Stockholm - SLL Tillväxt, miljö och regionplanering (TMR ...

GETINGMIDJAN – STOCKHOLMS PULSÅDER237hade fått en fullständigt godtagbar behandling medde modifierade förslag som fanns. Det tredje spåret hadeinte gett samma kapacitetsförbättring som nu skermed pendeltågstunneln. Dessutom hade kapaciteten påCentralbron begränsats. Den begränsningen hade varitacceptabel, förutsatt att Österleden byggts ut för att avlastainnerstaden från trafik.Tredje spåret hade troligen varit en godtagbar helhetslösningmed den kunskap som fanns i mitten på1990-talet. Vad som hänt därefter är ju att behov haruppkommit om en mer omfattande pendeltågs- ochregionaltågstrafik än som då förutsågs. Delvis beror detpå att regionplaneringen har förlängt tidsperspektivettill 2030, men framförallt på att befolkningstillväxten ide nya scenarierna enligt RUFS är snabbare än enligtRegionplan 1991. Beslutet hade varit försvarbart, fastdet hade blivit fel. Det var regionen som stod bakomTredje spåret, medan regeringen gick emot det.På många sätt är det alltså en bättre lösning som mannu enats om. Men hade man inte kunnat välja den lösningentidigare? Alternativet fanns ju i princip redanmed i utredningen från 1989 och i modifierad form iflera utredningar därefter. Om kontoret hade gjort merlångsiktiga analyser redan i början på 1990-talet är detmöjligt att den begränsade kapaciteten för det tredjespåret uppmärksammats redan då. Också pendeltågstunnelnhade faktiskt kunnat vara genomförd om denvalts redan 1989.De viktigaste invändningarna mot pendeltågstunnelnvar främst den högre kostnaden. Enligt utredningenfrån 2002 är kostnaden 2,4 miljarder kr (exkl Centraltunnel)jämfört med 6,1–6,7 för pendeltågstunneln.Till detta kom att alternativet upplevdes besvärande förtrafikanter på grund av djupt liggande stationer. Den senareinvändningen har mer eller mindre fallit sedan denyare varianterna förordat ett ytligare stationsläge iCity. Regionen kunde inte betala den högre kostnaden.Det kunde bara staten göra.En borgerlig majoritet i riksdagen prioriterade 1994det tredje spåret, medan en socialdemokratisk majoritetåret därpå upphävde detaljplanen för det tredje spåret.Om överenskommelser hade kunnat nås över blockgränsernavid denna tidpunkt hade sannolikt en merhållbar lösning kunnat väljas. Men tiden var kanske intemogen?Hade riksdagen redan 1994 kunnat prioritera enpendeltågstunnel? Åren 1994–1995 utgjorde botten ilågkonjunkturen under 1990-talet. Statens ekonomiskaläge var så besvärligt att det var svårt att prioritera dyrainfrastrukturåtgärder. Dessutom fanns det motståndmot en pendeltågstunnel bland dem som prioriteradeen tunnel för vägtrafiken. Först genom utredningenår 2000 klargjordes att de båda tunnlarna var förenligamed varandra. Det hade varit svårt att få majoritet för enpendeltågstunnel redan 1994.Genom infrastrukturpropositionen 2001 stod detklart att betydande investeringar skulle ske i järnvägsnätet.Eftersom det finns få nationella järnvägsobjektsom är så motiverade som Getingmidjan i Stockholm ärdet rimligt att tro att staten nu kommer att skapa finansieringsutrymme.