarnaskriver låtarna tillsammans, medanO’Shannahan författar texterna.– Folk kanske tror att vi är ironiska medtexterna, men dom hänger oftast ihop medverkliga händelser. En av våra ballader, tillexempel, skrev jag efter att jag och min flickvängjorde slut. Sången Don’t Drag Me Downdäremot, är en reaktion mot folk som ser nerpå en för att man har musiken som drivkraftoch vill lämna sitt nio till fem-jobb och kunnaleva som musiker. Förutom en av oss sompluggar jobbar vi alla på lager. Kör truck ochsån skit, säger O’Shannahan.Kommer ni att lyckas i en stenhård bransch?– Självklart! Med materialet som vi har tillkommande skivan kommer vi garanterat attlyckas.Sanna Posti Sjömanwww.groove.se 11

UUsSITjALOKatie MeluaStorbritanniens just nu internationellt settbäst säljande kvinnliga artist är aktuell medsin tredje fullängdare Pictures. Precis somtidigare handlar det om jazzig pop medfinurliga texter, och allt känns som upplagtför ännu en succé.Telefonen ringer och på en knastrig linjehör jag någon säga: ”Hi there. This is KatieMelua calling.” Rösten låter behärskat gladoch vänlig trots att jag säkert är intervjuarenummer 50 denna dag. Nånting säger migdock att Katies liv inte alltid är en dans pårosor. På Pictures är det hon som står för demer mörka texterna och mentorn Mike Battför det glättiga.Simon FowlerVarm musik från finska skogenSasu Ripatti flyttade till Berlin under 90-talet. Där har han stannat, men han längtartillbaka till Finland. Det hörs på hans senastealbum som Uusitalo.Han började som jazztrummis, men detär som electronica-, house- och dubproducentvi känner honom idag. Oavsettom det är abstrakta saker under aliasetVladislav Delay, housig pop som Luomoeller dubtechno med namnet Uusitalo– Sasu Ripatti är en mästare på att få tillett varmt, inbjudande sound som bordevara obligatorisk lyssning för alla somtror att elektronisk musik måste varasval och cerebral. I hans värld är detvärme och mänsklighet som gäller. SasuRipatti låter aldrig maskinerna ta överför mycket, han bemästrar dem som detproffs han är.– Jag använder inga datorer, vare sigför att generera eller processa ljud. Deanaloga maskinerna är överlägsna närdet gäller att få en varmare känsla, sägerSasu Ripatti.Det är många år sedan han lämnadesitt hemland Finland för att åka till Tyskland.Med Luomo-låten Tessio blev hanhousestjärna och storbolagen stod på kö,men han vägrade. Han fortsatte släppaskivor på mindre bolag, ända tills hanför några år sedan tröttnade även på detoch bestämde sig ha full kontroll. Denskaffade han sig genom sitt egna bolagHuume Recordings. I samma veva bytteSasu Ripatti ett dekadent klubbliv meddroger mot ett lugnare liv tillsammansmed tyska electronicaproducenten Antye”AGF” Greye Fuchs. När de för någraår sedan fick barn tillsammans börjadeSasu längta tillbaka till Finland igen.På nya skivan Karhunainen märkslängtan tydligare än någonsin. Inteenbart för att titlarna är på finska, utanäven för att det handlar om hans förflutna.Titeln är hämtad från hans pappa,Aku-Kimmo Ripattis teaterstycke medsamma namn.– Det betyder ”björnkvinna” och det varen pjäs som var väldigt viktig för mig.Jag fick turnera runt med ett teatersällskapsom liten och det var mycket spännandeför mig som liten kille att se hurdekadent och konstigt skådespelarnalevde.Det är inte första gången Sasu Ripattianvänder sig av sin pappas litterära verk.Redan förra Uusitaloskivan Tulenkantajavar baserat på faderns texter och förSasu är detta ett sätt att gå tillbaka tillsina rötter.– Det är klart att det är personliga skivor,men inte väldigt personliga. Det ärlänge sen min pappa gick bort och detär mer att det känns kul att användahans verk tillsammans med min musik.Jag tror han hade gillat det. Det är ingenuppgörelse på något sätt, allt är positivt– ingen sorg eller ledsamheter.Förutom pappans texter, finska titlaroch en bländande snygg design gjord avSasus gamla flickvän Kaisa Kemikoski(som idag är en kompis och gudmor tillhans och AGF:s dotter) som känns väldigtfinskt och nordiskt i sitt formspråkville Sasu få till en finsk känsla i musiken.– För mig handlar det inte om trendigacaféer i Helsingfors. Jag ville få till känslanav de finska skogarna i norr. Trakterdär det inte finns så mycket ljus och därlivet är väldigt enkelt. För mig är det detsom är det riktiga Finland.Kanske är det därför som hans dansantatechnodub är så reducerad ochavskalad, men ändå varm och innehållsrik.Finland har tydligen kvar sininspirationskraft för Sasu Ripatti. Gårallt som det ska flyttar han och familjensnart också tillbaka. Hoppas bara atthan inte njuter för mycket av skogarnai så fall, utan att han fortfarande ser tillatt leverera den varmaste elektronik somfinns.Mats Almegård– Mikes låtar lyckas på nåt sätt alltid låtaglada, även om temat är sorgset. Jag fungerarprecis tvärtom, jag använder ett glatt temaoch slutresultatet blir en deppig sång.Den nya skivan blir den tredje och sista förradarparet Melua/Batt. Meningen är att Mikeska dra sig tillbaka för en ren producentroll iframtiden.– Jag vet inte alls hur nästa skiva kommer attlåta, eller ens vilken genre jag vill ge mig inpå. Men jag har växt som kreativ person ochdet är dags att kasta sig ut och pröva någotnytt.Hur skiljer sig Pictures från dina tidigareplattor?– Den känns lite mer dämpad och allvarlig änmina två första skivor. Tanken från början varatt göra ett konceptalbum runt en uppdiktadQuentin Tarantino-film. Men de bästa låtarnavi kom upp med passade inte riktigt in itemat så den idén lades på is. En annan storskillnad är väl att jag den här gången självvarit med och skrivit fler låtar.Trots att Katie är en av Storbritanniensstörsta artister så hör eller ser man henne sällani media när det inte gäller att promota enturné eller skiva.– Jag har valt att hålla en låg profil och prataraldrig om mitt privatliv i media. Det är sköntatt fortfarande kunna strosa runt på gatornahemma i England utan att folk ens kännerigen en. Det var aldrig min dröm att bli superkändis.Min dröm var att få sjunga.Bland Katies favoritartister hittar vi namnsom Freddie Mercury, Ella Fitzgerald ochEva Cassidy. Men vad vet hon egentligenom svensk musik? – Åh, jag vet inte om jagkänner till några svenska band. Kan du intenämna några jag borde känna till?The Hives, Cardigans, ABBA?– Jag älskade Cardigans när jag växte upp,men hade inte en aning om att dom varsvenska. The Hives tror jag att jag har hört,och ABBA är ju legender.Om du får tipsa våra läsare om någon ny brabrittisk artist då?– Alberta Cross är fantastiska. Ett bluesigtindieband från London som släppte sin förstaskiva i våras. Helt klart värda att upptäcka!Efter höstens promotionjobb och tvframträdandenså väntar till våren en nyvärldsturné som troligtvis även kommer attinnefatta Sverige. Katie Melua fortsätter attgå från klarhet till klarhet. Frågan är bara varthon är på väg härnäst?Thomas Rödinwww.groove.se 13

THEö PERISHERS rUppmärksamheten väntarElin BergeUmeåbandet The Perishers är tillbaka med skivan Victorius. Det är precis vadde blivit som soundtrack till amerikanska tv-serier. Nu ska de för första gångenta den softa rocken och de vackra melodierna ut på de svenska vägarna.Med ett tredje album i ryggen har Killarnai The Perishers förlikat sig med tankenpå att det stora genombrottet här hemmakanske inte kommer.− Det känns inte lika viktigt längre, sägersångaren Ola Klüft. Efter de två förstaskivorna kändes det bittert att vi inte fickden uppmärksamhet vi förväntat oss.Men nu har vi insett att vi inte måste vararockstjärnor för att känna oss nöjda, detviktigaste är att få göra det vi tycker ärkul. Om den stora klungan inte tar till sigvår musik är det bara att acceptera, trotsatt det känns tråkigt.Även om inte bandet blivit ett namnpå allas läppar i Sverige har det hänt enhel del sedan de bildades för tio år sedan.Det var 2003, i och med släppet av detandra albumet Let There Be Morning,som det lossnade. Kanadensiska skivbolagetNettwerk, med artister som AvrilLavigne och Ron Sexsmith, hörde skivanoch fick upp ögonen för bandet från denorrländska skogarna. Någon månadsenare hade de skrivit kontrakt.Skivan upptäcktes i sin tur av SarahMcLachlan, en annan av bolagets artister,som erbjöd The Perishers att varaförband på hennes Nordamerikaturné.Det kom att innebära nio veckor av spelningarinför sjutusen personer i stort settvarje kväll.− I sann svensk anda hade vi tonat nerallt och föreställt oss att lokalen skullevara fullt upplyst och att ingen skullelyssna, berättar de. Men publiken jubladeoch vi fick spendera en timme efter varjespelning att signera skivor.Diggande hos musikläggarna tillbland annat tv-serierna OC och VeronicaMars plus turnerande har inte bara inneburitöver 20 000 sålda album, det harockså bidragit till att stärka det kollektivasjälvförtroendet och fått dem att bliännu bättre.− Ja, med risk för att låta klyschig så ärdet här det bästa vi gjort, säger Ola. Viär också mer avslappnade inför det härsläppet. Innan hade vi bara Sverige sommarknad men nu vet vi att det finns flerländer där folk gillar vår musik och vi vetatt vi kommer att få åka ut och spela.Turnerandet har också medverkat tillatt påverka hur skivan låter. En recensentskrev att bandet ”…iklätt sig en poppigarekostym”. Något som också varintentionen när de började spela in.− Man blir så adrenalinstinn på scen attdet är skönt att spela lite snabbare, så viförsökte ta med oss livekänslan in i studion.De låtarna som var lite snabbare varvi inte rädda för att göra poppigare, sägertrummisen Thomas Hedlund.En annan bidragande faktor till attVictorius låter som den gör handlar omatt bandet tog in Per Sunding som producent.Per har tidigare producerat bandsom Cardigans och Bob hund och varäven medlem i Eggstone.− Per är väldigt skön på det sättet atthan inte har några masker på sig, han vetvar han har sina brister och styrkor. Viville ha en person som var ärlig och somkunde ifrågasätta oss och Per var verkligenen sådan person.Men det var en stor omställning förbandet att någon kom in och kritiseradedem och deras musik.− Det var jobbigt för oss eftersom vi harganska dåligt självförtroende allihop. Perkunde komma in och säga att ”Det härgillar inte jag”. Till exempel finns det enlåt på skivan som heter 8 Am Departuresom vi repat in kvällen innan och tänktatt den skulle gå snabbt att spela in. Mennär vi spelat upp den för honom i studiondagen därpå kom han in och sa att:”Det här är helt värdelöst, grabbar. Denhär låten är ett exempel på vad som görColdplay till ett dåligt band”.− Det blev tyst i rummet och vi blev heltknäckta. Sen sprang han iväg och rotadebland alla sina konstiga instrument ochkom tillbaka med digitala trummor, syntoch bas. Vi spelade in den som han villeoch märkte fort att det funkade, fast attvi aldrig hade kommit att tänka i dombanorna själva.Att bandet lyckades fullfölja sinaintentioner med ett höjt tempo på skivanär till största del Pers förtjänst.− På vissa låtar kunde han säga att ”Vitar upp det fem bpm!” och vi tyckte attdet gick alldeles för fort. Sen när vi spelatden två gånger och det kändes okej sahan: ”Då höjer vi två till!”. Men det harbara varit positivt. I dom andra låtarnahar vi så mycket av vår identitet sedantidigare och han fick oss att våga lite meroch ta det ett steg längre.− Vi är lite äldre nu, säger Ola, vi är ocksåduktigare och mer säkra på vad vi vill. Viär lite modigare, utan att vara modiga.Linda Hansson14 Groove 8 • 2007

+++ DOWNLOAD EXCLUSIVE PRE-RELEASED TRACKS AT WWW.NUCLEARBLAST-MUSICSHOP.DE +++PRE-LISTENING, MERCHANDISE AND MORE:WWW.NUCLEARBLAST.DECHECK OUT!

