Stockholm - SLL Tillväxt, miljö och regionplanering (TMR ...

204DEL 4 – NÅGRA SAKFRÅGORsjö-Mälarsnittet – tillkom under 1960-talet med Essingeledenoch Centralbron. Sedan dess har befolkningenökat med cirka 400 000 invånare, utan ytterligarekapacitetsförstärkning på vägsidan. Genom Dennispaketet1991–1992 kom ytterligare investeringar att ske,framförallt genom bygget av Södra länken.Den stora utbyggnaden av kollektivtrafiken skeddegenom tunnelbanans utbyggnad som i huvudsak ägderum mellan 1950 och 1985. Genom Hörjelöverenskommelsen1964 beslutades att pendeltågstrafiken skulle införas5 . Genom Strängöverenskommelsen 1983 förstärktesjärnvägsnätet ytterligare med dubbelspår samt nyaoch ombyggda stationer under 1980-talet. Ytterligareutbyggnader kom till stånd genom de investeringar iDennispaketet från 1991–1992 som genomfördes.Sedan 1970-talet har således regionens infrastrukturutbyggnadvarit beroende av att särskilda överenskommelserhar kommit till stånd med jämna mellanrum.Den ordinarie investeringsplaneringen har inte längreräckt till.FRÅN SAMSYN TILL OENIGHETResursknappheten har varit en bidragande orsak till attutbyggnaden av transportinfrastruktur inte har kunnathålla en jämn takt med den växande befolkningen. Denandra huvudorsaken var att opinionsläget förändrades iriktning mot en mer negativ inställning till bilism ochtrafikledsbyggande 6 , samtidigt som oenigheten mellande politiska blocken förstärktes.Från regionplaneringens början 1952 och fram till1970-talet präglades planeringen av en stor samsyn överblockgränserna. Socialdemokraterna, folkpartiet ochhögerpartiet, sedan moderaterna, delade på inflytandet.Det relativa politiska samförståndet i den regionala planeringenutsattes under slutet av 1960-talet för en växandekritik. Kritiken kom dels från centerhåll, dels frånvänster. I regionplanenämnden fick centern förstagången representation genom Knut Nilsson som ersättare1968. Han blev ordinarie ledamot i KSL:s regionplanenämnd1969. Centerpartiet gick starkt framåt i valet1970 och Paul Grabö (c) fick posten som gatuborgarrådi Stockholms stad.Kritiken mot stadsomvandlingen och trafikledsbyggandetkulminerade i den allmänna debatten i sambandmed striden om almarna i Kungsträdgården i maj 1971.Centerpartiet reserverade sig 1972 tillsammans medvänsterpartiet kommunisterna mot att anta förslaget tillRegionplan 1973 i landstingsfullmäktige i maj 1973.Vänsterpartiet kommunisterna fick sin första representanti Regionplane- och näringslivsnämnden genom JanStrömdahl 1977. Miljöpartiet fick sin första representanti Regionplane- och trafiknämnden med ThomasWihman 1989.DENNISÖVERENSKOMMELSENDet kanske bästa exemplet på koppling mellan regionplaneringoch genomförandeplanering utgör Dennisöverenskommelsensom slutligt slöts den 29 september1992. Regionplaneringen hade legat till grund för överenskommelsen.Samtliga projekt i överenskommelsenkom sedan att ingå i Regionplan 1991. Det var alltsåfråga om ett ömsesidigt växelspel.Alltsedan mitten av 1980-talet hade trafikkontorettillsammans med regionplanekontoret och andra intressentertagit fram ett stort antal utredningar om trafikochmiljöfrågorna. Detta material blev ett viktigt underlagi samband med förhandlingarna om Dennisöverenskommelsen.Dennisöverenskommelsen var den största överenskommelsesom gjorts i Sverige vad avser investeringar itransportinfrastrukturen. Den omfattade investeringari vägar, kollektivtrafik och miljöåtgärder för cirka 36miljarder kronor. Bilavgifter skulle helt finansiera väginvesteringarnamedan utgifterna för investeringar ikollektivtrafiken skulle delas mellan staten och landstinget.Överenskommelsen hade en mycket bred poli-