Stockholm - SLL Tillväxt, miljö och regionplanering (TMR ...

NORD–SYDLIGA VÄGFÖRBINDELSER243ingick både Öster- och Västerleden, den senare med lägeöver Kungshatt. Båda vägarna kom med i planen som ettresultat av Dennisförhandlingarna. Ekerö kommunhade dock inte med Västerleden i sin antagna översiktsplanoch det fanns en bred majoritet i kommunen fördetta. I Stockholms Översiktsplan 1990 ingick båda vägarnaliksom Essingeledens Brommagren och en breddadKlarastrandsled. Även Översiktsplan 1999 innehöllreservat för båda vägarna. Reservatet för Österledenkom dock att vålla strid. Det fanns med i samrådsförslaget,togs bort i det utställda förslaget, men lades in igeni den politiska slutbehandlingen i fullmäktige 3 .Riddarholmskommittén, som tillsattes 1995 för attutvärdera alternativa järnvägslösningar mellan Södrastation och Centralen, lade i augusti 1996 fram sitt betänkande,med förslag om utbyggnad av det Tredje spåreti kombination med nya tunnlar för vägtrafiken ochtunnelbanan. Att ersätta Centralbron med en tunnel förvägtrafiken skulle bli mycket kostsamt, utan att för denskull tillskapa ökad vägkapacitet över Saltsjö-Mälarsnittet.Även andra alternativ för nya nord-sydliga förbindelserhar förts fram från gång till annan. Ett sådant alternativvar en centralled, en vägtunnel under hela innerstadenfrån Södermalm öster om Gamla stan till centrum.Jämfört med Österleden skulle fördelen vara enkortare tunnelsträckning. Svagheten med alla tunnelalternativunder den centrala staden är dock svårighetenatt ansluta dem till det lokala gatunätet på ett funktionelltoch stadsmiljöanpassat sätt. Såväl Centraltunnelnsom alternativa tunnelförslag under innerstaden kanbeskrivas som miljömässigt och funktionellt sämre alternativtill Österleden.Andra alternativ som diskuterades för att öka spårkapaciteteni Getingmidjan skulle minska vägkapacitetengenom att ta delar av Centralbron i anspråk förnya spår.Arbetet med att genomföra Dennispaketet inklusiveÖsterleden och den västliga förbifarten pågick fram tillbörjan av 1997. När regeringen i februari 1997 upplösteDennispaketet uttalades att Österleden inte skulle byggasoch att Västerleden skulle finansieras genom ordinarieväganslag. Det var detsamma som att skjuta ledenmycket långt in i framtiden. Därmed var frågan tillbakatill ruta ett igen.VÄSTER- OCH ÖSTERLEDEN PÅ NYTTRegionplan 1991 räknade med en befolkning på 2,0 miljonerinvånare år 2020. Redan i mitten på 1990-talet visadesig befolkningsantagandena tilltagna i underkant.Med den takt som befolkningen ökade under 1990-taletskulle den befolkningsnivån nås redan år 2010. I RUFSscenariernaräknade vi med upp till 2,4 miljoner invånaretio år senare, alltså 400 000 invånare fler. Analysernavisade att det med den betydligt större befolkningenskulle vara fullt motiverat att räkna med två nyahuvudförbindelser över Saltsjö-Mälarsnittet inom en30-årsperiod.Alla tänkbara alternativ hade någon gång genom årenutretts, de flesta flera gånger. Med tiden hade ytalternativersatts med tunnelalternativ med samma funktion,men med mindre negativa miljöeffekter och högrekostnader. Såväl Västerleden som Österleden var väl utreddavägalternativ som visat sig fylla de funktionellakraven på ett tillfredsställande sätt. Österleden skulleframförallt få två funktioner. Dels skulle den avlasta innerstadenfrån trafik, vilket den skulle göra bättre ännågot annat vägalternativ. Dels skulle den bidra till attfördela trafiken från de kraftigt växande regiondelarnaöster och nordöst om staden på ett bättre sätt. FörNacka-Värmdösektorn sågs den rent av som en nödvändigförutsättning för att sektorn skulle kunna fortsättaatt växa på sikt. Något rimligt alternativ till Österledenfanns inte som vi såg det. Något annat alternativ hadeinte sedan länge förekommit i diskussionerna.För en västlig förbifart hade dock olika möjligheter