THEå HIVES dKommer inte undanetablissemangetSvart på vitt så är The Hives Sveriges internationelltsett största rockband just nu. Thomas Rödin sattner med Howlin’ Pelle, Chris Dangerous och Dr MattDestruction innan deras spelning på Way Out West.tre ganska ödmjuka killar möter upp påhotellrummet. Visst, det häcklas och skrattasmen trots att de säkert redan avverkattiotalet intervjuer så känns stämningenavslappnad. Efter att det har varit ganskatyst om bandet en längre tid så gjorde TheHives nyligen två spelningar i London sombelönades med lysande recensioner i engelskpress. Lägg därtill högsta betyget frånen av Sveriges stora kvällstidningar så jagfrågar om det inte är lätt att bli självgod?PELLE: Vi föddes nog självgoda. Så det handlarnog mer om att vi får vatten på vår kvarn.Men sanningen är väl den att man är ganskasjälvkritisk, så bra press betyder inte attman spänner av på nåt sätt. Det finns alltidsaker vi känner att vi kan göra bättre.CHRIS: Personligen tycker jag att det är kulatt läsa recensioner, ofta får man domsig tillskickade via management eller så.Oftast är det ju dock lättast att avläsa påpubliken om man varit bra eller inte. Detsäger trots allt lite mer än vad en recensenttycker.PELLE: Det är ju svårt att undvika att få redapå vad recensenterna tycker, men oftastär det roligast att läsa dom mindre braomdömena för att se om det finns nåt mankan förbättra.howlin’ pelle som nu snarare ligger änsitter i sin fåtölj ser ut att njuta av livetsom den nya generationens rock- och stilikon.The Hives har existerat som band ifjorton år, det känns som om stämningen,uppkäftigheten och nyfikenheten bevaratsväl genom åren.Fanns drömmarna om att få lämna Fagerstabakom sig och slå igenom stort medredan från tonåren?CHRIS: När man är i den åldern som vi vardå så tänker man fan inte längre fram änvad man ska göra när man repat klart. Detvar ju det absolut jävla roligaste vi någonsinkunde tänka oss att hålla på med, ochså är det ju fortfarande än idag.PELLE: Att flytta har väl aldrig haft högstaprioritet. Trots allt så bor Chris, Matt ochNicholaus fortfarande kvar och Fagerstaär fortfarande vår bas.MATT: När man väl har spelat på Fagerstasalla klubbar, och tro mig det är intemånga, så inser man väl ganska snabbt attman kommer att bli tvungen resa runt föratt få lira.Även om medlemmarna i bandet fortfarandeär ganska unga så har de fått sinbeskärda del av turnerande och resor. Mennär jag ser bandet på scen så är det svårtatt tro att nån sorts mättnad skulle ha börjatsmyga sig in.CHRIS: Jag har faktiskt jävligt svårt att se attdet här bandet lägga av.PELLE: Ja, nu ja. Antingen så gör man en SexPistols, att man gör en skitbra skiva ochsen lägger av. Eller också så måste manfortsätta i all evighet tills man blir AC/DCeller Rolling Stones. Men jag kan slå vadom femhundratusen spänn att alla i SexPistols som lever är bittrare än vad Stonesoch AC/DC är. Om man vill ha ett lyckligtliv så är det fan bara att fortsätta.Kan man bli för gammal för rock’n’roll?CHRIS: Nä, jag tycker inte det. Jag såg RollingStones senast 2004 när vi lirade meddom, och det var ju hur bra som helst. Detär laddat till tänderna innan spelning, precissom innan vi går på.MATT: Jag såg dom i fredags på Ullevi ochdet håller ju fortfarande. Det är ju derasgenerations musik och det kan aldrignågon ta ifrån dom.PELLE: Hade dom inte tyckt att det var roligtlängre så hade dom knappast fortsatt turnera.Dom är ju knappast rebeller längre,men å andra sidan hur rebelliskt är detinte att fortsätta harva på trots att folktycker man borde lägga av.att spela i ett band handlar ju mycketom att hela tiden hitta nya vägar för attutveckla sig och sin musik. I The Hives fallså har det handlat om samarbeten medamerikanska giganter som Timbaland ochPharrell Williams.Vem av David Bowie, Paul McCartney ochIggy Pop skulle ni helst vilja samarbeta med?CHRIS: Vi har faktiskt haft uppe som förslagatt få David Bowie att producera vår nyaskiva. Han är ju cool för fan! Iggy Pop kanvi ut och turnera med sen istället.PELLE: Paul McCartney är mer snälla poplåtarutan testosteron och libido. Iggyär ju mer av den ultimata rockstjärnan,men skulle kanske inte tillföra så mycketkreativt. Ska man samarbeta med någonså måste det ju vara nån som kan tillföranågot. Och där passar David Bowie in.MATT: David Bowie, utan tvekan.i tidigare intervjuer har medlemmarnajämfört arbetet med nya skivan The Blackand White Album med Axl Rose evighetsprojektChinese Democracy. The Hiveshar bytt producent och spelat in i sju-åttaolika studior.CHRIS: Jag kanske är positivt lagd, men faktumär att det känns som om vi fungerarbättre än någonsin inom gruppen. Vi harnog aldrig bråkat så lite som nu. Problemetär bara att hela projektet tagit sån tid.Så ni har mognat till er?MATT: Nä, utan nu är det helt plötsligt baranågra andra jävlar som också ska va medoch säga till hur allt ska va. Vilket gör attvi kan gå ihop som grupp och käfta mednån annan istället.hösten bjuder på release av nya skivanoch USA-turné som öppningsakt åt ettpopband helt utan vassa kanter, amerikanskaMaroon 5.16 Groove 8 • 2007

PELLE: Dom valde oss och jag tycker det ärmycket med det som ska bli jävligt spännande.Det är liksom helt skilda världaroch det ska bli intressant att se om vi kanövertyga deras publik till att gilla oss.MATT: Det är en yngre publik och vi kommerfå kämpa lite mer. På våra egna konserterkommer ju nästan bara folk som redangillar oss och det vi gör. Sen hoppas vikunna klämma in nån Sverigespelning tillhösten också.Vad lyssnar ni själva på för musik då?CHRIS: Vi lyssnar på all sorts musik bara detär bra kvalitet. Det är tråkigt med genreindelning,dela in musik efter kvalitet istället.PELLE: Jag tror att alla band oavsett genresom är riktigt bra, lyssnar på en massaolika sorters musik. Man kan nog integöra bra nyskapande musik utan attplocka idéer från andra håll.Efter kvällens spelning väntar en nattssömn och sen flyg direkt ner till Budapestför nästa gig. Ibland kan man undra omdet finns tid att se mer än backstagelogeroch hotellrum?MATT: Efter att vi har lirat idag så finns detnog lite tid till att kolla in några band.CHRIS: Imorgon i Budapest så är det en heltannan grej. Vårat plan lyfter härifrån, vilirar och sen är det raka spåret tillbaka tillStockholm.PELLE: Vi har faktiskt privatjet!som alltid så är svart och vitt färgernasom gäller för The Hives, därav titeln pånya plattan. Men bandet har precis plockatfram en helt ny outfit, som slår dengamla med hästlängder.Hur viktigt är det egentligen med scenkläder,och vem bestämmer hur dom ska se ut?CHRIS: Det där lyckas vi jävlaranammabestämma ihop på nåt sätt.PELLE: Nån tycker att vi borde göra skolkavajer,och sen tycker nån annan att detborde vara vita ränder där osv. Ibland syrvi upp, och ibland köper vi kavajer ochändrar detaljer.Är ni fåfänga?CHRIS: All ens fåfänga går ju åt till bandet pånåt sätt. Men visst, vi kan nog va jävligtfåfänga mot varann.MATT: Vår backline är jävligt fåfäng.PELLE: Våra gitarrer är också fåfänga. Domkanske inte stämmer så bra men dom ärjävligt snygga.Vad är det bästa ni har köpt sen cashen börjaderulla in?CHRIS: Jag är ju bildåre så jag har köpt en delbilar. Och sen huset så klart.PELLE: En lägenhet.MATT: Självklart så har det ju blivit en heldel instrument.the hives har genom åren byggt upp ettrykte om sig att vara ganska kaxiga, vilketinte alltid ses med blida ögon i landetlagom. Samtidigt känns det som att detkrävs att man sticker ut för att lyckas idagens musikbransch.PELLE: Det var väl lättare att vara kaxig förrsom uppkäftig snorunge. Nu är det ju mestsvårt att svälja att man blivit så accepteradoch bekräftad av samhället.Så ni vill vara rebeller egentligen?CHRIS: Jag kan berätta en rolig grej. Vi speladeju in i Oxford, Mississippi och sen varvi med på en stor fest där som urartade. Vikastade blomster omkring oss på stan ochpolisen kom och det var allmänt rörigt.Sen slutar det hela med att vi får nyckelntill staden, med ett dokument där det ståratt vi uppfunnit en ny sport: Blomsterkastning.PELLE: Ibland känns det liksom som att vadvi än gör så accepterar och applåderarfolk. Då är det svårt att va rebell.Thomas Rödinwww.groove.se 17

Bäst just nu:THE TELLERS – ”HANDS FULL OF INK”På sin debut ”Hands Full Of Ink” så har TheTellers samlat ett bedårande antal akustiskapoplåtar, som influenser nämns bl.a. The Libertines,Bob Dylan och Tom Waits.LES SAVY FAV - ”LET’S STAY FRIENDS”Efter sex långa år är äntligen Les Savy Favtillbaka med en ny skiva. De 12 nya låtarna på”Let’s Stay Friends” är precis som tidigare kraftigtinfluerade av art-punk och post-punk.STEREOPHONICS – ”PULL THE PIN”En klockren rockplatta som föregås av dentypiska Sterophonics hitten ”It Means Nothing”.”Pull the Pin” cementerar Stereophonics som ettav Englands bästa rockband under 2000-talet.PETER BJORN AND JOHN – ”WRITER’S BLOCK(2CD EDITION)””Let’s Call It Off”, ”Objects Of My Affection”och världshitten ”Young Folks” har satt PBJ påkartan som ett av de intressantaste bandenjust nu. Under en begränsad period släpps nu”Writer’s Block” i en limiterad 2CD version. CD 2innhåller mixar, b-sidor, live-spår och videos.JOSH RITTER – ”THE HISTORICAL CONQUESTS OFJOSH RITTER”Musikaliskt rör sig Josh Ritter i en folkmusik/balladtradition som bl.a. är influerad av BobDylan och Leonard Cohen. Denna gång äranslaget lite rockigare än tidigare utan attgöra avkall på intimiteten, ärligheten ochnärvaron som är Josh Ritters signum.JIM WHITE – ”TRANSNORMAL SKIPEROO”Precis som tidigare rör sig Jim White i denamerikanska södern och beskriver själv sinabetraktelser såhär: ”This is a crackpot love letterto all those lost souls out there like me whowon’t settle for wrong, but have no clue howto get to right.”LAAKSO - ”VÄSTERBRON & VAMPIRES EP”Från den unisont hyllade plattan ”Mother AmI Good Looking?” är den episka ”Västerbron”hämtad. På denna EP får vi dessutom tre heltnya enastående Cure-doftande låtar somär bland det starkaste Sveriges just nu bästaband fått ur sig.BLANCHE – ”LITTLE AMBER BOTTLES”Från Detroit City, omringad av garagebandhar de äkta paret Dan och Tracee Millerskapat Blanches alldeles egna lilla värld.Sången som de delar ligger över ett lager avpedal steel, banjo, råa gitarrer och drivandemedryckande trumspel.DON’T BE A STRANGER – ”FRUTTI DI MARE”Sångerskan Liv Widell har en röst som draråt Nina Persson och Karin Dreijers (the Knife)håll medan musiken mer påminner om TheConcretes. Singeln ”Perfect Problem” har hörtsi Apotekets sluta röka-kampanj på TV.

AvVATtAR3-2-1 pang påAmanda SkäärAvatar är tillbaka med nytt album – för dödsmetallbandetgäller det att få andra skivanShlacht att sitta som en smäck. TorbjörnHallgren besökte inspelningarna i maj ochlevererar här en studiorapport om konstenav noggrannhet.Torbjörn HallgrenDet sitter ett riffschema på väggen. Påschemat finns tretton låtar med gitarrspåruppritade. De flesta gitarrljud ärdöpta till ”gitarriff”, men en del har fåttmer udda namn som ”piratpryl”, ”whokomp”och ”Spanien”.Det är ljudtekniker Sebastian BasseOlssons uppgift att hålla reda på att allagitarrljuden kommer på plats. Att de ärtajta, och att onödigt slask försvinner.Han stirrar noga på datorskärmen, därvartenda litet inspelat ljud sträcker sigfrån intro till outro som en kantig seismograflinje.Bakom hans rygg sitter Avatarsgitarrist Simon Andersson och spelar inett hackigt komp till låten Trallig rytm,som projektnamnet lyder. Plektrumetpiskar strängarna på hans nya sponsradeIbanez.– Det får vi ta om, säger Basse lugnt.– Ja, det är så jävla svårt, säger Simon.Han sätter tungan rätt i mun och urhögtalarna strömmar trummorna igen,några sekunder innan riffet dyker upp.3-2-1 pang på igen.Simon och Basse sitter med trummisenJohn Alfredsson i en varm studio påLindholmen i Göteborg. Studion tillhörskivbolaget Gain. Göteborgska dödsmetallbandetAvatar är här för att spela insin uppföljare till debuten Thoughts ofNo Tomorrow. De är inne på sin åttondestudiodag. Trummorna är klara och detär gitarristernas tur. Självdisciplinen ärhård.– Kändes som jag missade ett anslag. Detkan bli bättre, säger Simon när han lyssnarpå senaste inspelningen.Schlacht är frukten av ett och ett halvtårs låtskrivande och fyra förproduktiondemos.Efter det hade Avatar 28 låtar attvälja på. Tolv hamnar på plattan. En blirbonuslåt till Japan-släppet. Resten skrotas.– Jag minns exakt när hela bandet sattesig ner och pratade om vilka låtar somskulle vara med, berättar John Alfredsson.Det var mellan Frankrike och England,vi var på turné med Evergrey. Vikörde upp dom på övervåningen ochockuperade undervåningen av bussen.Sen gick vi igenom vad vi hade, alla låtaroch alla kommentarer vi hade fått omlåtarna från insatta.Avatar hade vid det laget runt 20 låtar.Men trots det kom de fram till att de intevar nöjda. Det blev till att skriva fler ochbättre låtar.John spelar upp några skräniga,snabbt inspelade låtar från förstademoomgången. All Hail the Queen, 4AM Breakdown och Letters from Neverend.Samtidigt kommer ljudteknikerBasse in efter att ha ringt ett samtal påmobilen.– Så här dåligt låter det väl inte, säger hanoch ser blek ut.Åtta dagars arbete åt helvete hinnerhan tänka innan det går upp för honomatt det är en tidig demo som låter i högtalarna.Han slår sig ner framför datorskärmensom någon skrivit ”clean me!”på i dammet.Simon spelar in samma riff igen, menmed den andra gitarristen Jonas Jarlsbysgitarr, och med ett annat, mer rytande distljud.Han är varm i kläderna och dubbarlätt vad han nyss satte med sin egen gitarr.En genväg till tajtast möjligt, som mångaandra band med två gitarrister gör.Samtidigt dyker Jonas upp. Klockanhar hunnit bli halv tre. Han är den ende ibandet som fortfarande går i gymnasiet,och skulle egentligen ha varit där i morsemen försov sig. Förhoppningsvis är betygenredan satta. Under året som gått harhan missat ganska mycket skola på grundav turnéer med Evergrey och In Flames.Jonas frågar snabbt hur låten Schlachtfrån inspelningen dagen innan blev.– Det är svårt att höra när man spelat sålänge, säger han och syftar på nötandetav omtagningar.Simon smiter iväg till replokalen, somligger i samma korridor som studion. Därhar Avatar en madrass som trötta bandmedlemmarkan vila ut på.Inför det nya albumet hade Simon,John och Jonas tillsammans med sångarenJohannes Eckerström och basistenHenrik Sandelin flera regler: Ingen låtska låta bättre än nån annan – om det ärså, ska de andra låtarna förbättras. Allamedlemmar ska vara överens om låtvalen.Och inget ska lämnas åt slumpen, alltska testas.– Det är så jävla surt när man spelar plattanhemma, dricker öl med polarna ochtänker ”fan, vi skulle ha testat att görasi och så istället”, förklarar John bandetsnoggrannhet.Jonas har krängt på sig sitt gitarrpannband,som han kallar det, och värmer uppmed en cover av svenska dödsmetallarnaSpawn Of Possession. Avatar har någralåtar som går under benämningen sinnesjuktsvåra. Och just den låt han precisska fortsätta lägga riff på, Schlacht, ärbland det sinnessjukaste bandet någonsingjort.Basse tycker på rec och Jonas spelarett riff som får hela rummet att gunga.Vänsterhanden sveper över gitarrhalsen.Han har samma krav på sig själv som restenav bandet.– Satte inte sista tonen helt rent, säger han.3-2-1 pang på igen.Torbjörn Hallgrenwww.groove.se 19

