Stockholm - SLL Tillväxt, miljö och regionplanering (TMR ...

298DEL 5 – RESULTATETC-F Ahlberg som sin första regionplanedirektör.Regionplanekontoret drev aktivt utredningar ombostadsbyggande, kommunikationer, teknisk infrastrukturoch annat, men utarbetade också generalplaneroch stadsplaner på uppdrag av olika kommuner i länet.Men framförallt utarbetades förstås regionplaner. Underperioden som kommunalförbund upprättades enantagen regionplan – Regionplan 1958 – och flera förslag,bland annat Skiss 66.STORLANDSTINGETFrågan om ett storlandsting väcktes första gången 1947,genom en offentlig utredning som studerade förutsättningarnaatt slå samman de landstingskommunala uppgifternahos Stockholm med dem i länet. Det skulle dockenligt utredningen möta betydande svårigheter. I ställetförordades en så kallad regionkommun med i förstahand regionplaneuppgifter 2 . Stockholms stadsfullmäktigeavstyrkte dock enhälligt detta förslag. Staden förordadei stället ett storlandsting som en bättre lösning.Ingenting hände därefter förrän i början av 1960-talet.Finansborgarrådet i Stockholm, Hjalmar Mehr,väckte i december 1963 förslaget om att Stockholmsstad, som dittills inte ingått i Stockholms län, nu skulleförena sig med länet i ett storlandsting, för att kunnaåstadkomma en bättre samordning med grannkommunerna,vilket var nödvändig genom den snabba utbyggnadenav huvudstadsregionen. En storlandstingskommittébildades bestående av fem representanter varderaför staden och landstinget för att på en rad områdenutreda vilka uppgifter storlandstinget skulle ha. Fråganom kollektivtrafiken fick sin lösning genom Hörjelöverenskommelsen1964, som ledde till att KSL 3 blevhuvudman och övertog AB Stockholms Spårvägar ochen rad andra kollektivtrafikföretag i länet.Ett principbeslut att gå samman i ett storlandstingfattades av landstingsfullmäktige och stadsfullmäktige iStockholm i juni 1966. Det nya Stockholms läns landsting– storlandstinget – trädde i funktion den 1 januari1971. Förutom de sedvanliga landstingsuppgifternavård och omsorg övertog landstinget det upplöstaKSL:s uppgifter för kollektivtrafik och regionplanering.LANDSTINGETS ROLL IFRÅGASÄTTSI RUFS betonas vikten av att Stockholmsregionen, i likhetmed övriga storstadslän, får ett auktoritativt organsom ges legitimitet att svara för regionens utvecklingsfrågoroch som kan vara talesman mot statsmakternaoch andra aktörer i regionala frågor.Alltsedan storlandstingets tillkomst 1971 har landstingetensamt varit huvudman för regionplaneringen.Men det har genom åren inte saknats röster för atthuvudmannaskapet antingen skulle gå över till kommunernaeller att kommunerna och landstinget gemensamtskulle svara för verksamheten.Det som talat för att kommunerna bör ingå är att enstor del av genomförandet av regionplanen åvilar dessa.De som förespråkat landstingslösningen har bland annathänvisat till att landstinget är ett direktvalt regionparlamentsom bör utvecklas till att få ett mer samlatansvar inte bara för planeringen utan även för delar avgenomförandet.Stockholms läns landsting har genom särskild lagstiftningansvar för regionplanering, kollektivtrafik,inomregional skatteutjämning och möjlighet att om såfordras handha frågor som annars är primärkommunala.Huvuddelen av de förutsättningar som ligger till grundför pågående försök med en vidgad regional självstyrelsei Skåne och Västra Götaland finns i Stockholms län.Länsstyrelsen i Stockholms län har dock fortfarande ansvarför de statliga uppgifter som överförts till självstyrelseorganeni de båda övriga storstadslänen.DISKUSSION OM BILDANDE AV REGIONFÖRBUNDUnder det pågående regionplanearbetet inbjöd trafikochplaneringslandstingsrådet Elwe Nilsson i november