Stockholm - SLL Tillväxt, miljö och regionplanering (TMR ...

254DEL 4 – NÅGRA SAKFRÅGORkan garanteras genom de avtal som föreligger.Att behålla Bromma och att bebygga Tullinge/F18med bostäder, vilket nu tycks ske, är från nästan allatänkbara synpunkter en avsevärt sämre lösning än tvärtom.Flyg på Bromma stör många fler människor än påTullinge samtidigt som läget från bostadsmarknadssynpunktär avsevärt bättre.Att Bromma flygplats med hänsyn till omgivande bostadsområdenborde ersättas av en ny trafikflygplats harvarit en ambition ända sedan Regionplan 1958. Under45 år har dock ansträngningarna att finna ett sådantläge trots åtskilliga utredningar misslyckats. Att Stockholmsregionenbehöver (minst) två trafikflygplatser harslagits fast i alla utredningar. För att förstå svårigheternamed att lösa frågan i RUFS behöver också de tidigaremisslyckandena lyftas fram och analyseras.BROMMA FLYGPLATS ANLÄGGSDen första flygningen i Sverige ägde rum 1909 på Ladugårdsgärdei Stockholm. Ladugårdsgärde kom sedan attanvändas för ett flera flyguppvisningar under 1910-talet. En av dem som flög på Gärdet, dr Enoch Thulinfrån Landskrona, skrev redan 1918 till Stockholmsstadsfullmäktige och begärde att staden skulle utredafrågan om att anlägga av en kommunal flygplats förlandflygplan i närheten av Stockholm 2 . Skrivelsen fickett positivt mottagande av Stockholms stad, men detskulle ta 18 år innan frågan fick sin lösning. Staden menadeatt staten borde utreda frågan och att såväl behovenför landflygplan som sjöflygplan borde behandlas.Staden var villig att medverka.Utredningsarbetet inleddes 1920. I slutbetänkandetåret därpå föreslogs dels ett område vid Skarpnäck för enlandflygplats, dels ett område vid Lilla Skuggan för ensjöflygplats. Stockholms stad köpte 1922 in Skarpnäck,för att reservera ett gärde för flygändamål. Först 1940iordningsställdes ett flygfält där av beredskapsskäl. Detkom sedan att användas för bland annat segelflyg.Stockholms första sjöflyghamn anlades vid Lindarängenvid Stora Värtan på 1920-talet av ett privat bolag.Staden förvärvade anläggningen 1923 för att tillgodosebehovet av sjöflygplats. Därifrån startades 1924 trafiktill Finland av ABA. Lindarängen blev under drygt tio årStockholms internationella flygplats med förbindelsertill Finland och Estland.År 1926 tillsattes en ny utredning med representanterför staten och Stockholms stad för att utreda behovet avflygstationer för sjö- och landflygplan. Som ett resultatav detta beslutade Stockholms stadsfullmäktige 1929 attreservera ett område i Riksby, sex kilometer väster omStockholms centrum för flygplatsändamål. Det skullevara fördelaktigare än Skarpnäck från såväl ekonomisksom flygteknisk synpunkt. Utbyggnaden påbörjades1933 och Bromma flygplats invigdes 1936. Såväl landningsbanornasom stationsbyggnaden utökades successivtunder 1930- och 1940-talen. Idag har Bromma enasfaltbelagd huvudbana med cirka 1 668 meters längdmedan den tvärgående banan inte längre används.Förhandlingar mellan staten och Stockholm leddefram till att staten övertog huvudmannaskapet förBromma för att kunna utveckla flygtrafiken i landet. Ettavtal tecknades den 30 december 1946, som innebar attStockholms stad upplät nyttjanderätten till flygplatsentill staten på 50 år, räknat från den 1 januari 1947, det villsäga till och med år 1996. Detta avtal förlängdes i juni1994 i 15 år till att gälla till och med år 2011. Om statenskulle lägga ned flygplatsen dessförinnan skulle nyttjanderättenupphöra. I gengäld upplät staten undermotsvarande tid ett område vid Ladugårdsgärde somfriluftsområde.Under 1960-talet flyttades utrikestrafiken från Brommatill Arlanda. 1972 fick Linjeflyg tillstånd att flygamed jetplan av typ Fokker 28 på Bromma. På grund avmiljöhänsyn beslutades att all jettrafik på Brommaskulle upphöra hösten 1982. Därmed flyttade Linjeflygfrån 1983 all sin trafik till Arlanda.