Stockholm - SLL Tillväxt, miljö och regionplanering (TMR ...

REGIONPLANERINGEN I DET SVENSKA PLANSYSTEMET23tinget sedan länge ansvarat för vissa regionala utvecklingsuppgifteri länet. Utan att detta är reglerat av statsmakternahar ett samarbetsförhållande etablerats mellanlandstinget, länsstyrelsen och kommunerna som harlikhet med vad som gäller i försökslänen Skåne län ochVästra Götalands län. Kommunerna i Stockholms länhar, liksom i alla andra län, möjlighet att bilda ett kommunalförbundsom kan utgöra samverkansorgan i länet.Den nuvarande ansvarsfördelningen i Stockholms länkan även behållas.”Den uttalade grunden för riksdagsbeslutet vad avserStockholms län var alltså att i nuläget antingen ett samverkansorganbildas eller nuvarande ansvarsfördelningbehålls.Till skillnad mot den fysiska planeringens strängalagreglering och demokratiska förankring bedrivs detregionala utvecklingsarbetet i stor utsträckning oregleratav lagar och i en nätverksform som är mer problematiskfrån demokratisk synpunkt. I breda partnerskapkan antalet deltagande organisationer vara stort meninsatsen kanske i vissa fall inskränker sig till medverkani någon enstaka aktivitet. Styrkan mellan olika organisationervarierar naturligtvis kraftigt. Möjligheterna förmedborgarna att utkräva politiskt ansvar för resultatetav sådana processer kan vara begränsade. Mot den bakgrundenutgör överförandet av ansvaret för processernatill direkt eller indirekt valda organ i regionen en tydligdemokratisering.Även om begreppet partnerskap är nytt bygger det pågamla traditioner från den så kallade ”svenska modellen”med överenskommelser mellan politiska församlingaroch arbetsmarknadens parter. Även 1980-taletsförhandlingsplanering kan sägas utgöra en form av partnerskap.I många fall har resultatet av sådan förhandlingsplaneringkommit att kritiseras just från demokratisksynpunkt eftersom den innebär ett sätt att kringgåden formella planerings- och beslutsprocessen meduppgörelser träffade i slutna rum utan insyn.ESDP OCH REGIONAL UTVECKLINGSPLANERINGDet finns som antytts tidigare ingen knivskarp gränsmellan regional planering enligt PBL och regional utvecklingsplanering.Detta ligger också helt i linje meddet begrepp som inom EU kommit att kallas ESDP –European Spatial Development Perspective. Sedan1989 har inom EU pågått ett samarbete inom områdetspatial development eller rumslig utveckling, som skullekunna vara den svenska översättningen. En gemensamESDP-rapport antogs av EU:s ministrar för regional utvecklingoch fysisk planering samt EU:s kommissionärför regional policy i maj 1999 i Potsdam. Målet för denrumsliga utvecklingen är att sträva efter en balanseradoch hållbar utveckling av EU:s territorium. Tre mål böruppnås i EU:s alla regioner: ekonomisk och social kohesion(sammanhållning), skydd och skötsel av natur ochkulturarv samt mer balanserad konkurrenskraft inomdet europeiska territoriet. ESDP-dokumentet är tänktsom en ram för sektorspolitik med rumsliga konsekvenserpå nationell och europeisk nivå samt för regionalaoch lokala myndigheter. ESDP är inte bindande utankan beaktas i den utsträckning medlemsstaterna och regionernavill och är väl snarast ett uttryck för det nuvarandesynsättet i Västeuropa.Den svenska uppfattningen är ofta att ESDP kan utgöraen inspirationskälla och kunskapshöjare. En svårigheti det sammanhanget är att ESDP-rapporten är såallmänt hållen att den inte ger mycket vägledning. Omman så vill, kan alla därur hämta det man vill ha stöd för.I arbetet med RUFS har vi följt utvecklingen inomESDP-arbetet men knappast så att planen direkt harpåverkats. ESDP-rapporten hade inte heller publiceratsnär RUFS-arbetet inleddes. Det är snarare så att en gemensammodern syn på regional utvecklingsplaneringi Sverige och Västeuropa har genomsyrat dem som deltagiti processen och indirekt påverkat båda dessa produkter.Det sektorsövergripande synsättet där olika