Stockholm - SLL Tillväxt, miljö och regionplanering (TMR ...

312DEL 5 – RESULTATETBehovet av ett regionalt organ6Det finns tydliga regionala frågor som intekan lösas av de enskilda kommunerna ochsom inte lämpar sig för att lösas på nationellnivå. Det kan gälla frågor som rör transportinfrastrukturenoch kollektivtrafiken, hamnar och flygplatser,högre utbildning, bebyggelsestrukturen, grönstrukturen,bostads- och arbetsmarknaden, den tekniska infrastrukturensamt friluftsliv och kulturmiljöer. Vissa sådanafrågor kan hanteras av flera kommuner i samverkanmedan det för andra behövs ett regionalt organ. Istorstadsregionerna är behoven av regional samordningså stora att det behövs ett organ som ansvarar för den regionalautvecklingsplaneringen.Regiongemensamma frågor borde beslutas av ettauktoritativt regionalt organ och inte spridas på mångaolika aktörer. Ett direktvalt organ med full demokratiskrepresentation – regionalt parlament – det vill sägalandstinget, är att föredra från demokratisk synpunkt.Det regionala organet behöver, för att finansiera sinaåtaganden, också ha egen beskattningsrätt.Det regionala organet bör också ansvara för vissacentrala regiongemensamma frågor. Dit hör först ochfrämst den regionala väg- och kollektivtrafiken. Detfinns inga bärande skäl för att kollektivtrafiken ska varaen regional fråga, medan vägtrafiken till stor del är ettstatligt ansvar. Därutöver skulle det regionala organetkunna ansvara för till exempel vissa frågor som gällerhögskolor och universitet, bostadsmarknaden, regionalakulturfrågor samt miljö- och skärgårdsfrågor. Denregionala utvecklingsplaneringen innebär ett långsiktigtåtagande med bäring på hela regionens framtid ochdet regionala organet borde ha en roll för strategiskagenomförandefrågor. Med erkänd legitimitet kan ettregionalt organ också träffa överenskommelser medstaten.Däremot är det inte givet att detta regionala organförst och främst måste ansvara för hälso- och sjukvården.Det finns flera skäl att ifrågasätta detta. De mindrelandstingen är redan idag för små för att klara specialistsjukvården.Skatteutjämningssystemet får allt svårareatt klara finansieringen. Det finns också goda motiv föratt sjukförsäkringen, som idag är en statlig uppgift,borde ha samma huvudman som sjukvården.Förankring hos kommunerna nödvändigt7Regionplanen har i Sverige en svag formellställning jämfört med i de flesta andra länder,eftersom den är vägledande och intebindande för kommunernas planering. En bakgrund ärden starka ställning som kommunerna har i Sverigegenom den kommunala självstyrelsen. Kommunernamåste därför medverka frivilligt i genomförandet avplaneringen. Förslagen måste då vara förankrade i kommunernaoch ha deras stöd. Även andra aktörer medansvar för genomförandet måste involveras i arbetet.I RUFS-processen inleddes ett nytt utåtriktat arbetssättgenom att förankra regionplaneringen bland kommuneroch andra aktörer genom styr- och referensgrupperna.På det stora hela kunde vi konstatera attdessa fyllt en viktig funktion när det gällt att förankraRUFS-arbetet och få idéer och synpunkter på olika förslagunder arbetets gång. Styr- och referensgruppernabidrog starkt till det goda mottagandet och den förankringsom RUFS 2001 kom att få i regionen.I den fortsatta utvecklingsplaneringen behöver formernaför aktörernas deltagande i processen fortlöpandeses över och utvecklas i takt med att uppgiften utvidgasoch breddas. Förankringsgrupperna måste alltidha väsentliga uppgifter att behandla.