Stockholm - SLL Tillväxt, miljö och regionplanering (TMR ...

294DEL 5 – RESULTATETProgrammet är en fortsättning på det för de tre parternagemensamma Miljövårdsprogram 2000. I programmetkommer konkreta åtgärder att föreslås inom områdenatransporternas miljö- och hälsopåverkan samt vattenoch avlopp. Den regionala utvecklingsplanen utgör enram och övergripande förutsättning för miljöhandlingsprogrammet.Programmet är också en del i ett uppdateratkunskapsunderlag inför aktualitetsprövningen avRUFS.FRISKARE LUFTNär Miljöbalken 1999 trädde i kraft introduceradesockså ett helt nytt begrepp – miljökvalitetsnormer –i svensk lagstiftning. Miljökvalitetsnormer är föreskrifterom lägsta godtagbara miljökvalitet inom ett geografisktområde, vilka utgår från EU-direktiv. Normer harhittills införts för svaveldioxid, kvävedioxid, bly, partiklar,bensen samt kolmonoxid i omgivningsluft. Om enmiljökvalitetsnorm riskerar att överskridas ska ett åtgärdsprogramupprättas.I Stockholmsregionen riskerar normerna för kvävedioxidoch partiklar att överskridas på vissa platser. Regeringengav i november 2001 länsstyrelsen i uppdragatt utarbeta ett åtgärdsprogram för att klara miljökvalitetsnormenför kvävedioxid. Länsstyrelsen skulle iarbetet samråda med kommunerna i länet, KommunförbundetStockholms län (KSL), Stockholms länslandsting och Stockholmsberedningen samt med berördacentrala och regionala myndigheter, till exempelVägverket, Banverket, Riksantikvarieämbetet, Naturvårdsverketoch Boverket. Uppdraget skulle redovisasför regeringen senast den 1 juni 2003. Motsvarande uppdraggavs också till Länsstyrelsen i Västra Götalands län.Ett år senare, i november 2002, fick länsstyrelsenockså i uppdrag att ta fram ett åtgärdsprogram för attklara miljökvalitetsnormen för halten av partiklar i luften.Detta uppdrag skulle slutredovisas för regeringenförst vid utgången av år 2003.Arbetet med att ta fram förslag till åtgärdsprogramleddes av en styrgrupp med representanter för förutomlänsstyrelsen även Stockholms stad, Vägverket, landstingetgenom Regionplane- och trafikkontoret, samtKSL. Förslaget till åtgärdsprogram baserade sin redovisningav regionala utvecklingsmål från mål och strategieri RUFS 2001. Vi befarade under arbetet att miljökvalitetsnormerna– om reglerna tillämpades strikt – skullekunna hindra ny bebyggelse, särskilt i regionens centraladelar, det vill säga något som skulle stå i direkt stridmed målen i RUFS. Det var emellertid en gemensamsträvan i arbetet att finna åtgärder som var förenligamed den utveckling av regionen som anges i RUFS.STORSTADSPOLITIKGenom RUFS-arbetet stod det allt klarare att en positivutveckling för landets storstadsregioner är viktig såvälför nationen, som för de människor som bor i dem. Omsociala, ekonomiska, miljömässiga och kulturella hinderför dessa regioners utveckling undanröjs vore det tillstort gagn för hela landet. Sedan RUFS-arbetet avslutatspåbörjade Regionplane- och trafikkontoret därförpå nämndens uppdrag ett arbete för att klarlägga hurdessa hinder ser ut och vägar för att undanröja dem.Det handlade om ingenting mindre än ett förslag tillen nationell storstadspolitik. Det skulle vara någontinghelt nytt för Sverige. Men även den regionalpolitiskautredningen 12 framhöll redan år 2000 att det krävs ytterligaresatsningar för att storstädernas fulla potentialsom tillväxtmotorer ska kunna utnyttjas till nytta förhela landet. Utredningen ansåg att det behövs en”urbanpolitik”. När riksdagen antog propositionenmed anledning av utredningen hösten 2001, hade dettaperspektiv emellertid inte utvecklats.En rapport presenterades våren 2003, ”En modernnationell storstadspolitik” 13 , och sändes ut på remiss,den här gången också till de andra storstadsregionernaoch många statliga organ. I rapporten beskrevs vilka