Stockholm - SLL Tillväxt, miljö och regionplanering (TMR ...

FLYGPLATSER261lägga enbart för allmänflygets behov. Barkarby skulleinnebära för stora konflikter med Arlanda. SAU komdärför fram till att det inte fanns något annat alternativän Bromma att rekommendera för allmänflyget. SAUkom dessutom in på behoven på längre sikt, det vill sägaefter år 2000, och konstaterade att allt talade för att entredje trafikflygplats då skulle behövas i regionen. Dettaproblem borde enligt SAU angripas utan tidsutdräkt.Övriga studerade alternativ, Skå-Edeby, Ekerö, Täbyoch Ytterenhörna avvisades av olika skäl som mindrelämpliga lägen. Skarpnäck, som endast användes för segelflyg,beräknades vara nedlagt före 1990. Tullinge/F18var inte något studerat alternativ eftersom flygplatsenbehövdes för flygvapnet, medan Barkarby huvudsakligenanvändes vid övningar. Vid sidan av behovet avtrafikflygplatser tittade utredningen även på behovet avmindre flygplatser för bland annat skolflyg.BRU undersökte inte några andra alternativ för inrikesflygetän Arlanda, Bromma och Tullinge/Getaren.Utredningen konstaterade i sitt betänkande 1977 attArlanda inte ensamt kunde tillgodose behovet av trafikflygplatseri Stockholmsregionen 8 . För Tullinge/Getarentalade i stort sett de något mindre miljöeffekternamedan kostnader och tillgänglighet talade för Bromma.BRU förordade en upprustning av Bromma som inrikes-och allmänflygplats med gällande bullerrestriktionersamt att förhandlingar mellan staten och Stockholmsstad om en förlängning av nyttjanderättsavtaletskulle inledas.REGIONPLAN 1978 – BROMMA OCH TULLINGE/GETARENI Regionplan 1978 redovisades de befintliga flygplatsernavid Arlanda, Bromma, Barkarby, Tullinge/F18 (militär)samt ett reservat för Tullinge/Getaren med flygbullerzoner.Allmänflygplatser redovisades inte.Under åren 1980–1982 behandlades flygplatsfrågan iflera olika ärenden. Flygtrafiken på Bromma flygplatsprövades av Koncessionsnämnden för miljöskydd ochvillkor föreskrevs för verksamheten. Riksdagen beslutademot bakgrund av detta i december 1980 att jettrafikenpå Bromma skulle upphöra och överföras tillArlanda. Bromma borde emellertid behållas för allmänflygetsbehov och som reservflygplats. Riksdagen beslutade1982 att Bromma skulle behållas som flygplatsinom ramen för de miljökrav från 1980 som regeringenfastställt. Bromma borde förvaltas av Luftfartsverket iavvaktan på resultatet av överläggningar med berördaintressenter i Stockholmsregionen.FÖRSTUDIE OM ALLMÄNFLYGET 1982År 1982 gjordes en förstudie om allmänflygets framtidalokalisering i Storstockholm av planeringsberedningenskansli i Stockholms stad samt landstingets Regionplanekontoroch Trafikkontor. Studien mynnade ut i bedömningenatt Brommas linjetrafik och linjetaxi bordebaseras på Arlanda för samordning med Arlandas inochutrikestrafik. För det allmänflyg som av kapacitetsskälinte kunde baseras på Arlanda framstod Tullinge/F18 och Skå-Edeby som de mest framkomliga alternativen.LUFS 1 GÖR TULLINGE/F18 MÖJLIGTEnligt trafikutskottets mening var det inte möjligt attavveckla Bromma som en statlig flygplats i avvaktan påen mera slutgiltig lösning av flygplatsfrågan för Stockholmsregionen.I januari 1983 fick Luftfartsverket därföri uppdrag av regeringen att – på nytt – utreda behovetav flygplatser i Stockholmsregionen. Utredningsarbetetutfördes i samarbete med bland annat flygvapnet ochlandstinget, genom Birger Sjöberg. Utredningsresultatetpresenterades i två rapporter som kom att kallasLUFS 1 och LUFS 2.Utredningen bedömde att det inte skulle gå att finnanya lägen med likvärdiga eller bättre förutsättningar ände tidigare föreslagna. Några helt nya lägen studeradesdärför inte, och utredningen baserades till stor del på