Stockholm - SLL Tillväxt, miljö och regionplanering (TMR ...

NORD–SYDLIGA VÄGFÖRBINDELSER249utställningssynpunkterna att det fanns ett betydandestöd för de huvudalternativ som redovisas i RUFS,något som redan framgick vid samrådet.Många av de övriga infrastrukturobjekten i RUFSskulle framöver bli föremål för liknande förstudier medalternativprövningar. I konsekvensens namn borde dåde tänkbara alternativen redovisas även för dessa ävenom de kan bedömas vara hypotetiska, något som skullete sig orimligt. Under regionplanearbetet och i andrasammanhang har åtskilliga alternativ prövats. Några avdessa har också funnits med under samrådet. Att till exempelredovisa ett alternativt reservat för Ålstensledenenligt länsstyrelsens förslag, som inte på allvar diskuteratsi regionen sedan 1970 och som inte en enda remissinstansförordat under varken samråd eller utställningskulle göra hela regionplaneprocessen nästintill meningslös.Syftet med regionplaneprocessen är ju att begränsaantalet tänkbara alternativ, inte att hålla allahandlingsalternativ öppna.Regionplaneprocessen och samrådet hade för de aktuellaobjekten lett fram till en betydande samsyn i regionen.Kontorets förslag var därför att på plankarta ochi objektsförteckning endast redovisa huvudalternativ.För objekt där förstudier pågick borde dock i text redovisasde alternativ som prövas samt det faktiska beslutsläget.För andra objekt borde där det är aktuellt anges attendast översiktliga studier ännu förelåg och att andraalternativ också måste prövas i genomförandet. Så långtmen inte längre ansåg vi det möjligt att gå. Det blevockså nämndens och landstingsfullmäktiges beslut.LÄNSSTYRELSENS OLIKA ROLLERFrågan är om länsstyrelsen i sitt granskningsyttrandeblandade ihop sina olika roller i planeringsprocessen.Enligt Plan- och bygglagen ska länsstyrelsen i sitt granskningsyttrandeange om regionplaneförslaget på ett tillfredsställandesätt behandlat riksintressen. Påpekandetom Förbifart Stockholm gällde också riksintresset. Menriksintresset Förbifart Stockholm redovisades ju i regionplanenmed den sträckning som Vägverket angett.Detta borde därför inte föranleda ett påpekande frånlänsstyrelsen.Men länsstyrelsen har också en annan roll, en roll ivägplaneringen enligt Miljöbalken och väglagen. Enligtden beslutsprocess som föregår byggande av vägar somregeras i väglagen ska olika steg genomföras från förstudie,vägutredning och eventuell tillåtlighetsprövningav regeringen enligt Miljöbalken till arbetsplan. Normaltkrävs också tillstånd enligt Miljöbalken för den härtypen av objekt. Efter tidigt samråd ska länsstyrelsen beslutaom åtgärden antas medföra en betydande miljöpåverkan.I så fall ska ett förfarande med miljökonsekvensbedömninggenomföras där en redovisning avalternativ krävs. Som underlag för att kunna utvärderaoch välja alternativ ska vägutredningen innehålla enmiljökonsekvensbeskrivning som godkänts av länsstyrelsen.Slutligen fastställs den detaljerade sträckningeni en arbetsplan. Också arbetsplanen ska innehålla enmiljökonsekvensbeskrivning som ska godkännas avlänsstyrelsen. Vägverket fastställer centralt arbetsplanenefter samråd med länsstyrelsen. Länsstyrelsen kommeralltså in vid flera tillfällen i processen.Länsstyrelsen hävdade inte att regionplanen intehade behandlat riksintresset Förbifart Stockholm tillfredsställande.Länsstyrelsen åberopade i stället denomfattande utredningsprocessen, som förutsätter enbred analys av alternativa lösningar, och ansåg att handlingsfrihetenför olika alternativa väglösningar bordefinnas kvar till dess att frågorna var slutligt avgjorda.Men var det verkligen länsstyrelsen uppgift att göra dettai granskningsyttrandet enligt Plan- och bygglagen?VÄGUTREDNING 2002–2003Vägverket bedrev under 2002–2003 en vägutredning förtre tänkbara korridorer, nämligen Förbifart Stockholm,Ålstensleden och Brommagrenen. Successivt avsågs