Stockholm - SLL Tillväxt, miljö och regionplanering (TMR ...

REGIONPLANERINGEN I DET SVENSKA PLANSYSTEMET25ska utreda hur fysisk planering enligt PBL kan förhållasig till regional utvecklingsplanering. Detta är positivteftersom det ligger helt i linje med den utveckling somregionplaneringen i Stockholmsregionen genomgåttunder de senaste åren. Samtidigt kan konstateras att regeringentalar om regional samverkan, men inte om regionalsamordning. Det är alltså fortfarande frågan omett frivilligt regionalt samarbete.STÄRKT STATLIGT INFLYTANDE?Regeringen framhåller vidare att den regionala planeringsnivånär viktig när nationellt beslutade åtgärderska genomföras lokalt, till exempel utbyggnad av infrastrukturoch bostäder. Men det har inte föresvävat regeringenatt regionplaneorgan eller regionala självstyrelseorganenskulle kunna ha en roll i detta sammanhang.I stället pekar regeringen på hur länsstyrelsernasroll kan utvecklas i syfte att bevaka att nationella mål fårgenomslag på regional och lokal nivå. Regeringen villalltså stärka statens inflytande på den regionala och lokalanivån, inte stärka den regionala nivån som sådan.Regeringen håller fast vid den mycket försiktiga inställningtill regionplaneorgan som tidigare ställningstagandenvisat, men nu för att öka statens inflytande, inte avhänsyn till den kommunala planmonopolet. Det gåralltså bra att urholka planmonopolet till förmån för statenmen inte för regionen!Redan i direktiven för den förändrade lagstiftningenkring regional samverkan föreslår regeringen också hurden regionala utvecklingen i storstadsregionerna skaförändras: ”Genom att åstadkomma ett varierat utbudav bostäder, arbetsplatser, service och kultur kan bilanvändningenminska där alternativ finns (det vill sägai storstadsregionerna) och förutsättningarna för miljöanpassadeoch resurssnåla transporter förbättras.” Regeringennämner dock ingenting om vilka styrmedelsom skulle kunna införas i Plan- och bygglagen för attåstadkomma detta. För den som under många år sysslatjust med frågor om bebyggelsestruktur, transporter ochderas miljöpåverkan ter sig regeringens föreställningsvärldnågot naiv, i synnerhet om det förutsätts ske genomfrivillig samverkan mellan kommuner.Utredningsdirektiven går också in på förändringar avde icke bindande översiktliga planerna, det vill sägaregionplaner och översiktsplaner och konstaterar attformerna för översiktsplaneringen behöver vitaliserasför att bli mer ändamålsenliga och stödja en långsiktigthållbar utveckling. I det sammanhanget kan enligt regeringenäven planernas formella ställning behöva övervägas,liksom om det finns skäl att på ett tydligare sättange vilka sakfrågor som bör behandlas i planeringsarbetet.Den kommunala planeringen bör enligt direktivenbättre än hittills ta hand om de nationella, regionalaoch mellankommunala frågorna. Detta innebär attkommittén inte kan undvika att diskutera om regionplaneinstitutetbör få en mer styrande roll än hittills vilketgivetvis kommer att bli en het fråga. Kommittén skaäven se till att aktualitetsprövningen skärps. Eftersomfrågan om regionplanens aktualitet diskuterats i anslutningtill RUFS-arbetet är ju detta välkommet.Även andra frågor som har betydelse för den regionalautvecklingen tas upp, bland annat frågor som gällerkonkurrensaspekterna vid handelsetableringar, hurbeslutsprocessen kan effektiviseras, implementeringenav miljömålen och samordning med Miljöbalken. Kommitténska redovisa sitt slutbetänkande senast 31 december2004. Vissa frågor, bland annat dem som gälleren effektivare beslutsprocess, skulle redovisas tidigare.