Stockholm - SLL Tillväxt, miljö och regionplanering (TMR ...

240DEL 4 – NÅGRA SAKFRÅGORi Dennispaketet och i Regionplan 1991. När regeringeni februari 1997 upplöste Dennispaketet uttalades attÖsterleden inte skulle byggas och att Västerleden skullefinansieras genom ordinarie väganslag, vilket var detsammasom att skjuta leden mycket långt in i framtiden.Stockholmsberedningen har nu, med RUFS-arbetetsom grund, prioriterat Förbifart Stockholm myckethögt och med tidigaste byggstart angiven redan tillår 2006. Beredningen har dessutom prioriterat Österleden,om än något lägre, och med tidigaste byggstartår 2008. Därmed förefaller åtminstone uppfattningen iregionen vara tydlig. Båda vägarna behövs på sikt.Erfarenheten säger dock att det är långtifrån säkertatt det sista ordet därmed är sagt i denna fråga. Fråganom nya vägförbindelser över Saltsjö-Mälarsnittet harnämligen prövats i alla regionplaner alltsedan Regionplan1958, och i många andra planer, dock med lite olikaställningstaganden genom åren. Men frågan har utrettsännu längre. Under ett helt sekel har frågan om förstärkningav vägförbindelserna utretts.VÄSTERBRON, CENTRALBRON OCH ÖSTERBRONUnder åren 1910–1930 utreddes ett trettiotal olika alternativtill en ny nordsydlig broförbindelse utöver slussbroarnavid Gamla stan. I Stockholms generalplan från1928 – stadsplanedirektör Albert Lilienbergs generalplan– redovisades nya broar – Söderbroarna – överströmmarna väster om Vasabron och förbi Gamla stan.Centralbron byggdes först 30–40 år senare. Vidare redovisadesen bro från Skeppsbron över Blasieholmen ochNybroviken till Strandvägen, den så kallade Blasieholmsbron,som aldrig kom till utförande.Som mer perifera förbindelser skisserade LilienbergVästerbron samt en Österbro mellan Tegelviken ochStrandvägen över Beckholmen och Djurgården. Västerbroninvigdes redan 1935, medan Österbron sköts påframtiden.I den regionplan som upprättades 1936 var syftetVästerbron.främst att reglera infartslederna mellan Stockholm ochdess förortskommuner samt mellan dessa inbördes. Behovetav ytterligare förbindelser över Saltsjö-Mälarsnittetuppfattades snarast som en fråga för Stockholmsstad. I vart fall behandlades inte några nya förbindelser iregionplanen.I Stockholms Generalplan 1952 skulle stenstadenomslutas av en trafikledsring, där den västra delen utgjordesav Västerbron och den östra av Österleden i ungefärsamma läge som i 1928 års generalplan. De nordsydligaförbindelserna skulle alltså vara tre – Västerbron,Centralbron med kopplingarna till Söderleden ochKlarastrandsleden samt Österleden. Tillsammans medesplanaderna från Lindhagenplanen på 1860-talet, Valhallavägenoch Ringvägen skulle ringen slutas.ESSINGELEDENRedan i den första stadsplanen för Stora Essingen från1923 förutsattes broförbindelser till såväl Gröndal somtill Bromma och till Lilla Essingen och vidare till Kungsholmen.En större trafikled, Essingeleden, föreslogs1949. Den ingick i Generalplan 1952 med huvudsakligfunktion att förbinda Söderort och Västerort. Den endasträckning som redovisades var alltså den gren som senarekommit att kallas Essingeledens Brommagren,men som aldrig kommit att byggas ut.Principbeslutet att bygga Essingeleden fattades 1952.