skivorAVATARSchlachtSONYBMGDetta göteborgsband låter väldigt göteborgskt.Ni vet som ett hårdare Iron Maiden medgrowligare sång. Inte särskilt långt borta frånIn Flames med andra ord. Vanligen brukar detpustas och stånkas en hel del när det dykerupp nya band i denna stilyttring, men görman det bra finns det självklart plats ännu ettmelodiöst dödsband.Bra är precis vad Avatar är på Schlacht. AllWhich is Black gillar jag skarpt, All Hail the Queenlikaså. Med ännu fler låtar som sticker ut frånövrigt material som The End of Our Ride hadegrabbarnas andra platta varit ännu vassare.Roger BengtssonBABYSHAMBLESShotters NationPARLOPHONE/EMIHur närmar man sig Pete Dohertys såpa kalladBabyshambles bäst kanske någon undrar. Jo,genom att sätta sig ner i lugn och ro med ShottersNation och förundras över vilken städad ochtillgänglig popplatta det är. Den bara kommertill en som på beställning. En härligare och mervälkomnande platta erbjuder inte marknadendenna höst, det kan jag lova.Att fylle-Pete aldrig kommer att bli vattenkammadoch rumsren vet vi, men jag har helleraldrig tvivlat på hans musikaliska drivkraft.När jag intervjuade honom i Libertines turnébussför nästan fem år sedan citerade hanLiverpools legendariske fotbollsmanager BillShankley: ”It’s not a matter of life and death– it’s more important than that”. Därför kännsdet skönt att han lyckats visa att hans palettinnehåller mer än att knarka och se svettig utpå väg till tingsrätten. Shotters Nation är ju enplatta som alla kan gilla.Har Pete tappat koncepterna och blivitocool då? Nej. Hans charmiga popsensibilitetoch karaktärsfulla stämma träder fram äntydligare nu med hjälp av nye producentenStephen Street vare sig bandet Kinks-riffar,spelar struttig jazzpop, varm pubrock ellerThe Stone Roses-volumiös arenaackord. Ochavslutande Redemption Song-vibrerande TheLost Art of Murder är på något sätt en värdigprick över i:et.Petes kontrollerade och kärvänliga sångär inte lika sluddrig och tillsammans medlåtarnas inbyggda svajighet gör den Babyshamblestill ett kalasband trots att Pete ären vandrande varningstriangel. Han gör ju ialla fall väsen av sig mellan skivsläppen ochfår förhoppningsvis många nya fans via debisarra löpen. Och mer än nånsin har han numusikalisk täckning bakom alla dråpligheterna.Vad härligt det är.Gary LandströmBEIRUTThe Flying Club Cup4AD/PLAYGROUNDZach Condon var knappt 20 år när han speladein Gulag Orkestar. Ganska imponerande frisktblandad balkan-indie. Mandoliner, brass ochen romsk-romantisk gulnad. En ganska horribelkombination om jag råkar vara allergisk motkoftor och dragspel, om annars inte. The FlyingClub Cup har flyttat fokus till Frankrike, Breloch chanson. Folkindie har aldrig lockat migspeciellt mycket men Beirut har varit undantagetutan att för den skull slå på högspänning.Och det gäller nu också. För trots den geografiskaförflyttningen är det mesta sig likt ochkanske är det gott så.Fredrik ErikssonBLACK FRANCISBlue FingerCOOKING VINYL/BONNIERAMIGO”Talk to the man just to get a little work/thenyou talk to the hand just to get a little jerk/some people die then they start to get old/butI don’t want to die up on the threshold”. Mankan inte annat än att bli glad när Black Francisär tillbaka i gammal god stil. Han fräser ochskriker, vevar på gitarren och manar på sinrytmsektion att hacka upp melodierna. GamlePixies-hjälten har hittat tillbaka till den kantigarocken – äntligen!Det känns som Black Francis har en annanenergi i kroppen sen han lämnat The Catholicsvid vägkanten och släppte sitt popalteregoFrank Black. Blue Finger sprakar som albumeninte gjort på sistone. Inledningen är specielltinspirerad. Grunge-iga Captain Pasty (menarhan månne den blekfeta uppenbarelse hanmöter i spegeln varje morgon?) och ThresholdApprehension med sin galna skriksång ochflyende gitarrlicks kickar igång plattan påett sätt som jag bara hoppades gubben varmäktig. Nästa höjdpunkt är blyförsänkta TightBlack Rubber som definitivt får mig att försiktigttumma på mina gamla Pixies-LP:s. Även sparsmakadeoch återhållna Discoteque 36 hamnarhögt på listan, denna typ av minimalistiskasinger/songwriterspår är han mästare på att fåihop då hans träffsäkra röst får mer utrymmeatt glänsa. Den följs av intensiva You Can’tBreak a Heart and Have it som skulle rockavilken Stones-efterfest som helst.Ett gäng mer anonyma poplåtar finnsdäremellan, men de håller också förvånansvärthög Black-klass vilket gör plattan till ennödvändig följeslagare för oss pixianer. Fanvad skönt att han levererar igen – äntligen!Gary LandströmBLOCK 44Nästan nostalgiMONDO NUEVO/SUBKULTURNorrländska duon Block 44 albumdebuterarmed Nästan nostalgi – som i en förenklad förklaringkan sägas handla om de båda brödernasöverlevnad, reflektion och uppbrott från ettkriminellt liv och trasslig uppväxt. Block 44gör ett bra jobb i att berätta sin historia. Detsker på ett väldigt levande sätt som på sinaställen klingar mot Norrlands version av KenRing. Men istället för att hålla det enkelt ochlite tillbakalutat blir Block 44 allt som oftastöverdådiga i sina vemodiga symfonibeats medkänslosång. Ganska fort blir det hela lite förstort. Visst kan det kännas bistert att klankaner på något med så god intention, men rentmusikalisk sett bär det tyvärr inte fullt ut.Erik HjortekTHE BONESBurnout BoulevardCENTURY MEDIA/EMIDetta är förmodligen ett av Sveriges mestunderskattade band. The Bones från Karlskronadebuterade år 2000 med albumet ScrewedBlued & Tattoed på det tyska bolaget I UsedTo Fuck People Like You In Prison Records.Bolaget var färskt och bandet också, men bådagjorde ett mycket bra jobb. Speciellt i bolagetshemland och i Spanien och Italien, där TheBones har en stor publik och fanskara. Hemmai Sverige har det dock varit rätt svalt och intetillräckligt många vet vilka The Bones är ännuefter sju år. Men The Bones har valt att fokuserapå och tillgodose de som vill höra och se det degör och inte slösa sin tid och arbete på att ”kastapärlor till svinen”. Den svenska rockpublikenär inte lättflirtad alla gånger. Förhoppningsviskommer detta fjärde album att öppna ögon ochöron på svenskarna och få dem att välkomnaThe Bones som det utmärkta rockband de är.Burnout Boulevard är dessutom bandetsförsta utgåva på Century Media, ett av världensstörsta bolag för tung och hård musik. Söderöverhar killarna turnerat flitigt, båda själva ochihop med band som Die Toten Hosen, Motörheadoch Dropkick Murphys. Som vanligt såhandlar det om renodlad raggarpunk. Punkrockmed stänk av country och old schoolrock’n’roll.V8:an står alltid och mullrar runthörnet. Alla som är sålda på Social Distortionoch Backyard Babies och inte upptäckt TheBones bör kolla upp denna platta omgående.Carl ThunmanIAN BROWNThe World is YoursFICTION/UNIVERSALJag tokdansar till Fools Gold och One Love. Blirnaivt romantisk av Sister Cinnamon och Waterfall.Gråter över hur fantastisk I Am the Resurrectionär i sin spretiga prakt. Ganska precis 20år har gått sedan The Stone Roses blandade60-talets popharmonik med 80-talets alltmerdansanta rytmer.Sångaren Ian Brown har sedan floppenmed svanesången Second Coming ägnat sig åten hyfsat förbisedd solokarriär. Nu är han tillbakamed uppföljaren till 2004 års Solarized.Det är visserligen inte oväntat, men trist somdet är ligger Brown fortfarande långt ifrånden gyllene eran i slutet av 80-talet. Båderöstmässigt och musikaliskt. Inte så konstigt,kanske, med tanke på alla år av självrannsakanoch personliga kval som passerat.Ian Brown anno 2007 är en ganska såsighistoria med långsamma stråkar över slentrianmässigtlunkande beats. Samarbetet med SineadO’Connor på Some Folks Are Hollow och IllegalAttacks är inte heller särskilt spännande. Visserligenfår jag positiva vibbar av skivan som helhet.Textmässigt inger den hopp mellan radernaoch Browns röst känns ganska avslappnad. Menenda anledningen till denna plötsliga uppskattningmåste vara att ”hallå, det är ju Ian Brown!”.Christian ThunarfCHAMILLIONAIREUltimate VictoryUNIVERSAL”They see me rollin’...” Har du någon gångdet senaste året brukat en radioapparat så vetdu vem Chamillionaire är. Alltsedan sitt storaFUTURE OF THE LEFTCursesPLAYGROUNDMcLusky var ett av 2000-talets absolutbästa och mest intressanta band. När dealltför tidigt splittrades bildade Jon ChappleShooting At Unarmed Men och har meddem släppt tre album medan Andy Falkousoch Jack Egglestone bildade Future Of TheLeft. Detta är deras debutplatta. Det låterfortfarande mycket McLusky, dels berorju det på Falcos röst, men det har ocksåsamma bångstyriga stök och fräs, fast därMcLusky var tyngre och argare är FutureOf The Left mera upptempo och galnare.Future Of The Left är väldigt nervigt ochnervöst där McLusky var hårda och mermelodiska där föregångarna var rakt påsak. The Lord Hates a Coward är lysandepunk i bästa Jesus Lizard-stil, medan förstasingeln Fingers Becomes Thumbs är 1.50av ren yr new wave-glädje. Fuck the CountrysideAlliance har lite smyg-Shellac övergenombrott i samband med söderns explosionpå hiphopscenen har han figurerat kring likamånga släpp som du har tappat mjölktänder.Introt The Morning News lovar någontingstort, men framförallt kanske något pampigt.Dessvärre är efterföljande singeln HiphopPolice ganska tråkig i sin form. Gästinhoppetav Slick Rick (”You a pirate?/Why you got thateyepatch on for?”) bjuder dock på skratt ochräddar inledningskapitlet. En stund längre inpå plattan är det Bun B-gästade Pimp Modestur att skina. Den är lugn, rytmisk (med liteCry Me a River-varning till en början va?) ochgrym i sitt perfekta möte mellan det akustiskaoch elektroniska.Det är ingen slump att hybridmusiksoundtrackettill filmen Judgement Night idag ärrea-lådornas utfyllnad. Elgitarrer och hiphopgår ihop lika bra som vatten och olivolja.Chamillionaire envisas ändå med att ge delarav Ultimate Victory en elgitarrig sälta. På enstakaspår kan det fungera, men som konceptblir det i längden tradigt. När Diplo mitt i sittset på en klubb förra året mixade in RednexCotton Eye Joe insåg jag att hela fenomenetmed ironisk musiksmak faktiska kan haen underbältes-nivå. På Industry Groupiesamplar Chamillionaire Europes klassiker FinalCountdown. I sin rena existens blir detta spårsjälvklart helgerån, skamligt och rent trams…men det låter f-n rätt hyfsat. Framförallt låterdet förbannat kommersiellt gångbart och somnågonting jag ofrivilligt kommer nynna påefter radioskval från ett antal gympass. Därmedsummerade jag också precis innehållet påUltimate Victory; Chamillionaire gör ganskanäringsfattig musik, men som alla genom ytinlärningkan lära sig småälska för ett ögonblick.Erik HjortekCHROME HOOFPre-Emptive False RaptureSOUTHERN/BORDERJag tror att jag hörde talas om Chrome Hoofför kanske en fyra, fem år sedan, de varvisst med på någon fransk samlingsskiva. Dekändes rätt i tiden då, Rapture var heta, !!!smällde på med en jättelång superhit ochLiars hade inte odlat skägg (och klippt av detigen). Ja, visst var det någon som talade ompunkfunk och plötsligt kunde jag droppaKonk och alla förstod. Men det är ju så längesedan nu. Att som Cathedral-basisten (ja,doom-bandet) Leo Smee och hans bror intesig, och en låt som heter Real Men Hunt inPacks har vunnit innan första tonen ens ärspelad. De har också blandat in keyboardspå ett väldigt attraktivt sätt och en låtsom Manchasm påminner mig om tidigaB-52’s och Devo. Som helhet är skivan liteojämn, men det spelar mindre roll då denfortfarande är bland det bästa jag hört i år.Fortsätter de så här kommer Future Of TheLeft att gå en lysande framtid till mötes.Mathias Skeppstedtwww.groove.se 21

