Stockholm - SLL Tillväxt, miljö och regionplanering (TMR ...

STOCKHOLMSREGIONEN I MITTEN AV 1990-TALET29ägd förvaltning men senare gick över till bolagsform ochövertogs av de anställda.Det nya Regionplane- och trafikkontoret blev enplatt organisation utan mellanchefer. Det bedömdesvara en modern organisation för ett kunskapsföretagoch en lämplig organisation med en så begränsad personal.Kontoret var en beställarorganisation där huvuddelenav arbetet skulle utföras genom konsulter.Det nya kontoret fick 12 handläggare. Ansvarig förregionplaneringen var Hans Broomé som också hadeansvarat för arbetet med Regionplan 1991 i slutskedetfrån samråd till färdig plan. Ansvarig för trafikfrågornablev Magnus Carle, som varit avdelningschef för trafikavdelningenpå det gamla kontoret. Han hade också deltagitaktivt i förhandlingsarbetet bakom Dennispaketet.I övrigt dominerades kontoret av planerare, framföralltarkitekter och ingenjörer. Från den tidigare utredningsavdelningenkom Elisabeth Krausz, med ansvarför statistik, samt ekonomiska och sociala frågor. Denhär kompetensmässiga obalansen var delvis ett uttryckför den föreställning som ännu 1992–1993 fanns ominriktningen på den fortsatta regionplaneringen. Attdet fortfarande var huvudsakligen fysisk planering detskulle handla om. Delvis blev den också resultatet av attpersonalen fick rätt att själv söka sig till respektive enhetoch att dessa önskemål gavs stor tyngd i bemanningen.Det visade sig efter kort tid att dessa kompetensmässigabrister måste rättas till med flera nyrekryteringar för atttäcka kompetensbehoven på andra områden.Den utdragna processen i samband med bildandet avInregia och det nya regionplanekontoret var smärtsamför många inblandade. Både avvecklingen av det gamlaregionplanekontoret och bildandet av det nya tog tidoch resurser i anspråk. Det nya slimmade beställarkontoretställde anspråk på nya arbetssätt som behövdefinna sina former. Först 1994 kunde den nya kontoret påallvar gripa sig an arbetet med att ersätta Regionplan1991.DEN FÖRÄNDRADE VERKLIGHETENRegionplan 1991 var en plan som framförallt behandladeden fysiska planeringen och trafikplaneringen.Omvärlden gav förutsättningarna i vissa avseenden, tillexempel tillväxten i befolkning, sysselsättning och ekonomi.Sambanden mellan regionens fysiska och ekonomiskautveckling diskuterades inte. Det geografiska lägeti Mälardalen och norra Europa illustrerades medkartor, men påverkade inte nämnvärt innehållet i planen.Regionplan 1991 var textmässigt mycket kortfattad.Planen var resultatet av ett flerårigt utredningsarbetemen det som redovisades i planen var de färdiga lösningarna.Motiven och analyserna bakom redovisadesytterst sparsamt. En del av underlaget, framförallt påtrafikområdet, dokumenterades i olika underlagsrapporter,annat inte alls.Det nya regionplanekontoret började arbetet medden fortsatta regionplaneringen utan att det fanns någotbeslut om vad processen skulle leda fram till för slutmål.Något beslut om att upprätta en ny regionplan somskulle ersätta Regionplan 1991 fattades således inte förrän1998.Motivet för att inleda arbetet på ett mer förutsättningslöstsätt än tidigare var ganska naturligt. Trots attRegionplan 1991 ännu inte hade vunnit laga kraft närdet nya planeringsarbetet inleddes, hade redan förutsättningarnapå en rad områden förändrats.Det kanske mest påtagliga för landet och regionenvar den ekonomiska krisen. Den överhettade högkonjunkturenförbyttes kring 1990 av den djupaste ekonomiskakris landet genomgått under efterkrigstiden. Statensfinanser hamnade i en svårartad obalans som ettresultat av den brant växande arbetslösheten och av deräddningsinsatser staten nödgades till i bank- och fastighetskrisensspår.Också i Stockholmsregionen växte arbetslösheten