Stockholm - SLL Tillväxt, miljö och regionplanering (TMR ...

TOLV LÄRDOMAR FÖR FRAMTIDEN311Att utforma genomförbara förslag handlar till stordel om att anlägga ett pragmatiskt förhållningssätt ochförutsätter oftast kompromisser mellan motstridiga intressen.Det finns ofta ett gap mellan den politiskaretoriken å ena sidan och vad som går att åstadkomma ipraktiken å den andra. Förväntningarna på de resultatsom planeringen kan åstadkomma riskerar därigenomatt bli orealistiskt höga.Regionala mål och begrepp som hållbar utveckling ärviktiga drivkrafter för planeringen, men rymmer samtidigtinslag av utopiskt tänkande. Politisk retorik liksomen del nyare lagstiftning på planeringsområdet utgårofta från ett utopiskt tänkande. Utopia beskriver detbästa samhället och har ofta påverkat samhällsplaneringen,men inte alltid till det bästa. Ordet utopi kommerav grekiskans ou (icke) och topos (plats), betyder idealsom inte går att förverkliga.Utifrån en rationalistisk planeringsfilosofi borde planeringensyfta till att hitta den från alla aspekter objektivtsett bästa lösningen på problemet. Vissa prövningsreglerenligt planeringslagstiftningen utgår från sammasynsätt. Föreställningen är att planerarna utifrån uppställdamål analyserar alla tänkbara lösningar och därefterväljer det från alla utgångspunkter bästa alternativet.Detta är i praktiken en illusion. Antalet tänkbara alternativär obegränsat. Erfarenheten pekar på att planeringenmåste inriktas på att utforma alternativ som ärmöjliga att genomföra och som det går att få hållbar politiskmajoritet för.Planering och tillväxt5Tillväxtfrågorna har på flera sätt kommit ifokus i regionplaneringen. Dels motiverarbefolkningstillväxt och ekonomisk tillväxtlångsiktig planering för att tillgodose de växande behovenav bostäder, infrastruktur och samhällsservice.Under 1990-talet växte befolkningen i Stockholmsregionenårligen med cirka 20 000 invånare.Perioder med ekonomisk stagnation motiverar å andrasidan regional utvecklingsplanering i syfte att stimuleraden ekonomiska tillväxten. RUFS-processen föregicksav den svåraste ekonomiska depressionen underefterkrigstiden, som orsakade en omfattande arbetslöshet.Tidigare regionplanering har i regel utgått från ettfördelningstänkande. Den beräknade tillväxten av befolkning,arbetsplatser och bostäder ”fördelades” påolika delar av regionen, på ett sätt som skulle åstadkommaregional balans. Synsättet bortsåg såväl från marknadskrafternasom den kommunala självstyrelsen.Under 1990-talet blev det uppenbart att detta synsättvar felaktigt. I och med den ökande marknadsorienteringenblev det tydligt att varken bostäder eller arbetsplatserkunde styras på detta sätt. Verksamheter lokaliserasinte till en viss regiondel genom politiska beslut.Om lokaliseringsbetingelserna inte är de rätta kan tillväxteni stället ske i en annan region inom eller utanförlandets gränser. Den regionala utvecklingsplaneringenär inte ett nollsummespel. Den syftar till att öka tillväxteni regionen genom att stärka regionens tillgänglighetoch innovationsmiljö.På motsvarande sätt har också regionalpolitiken tidigareutgått från ett fördelningstänkande inom landet.Men det synsättet är lika felaktigt på nationell som påregional nivå. Tillväxt kan inte flyttas från storstädernatill de glesa regionerna. Däremot ger tillväxt i Stockholmspridningseffekter till andra regioner i landet. Detär därför en nackdel för hela landet om storstädernasutveckling bromsas eller hindras. Regionplaneringenmåste därför syfta till att påverka den nationella politikenså att Stockholmsregionen och andra storstadsregionerges goda tillväxtbetingelser. Det går inte bättreför andra delar av Sverige om det går sämre för Stockholm.