skivorge sig med ett par trummor och bas-effektivasmå singlar utan fortsätta att bygga upp ettmastigt kollektiv med dansare, skådespelareoch guldiga kläder runt George Clinton, ESGoch Sun Ra, känns ja, lite konstigt. För plötsligtkänns dessa referenser som just något avlägsetvackert och ouppnåeligt och Chrome Hoof somnågot ganska klumpigt, hårigt och väldigt tråkigt.Det är synd, för stundom är det riktigt bra, justnär det är avskalat monotont och hårt. Inget jollrande.Såsom jag trodde det skulle låta. Disconär bara ofrivilligt falsk och ful. Kanske kan deras”spektakulära konserter” ändra detta, eller inte.Fredrik ErikssonEDWYN COLLINSHome AgainHEAVENLY/EMISällan har en platta varit så efterlängtad somHome Again. Inte bara för att min son en dagkommer att döpas efter den gamle OrangeJuice-sångaren. Inte för att det är Collins blottsjätte soloalbum på nästan 20 år. Utan för attdet var nära att det aldrig blev någon platta.Precis när han var i sluttampen av att färdigställaden för två år sedan så drabbades Collins av enhjärnblödning. Han överlevde, trots läkarnasprognos, och efter en lång uppförsbacke harhan till sist lagt sista handen vid verket – ochsläpper sin mest avskalade platta hittills.De sista skivornas maffiga produktionhar fått ge vika för akustiska gitarrer ochbluesiga folkballader. Naturligtvis excellerarhan även här, inte minst gitarristen Collins.Men hitmakaren Collins hade gärna fått visasig lite oftare. Bara soulpoppiga förstasingelnYou’ll Never Know (My Love) – tveklöst plattanshöjdpunkt – och 60-talspastischen Then I Criedskvallrar om att detta är samme man som1995 erövrade världen med A Girl Like You.Dan AnderssonDIABLO SWING ORCHESTRAThe Butcher’s BallroomCANDLELIGHT/SOUND POLLUTIONIdén tycker jag är strålande. En korsningav metal, jazz, vaudeville och opera. Ochbörjan av albumet lovar riktigt gott, precissom en mardrömslik uppsättning av någotsom tangerar det seriösa och det absurda, detstramt uppsatta teaterspelet med kabaré ochgatuteater. Jag gillar sånt, förbehållslöst. Meni längden känns det som att svenska DiabloSwing Orchestra driver mer och mer, ju längreplattan går, mot ett utslätat Nightwish-sound.Det känns så synd att känna att intresset lakarur och försvinner bit för bit, låt för låt. Man kanED HARCOURTUntil Tomorrow Then (The Best Of...)HEAVENLY/EMIDet har gått sju år sen Ed Harcourt släpptesexspårs-EP:n Maplewood, det bästa hannågonsin gett ut. Jag trodde att det krävdesminst tio år i offentlighetens ljus för att fåkomma dragandes med en samlingsskiva,men jag hade uppenbarligen fel. Ed tardet steget när Ed vill det. Tydligen var deträtt läge att sammanfatta de fem skivorna,varav fyra fullängdare, nu. Låtvalen kännsganska givna; de stora hitsen, i den mån defunnits, och de kritikerrosade guldkornen.Personligen är jag lyrisk. Den somvalt låtarna till den här skivan är mintvillingsjäl, alla mina favoriter är med;She Fell Into Your Arms, All of Your DaysWill Be Blessed, Visit From the Dead Dog,Until Tomorrow Then och magiska Whistleof a Distant Train. Dessutom är tidigareoutgivna You Put a Spell On Me en avskaladpianoballad där Ed med små medel ärriktigt strålande, och den har goda chanseratt sälla sig till favoritskaran.Until Tomorrow Then är med andra orden trevlig samling och en bra introduktiontill mannen, myten och legenden Ed Harcourt.Magin, de fantastiska melodierna,sångerna som utspelar sig i botten av glaset– allt finns inkluderat.Emma Rastbäckju hoppas att det bara gäller på skiva. Skullevara intressant att se om det sticker ut mer live.Magnus SjöbergTHE DONNASBitchin’COOKING VINYL/BONNIERAMIGOUnder den 15 låtar långa Bitchin’ vaknar jagtill endast en gång. Det som får mig att lyftapå ögonbrynet är spår sex, Like an Animal.Inte för att titeln är förvillande likt WASP:s.Utan för att det faktiskt är en bra låt med ettför The Donnas ovanligt sound. En orgel sominte alls är något speciellt i sig men tillsammansmed The Donnas riffrock blir det fint.Fattar inte riktigt vad som gjort att TheDonnas hängt med så länge som de faktisktgjort. Mesigt producerat. Inga blodiga knogaroch svettiga pannor. De har ju låtit som ettKiss på avgiftning de två senaste skivorna. Dethär är inget undantag. Angus-gitarrer överraka fyrfyror kan vara både rått och lysande.Men The Donnas sammanfattar det själva påallra bästa sätt i avslutande When the Show isOver. Väldigt pricksäkert.Per Lundberg GBDOWNOver the UnderROADRUNNER/BONNIERAMIGOEx-Pantera-sångaren är tillbaka med enny Down-skiva efter fem års frånvaro. Ochunder den tiden har mycket hänt som PhilAnselmo vill dela med oss. Hans hus i NewOrleans krossades av Katrina, Phil har till slutblivit drogfri och hans gamla vapendragare iPantera, Dimebag Darrell, har blivit mördadpå scen. Allt detta har blandats ihop till enväldigt fokuserad och, för att vara Down, renoch rak skiva. Borta är tvåans fruktansvärdajam-flummerier och ettans ofokuseradedemo-inspelningar. Over the Under är en rak,bluesig och inte så lite tung rockplatta, troligtvisden bästa Down klämt ur sig. Phil harslutat skrika och sjunger med en riktigt brabluesröst som för tankarna till en yngre JamesHetfield, medan riffen är fler och mycketmer avancerade än på de tidigare plattorna.Tyvärr känns skivans 60 minuter lite väl långa,men det gör ganska lite då det känns att PhilAnselmo äntligen är tillbaka på riktigt.Mathias SkeppstedtDROPKICK MURPHYSThe Meanest of TimesBORN & BRED/BONNIERAMIGOStreetpunkarna i Dropkick Murphys börjar bliriktigt gamla i gamet för att använda ett föråldratuttryck. Men de hör till den skara artistersom alltid levererar det som förväntas av dem.Och de gör det dessutom på ett genuint, äktaoch ärligt sätt.Dessa män kommer från Boston, Massachusettsoch de förvaltar det ”gröna arvet” frånIrland som är så starkt befäst just i den delenav USA med stor kärlek och stolthet. Både musikalisktoch i text och attityd. Just musikenär så tydligt influerad av irländsk folkmusikatt ingen kan misstolka. Med alla mandoliner,dragspel, banjo, säckpipor, med mera så blirDropkick Murphys exakt vad man skulle fåom man korsade Rancid med The Pogues. Endel av skivans pålägg är till och med gjorda iWestland Studios i Dublin.Texterna är socialt medvetna och engagerade.Dropkick Murphys sjunger om samhälletsbotten. Sämre bemedlade och om barnsom far illa. Skivan avslutas med en hyllningtill ett av Nordirlands nationalhelgon i moderntid, Phil Lynott, när de gör en kärleksfull coverpå Thin Lizzys 70-talsklassiker Jailbreak, somfaktiskt är överraskande nära originalet. DropkickMurphys har bara adderat en säckpipaoch en fotbollsläktar-kör i refrängerna. I like it.Carl ThunmanEMIGRATEEmigratePIAS/BORDERRichard Z Kruspe emigrerade från Tyskland ibörjan av 00-talet och nu är det så dags för enflytt, om än tillfälligt, från gitarrliret i huvudbandetRammstein. I soloprojektet kliver hanfram till micken, en roll han hanterar väl.Några större avsteg från den hårdföra tyskaindustrirocken är det, med undantag skiftetfrån tyska till engelska på textfronten, inte.Kanske kan vi tacka de svenska producenternaHellner och Glaumann för det då de anlitatsäven till soloäventyret. Också trumpallen harbesatts med en svensk, Henka Johansson frånClawfinger, och visst ger sådant pluspoäng.Emigrate är bra. Den maffigt feta produktionenoch den lätta industriella touchentillsammans med en radda vassa låtar av ettlite mörkare och poppigare snitt än Rammsteintilltalar mig. Den förvanskade judiska stjärnanpå konvolutet i kombination med den tyskklinganderocken ger mig dock vibbar sominte riktigt är tilltalande.Roger BengtssonFOO FIGHTERSEchoes, Silence, Patience & GraceSONYBMGOh vad bra de är!Så har jag tyckt om Foo Fighters för varjeskiva jag hört. I praktiken har det inte blivitså mycket lyssnat på dem när den första förtjusningenlagt sig. En förklaring till det skullekunna vara att Grohls tidigare meriter i Nirvana– alltjämt ett av mina favoritband – får migatt övervärdera Foo Fighters förtjänster.Framme vid sjätte plattan och reaktionenär precis som tidigare: oh vad bra de är! Litehårdare än tidigare när de öser och lite lugnarenär de softar men ändå sig väldigt likt. Bralåtar, bra melodier, bra texter – ja bra heltenkelt. För tidigt att säga, men det känns somatt Echoes, Silence, Patience & Grace kommersnurra mer och under längre tid än bandetstidigare plattor. Särskilt gäller det skivans andrahälft vars lugnare framtoning är väldigt lyckad.Roger BengtssonDAVE GAHANHourglassMUTE/EMIFörra gången var året 2003 och Dave Gahanhade mycket att bevisa. Kanske främst för sigsjälv. Sångaren från Depeche Mode ville visade övriga i bandet och hela världen att hankunde stå på egna ben. Att han dessutomville rocka mer än vad han gör till vardags iDepeche Mode var en grundförutsättning förPaper Monsters. Men hur mycket Dave Gahanän vill rocka – någon rocker är han inte. I allafall inte om man inte är ett brinnande fanav trött gubb- och pubrock (hans absolutalågvattenmärke i karriären måste ha varit närhan klev på scenen på Readingfestivalen medPrimal Scream för att spela munspel).Därför är det skönt att se och höra attDave Gahan anno 2007 känner sig mer säkerpå sin roll i musikhistorien. Istället för attförsöka fjärma sig från Depeche Modes soundallt vad han kan, är han lugn med att göraelektronisk pop som stundtals låter väldigtmycket som just DM. Med det sagt är det inteså att Dave Gahan har gjort en skiva som låtersom en Depeche-kopia. Han har utvecklatsrejält som låtskrivare sedan Paper Monsters(ett av de starkare spåren på DM:s Playing theAngel, Nothing’s Impossible, kom ju från DaveGahans penna). Hourglass är flera, flera snäppbättre än solodebuten. Dave Gahan sjungeravslappnat och tillsammans med två gamlabekantingar i DM-sammanhang, ChristianEigner och Andrew Philpott, har han knåpatihop ett album som är riktigt starkt.Singeln Kingdom är en klar alternativhit,inledande Saw Something är en stark syntballadoch avslutande Down är en tvilling tillNothing’s Impossible – en svart dramatiskdiamant. Att han också blir lite mer industrielli låtar som Deeper And Deeper (som Trent Reznori Nine Inch Nails förmodligen inte skämts föratt skriva) gör detta album till en varieradlyssning som vinner mark för varje gång.Att han inte skäms för att visa upp hurmycket han influerats av sina år som sångare iDepeche Mode är en styrka. Med få undantaglåter det heller inte för mycket DM. Men detfinns några undantag: 21 Days är ruskigtmycket DM. Där låter det nästan som omMartin Gore körar i sant DM-möter-gospelmanéroch den låten hade passat bättre påen framtida Depeche-platta. Hela Hourglassär inte helspännande. Det finns också ett parlugna spår som drar ner tempo och intresse.Men som helhet betraktat – och särskilt omman jämför med Paper Monsters – är detta ettalbum som är riktigt bra och som gör väntanpå ett eventuellt Depeche-album mindre jobbig.Mats AlmegårdRIGMOR GUSTAFSSONAlone with YouACT/BONNIERAMIGODet känns nästan som en befrielse. Att faktiskttill sist kunna lyssna till Rigmor Gustafssontolkandes sig själv, sina egna kompositioner.Efter det i mina öron rätt tradiga Bacharachalbumetför några år sedan har jag haft enkänsla att det funnits något där, bortom röstenoch personlighetsfasaden, men som täcktsav försöken att göra något av låtar man hörttill leda redan länge. Och debuten med egetmaterial är inte oäven, rent av oväntat stark.Även om vokalinsatserna kan kännas litekonstlade och nästan manierade i små, småpartier, så leder hela produktionen – medhjälp av Lars Danielsson – allt rätt bortom detögonbrynshöjande. Starkt.Magnus SjöbergHAMELL ON TRIALSongs for Parents Who Enjoy DrugsRIGHTEOUS BABE/BONNIERAMIGOJag hymlar inte med att musiken är viktigast.Jag hymlar heller inte med att en riktigt sugigtext kan dra ner en hel sång till botten. Vadjag däremot har svårt för är musik där texten22 Groove 8 • 2007

CLUB 8»The Boy Who Could’t Stop Dreaming«IRENE»Long Gone Since Last Summer«Nytt album ute 26:e september!Nytt album ute 12:e september!www.labrador.se

