Stockholm - SLL Tillväxt, miljö och regionplanering (TMR ...

304DEL 5 – RESULTATETbundsfrågan, åtminstone tillfälligt, har fallit.Oavsett vilken organisation som väljs kvarstår behovetav en regional kraftsamling. Det gäller bland annatatt lösa trafikfrågorna, bostadsbyggandet, utbyggnadenav högskoleplatser samt frågan om skatteutjämningssystemet.Att för varje stor samhällsfråga tillsätta en statligförhandlingsman (Mats Hellström för bostadsfrågorna)eller en beredning (Stockholmsberedningen för trafikfrågorna)är endast ad-hoc-lösningar som på något sättborde ersättas av en mer permanent sammanhållen regionalorganisation.ANSVARSUTREDNINGENI januari 2003 presenterade regeringen direktiven till enstatlig utredning som ska göra en förutsättningslösöversyn av strukturen och uppgiftsfördelningen inomhela samhällsorganisationen. Som ordförande har utsettslandshövding Mats Svegfors. Att göra en översynav hela den offentliga samhällsorganisationen är en gigantiskuppgift, som aldrig tidigare utförts. Den strukturoch uppgiftsfördelning som finns mellan staten,kommunerna och landstingen har successivt vuxit framunder lång tid. Uppgiften kommer även att innefattafrågor av grundläggande betydelse för den regionalautvecklingsplaneringen.Enligt direktiven 9 ska arbetet bedrivas i två etapper.I den första etappen ska kommittén analysera de samhällsförändringarsom skulle kunna föranleda förändringarav strukturen och uppgiftsfördelningen mellanstaten, landstingen och kommunerna. För den förstaetappen ska kommittén redovisa ett delbetänkande senastden 15 december 2003.I den andra etappen ska kommittén göra en fördjupadanalys och där den finner det motiverat föreslå förändringar.Regeringen avser återkomma med tilläggsdirektivför denna del av uppdraget.Regeringen konstaterade vidare i direktiven att människori dagens samhälle allt oftare fördelar boende, arbeteoch fritid mellan olika kommuner. Dessutom skerdetta inom allt större geografiska områden. Den ekonomiskatillväxtens mekanismer sammanfaller dock sällanmed de administrativa regionernas indelning. Det finnsockså exempel på gräns- och nivåövergripande samarbete,till exempel i vissa läns arbete med de regionalatillväxtavtalen, i strukturfondsarbetet, i olika formerav länsövergripande kommunal samverkan samt i de lokalautvecklingsavtalen inom storstadspolitiken. Sammantagetkonstaterar regeringen att behovet av samplaneringöver de administrativa gränserna ökat inommånga olika områden, till exempel bostäder, kommunikationer,näringsliv och miljö.Regeringen ställer i direktiven frågan hur väl den nuvarandekommun- och länsindelningen är anpassad tillde förändrade förutsättningarna. Vilka konsekvenserhar indelningen för en effektiv samplanering när medborgarnasrörelsemönster förändras och bostads- ocharbetsmarknadsregionerna blir allt större? Särskild uppmärksamhetska ägnas åt den regionala nivåns roll.Regionaliseringen har kommit i fokus genom de såkallade regionförsöken med överföring av vissa uppgifterfrån länsstyrelsen till självstyrelseorganen i Skåne,Västra Götalands, Kalmar och Gotlands län. Kommitténska ta del av erfarenheter från och följa utvecklingeni de län där det regionala utvecklingsansvaret överförtsfrån länsstyrelsen till regionala självstyrelseorgan ellertill kommunala samverkansorgan.REGIONPLANERING I ETT DEMOKRATISKT PERSPEKTIVRegionplaneringen i Stockholmsregionen grundar sigpå de regler om regionplaneorgan och regionplan somanges i Plan- och bygglagen (PBL). Om flera kommunersöversiktliga planering behöver samordnas kanregeringen utse ett regionplaneorgan, som ska ha handom denna verksamhet om berörda kommuner inte motsättersig detta. Vid sidan om den fysiska planeringen