Stockholm - SLL Tillväxt, miljö och regionplanering (TMR ...

NORD–SYDLIGA VÄGFÖRBINDELSER247En grupp bland remissinstanserna ifrågasatte, främstav miljöskäl, de föreslagna vägobjekten. Som vanligtville de i stället lösa vägtrafikens kapacitetsproblem påannat sätt än genom utbyggnad av nya vägar.Bland dem som var emot Förbifart Stockholm fannsNaturskyddsföreningen och andra miljöorganisationer.Några av dem ansåg att Essingeledens Brommagrenkunde utgöra ett alternativ. Länsstyrelsen ville ännuinte ta ställning mellan Essingeledens Brommagren ochFörbifart Stockholm. Ett fåtal remissinstanser ville haen förbifart längre västerut än i förslaget. Endast ett litetantal remissinstanser ifrågasatte Österleden. Inte enenda remissinstans förordade en inre tvärled i stället fören yttre. Detta trots att en sådan hade diskuterats isamrådsunderlaget liksom Brommagrenen och trots attmiljöorganisationerna hårt hade kritiserat kontoret föratt inte MUT-alternativet med den Inre tvärleden hadeförts fram i samrådet. Ett mer uttryckligt avståndstagandefrån Inre tvärleden var svårt att se.Vi ansåg att utslaget av samrådet var mycket tydligt.Totalt sett var det ett mycket brett stöd för de föreslagnaförbindelserna över Saltsjö-Mälarsnittet. Enligt kontoretsuppfattning borde det föreslagna vägnätet i RUFSdärför läggas till grund för det kommande utställningsförslaget.Det var också de direktiv som nämnden gavför utarbetande av utställningsförslaget i juni 2001.Utställningsförslaget till RUFS 2001 innehöll därförsåväl Förbifart Stockholm som Österleden.STOCKHOLMSBEREDNINGEN PRIORITERAR FÖRBIFARTENStockholmsberedningen lämnade sitt betänkande i januari2002. Beredningens arbete byggde i väsentligadelar på de analyser och de förslag som tagits fram iregionplanearbetet. Stockholmsberedningen prioriteradeFörbifart Stockholm mycket högt och med tidigastebyggstart angiven redan till år 2006. Med drygtfem års byggtid skulle vägen kunna öppnas för trafiktidigast 2012.Enligt beredningen skulle Förbifarten syfta till attöka sammanhållningen mellan norra och södra regiondelarna,stödja utvecklingen av en flerkärnig region, geförbifartstrafiken ett alternativ till trängseln i centrumsamt förbättra framkomlighet och miljö.Beredningen prioriterade även Österleden om ännågot lägre, och med tidigaste byggstart år 2008. Denskulle kunna öppnas för trafik tidigast 2014. Enligt beredningenskulle Österleden syfta till förbättrad miljöoch trafiksäkerhet genom att genomfartstrafiken flyttadesut från innerstadens gatunät, att tillgängligheteninom regionen förbättrades samt att det blev bättre möjligheterför regional utveckling.Under våren 2003 skickades förslagen till investeringsplanerför perioden 2004–2015 på remiss till myndigheter,organisationer och andra intressenter. Av dennationella ramen på 39,0 miljarder kronor skulle enligtväghållningsplanen endast 7,8 miljarder investeras iStockholms län. I förslaget ingick 200 miljoner kronortill planarbete för förbättrad vägkapacitet över Saltsjö-Mälarsnittet under perioden 2012–2015. Vägen skullesåledes inte kunna mer än möjligen påbörjas i slutet avplanperioden.Regionplane- och trafiknämnden yttrade sig över förslageti mars 2003. Bland annat ansåg nämnden att utbyggnadenav den nord-sydliga förbindelsen i Stockholmsområdetskulle behöva tidigareläggas.Efter remissbehandlingen utarbetade Vägverket sittslutliga förslag till nationell väghållningsplan. Något utrymmeför att tidigarelägga Förbifart Stockholm kundedock inte Vägverket skapa. Stockholmsberedningenlämnade i september 2003 sin rapport till regeringenmed anledning av förslaget 5 . Beredningen konstateradeatt de föreslagna infrastruktursatsningarna var klartotillräckliga. Risken var enligt beredningen mycket storatt problemen ytterligare skulle förvärras under planperioden.Om projektet skulle finansieras anslagsvägenriskerade projektet att skjutas mycket långt fram i tiden