dvdDAVID GILMOURLive at The Royal Albert HallEMIPink Floyds gamle strängbändare, och frontmansedan den avlägsna Roger Waters-tiden,bjöd i mars förra året in gubbarna DavidCrosby, Graham Nash och David Bowie tilldenna kväll där ljudbilden (som vanligt) baranästan matchade ljusarrangemangen.Efter inledningen tragglas hela Gilmourssaggiga platta On an Island igenom innanfler Pink Floyd-låtar tillåts braka loss och inteoväntat fortsätter man gäspa rakt igenomkonserten trots att några av de låtar somgjorde störst avtryck på en ung Gary spelasupp. Hade hoppats att Gilmour skulle spelamed mer intensitet än han mäktar med…Coverkänslan finns där alldeles för tydligt,dessutom så är ju alla på scen gamla gubbar(utom Bowie somfortfarande känns fräsch).Pink Floyd upplevs i alla fall bäst i original.Gary LandströmPRIMAL SCREAMRiot City BluesLIBERATION/BORDERÄven om Bobby och hans gäng var måttligtengagerade i Slottsskogen i somras så harde ju självklart det som behövs – fantastisktlåtmaterial och tuff rockstjärnekänsla. Ochi denna live-DVD från Hammersmith Apolloi London lyfter bandet med filmens snabbaklipp och moderna bildestetik, det funkartill och med bättre än i den lite såsigareverkligheten.I detta MTV-format är bandet nämligensmutsigt och farligt med Bobby som enandrogyn messiasfigur som mässar mot högrehöjder. Riffen blänker som kallt stål och densouliga körsektionen väger upp det helaperfekt. Massvis av spår står ut; Rise är renalokomotivet, Suicide Sally & Johnny Guitarfinns det ingen tvekan i, explosiva SwastikaEyes bränner sig fast på hornhinnan och senkommer klassikernas klassiker: Loaded. Följdav en stompig Movin’ On Up med Bobby medspräckt röst och en riktigt snabb version avMC5:s Kick Out the Jams där wah-wahn gårvarm.Bifogat finns också ett gäng videor och enkortintervju med Bobby och Mani där Manivägrar sluta tjafsa – så tyvärr ger den intemycket. Men konserten är grym.Gary LandströmJOE STRUMMERThe Future is UnwrittenSANDREW METRONOMEJulian Temples mastiga och lite spretiga dokumentärföljer Clash-legendaren från barnsbenoch ända fram till strax innan julen 2002då han avled av ett medfött hjärtfel medanhan läste The Observer. Filmen känns väldigtpratig och trots att mycket av bildmaterialetär unikt och borde vara nog fascinerandelyfter filmen aldrig riktigt. Lägereldskonceptethåller ihop filmen men skapar tyvärr intedramaturgisk kraft vare sig Johnny Depp, Fleaeller Bono sitter och funderar.Och Joe Strummer själv känns konstigtfrånvarande, kanske på grund av att hansegen röst sällan hörs. Temple räknar mestupp Strummers förehavanden i kronologiskordning, men personen Strummer framträdertyvärr inte via detta grepp. Musikinslagen ifilmen är också för upphackade, man hinneraldrig landa i en låt förrän nästa startar. Detenda som riktigt funkar är mytologiseringenav en av vår tids mest kompromisslösa artister.Gary Landströmstår i första rummet och musikens funktionreduceras till en kuliss bakom händelsernascentrum.Hamell On Trial kan ses som en folkrappare.För hans akustiska musicerande handlar merom rytmiskt, ändlöst babblande än någonform av sång. Och vad babblar han om då?Amerikansk vardagsrealism, där man varkenhittar in eller ut bland sarkasmer och ironier.Inte för att jag orkar lyssna särskilt noga.Christian ThunarfRICHIE HAWTINConcept 1/VariationsM-NUS/IMPORTDIVERSE ARTISTERExpansion ContractionM-NUS/IMPORTDet är elva år sedan Richie Hawtin släppteConcept 1 första gången. Nu kommer den i ennyutgåva som återigen bevisar hur före sin tidhan var när han experimenterade med extremtminimal techno under 90-talet. Concept 1håller faktiskt minst lika bra idag som när densläpptes. Underbart avskalad elektronisk musiksom är bäst i ett par hörlurar på hög volym– så att varje liten detalj kommer med.Men M-nus ägnar sig inte bara åt återutgivningardenna höst. Fler tolvor är på gångoch som försmak kommer en samling somrymmer en del bekantingar från bolaget ochen nykomling – Dubfire. Faktum är att detär de mindre etablerade som lyckas bäst påExpansion Contraction. Hawtin själv ger uten oinspirerad Risk Assessement under sittPlastikman-alias, Marc Houle experimenterarsönder Porch och Troy Pierce låter märkligareoch tristare än någonsin i Oxytocin.Det är som sagt Dubfires Emissions somfunkar bäst. Tätt följd av Gaiser, Heartthroboch JPLS – alltså de något yngre förmågornapå M-nus. Generationsskifte månne? Hur detnu än förhåller sig är det M-nus-techno somgäller här. Minimalt, dansant och reducerat.Mats AlmegårdHERMANO… Into the Exam RoomSUBURBAN/SOUND POLLUTIONVet inte huruvida det egentligen är pinsamt attdetta band kom som en total överraskning förmig. Vi snackar ju trots allt om John Garcia påsång, samma Garcia som sjöng på en av minafavoritplattor, Kyuss – Blues For the Red Sun.I nästan tio år har de hållit igång ochom Into the Exam Room är stoner, rock ellerrentav stonerrock kan man vrida på lite framoch tillbaka. Ett mer väsentligt spörsmål ärifall Hermano egentligen fyller någon slagsfunktion annat än som kul sysselsättning fördess medlemmar. Särskilt spännande är detdå rakt inte även om Garcia fortfarande haren angenäm stämma.Roger BengtssonTHE HIVESThe Black and White AlbumUNIVERSALVilken svensk musikhöst 2007 visar sig vara.Det var länge sedan vi kunde räkna in nyaplattor med hemvävda världsartister som Kent,Moneybrother, Mando Diao och självklart dåThe Hives – kanonaden är öronbedövande.Svensk rockmusik verkar inte vara i kris. Eller?Med millenniets bästa albumtitel på ”sistastorbolagsrock’n’rollplattan någonsin” tarFagersta-grabbarna i sedvanlig flabbironiskstil rockhösten 2007 i ett strypgrepp ochutropar sig som segrare. Stilrena Hives-monstretTick Tock Boom sparkar också igång denförväntade orgien i svunna och bortglömdarockriff över pumpande baskomp och ävenom det Common People-doftande breaket mitti känns udda så levererar den enligt beställning.Men sen händer inte så mycket skojigt. Vågarjag säga det: det känns lite tråkigt.Visst fattar jag att man inte kan fortsättaatt sprätta omkring i punkfart platta ut ochplatta in i all evighet, men att The Hivesskulle tappa så mycket attityd och skärpaoch bli så här käcka (usch vilket jävla ord) vartotalt oväntat. Är jag en bakåtsträvare somväntar mig en damaskprydd rövspark frånPelle i varje ny låt? Kanske, men det är juriffglödgad och rivig rockpunk som The Hivesär världsbäst på (tillsammans med The WhiteStripes). Varför inte fortsätta göra det man ärbäst på? Nu kommer grabbarna att inse attdenna softare genre de träder in i inte är likaspännande. Och så gamla är de inte ännu attde behöver dra ner på tempot för att orka.Det måste berättas; tradig INXS-boogiewoogie,tomt poserande DAD-rock ochsmåelektroniska rockflirtar finns det massvisav losers som ägnar sig åt med begränsadframgång – men The Hives var faktiskt på vägatt ta över hela skiten och nu har de gjort bortsig. Helt ofattbart. Och bara för att Pharrellen gång i tiden var kungen i skarven mellansnuskrap och bonnarock med NERD så betyderdet inte att han kan fixa det 2007.Gary LandströmHOT HOT HEATHappiness LimitedWARNERDet tål att upprepas mer än en gång att låtarsom Bandages eller Get In Or Get Out fråndebutalbumet Make Up the Breakdown somen flod av mineralvatten skapade bottenlösadansgolv. Men det var 2003. Hot Hot Heatspelade elegant hem priset för Årets albumpå Canadian Independent Music Awards ochhade sedan tidigare halva inne på samtligaSub Pop-representanter. Det osade så därfriskt, gräsfläckar på knäna och lagom kladdigtmellan riffen, så där som bara kanadensiskapopband kan låta under oskuldsåren. Mennya Happiness Limited är precis som titelnsäger väldigt begränsad.Albumet är producerat av Butch Walker,en misslyckad musiker som tidigare tagit sigan producentrollen för Avril Lavigne, LindsayLohan, Simple Plan, American Hi-Fi och FallOut Boy. Så föga förvånande har Walker härförsökt sig på att bygga något större, pampigareoch radiovänligare – men som nödvändigtvisinte behöver innefatta fler beståndsdelar,så klart. Syntarna är borta från den svettigasyntpunken. New wave-flirtarna blinkar intelängre, samtidigt som den tidigare så oersättligesångaren Steve Bays tråkigt nog måstegå vilse bland påtvingade försök till vackragitarriff, och i allra högsta grad framstår somersättningsbar.Vi har gjort slut. Det är inte han, det är migdet är fel på, han förtjänar någon helt annan.Och det får man tolka exakt hur man vill.Andreas HäggströmIMMANU ELThey’ll Come, They ComeAND THE SOUNDSMan kan inbilla sig att det enbart handlarom att överösa eller att överrösta. Att det ärantingen eller. Men Per Strängberg håller tag idina önskningar om en ömhetsdränkt balansoch placerar tvillingbrodern Claes Strängbergsröst alldeles lagom i kölvattnet av sina effektivagitarrmelodier under inledande Under YourWings I’ll Hide, skivans tyngsta andetag.Michael Persson viker ut dina undanlagdatrumsagor ur skivsamlingen och mörkretsjunker förförande långsamt över dina gamlaMadrugada-affischer i Kosmonant, skivanstyngsta stordåd. Emil Karlssons tunga bas strövarmödosamt över bröstkorgen, mitt i hjärtatav Johan Gunnarsons, ibland tio minuter vida,orgellandskap. Fem namn, i sena tonåren, sompå vägen ut i Europa med tunga fötter tar sigöver tröskeln hos Explosions In The Sky, Logh,Sigur Rós och övriga grannar i de talangfullapostrockkvarteren som aldrig behöver liggarunt knuten för att få dig att känna obetalbarnärvaro.Andreas HäggströmJONAS GAMEADHDSINCERELY YOURSJonas Lundqvist har, som ni inbitna säkert vet,ett förflutet som trummis i Bad Cash Quartet.Under gymnasieåren plågade han och kvartettenmig med sin falsksång och de desperata popmelodierna.Ja, själv var jag inne på extremmetal på den tiden. Ont och svart skulle detvara, varför grabbarnas ”tycka synd om sigsjälv-musik” inte föll mig på läppen. Idag kanjag åtminstone förstå vad andra såg i dem.Jonas Game har alltså nu gått solo. Musikenär mer välstrukturerad och framförallt intelika skramlig som för sju år sedan. Och underplattans första spår fungerar det faktiskt riktigtbra. Dansanta rytmer som rider på vågen avShout Out Louds lekfulla Tonight I Had to Leaveit och melodier i närheten av The ToughAlliance. I längden håller dock inte förstasoloutflykten. Och ett pinsamt försök att låtasom The Clash resulterar i något som närmastlåter som Flickorna på TV2.Christian ThunarfJOSEF & ERIKASmall Small Small Small SoundsCAPRICE RECORDSSångerskan Erika Alexandersson och basistenJosef Kallerdahl har skapat en märklig platta.Första gången jag lyssnar på den vet jag interiktigt var jag ska ta vägen. Underliga virvlandemelodier framförs med Alexanderssons uttrycksfullaröst och Kallerdahls manierade basspel.Hörlurarna skaver och jag skruvar oroligt påmig. Vad är det här? Jazz? Konstmusik? Jagtänker på Nicolai Dunger i hans mest frijazzigastunder eller kanske Koop. Men nej, det ärsvårt att placera Josef & Erika i ett fack. I enastunden ylar Erika ikapp med en urspåradklarinett för att i nästa sjunga en vackerstråk mättad ballad. And I Still Blush är enhöjdpunkt med dess stillsamma driv. Likasåtitelspåret, den spröda Small Sounds sombörjar blygsamt men långsamt växer till någotav det vackraste som fästs på plast det häråret. Här låter Josef & Erika för övrigt spökliktsom den tidiga Stina Nordenstam, ett betyg sågott som något.Det här är ingen enkel skiva att sätta sigin i. Den spretar åt alla möjliga håll och dethänder att jag hoppar över de mest utflippadelåtarna i ren irritation. Men, samtidigt kommerjag på mig själv sjungandes ”wooo-wooo!”som klarinetten i Odd And Familiar när jagstädar. Inte helgjutet men definitivt uppfriskandefår bli mitt vaga slutomdöme.Nils KarlénANNA JÄRVINENJag fick feelingHÄPNA/DOTSHOP.SEDen känns nästan lite för perfekt, den däralbumtiteln. I alla fall efter ett par lyssningar;den blir lite av en spegelbild av sig själv, avalbumet, av Anna Järvinen själv. Oavsett omden funnits där alltid, eller om Anna fick den,så sprudlar det ibland nästan över av det.Kalla det feeling, känsla, nerv, innerlighet ochnärhet. Kalla det ömhet, kalla det passion,men det känns att det finns. Och när det sker24 Groove 8 • 2007

INDEPENDENT MUSIC FOR INDEPENDENT PEOPLENIGHTWISH – DARK PASSION PLAYNYTT ALBUM AV FINLANDS STÖRSTA METALBAND.NU MED DEN SVENSKA SÅNGERSKAN ANETTEOLZON. INNEHÅLLER HITSINGELN ”AMARANTH”.TURNÉ I HÖSTNUCLEAR BLASTHAMMERFALL - STEEL MEETS STEEL -TEN YEARS OF GLORYHAMMERFALL SAMLAR IHOP SIG OCH SUMMERARSINA FÖRSTA TIO ÅR OCH EN HELT”OUTSTANDING” KARRIÄR INOM MUSIKLIV. DENNADUBBEL CD INNEHÅLLER ALLA HITS + TRE HELTNYA LÅTAR OCH EN NYINSPELNING AV LÅTEN”HAMMERFALL”.NUCLEAR BLASTEPICA - THE DIVINE CONSPIRACYEPICA TAR TILLBAKA GOTHMETALLEN TILL TOP-PEN MED ETT OSLAGBART ALBUM! KOMMER TILLSVERIGE PÅ TURNÉ TILLSAMMANS MED SONATAARCTICA I OKT./NOV. KOMMER I TVÅ VERSIONERVAR AV DIGIPACKEN ÄR STRIKT LIMITERAD OCHDESSUTOM PÅ SNYGG VINYL MED TVÅBONUSLÅTAR.NUCLEAR BLASTSOILWORK – SWORN TO A GREAT DIVIDESVENSKA SOILWORK ÄR TILLBAKA MEDUPPFÖLJAREN TILL HYLLADE ”STABBING THEDRAMA”. MODERN, MELODIÖS DEATH METAL NÄRDEN ÄR SOM BÄST. INNEHÅLLER RADIOFAVORI-TEN ”EXILE”. SPELAR I STOCKHOLM 31/10 OCHGÖTEBORG 1/11NUCLEAR BLASTHERMANO - INTO THE EXAM ROOMMED INTO THE EXAM ROOM LÄMNAR HERMANOSIN GAMLA GENRE ”STONER ROCK”, KVAR BLIRENBART ROCK. HERMANO LEVERERAR HÄRETT FULLÄNDAT ROCKALBUM MEDINFLUENSER FRÅN 60- OCH 70-TALET MEDSKÖNA INSLAG AV MODERN ROCK. MISSA INTEDENNA!!EUROPATURNÉ I NOVEMBERSUBURBANCRAZY LIXX – LOUD MINORITYÄNTLIGEN ÄR DEN HÄR! DEBUTALBUMET MEDETT AV SVERIGES HETASTE BAND HAR ALLT:MELODIER, FETA RIFF & ATTITYD! PRODUCERATAV CHRIS LANEY!SWEDMETALHELL N´ DIESEL – PASSION FOR POWERPASSION FOR POWER ÄR FULLADDATROCKALBUM MED ELVA LÅTAR AV KVALITET SOMÅTERGER ROCK N´ ROLL SIN URSPRUNGLIGAINNEBÖRD!SMILODONSONIC SYNDICATE –ONLY INHUMAN TOUR EDITIONSPECIALUTGÅVA I BEGRÄNSAT ANTAL MED BONUSDVD! SLÄPPS I SAMBAND MED BANDETS TURNÉTILLSAMMANS MED BL.A. SOILWORK.. ”A MONSTEROF AN ALBUM” - ANDERS FRIDÉN(IN FLAMES)NUCLEAR BLASTLADDA NER COOLA RINGSIGNALER!Skicka JOIN SOUND i ett sms till 72246 så får du en gratislista på ringsignaler med bla Candlemass, Dimmu Borgir,Hammerfall, In Flames, The Kristet Utseende, Nightwishoch Sabaton direkt till din mobil.www.soundpollution.sedownloads, postorder mm.HELLBORG JONAS - ART METALHÄR MÖTS ÖST OCH VÄST, HELLBORG BLANDARUPP SKÖN METAL MED JAZZ OCH INDISKAINSLAG. TILLSAMMANS MED SIN INDISKEVAPENDRAGARE OCH PERCUSSION MÄSTARESELVAGANESH HAR DE SLUTIT UPP MED TVÅMETAL LEGENDER, JENS JOHANSSON (DIOSTRATOVARIUS) OCH ANDERS JOHANSSON(HAMMERFALL, MALMSTEEN). DETTA ÄRSNYGG, KONSTNÄRLIGT FULLÄNDAD METAL.BARDO INC

Tio nummer. Tio skivor.Hem i brevlådan.Ett år med Groove inklusive skiva: betala in 319 kr på PG 18 49 12-4 och uppge både post- och mailadress. www.groove.se.

