Stockholm - SLL Tillväxt, miljö och regionplanering (TMR ...

TOLV LÄRDOMAR FÖR FRAMTIDEN313Det geografiska området bör vidgas8Det blir mer och mer nödvändigt att behandlaett större geografiskt område än läneti regionplaneringen. Formerna för hur dettaska ske är en fråga som kräver diskussion med parter iangränsande län. Behovet av att beakta utvecklingen iMälarregionen finns redan idag för många frågor.Samarbetet utvecklas såväl mellan kommuner ochlandsting som mellan länsstyrelserna i Mälardalen.Detta samarbete är en förutsättning för att få något gemensamtgjort, men det är också en styrka i kontakternamed statsmakterna att en region kan agera samfällt.Nästa regionala utvecklingsplan borde utarbetas förett större geografiskt område antingen genom förändradlänsindelning eller genom samarbete med regionalasamverkansorgan i grannlänen. Planen kan antas politiskti de formella regionala organ som finns. Formelltborde planen få ställning som regionplan för Stockholmslän och de eventuella ytterligare län där regionplaneorganinförs.Dags för samlingsstyre?9Så kallad kommunal majoritetsparlamentarisminfördes allmänt i kommuner ochlandsting från början av 1970-talet. Detgällde också för det år 1971 nyinrättade storlandstingetför Stockholms län. Det finns nu all anledning, med denlånga erfarenhet man har fått, att göra en utvärderingom majoritetsparlamentarism är den styrelseform sompå bästa sätt tillgodoser medborgarnas krav på demokrati,insyn och effektivitet såväl i förvaltningen ochserviceutbudet som i den långsiktiga utvecklingsplaneringen.Såväl i landstinget som i Stockholms stad har denpolitiska majoriteten skiftats vid varje val sedan 1982.Dessa förändringar har inte i alla avseenden gynnatmedborgarnas intressen i Stockholmsregionen. Demycket svaga majoriteterna har genomgående varit beroendeav småpartier med starka särintressen som haften vågmästarroll. Den politiska splittringen och småpartiernasoproportionerligt stora inflytande har givitupphov till låsningar och politisk handlingsförlamningsom skadat regionens utvecklingsförutsättningar.Resultatet har blivit kortsiktighet och polarisering avpolitiken, osäkerhet om de långsiktiga målen och imånga fall en handlingsförlamning. Detta kan illustrerasinte minst inom trafikpolitiken. Det är givetvis enorimlig situation att trafikpolitiken i Stockholmsregionenska förändras efter varje val genom att småpartierpå flankerna ska diktera vilken politik som ska gälla.Den regionala handlingsförlamningen har också möjliggjortatt Stockholms intressen lågprioriterats nationelltoch varit negativ för den regionala tillväxten.Det krävs nu stabila överenskommelser mellan detillväxtvänliga partierna kring de långsiktiga infrastrukturfrågorna.En övergång till samlingsstyre överblockgränserna under några kommande mandatperioderkan vara ett sätt att nå enighet i regionen och långsiktigheti beslutsfattandet.Regional finansiering av infrastruktur10Infrastrukturen behöver byggas ut i regionenbåde för vägtrafiken och för kollektivtrafiken.Behoven är eftersatta sedan långtid, och kollektivtrafikens marknadsandelar måste öka.Dessutom behöver kollektivtrafikens driftkostnaderöka för att möta kraven från den växande befolkningen.Även om infrastrukturen byggs ut behöver åtgärder vidtasför att effektivisera utnyttjandet av trafiksystemet.Sedan 1970-talet har regionens andel av infrastrukturinvesteringarnai landet varit alltför låg. Det har letttill att framkomligheten i länet successivt har minskatoch att alltfler länkar utnyttjas nära eller över sitt kapa-