Stockholm - SLL Tillväxt, miljö och regionplanering (TMR ...

30DEL 1 – FÖRUTSÄTTNINGARFORTSATT BEFOLKNINGSTILLVÄXTFöre och efter. EU:s framväxt har inte kommit som en överraskning,däremot Sveriges omsvängning och medlemskap. Alla togs vi påsängen av Sovjetimperiets snabba upplösning, men hur ser morgondagenut? Kommer EU att försvagas och upplösas i regioner? KommerSovjet att uppstå i ny skepnad.lavinartat även om huvudstadsregionen kanske klaradesig lindrigare än andra regioner i Sverige. Mellan 1990och 1994 försvann mer än 100 000 arbetstillfällen iregionen.Regionplan 1991 hade utarbetats under överhettningenunder senare delen av 1980-talet. En fortsatt tillväxtav sysselsättningen ansågs då självklar. Enligt Regionplan1991 bedömdes sysselsättningen vid Hög tillväxtöka med 123 000 sysselsatta mellan 1990 och 2005.Vid måttlig tillväxt kunde ökningen inskränka sig tillcirka 31 000. Planerarna på Regionplane- och trafikkontorethade med dessa förutsättningar varnat för attden då pågående utbyggnaden av kontorslokaler runtom i regionen kunde vara för stor och leda till lokalöverskott.Därför borde planarbetet bromsas, särskilt i Arlandastråketi den norra regiondelen, där överetableringenvar tydligast. Kommuner, byggherrar och bankerlyssnade knappast på dessa varningssignaler.Men när fastighetskrisen väl kom blev den kraftigareän vi föreställt oss. En minskning med 100 000 sysselsattapå fyra år kunde ingen föreställa sig var möjligt.Om således sysselsättningsutvecklingen överskattatskraftigt fortsatte ändå befolkningstillväxten i oförminskadtakt. Enligt Regionplan 1991 antogs befolkningenöka med mellan 7 000 och 12 000 invånare per år. Denfaktiska ökningen mellan 1990 och 1995 blev omkring17 000 per år. Ett högt barnafödande och en stor invandringsvarade under de här åren för befolkningstillväxten,medan inflyttningen från resten av Sverige varobetydlig. Trots att det egentligen behövde byggas flerbostäder än vad som antagits – regionplanen angav behovettill cirka 8 000–9 000 lägenheter per år – sjönkigångsättningen av nya bostäder till drygt 3 000 per år.Detta blev resultatet av den omläggning av bostadspolitikensom regering och riksdag tvingades att genomföra.En minskning av bostadssubventionerna var nödvändignär statens finanser måste saneras på alla andra områden.Bostadskostnaderna ökade därför med omkring 50procent på några få år vilket trots befolkningstillväxtendramatiskt minskade efterfrågan på nya lägenheter.På tre områden som traditionellt varit centrala förregionplaneringen – befolkningstillväxt, sysselsättningoch bostadsbyggande – hade således antaganden i Regionplan1991 slagit kraftigt fel jämfört med den verkligautvecklingen, och detta redan innan planen ensvunnit laga kraft.Den ekonomiska krisen satte fokus på Sveriges ochStockholmsregionens stora internationella beroende.Det hade inte ägnats någon större uppmärksamhet i Regionplan1991. Den internationella utvecklingen var ommöjligt ännu mer dramatisk. Varken Berlinmurens fall1989, Sovjetunionens upplösning 1991 och Sveriges inträdei den europeiska unionen 1995 hade givetvis kunnatförutses under arbetet med regionplanen. Dessahändelser har ju dramatiskt påverkat relationerna iÖstersjöområdet. De internationella händelserna inträffadeså snabbt att det föreföll oklart hur långt de