CMM Group är specialister på CD, DVDkopiering och tryck.NY WEBB!www.cmmgroup.sepå svenska kan det också bli så innerligt attdet kommer för nära och stöter bort, mensom bra musik vet Anna Järvinen att hålladistansen till ens lyssnaröra. Visst känns detalltför frestande att nämna Håkan Hellström isammanhanget, ja, nästan ofrånkomlig plikt,även om de inte egentligen har mycket medvarandra att göra, förutom just det som äroundvikligt; passionen, känslan, feelingen.Det är faktiskt rätt häftigt. För hur mycketmörkret än lägger sig finns det ett leende iAnna Järvinens vinglande, sprudlande popmusiksom smittar och rycker med. Nästanhur hårdhudad man än är.Magnus SjöbergSEAN KINGSTONSean KingstonSONYBMGSean Kingston är bara 17 år men hans singelBeautiful Girl snurrar redan flitigt på radion.Född på Jamaica men uppvuxen i Miami ärSean Kingstons debutplatta en hybrid av allamöjliga Karibien-influerade musikstilar. Detär extra mycket av allt, smörigt så det barastänker om det i balladerna, tung reggaebaktakt,svulstig r’n’b och obligatorisk rap.Några hits finns det som sköna reggaelåtenMe Love, svängiga Take You There och balladenDry Your Eyes. Många låtar känns dock överflödigaoch lite spretigt blir det allt. Men jagtvivlar inte på att Sean Kingston kommerstanna kvar ett tag till på musikscenen ochförmodligen hinna släppa båda två ochtre skivor. Förhoppningsvis har han lyckatsbestämma sig innan det blir dags igen ochkommer hålla sig inom bara ett par genrer pånästa platta. Det skulle nog funka bättre.Sara ThorstenssonHABIB KOITÉ & BAMADAAfrikiCUMBANCHA/BONNIERAMIGOHabib Koité är en av de i västvärlden mestuppmärksammade afrikanska artister i detövervägande etniska facket. Koité är griot, avmusikalisk släkt och bevarare av det muntligaarvet genom ballader. Rent musikaliskt harKoité också, liksom två andra stora afrikanskaartister i griottraditionen Salif Keita och MoryKanté, en förkärlek att blanda in västerländskainfluenser i sin musik. Och i stort rör han sig isamma musikaliska trakter som ovan nämnda.Men det finns ett annat drag hos Koité somär mer sympatiskt och gör hela Afriki större;att han trots de utomafrikanska inslagen ändåförsöker få det att låta afrikanskt, i instrumentering,i uttryck, i arrangemang. Det kommerfarligt nära de själlösa worldhybrider manhört till leda, men klarar sig undan tack varenågra storslaget vackra låtar. Så mörk och gråvärlden skulle te sig utan N’Teri, till exempel.Magnus SjöbergSAMUEL LJUNGBLAHDReason WhyECKWORKS/NAXOSSamuel Ljungblahd blev känd för denstora publiken som sångare i husbandet itv-programmet Let’s dance. Reason Why ärhans andra soloalbum. Samuels djupa, skönaröst kommer verkligen till sin rätt på denhär Motown-souliga plattan. Stundtals är detpoppigt men precis som på förra skivan är detmycket gospel både i musiken och texterna. Detkänns befriande härligt i dessa dagar med ettsoulalbum som inte lutar åt r’n’b-hållet utanmer åt gospeln.Det är snyggt producerat, sköna bakgrunderoch tajta musiker. En schysst soulplatta heltenkelt som kan komma väl till pass undertrista höstdagar.Sara ThorstenssonJENNIFER LOPEZBraveEPIC/SONYBMGEfter sitt latinoalbum från i våras ska artistentidigare känd som J.Lo nu visa Rihanna, Beyonceoch alla andra hugade var det glittrande ochångande pop-r’n’b-skåpet ska stå. Men påsin höjd känns låtarna som ratade PussycatDolls-spår hon plockat upp för en billig penning.Singeln Do it Well har en viss tyngd, menannars rasslar det mest tomt. Till och medsvenska Bloodshy & Avant har levererat etttunt Abba/Madonna/Kylie-lismande spår tillJennifer, detta titelspår kommer att göra envända på listorna på grund av just Abba/Kylie/Madonna-lismandet men det är allt.J.Lo – det kanske är dags att kolla omDiddy vill ha dig tillbaka? I alla fall som artist?Gary LandströmERIC MALMBERGVerklighet & BeatHÄPNA/DOTSHOP.SETidigare Sagor & Swing-organisten Eric Malmbergsandra soloalbum är unik i ordets bästabemärkelse. Som en nördig vän som aldrigbrytt sig om att klä sig som alla andra barnstår Verklighet & Beat i ett hörn, iförd en gulstickad mössa och väntar på att bli upptäckt.Jari Haapalainen står för den snyggaproduktionen och hammondlegendaren BoHansson gästar. Malmberg och Haapalainenkokar ihop en häxbrygd av folkmusik,psykedelia, film-och marschmusik som fårresten av månadens skivsläpp att ställa sigi skamvrån. Skivan är fylld av vansinnigtbra spår som orgeldiscon Till minne av LillyLindström, stämningsfulla Finalen och andlöstvackra Söndagskonsert. Den senare skulle tilloch med kunna få mig att gå i kyrkan om denbara spelades där.Nils KarlénMANDO DIAONever Seen the Light of DayEMIAtt dessa Borlänge-rockers slappnar av och”bara” låter musiken flyta istället för attförsöka vara så coola att de skiter på sig ärförlösande, det har också gjort Never Seenthe Light of Day till en organisk och trivsamtlågmäld platta att drömma sig bort med. Enkvalificerad gissning är att producenten BjörnOlsson har bidragit till denna mjukisutveckling.Hur som är må-gott-faktorn hög. Smattrandeakustiska gitarrer och Björn Dixgårdsmulliga stämma är egentligen allt sombehövs, men här finns så mycket mer. Framförallthärliga harmonier och mysiga melodier,samt hintar om att de fortfarande rockar. Menman måste inte köra stökig rock jämt för attlyckas. I alla fall inte om man i sitt kollektivamusiksinne besitter infall, självförtroende ocherfarenhet. Och begåvning så klart.Episka titelspåret rockar, inklusive inspireratstråksolo och allt. Skogsmullekänslaná la Soundtrack Of Our Lives i I Don’t CareWhat the People Say är också rätt och MexicanHardcore innehåller klassiskt Mando-sväng.Men min favorit är ändå Train on Fire medsin nynnvänlighet och speediga refräng. Härprickar bandet rätt utan att ens försöka. Somsagt, avslappnat och njutbart.Gary LandströmMARKOVICAdoreusWONDERLAND RECORDSKarl Johan Bergs lätt klagande bekymradestämma för tankarna till en annan svensk Berg(gissa vilken!). Även andra poänger gör siggällande. Som ironin i att ett gravt emoskadatpop/rockband faktiskt namnger en låt Emoeller att några av årets kanske sorgsnastegitarrslingor fått plats på dessa göteborgaresdebutplatta.Även om Adoreus inte är något jag kommerlyssna på i överkant ger det mig en anledningatt fundera över mitt avoga ställningstagandemot dysterpopen. Har varit svag för The Curei perioder och då delar av samma känslorSmith & co förmedlar dyker upp även här trorjag mer om detta band framöver.Roger BengtssonJONI MITCHELLShineHEAR/UNIVERSALNio år efter senaste skivan med nyskrivet materialså är Joni Mitchell tillbaka, och det medbesked. Inledande instrumentalspåret OneWeek Last Summer är så vackert som det barakan bli. Det känns som om de senaste årensfrånvaro från rampljuset gjort både röstenoch själen gott, och det är länge jag hörde enså inspirerad Joni.Musikaliskt handlar det om den numerapatenterade blandningen av folk, pop ochjazz. Men det tenderar aldrig att låta dateratutan jag skulle snarare vilja kalla Shine för enväldigt tidlös skiva. Frågan är om inte det härrent av är det bästa som Joni Mitchell åstadkommitde senaste 30 åren. Efter att med bulleroch bång ha lämnat musikbranschen föratt den blivit alltför pengafixerad så släpperhon nu ironiskt nog Shine på storkapitalistenStarbucks nystartade etikett Hear Music. Mendet som lockade var nog knappast pengarutan istället den artistiska friheten. Och medfacit i hand så var det en bra idé att släppa löshenne utan tyglar i studion.Det är helt omöjligt att välja ut några favoritlåtarfrån en så jämn platta som helt saknarsvaga spår. Jag kan heller inte riktigt sättafingret på vad det är som gör Shine så bra.Men det känns äkta, innerligt och inspirerat.Det är bara att buga och bocka och inse attden numera legendariska damen har gjort detigen. Välkommen tillbaka Joni.Thomas RödinRAHSAAN PATTERSONWines & SpiritsDOME/BONNIERAMIGOHan har inte riktigt fått det där kommersiellagenombrottet än trots att han har sjungit bakomoch skrivit låtar åt andra artister i en massa årnu. Wines & Spirits är hans fjärde egna skivaoch med en underbar tenorröst som mångagånger jämförts med Chaka Khans smeker RahsaanPatterson tonerna, och det är riktig riktigtvackert. Albumet bjuder på en massa sköna,souliga låtar och funkiga basgångar.Och jag fattar faktiskt inte varför RahsaanPatterson inte nått fram till den breda massan,han torde vara soulvärldens bäst bevaradehemlighet. Han förtjänar absolut en platsbland de stora.Sara ThorstenssonJACK PEÑATEMatinéeXL/PLAYGROUNDDen blott 22-åriga London-trubaduren JackPeñate har efter en trio lysande singlar ochflitigt turnerande byggt upp en respektingivandehype. Nu har han släppt sin debutskivaoch det är en riktigt trevlig bekantskap.Peñate spelar en fullständigt unik popmed drag av ska och rockabilly. I en mindrebegåvad form skulle låtarna på Matinéekunna kallas för hysteriska. Jag föredrar attkalla dem sprittande små lyckopiller, för dethär är musik som kräver att minst en del avkroppen rör sig i takt. En höjdpunkt är singelnPressa ellerkopiera?CD eller DVD?Eller duo-disc?Vi har allt för dittCD projekt.Torshamnsgatan 39 B i Kista,08-545 706 70, info@cmmgroup.se

