Stockholm - SLL Tillväxt, miljö och regionplanering (TMR ...

5.2Regionens styrningSTOCKHOLMS INKORPORERINGARUnder de sista decennierna på 1800-talet växte Stockholmsstad mycket snabbt. Bebyggelsen på malmarnaväxte enligt Lindhagens esplanadplan och det rutnätsmönstersom funnits alltsedan 1600-talet. Mer ellermindre oplanerade samhällen växte samtidigt upp somförorter utanför stadsgränsen. Eftersom Stockholmsstad ville skaffa sig kontroll över den fortsatta stadstillväxteninleddes under 1900-talets början en serie medmarkinköp och inkorporeringar av grannkommuner.Brännkyrka införlivades med staden 1913 och Bromma1916, Hässelby-Spånga 1949 och Sätra-Vårby 1961.Inkorporeringarna väckte blandade känslor såväl iförortskommunerna som på den regionala nivån. Stadensökte därför i stället få till stånd ett frivilligt samarbetemed sina grannar. Det visade sig emellertid svårtoch staden hemställde därför om regeringsingripandeför att koordinera bebyggelseplaneringen och kommunikationernai Storstockholm och skapa en administrativhelhet i någon form, eventuellt ett storlandsting.Förortskommunerna som 1949 bildat Stockholms förorterssamarbetsnämnd motsatte sig detta och förslagetföll 1 . I stället tvingades man välja att frivilligt samarbetai form av ett regionplaneförbund.STOCKHOLMSTRAKTENS REGIONPLANEFÖRBUNDReglerna om regionplanering infördes första gången i1947 års byggnadslag. I enlighet med dessa hemställdeStockholms stadsfullmäktige samma år hos överståthållarämbetetatt detta skulle vidta förberedande åtgärderför att upprätta en regionplan för Stockholm med förorter.Regeringen förordnade den 21 januari 1949 att enregionplan skulle upprättas för ett område som innefattadeStockholms stad och större delen av Stockholms län.Från början omfattade området 90 kommuner, somgenom 1952 års kommunindelningsreform slogs sammantill 46. Stockholmstraktens regionplaneförbundfick sin förbundsordning 1951 och började arbeta den1 april 1952. Regionplanekontoret inrättades 1952 med