Stockholm - SLL Tillväxt, miljö och regionplanering (TMR ...

52DEL 2 – PROCESSENningen, bostadsbyggandet, trafikfrågorna, näringslivetoch den sociala utvecklingen. En relativt livlig diskussionföljde. Det allmänna intrycket var att strategiarbetetupplevdes som mycket positivt och som en angelägenfråga för socialdemokraterna.Vid ett motsvarande möte med ledande moderater ikommunerna och i landstinget en månad tidigare haderesponsen blivit betydligt ljummare. Det betonades attnämnden inte tagit ställning till strategin och att det naturligtvisfanns delar som inte moderaterna kunde ställasig bakom. Man invände till exempel mot att en regionalservicepolicy skulle behövas. Handelns utveckling fannsdet inte någon anledning att påverka. Vidare uppfattadesstrategin som negativ mot bilismen. Moderaternabetonade att bilismen måste tillåtas fortsätta att utvecklasi regionen och behovet av olika kapacitetsförstärkandeleder diskuterades. Däremot betonades betydelsenav de internationella kontakterna, inte minst inomÖstersjöområdet.Också folkpartiets landstingsgrupp inbjöd till diskussion.Där var intresset större än hos moderaterna.Inte minst bostads- och utbildningsfrågorna kom upptill diskussion. Men också folkpartiet ansåg att bilberoendetvisserligen behövde minskas, men att vi måsteacceptera att bilen finns och att nya leder behövdes.Socialdemokraten Peter Larsson tillträdde under1997 som ny ordförande för Regionplane- och trafiknämnden.Han var en aktiv och entusiastisk tillskyndareav arbetet med den regionala strategin. Han genomfördeen egen ”kommunrunda” med början i september,då han besökte länets alla kommuner. Han tog ocksåinitiativ till att ett särskilt landstingsmöte skulle ägnasåt att diskutera de regionala utvecklingsfrågorna utanatt det fanns ett beslutsärende. Flera landstingsledamöterhälsade detta initiativ positivt. Alltför sällan gavsdenna möjlighet. En särskild politikerkonferens ordnadestillsammans med KSL och Länsstyrelsen i november1997.EN STOR FRAMGÅNGMan kan utan vidare säga att samrådet kring den regionalastrategin blev en stor framgång för kontoret och förnämnden. Ibland hade mötesdeltagarna svårt att skiljapå en regional strategi och en regionplan, men detta varknappast det väsentliga. Det fanns tillräckligt mångaviktiga frågor att diskutera bland de tio listade strategiskauppgifterna för att samrådsmötena skulle väckaberättigat intresse. Från kommunerna var man lika medvetnaom regionens besvärliga situation som vi var.Det hade strängt taget räckt om strategiskissen hadebestått av endast de tio sidorna med strategiska punkter.Bengt Norrving hade alltså haft rätt när han pläderadeför en mycket kort skrift. Men vad vi hade haft så svårtatt lyckas med, var att lyfta fram de mest väsentliga frågornatillräckligt tydligt. I efterhand kan man tycka attdet är en gåta hur kontoret kunnat arbeta om materialetså många gånger, utan att hitta denna enkla förlösandelista förrän i sista minuten.Det visade sig under samrådet att till och med tio frågoregentligen var för många. Få kan hålla så många frågori huvudet samtidigt. För att göra samrådsmötenaeffektivare brukade vi koncentrera oss i presentationernapå några av dem. Det som vi märkte att det gick braatt diskutera kring var den ekonomisk tillväxten ochutbildningsfrågorna, segregationen och naturligtvistrafiken. Där var det lätt att få gehör för uppfattningenatt regionen borde samarbeta bättre för att lösa problemen.För många var det en nyhet att Sverige och Stockholmsregionenhalkade efter internationellt sett när detgäller den högre utbildningen. Trängselsituationen itrafiken redovisades i strategin, men utan att lyftas framsärskilt. Där fick vi många gånger höra från församlingenhur stort man upplevde detta problem. Från vissagrupper lyftes också de sociala frågorna och miljöfrågornafram, men de stod oftast i skymundan bakomde andra, som upplevdes som viktigare för ögonblicket.