skivorTorn On the Platform, en fantastisk pop-pärladriven av gungande ska-riff och powerpoppigatrummor. En annan är furiösa Spit at Stars, tvåminuter och trettiotre sekunder ren energi.Över all galenskap slingrar sig Peñatesmjuka oefterhärmliga röst. Jag har en vän somen gång sa att hon kunde hångla med valfrisunkig engelsman bara han hade en charmigdialekt. Det lät underligt när hon sa det menså var det också innan jag hört Jack Peñate ochhans fantastiskt odefinierbara London-mål.Till slut blir det nästan lite för mycket avdet goda, kanske skulle skivan tjänat på attkortats ner en smula. Men det är en petitess isammanhanget, Matinée är en lysande debut.Nils KarlénPHOTEKForm & Function Vol 2SANCTUARY/BORDERDet är sju år sedan Solaris kom, sju år sedanPhotek överraskade sin publik med en skivafylld av house och electronica snarare än denvassa drum’n’bass han var känd för. Sedandess har det kommit sporadiska tolvor, meninga nya album. Förrän nu.Form & Function Vol 2 samlar nya spåroch gamla dubplates i en fungerande enhet.Jämfört med den rätt enahanda volym 1 från1998 är volym 2 fylld av drum’n’bass av allade slag. Från gitarrmanglande inledningenIndustry of Noise över r’n’b-flörten Love & War(med Chiara på sång) till Tech Itch & Dylanssupertunga remix av Baltimore i den triumferandeavslutningen. Dessutom lånar återRobert Owens ut sin lena stämma på Things,och TeeBee har dristat sig at remixa klassikernNi Ten Ishi Ryu (med imponerande resultat,om än inte riktigt i klass med det oslagbaraoriginalet). Rekommenderas.Henrik StrömbergPIROTHPrima BallerinaOMA GUSTI/DOTSHOP.SEDet börjar precis så som musik på en skivakallad Prima Ballerina bör börja. En speldosavrids upp och den lilla dansösen i skrinetbörjar snurra i takt med de plingande tonerna.Skivan är systrarna Nina och Johanna Pirothsdebutalbum och efter introduktionsspåret ärdet svårt att släppa associationerna till vingligaballerinor och barndomsromantik. SångenBRUCE SPRINGSTEENMagicCOLUMBIA/SONYBMGDet förflutna kan vara en börda. Inte minstom man har ett såpass imponerande förflutetsom Bruce Springsteen. För varje plattaställer sig recensenterna ständigt sammafrågor: har glöden falnat? Är han lika brasom förr? Lyckas han hålla samma nivåsom på sina 70-talsalbum och på sammagång förnya sig? I fallet Magic är svaret nej.Men den här gången är det inte Bruce somtynger ner albumet. Åtminstone en handfullav de nya låtarna – Livin’ in the Future, Lastto Die och inte minst I’ll Work For Your Love– är romantiserande Springsteenrock avklassiskt snitt som skulle platsa på vilketalbum som helst.Nej, den här gången har bördan ettnamn: Brendan O’Brien.För tredje gången anlitar Springsteengrungeproducenten – och han gjuterbetongklossar runt fötterna på låtarna föratt försäkra sig om att de aldrig lyfter. Detär skör och flickaktig, nästan barnslig, mensamtidigt stabil och sången bär upp varendalåt. Om vartannat smälter systrarnas rösterihop till en för att sedan glida in i varsin del avstämsången igen. Det finns något lätt hypnotiserandei Piroths sång och skivan är lugnandeutan vara ointressant eller tråkig. Musikenbalanserar på lina, inga plötsliga utspel ellerhäftiga kast utan trevande och tillräckligtförsiktigt för att komma över till andra sidan.Prima Ballerina är inspelad i Trittelwitz, enliten by i norra Tyskland. Skivan är produceradav Piroth själva och utgiven på egna etikettenOma Gusti. Sköna bossanovatakter och vemodigakustisk pop blandas med finstämd sång ochdet känns som att svensk musik fått en ny karamellmed smak som kommer att räcka länge.Maria PeterssonPRONGPower of the Damager13TH PLANET/SOUND POLLUTIONEfter att hängt med Al Jourgensen och Ministryi ett par år har Tommy Victor till slut bestämtsig för att återbilda Prong och släppa en plattapå Als egen etikett 13th Planet. Och visst, detgår inte att ta miste på vilka det är som ärtillbaka, Prong låter som vanligt och Tommysgitarr är exakt så vass som vi minns den. Kanskeär låtarna lite bättre än senast och kanskehar åren hos Ministry gjort att han uppskattardet avskalade sound som den nya plattan har.Största problemet med Power of the Damagerär väl att inte så mycket mer hänt hos Prong,det är fortfarande exakt samma gitarr, trumoch bas-ljud och Tommy är lika arg som hanalltid varit, och tyvärr låter det emellanåt välmycket 1986. Lite nytänkande hade varit välkommet.Men trots detta är det en bra plattasom slår och sparkar på rätt ställen, fräser ochbiter där den ska och som ger vem som helsten överdos av stenhårda riff när som helst.Mathias SkeppstedtREVEREND AND THE MAKERSThe State of ThingsPIAS/BORDEREtt färskt britband med såväl industriella somelektroniska influenser, kryddat med politisktpunkiga texter och uptempo-beat, släpperhärmed sin debutskiva. Skivan är svår attstoppa in i ett musikaliskt fack men känns förden skull inte spretig, snarare hålls spårengår rent av att höra vapendragarna E StreetBand sjuda av inspiration i bakgrunden.Tyvärr envisas O’Brien med att koka ihoptrögflytande whiskeyrock av sämsta märkepå annars så utmärkta råvaror. Usla singelnRadio Nowhere är ett utmärkt exempel.Tack och lov har Springsteen förmåganatt skriva stundom producentsäkra låtar– och inte ens O’Brien lyckas förstöra dethjärtskärande extraspåret Terry’s Song, enhyllning till Bruces personlige assistent somdog i somras.Dan Anderssonihop av både Jon McClures röst och texter,samt av de medryckande beatsen som får migatt vilja festa.Skivan inleds med titelspåret, där denkaxiga basslingan får mig nyfiken på resten.På andra spåret, The Machine, gästsjungerAlex Turner från Arctic Monkeys. Han levererarrytmiskt slagord som ”get born, get stupid”eller ” don’t forget you can get off the conveyor”– om att ta sig ur ekorrhjulet. På mitt favoritspårHe Said He Loved Me co-sjunger/rapparMcClure med bandets kvinnliga bidrag,Laura Manuel. McClure och denna engelskadonna med skön, brittisk dialekt sjunger tilldrum’n’bass-aktiga beat och roliga syntslingor.På Sundown on the Empire gör skivan ett dykner i psykedelialand och diverse ambientljudgör entré i ljudbilden. På det näst sista spåret,Miss Brown, tillkännager Reverend And TheMakers sin kärlek till Miss Brown med hjälp avsvängig ska-takt och blåsinstrument.Konvolutet gör skivan värd att köpa i fysiskform då varje låt tillägnas en färgglad, punkigsida med text med spekulerande kring låtarna,istället för att ha med låttexterna. McClurehåller ställningarna i Sheffields musikscen somansvarig för Reverend Soundsysten Club Nightoch nu även som skapare bakom debutskivanThe State of Things. Albumet kommer medall säkerhet att få en uppföljare när det härspelats varmt på radion och på dansgolven.Karin KnapeTHE ROBOCOP KRAUSBlunders and MistakesGOLD/BONNIERAMIGODet är ett sånt där ögonblick, ni vet. Ett historiskt.När man lyssnar på The Robocop Krausså hör man det förflutnas dova vingslag, detär bekant och låter som en hel del som manhört förut. Men så är det det där andra ljudet,det som man först inte riktigt lägger märke tillmen som man när man väl hört det inte kanignorera. Det låter i allt det trygga, välbekantaändå fräscht. Det är så ruskigt strålande.Blunders and Mistakes kan mycket väl varaen av de där skivorna som förändrar synenpå musiken, på livet. En av dem som jag i enHigh Fidelity-doftande självbiografisk romanom 20 år kommer att ägna ett helt kapitelåt. Som The Strokes och Håkan Hellströmsrespektive debuter eller Elliott Smiths XO.Man minns vagt hur det var innan skivan komeller innan det att man upptäckte den, menman kan inte tänka sig världen utan den. Detblir aldrig likadant mer.Hur det låter? Det är faktiskt väldigt svårtatt förklara. Det är gitarrer, nerv, melodiöst,rytmiskt och medryckande. Det är glatt,frustrerat, smått melankoliskt och alltingpå samma gång. Det låter som så mycketannat, men har ändå det där lilla extra för attkännas unikt. The Robocop Kraus är bättre ännågonsin. Blunders and Mistakes kanske voreen passande titel på min självbiografi också…Emma RastbäckMANGE SCHMIDTKänslan kommer tillbaksRAZZIA/BONNIERAMIGOManges serietidningshiphop (”jag liksomirriterar på ett fyndigt sätt”) funkar solklarti radio, ännu en sommarhit med vissellåtenGiftig har mannen under sitt bälte nu. Och Jagtalar ut går samma väg.All heder till Saska som producerat detmesta, men bäst blir det ändå när Mangesamarbetar med Rusiak, det blir mer metalliskmetropolis över ljudet då. Som i coola Hip HopNon Stop där Mange och Ru väver sin rap runtvarandra som ormen i paradisets äppelträd.Tät och mörk musik att växla till när Mangeshits blir lite för spralliga. Och klaustrofobiskaGömma mig, duons version av Windowlicker,med Ken på diverse mörka tillrop. Helt fuckinglysande. Men ändå dansant. Och så självklartHåll käften del 2. Där tar de den suggestivaursprungskänslan ett steg till. Eye-N-I låtersom han slickat krita en hel vecka och allt ärbara fint. Så se till att inte bara höra Mangesskojsiga hits, det finns mer att hämta frånKänslan kommer tillbaks.Gary LandströmSERJ TANKIANElect the DeadWARNEREtt mer sångglatt album får man leta efter.Så blir det när System Of A Downs energiskasångare Serj Tankian släpper eget. Ett albumdär han spelar allt själv utom trummor.De System-fans som väntat på Elect theDead har inte väntat förgäves. Det är sammasjäl i denna musik som i moderbandet, ochdet beror inte bara på den oefterhärmligarösten. Precis som i System blandas start ochstopp, olika tempon och en stor bunt tokigheterá la Frank Zappa, som Serj Tankian oftajämförs med.Men medan System Of A Downs låtskrivareDaron Malakian allt som oftast sticker ner enhand i kakburken märkt ”metal”, sticker SerjTankian ner båda sina händer i burken märkt”rock”. Jag har inte mycket att klaga på, möjligenför mycket studiotid (Praise the Lord andPass the Ammunition borde inte ha spelats in)och det faktum att texten till Baby inte passartill musiken. Men va sjutton, det här är ett brasläpp. Lyssna särskilt på Lie, Lie, Lie, Empty Walls,Honking Antelope och The Unthinking Majority.Torbjörn HallgrenTENDER SOUVENIRSScars & SouvenirsAIRWAVES MUSICDet finns en enorm kraft i Tender Souvenirsmusik. En naturkraft, eller naturlig kraft.Tänker på svenska exportstorheter som stål,järnmalm och skog. Tänker på vattenkraft.Tänker på Ångermanälven. På instrumentalaScars & Souvenirs finns så mycket skönhet ochstyrka. Trumpeten som ligger alldeles framförsången i ljudbilden. Stadigt vid sidan stårtrummor och bas. Längst fram på en piedestalgjuten i svenskt stål gitarrerna. Högljudda ochmajestätiska. Indiepsykedelia när den är somallra bäst.Per Lundberg GBTHROWDOWNVenom & TearsSPV/PLAYGROUNDJag använder mig ibland av ordet post-Pantera.Det smetar jag på allt som är påverkat avgiganterna Panteras stil. Och Throwdown ärett typiskt band där ordet kommer väl tillpass. Jag är absolut inte den ende som jämföramerikanerna med Pantera. En stor anledningtill det är så klart sångaren Dave Peters.Han låter och är lika arg och rakad som PhilAnselmo.Throwdown har funnits i dryga tio år. Debrukar kallas metalcore, men nya albumet ärbetydligt mer metal än hardcore. Deras mestkända hit är ammoniakdoftande Forever från2003, och frågan är om de överträffar denmed senaste albumet. Mitt svar är nej. HolyRoller är en bra låt, men inget jag går bananerpå. I’ll Never Die a Poisoned Death likaså. Påden punkten skiljer de sig från Pantera, somlevererade odödliga låtar.Venom and Tears är ändå ett album bandetkan titta stolt på. Det är ilsket, välspelat ochhårt.Torbjörn Hallgren28 Groove 8 • 2007

Nya albumet”Change”innehåller hitsingeln”About You Now”och flera kommande hits!Alter Bridge består till 3/4 av ex-medlemmar från Creed. Debutalbumet ”One Day Remains” innehöllsinglarna ”Open Your Eyes” och ”Broken Wings” och etablerade bandet på allvar inom den alternativarocken. Nya albumet ”Blackbird” är bandets andra album och mycket tyder på att de nu tar ytterligareett steg mot de stora arenorna!Musik för dig som gillar band som Nickelback, 3 Doors Down, Staind, Breaking Benjamin etc.

