Stockholm - SLL Tillväxt, miljö och regionplanering (TMR ...

DEN OSÄKRA FRAMTIDEN41kunskap om orsakerna till främst växthuseffekten.Stadsbygden förändras långsamt. Den borde därförvara anpassbar till anspråk som idag är osäkra ellerokända. Det skulle kunna ske på olika sätt. Byggnaderoch anläggningar kan utformas så att de relativt lätt kanfå ändrad användning, exempelvis andra lägenhetsstorlekar.”Hål” i stadsbygden skulle göra den möjlig attkomplettera med nya inslag. Större utbyggnader bordeetappindelas. Efter varje etapp borde avslutning elleruppehåll kunna göras utan att funktionen äventyras.För bostadsområden var detta en lärdom av 60-taletsmisstag som fortfarande var giltig. Även när det gällertransportnätet och andra system borde olika delar kunnagenomföras oberoende av varandra.I regional skala borde det vara angeläget att hålla öppetför en kraftigt minskad bilanvändning, om dettaskulle visa sig nödvändigt. Att anpassa bebyggelsen tillkollektivtrafikens krav och att utveckla denna trafikborde vara huvudpunkter i en regional miljöstrategi.Den sociala utvecklingen ingav stor oro. Det bedömdesvara en viktig angelägenhet för regionen att samlasig kring en strategi för att möta detta hot.SCENARIERNA I BACKSPEGELNSlutsatserna från scenarioarbetet präglades av ett teoretisktsynsätt. Möjligen var de mer ett uttryck för en önskanfrån regionplanerarna om hur planeringen bordegå till, än ett faktiskt resultat av samrådsprocessen.Många av slutsatserna från ”Den osäkra framtiden” visadesig inte heller vara möjliga att tillämpa i praktiken idet fortsatta regionplanearbetet. De flesta ansåg att detvar mer angeläget att bestämma sig för vad som ska genomförasän vad som inte ska genomföras och skjutas påframtiden.Till att börja med visade sig regionen stå inför enmängd problem som behövde få sin lösning snarast.Med tanke på de mycket långa ledtiderna från planeringtill färdiga resultat fanns ingen tid att spilla. Att ytterligareskjuta på beslut om investeringar som borde hagenomförts för länge sedan kunde därför inte få någotbrett stöd.Att förbereda sig för alternativ som idag ter sig orealistiska,men kanske kan bli en verklighet om några år,får inget gehör, när våra resurser knappast räcker för attutreda det som ter sig allra mest nödvändigt. Att byggaflexibelt och lämna luckor för framtida kompletteringarhar ofta diskuterats, men visar sig ofta omöjligt när ekonominkräver ett effektivt markutnyttjande.Det var därför knappast slutsatserna från scenarioarbetetsom gav stöd för det fortsatta arbetet. Däremotgav de bilder som de olika framtidsperspektiven framkalladestöd för nödvändigheten att planera långsiktigt.Scenarioarbetet tillkom mer på tjänstemännens änpå politikernas initiativ. Den nya majoritet som tillträddeefter valet 1994 hade önskat sig en ny regionplan,men detta fick de vänta på i åtta år. Under hela mandatperioden1995–1998 arbetade Regionplane- och trafikkontoretmed scenarier och strategier. Först i augusti1998, en månad före valet, fick kontoret ett formelltuppdrag att utarbeta en ny regionplan.