Stockholm - SLL Tillväxt, miljö och regionplanering (TMR ...

74DEL 2 – PROCESSENEtt av de två planalternativen i samrådsunderlaget. Planstruktur2030, den centrala delen, alternativ K. Ur Regionplan 2000.framkomlighet, miljö och regional balans uppnåddes.Tänkbara delmål för kollektivtrafiken skisserades förolika delar av regionen. I såväl P som K föreslogs en nyflygplats i Hall i Södertälje.I denna första ansats var vägnätet detsamma för bådamarkanvändningsalternativen. 2030-nätet omfattadesåväl Yttre tvärleden inklusive Västerleden, Ringen inklusiveÖsterleden och Norra länken samt en del andravägutbyggnader. De fortsatta analyserna skulle visa omdet var motiverat att variera vägnätet beroende påmarkanvändningsalternativ eller ej.Kollektivtrafiken för K-alternativet skulle i förstahand bygga på utveckling av tunnelbane- och tågtrafik ide centrala delarna av regionen, medan P-alternativet ihögre grad skulle bygga på utvecklad spårvägstrafik.REDOVISNING AV MARKANVÄNDNINGENningar i riktning mot högre grad av måluppfyllelse.I Skiss 99 redovisades två markanvändningsalternativP och K för tidpunkterna 2030 och 2015 samt förscenarionivåerna Hög och Bas. Utgångspunkten för K-alternativet var en fördelning av bostadsbyggande ochbefolkningstillväxt som så långt möjligt följde kommunernaspreferenser enligt den genomförda enkäten. BeteckningenK som internt från början stod för ”kommunerna”kom senare att i stället stå för ”koncentrerad”.P-alternativet var en något mer perifer fördelningi jämförelse med K.Olika alternativ för en utveckling mot en flerkärnigbebyggelsestruktur konkretiserades. För första gångenskisserades alternativa lägen ut för sådana regionala kärnor.Till markanvändningsalternativen skisserades påmotsvarande sätt alternativa trafiknät. Trafiknäten för2015 skulle i första hand anpassas till realistiska ekonomiskaramar för investering och drift. Trafiknätenför 2030 skulle innehålla ett mer målrelaterat utbudoch leda till att regionplanens övergripande mål omI Skiss 99 beskrevs vidare hur planen var tänkt att redovisasoch hur långt arbetet med konsekvensbedömningarnahade kommit. Den förra regionplanen, Regionplan1991, redovisade den framtida bebyggelsenuppdelad på dels en bebyggelsezon, dels ett tjugotal ”regionalautbyggnadsområden”, det vill säga områden dären större samlad exploatering med bostäder och verksamheteroch infrastruktur borde ske. Mark för verksamheterredovisades inte särskilt. Själva plankartan gavsåledes ingen vägledning varken med avseende på bebyggelsetätheteneller användningssättet.Bebyggelsetäthet och användningssätt hade däremotredovisats i tidigare regionplaner, till exempel Regionplan1978, då även uppdelning på bostadsområden ocharbetsområden skett. I huvudsak redovisades dock endastnuvarande markanvändning och de utbyggnadersom var kända vid den tidpunkt då planen arbetadesfram, vilket gav föga ledning för framtida planering.Av flera skäl ansåg vi att de tidigare redovisningsprincipernainte hade varit ändamålsenliga. Framföralltkunde planen inte hantera nya utbyggnadsinitiativ, som