skivorTWO GALLANTSTwo GallantsSADDLE CREEK/BORDERI våras släppte Two Gallants en aptitretareinför det här albumet i form av EP:n Sceneryof Farewell. Jag föll och har hela sommarenmissionerat om deras genialitet efter bästaförmåga. Jag gillade att de hade skippatbrötet och allt det andra som jag hade litesvårt för på The Throes och What the Toll Tellstill förmån för ett mer avskalat och intimtsound. Inför tredje fullängdaren hoppadesjag innerligt att de bestämt sig för att behålladet sköra och fragila. Åh, vad jag är glad attAdam Stephens och Tyson Vogel hörde minaintensiva böner.Two Gallants är allt jag vågat hoppas på ochlite till. Gitarrslingor som låter mer perfektaoch självklara än i mina fantasier, och AdamStephens sjunger som om hans liv hängde påatt han lyckas pressa ur sig de här tonerna.Stämningen är deprimerad och emellanåtuppgiven, men San Fransisco-bandet gör detpå ett så vackert vis, det känns aldrig någonsintaffligt eller självömkande.Sedan är det alltid trevligt med ett SaddleCreek-album där Conor Oberst inte varit ensdet minsta inblandad i produktionen.Emma RastbäckUNDERWORLDOblivion with BellsPIAS/BORDERKarl Hydes styrka har alltid varit hans streamof-conciousness-texteroch att han reciteradesnarare än sjöng dem. För han är inte någonöverdrivet bra sångare. Vilket är alldeles förtydligt på några av låtarna på Oblivion with Bells,där hans sång eller (o fasa) rappande ligger ifokus. Och där Rick Smith är alldeles för återhållsammed sina episka ljudlandskap.Annars är Underworld tillbaka i gammalfin stil. Oblivion with Bells är mer engagerandeän förra årets lågmälda filmmusik till Breaking& Entering, och betydligt bättre än fem årgamla A Hundred Days Off, detta lågvattenmärkebland Underworlds album. Men det ärfortfarande långt ifrån lika bra som Dubnobasswithmyheadmaneller Second Toughest inthe Infants, men det är kanske ingen som bliröverraskad över det.Underworld har mognat, musiken ärvälpolerad och inte längre lika spännande.Henrik StrömbergCARL-JOHAN VALLGRENLivetBONNIERAMIGOStefan Sundström jr är tillbaka med sitt sjättealbum och det låter precis jag hade väntatmig. Nämligen helt fantastiskt bra!Han går ut hårt med tre upptempolåtar pårad och refrängerna sitter som klistrade i minmun redan efter ett par lyssningar. Som författareär det kanske inte så konstigt att han harförmågan att skriva bra texter, utan det somimponerar mest på mig är hans känsla för attockså kunna leverera bra melodier. Kanskeartikulerar han lite väl tydligt ibland, men alltdet där är bara petitesser.Livet bjuder inte på några musikaliska experiment,men ofta är det ju så att det enklaockså är det vackraste. En bra låt behöver liksominte fyllas ut med en massa lull-lull. Hörbara på vackra Blomstertid som får mig attdrömma efter årets sommar som aldrig kom.Kärlekstemat är ständigt närvarande ochCarl-Johan är nog att betrakta som en gammalhederlig rockpoet. Kanske är det äntligen dagsför Carl-Johan att slå igenom även som sångarenu när han etablerat sig som en av våra mestuppskattade författare. Livet är lika medvisrock när den är som allra bäst.Thomas RödinEDDIE VEDDERInto the WildSONYBMGPå personlig önskan av regissören Sean Pennså har Eddie Vedder gått in i studion ochspelat in sin första soloplatta någonsin. Dethandlar om filmmusik, men skulle lika gärnakunna vare ett vanligt studioalbum.Eddie besitter kanske inte världens mesttekniskt fulländade sångröst, men han har ettpersonligt uttryck och en kraftfull och härdadstämma. Bitvis går tankarna till Stiltskinsdebutplatta The Mind’s Eye. Det är nedtonatoch naturromantiskt och ibland kan jag riktigtse de ensliga skogarna och den vidsträcktaprärien framför mig. Det är svårt att ge ettriktigt rättvist betyg innan man vet hur braInto the Wild kommer att matcha filmen, mensom studioalbum sett så står den sig bra väldigtbra i konkurrensen. Förhoppningsvis gersig Eddie ut på turné också, för något sägermig att det här materialet kommer att växaytterligare när det framförs live.Plattans bästa spår är utan konkurrenscovern på Indios sorgligt bortglömda låt HardSun, som också blivit utvald till förstasingel.Ett plus också för det otroligt vackra omslagetoch innerkonvolutet. Into the Wild kommertill en bio nära dig i november.Thomas RödinVITALICV LivePIAS/BORDERVitalic är tidigare känd för sina remixer av låtartill artister som Björk, Moby och BasementJaxx. Remixen av Björks eminenta Who Is It ärett av hans verk. Nu ger Vitalic ut sin förstaliveplatta, från en livespelning på AncienneBelgique-festivalen i Bryssel inför en publikpå 2 500 personer. Musiken är laptopbaseradoch låtarna har en trancelik uppbyggnadmed monoton, pumpande bas, psykedeliskasyntljud och sångslingor här och var. Tyckerman om hård, elektronisk musik är dennaskiva en kul nyhet. Liveupptagningen gör attlåtarna känns mer levande och skivan följeren naturlig utveckling som når ett klassiskt,LARS WINNERBÄCKDaugavaUNIVERSALDaugava rivstartar med intensiva FarvälJupiter som minner om ett Pogues i högform.Nya plattan är inspelad på Irland,och det har satt sina tydliga spår. Men trotsatt musiken mestadels är ganska catchyoch glättig så talar texterna om uppbrottoch saknad. Kanske är de resultatet av enskilsmässa, och låtskrivandet en slags terapiför att lappa ihop ett brustet hjärta?Det står i alla fall bortom allt tvivel attden gode Winnerbäck åstadkommit ettav sina starkaste album hittills. Texternaär skrivna på platser runt om i Östeuropaoch ibland kan man liksom känna de gråbetongväggarna stirra tillbaka på en. Självvälkomnar jag att han speedat upp tempotlite sedan senaste plattan Vatten under broarna.Risken är att det hade blivit lite förtungt på grund av de mörka texterna annars.Visst känner man igen manéren ochtonen vid det här laget, men de irländskainslagen gör att Daugava ändå känns literockigt electroklimax, dock utan någonmärkbar tempoökning. Skivan inleds med ettspår syntspelad, klassisk musik för att sedanintensifieras alltmer. No Fun-hiten är ett avmina favoritspår med en riktig dansgolvskänsla.My Friend Dario med metal-gitarrerfår en lättflirtad trancedansare att vakna tillliv. V Live får mig att vilja förflyttas från mittvardagsrum ut på ett dansgolv, men om detalternativet inte finns funkar vardagsrummetbra. Eller varför inte spela plattan i bilen ochdu kommer att köra som en gud…Vitalic, eller Pascal Arbez som hanegentligen heter, är fransk, elektronisk ochbesitter en förmåga att leverera musik meddragningskraft som håller skivan igenom. VLive innehåller till hälften outgivna spår, medandra ord helt färska för alla som inte fåttchansen att få se honom live.Karin KnapeJIM WHITETransnormal SkiperooV2/BONNIERAMIGODet blir alltid lite speciellt när särlingar skriverom särlingar. Jim White har blivit en musikersom verkar lite vid sidan av de normalamusikyttringarna, och dessutom en del av,och skildrande en del av, livet vid sidan av detvi tar för det normala, det vanliga Svenssonlivet.Det är oftast en blandad njutning, precissom hans artfränder; ofta blandas ljuvlig,rytmiskt tilltalande, generellt tilltalande, avigt,avogt, apart tilltalande – men alltid ändåtilltalande – ibland kosmiskt attraktiv, musiktill berättelser som lika gärna skulle kunnagenerera mardrömmar hos gemene man. Jimvet, Jim har varit där, som del, som upplyst,av de som gått genom det mesta. Allt. Och hosJim White kan det lika gärna utmynna i rättbanala altcountrylåtar som i geniala formuleringartill välkänd, men ändå nyspårad mark.Jag gillar det. Det är precis så här berättelser,skrönor ska presenteras. När de finns där. Härfinns dock ett par spår som jag känner rätt egala.Rätt trista, rätt grå. Jag hade på något sätt interäknat med det, efter att ha hört honom så passlänge. Men visst, det funkar. Tillsammans medde man räknat med och får. Funderar på att tamig till rangerbangården och spana.Magnus Sjöbergsom en nystart. Och musikaliska jämlikarsom Plura, Sundström och Lundell har välheller inte gjort sig kända för någon störremusikalisk variation genom åren.Lars Winnerbäck har efter åratal avidogt turnerande cementerat sitt namni den svenska folksjälen och jag kan intetänka mig att detta ska kunna leda tillnåt annat än ännu en monumental succé.Andra spår värda att uppmärksammas ärEldkvarn-pastischen Jag har väntat på ettregn och drivna banjodängan Innan mörkretfaller. Ett styrkebesked från den yngregenerationens stora rockpoet.Thomas RödinWINTER TOOK HIS LIFEYou Know What it’s Like to be Alone and ShutDownBLESS THE PRESS RECORDSGud vet att vi inte har brist på modstulnasinger/songwriters i vårt land. Så jag förlåtermig själv för att jag suckade inombords närjag läste den medföljande pressreleasen ochdess mumlande om hjärta och smärta. Jagfår försöka ta igen det nu, för det här är denbästa svenska debuten jag hört på länge.Bakom Winter Took His Life står 23-årigagöteborgsbon Susanna Brandin som sjungersina fantastiska slingrande melodier med endrömsk, lätt stämma som för tankarna tillhjältinnor som Martha Wainwright och EbbaForsberg. Det handlar, som ni säkert förstår,om melankolisk gitarrbaserad sovrumspop.Åh, så tråkigt, tänker ni. Men, oj vad ni harfel! You Know What it’s Like to be Alone andShut Down är en förvånansvärt helgjuten skivasom inte så lite påminner om Anna Ternheimsfantastiska debut. Och trots att jag lyssnat påskivan mer eller mindre oavbrutet sedan jagfick den blir jag lika golvad varenda gång jaghör When You Said You Headed Home. Det ärden överlägset vackraste låten jag hört underhela 2007.Det är en oförlåtlig recensentklyscha atttjata om skivor som är gjorda för höstrusk, filtaroch kamomillte i soffan. Så även om jag ärfrestad att göra just det låter jag bli. Jag nöjermig med att konstatera att det enda som ståremellan Susanna Brandin och en Grammisför bästa nykomling är det något omständliganamnvalet på hennes soloprojekt.Nils KarlénTORBJÖRN ZETTERBERGSkildrar kvinnans kampMOSEROBIE/BONNIERAMIGOBasisten Torbjörn Zetterbergs skiva Krissvitfrån 2005 är en av de skivor som jag återkommeroftast till. En helt knäckande brastorensembleskiva är det verkligen. Det kanhandla om en stillsam trombon eller skivansavslutande psalmliknande del. Eller ja, heladet synnerliga ambitiösa temat i ett sådantlivfullt expressivt och samtidigt så förförisktgenomtänkt genomförande. Jag förstår ocksåatt han fick mersmak efter att ha arbetat meden sådan strålande ensemble.Skildrar kvinnans kamp är alltså en lösfortsättning på Krissvit. Temat skruvat ifrån enspecifik kvinnas kris till den allmänna kvinnanskamp, utan att musiken för den skull blivitallmängods. För det handlar om okontrolleradkönsjazz, det är fullkomligt uttänkt allting,eller det är i alla fall vad det känns som.Vi hittar förstås fantastiska enskilda prestationermed Per ”Texas” Johansson och AlbertoPintons klarinetter som särskilt förtjusandeljuspunkter och så dessa tromboner. Jag förstårinte varför jag inte fastnat för trombonertidigare. Zetterberg får Mats Äleklint och ØyvindBrækkes instrument att verkligen klinga vackert,ett epitet som jag aldrig trodde jag skullekoppla ihop med vulgobrasset nummer ett.Samtidigt känns det inte angeläget att taupp enskilda prestationer. Jag talar om enenastående ensemble, just som grupp, som enhelhetsklang, en perfekt sammansättning avtemperament. Jag har inget att göra än att änen gång konstatera att Torbjörn Zetterbergslyxiga oktett kan vara det bästa vi kan höra påjust nu.Fredrik Eriksson30 Groove 8 • 2007

Herregud vad mycket bra svensk musik det finns därute! Det gäller bara att hitta allt. Detär ju en djungel därute. Därför sätter vi ihop denna Groove-CD åt dig. Den innehåller barahärlig musik – så bli prenumerant NU! För att få Groove inklusive skiva hemskickad:betala in 319 kr på PG 18 49 12-4 och uppge både post- och mailadress. Välkommen!1 ShilohThe ShipGöteborgsinflyttade värmlänningen LinusHjellströms försiktiga klaviaturspel och skiraröst i kvartetten Shiloh inleder denna Groove-CD på bästa sätt. Fortsättningen är fylld avmysiga och växande popharmonier ackompanjeradeav storslagna känslor många etableradeartister söker med ljus och lykta efter.www.myspace.com/shilohband2 KnivderbyHårdaste katterna i stanFrån Jönköping kommer katterna med hårdastenamnet. Och Hårdaste katterna i stanär en skattesmitarrockdänga av klassisktsnitt. Knivderby gör allt rätt, från CD-omslag ikakel till ultrasnygga tygmärket till brådskandelåtar med ekon från den svenska punkensfödelse. Old school byggd med nutida frenesioch engagemang.www.myspace.com/knivderby3 DeviliciousPandaDenna kvartett påminner på EP:n The Hauntof Fear om några andra göteborgare, nämligenMustasch. Gitarrerna är superfuzzade tothe max medan sångaren Micke Jackobssonsvämmar över av attityd och avgrundsframkallandeångest, men ingenting förstörnågonsin svänget som finns från start tillmål.www.devilicious.webb.se4 SoilworkExileSoilwork sätter Helsingborg på kartan medsin rena metal – bandet har en brasilianskfansite, en fransk, en rysk, en tysk, en japansk,en amerikansk och en italiensk. Låten Exilefinns på bandets kommande album Swornto a Great Divide och är självklart blytungthackande och aggressiv. Men ändå melodiösoch storslagen.www.soilwork.org5 Agnostic FrontAddictionLegendariska New York-bandet AgnosticFront är tillbaka med ny platta, den tolfte iordningen. Addiction är precis så där stenhårtsmattrande och sjuk hardcore som baraAgnostic Front kan åstadkomma. De bevisaratt gammal är äldst. Om någon tvekat.www.agnosticfront.com6 Monica and The ExplosionsFriday NightAkustiskgrundad punk någon? MonicaWelander från Kalmar serverar snärtiga riffoch manierad sång som leder fram till inspireradeläktarrefränger att skråla med i. Hennesfullängdsdebut finns tillgänglig nu, denär som en välkommen vitamininjektion i enhalvt sovande publik.www.monicaandtheexplosion.com7 Sansui RocknrollFuck the TruthDessa sex östgötar spelar intensiv pop, trotsatt låttiteln kan hinta om nåt annat. Svepandepop som hotar att slå bort benen pådig om du inte är beredd. Charmig popmusikfinns överallt känns det som, men smyckadmed sax och charmanta slingor åstadkommerSansui Rocknroll unikt groove.www.sansuirocknroll.com8 Cocoanut GrooveThe End of the Summer on Bookbinder RoadOlov Antonsson från Umeå har ett enmansband,han är 22 år och ”spelar lättpsykedeliskpop”. Bakom den slingriga låttiteln döljer sigsvävande toner där klaviaturer och blåsarrslingras runt karnivalspop som tvinnas till enkoncentrerad massa av lyckorus. Nördigt menytterst njutbart.www.myspace.com/cocoanutgroove9 The Durango RiotThe Man in the MachineEfter en twangig cowboyinledning kör riotrock-killarna från djupaste skogen i TheDurango Riot igång sitt muskliga och wowwowwowigaös i 180 knyck. Men de glömmerinte finliret trots att gitarrerna krämas pårejält. The Man in the Machine är en spännandeoch omväxlande rockpärla fylld medtestosteron.www.durangoriot.com10 StarsThe Night Starts HereIn Our Bedroom After the War heter bandetsCity Slang-aktuella platta. Och suggestionskraftenär total, närvaron och laddningengör The Night Starts Here till en pumpandemusikmastodont över viskande sång i klangfylldrymd. Visst är det vuxet, men inte övermoget– snarast vackert.www.arts-crafts.ca/stars11 BahnhofCall the PoliceCall the Police är en vackert suggestiv indiepoplåtmed syntinslag som suger tag i enoch vägrar släppa taget. Danska Bahnhof vetprecis vilka tangenter man ska spela på föratt skapa vacker dramatik på debutplattanReverse. De bevisar att det finns annat änsjälvlysande pölse och god öl i vårt grannland.www.bahnhof.dk12 Endless ShameSay a PrayerStorslaget, syntigt, atmosfäriskt och småttnew ageigt. Från debuten Price of Devotionhämtar vi Depeche Mode/Madonna-luktandekärlekslåten Say a Prayer med sin bultanderytm och maffiga syntsjok. Både gulligt ochkraftfullt, romantiskt och rättframt. Lämnardig inte oberörd.www.endlessshame.com13 AristokratiIron SquaresFrån Söders höjder hörs monotona beats. Vidspakarna sitter en 18-åring vid namn OlofLindelius. Han tycker monotoni är bra. Så hankör på. Och säger du dig hata techno ellerannan elektronisk musik ber jag dig att testaAristokrati. Jag gissar att du blir förvånad.Positivt. Och vill ha mer. För musiken är ju såskön, digital men ändå varm.www.myspace.com/aristokrati14 Hi-LoMe, Myself and the Modern GodJag gillar hur de sparkar igång gitarrernamitt i låten och hur dramatisk sångarenDaniel Thibblin låter, lite som Jocke Berg pånågot sätt. Och det är väl Kent man närmasttänker på när man hör tajta Hi-Lo. Dramatiskoch pulserande rockmusik verkar vara påuppgång igen, kanske kan Hi-Lo vara ett avbanden som tar sig hela vägen.www.hi-lo.nu15 Tender SouvenirsRiot LeagueEn naturkraft av sällan skådat slag. Svensktvemod vackrare än självaste oktober. Meddubbla trummor, trumpet och en gudomliggitarr gör Tender Souvenirs låtar som kanmäta sig med Sigur Rós, Godspeed You BlackEmperor och Mogwai. Riot League är heltenkelt en fantastisk låt.www.airwavesmusic.com/ts16 Le bataillon des fousFin de partieDenna Dårarnas bataljon består av ”fyraromantiska rumlare” med bas i galna studentstadenLund. Musiken är något de hängersig åt för att utrota sin tomhet och iställethitta lycka i, kaxiga är de också och visst harde fog för sina stora ord. Deras medryckandeoch intensiva poprock är väldigt lätt att tokdansatill – testa själv!www.myspace.com/lebataillondesfous17 Christian Lundgren & TheSleepy Sledge OrchestraOde to a FacelessChristian Lundgrens enmansband sitter iWien och spelar in låtar på en portastudio irasande fart. Det viktiga är att fånga spontaniteten,”att det känns kul och ivrigt” iställetför att jaga perfektion. Och det är självklarthelt korrekt! Känslan är viktigare än någotannat, och här är den bra.myspace.com/thesleepysledgeorchestra18 Niklas HegfalkA Dull DelightMed spöklikt klingande toner och dovt vibrerandesångröst letar sig singer/songwriternNiklas Hegfalk från Malmö in i minsta vrå avmedvetandet. Lite countryvibb, lite americanaoch mycket längtan som kastar långa skuggoröver människans belägenhet. Ruggigt bra.www.niklashegfalk.com19 Chris BeachVill inteLite soft och okomplicerat som Bo Kasper, såkänns chosefria stororkestern Chris Beachledd av Christoffer Strandh. Jag tänker molnfrihimmel, glass i handen och lukten av frihetnär Vill inte porlar fram. Den går inte attvärja sig mot helt enkelt. Jordnära fast medutrymme för drömmar.www.myspace.com/chrisbeachbandwww.groove.se 31