Stockholm - SLL Tillväxt, miljö och regionplanering (TMR ...

REGIONPLANERINGEN I DET SVENSKA PLANSYSTEMET19ändra regionplan och kan helt eller delvis upphäva beslutetom riksintressen inte har tillgodosetts på ett godtagbartsätt. Detta är den enda grunden för statligt ingripandemot en regionplan.Möjligheten för regeringen att kunna pröva regionplanenmed avseende på riksintressen grundar sig på atteventuella konflikter mellan riksintressen och regionalaintressen ska kunna lösas innan regionplanen läggs tillgrund för fortsatt översiktsplanering i kommunerna.När regeringen på denna grund prövade Regionplan1991 blev dock resultatet att regionplanen inte gav underlagför ett sådant generellt ställningstagande i avvägningenmellan motstående riksintressen. Den endaeffekten av regeringsprövningen blev därför att regionplanensikraftträdande fördröjdes med mer än ett ochett halvt år.Regeringens slutsats var inte oväntad. Regionplanensroll är enligt PBL att ange riktlinjer för lokaliseringav bebyggelse och anläggningar, inte att föreslå en detaljeradsträckning eller utformning. På den regionala nivånkan därför effekter endast bedömas översiktligt.Analyser av förslag till utformning, vilka tas fram försti den detaljerade planeringen, behövs för att avgöra vilkenpåverkan en utbyggnad kan ha för ett riksintresse.Det slutgiltiga ställningstagandet till såväl riksintressensom till miljökonsekvenser sker genom rättsverkandebeslut, till exempel genom beslut att anta en detaljplanenligt PBL eller en arbetsplan enligt väglagen. Idetta arbete ankommer det på kommunerna, trafikhuvudmänneneller motsvarande att utforma projektenpå sådant sätt att inte riksintressena påtagligt skadas.Länsstyrelsen ska bevaka att riksintressena tillgodosesunder planeringsprocesserna och göra de avvägningarmellan olika riksintressen som kan behövas. Regionplanenkan då utgöra ett värdefullt underlag för atttydliggöra de regionala motiven bakom utbyggnadsförslagen.MILJÖKVALITETSNORMEREtt nytt inslag i den lagstiftning som reglerar planeringenär miljökvalitetsnormer (MKN) som införts iMiljöbalkens 5 kapitel. Användningen av sådana normerhar aktualiserats genom EU-samarbetet. Miljökvalitetsnormerär föreskrifter om viss lägsta miljökvalitetför mark, vatten, luft eller den fysiska miljön iövrigt. Regeringen eller i vissa fall Naturvårdverket beslutarom miljökvalitetsnormer. Redan införda normerreglerar miljökvaliteten i luft med avseende på svaveldioxidoch bly, luftförorenande partiklar och kvävedioxid.Ytterligare normer som kan komma att anges i framtidengäller bensen och kolmonoxid, nitrat i grundvattentäkter,vattennivåer eller flöden i vissa rinnandevattendrag, fler cancerogena eller allergena luftföroreningar,buller i samhället samt miljögifter i olika naturmiljöer.Miljökvalitetsnormer anger absoluta gränser sominte får överskridas. Myndigheter får inte bevilja tillståndför en verksamhet som medverkar till att miljökvalitetsnormeröverskrids. Om en norm riskerar attöverskridas kan ett särskilt åtgärdsprogram behöva upprättasav regeringen, en kommun, länsstyrelse eller annanmyndighet.Enligt Miljöbalken ska miljökvalitetsnormer iakttasvid planering. Av en översiktsplan ska enligt Plan- ochbygglagen framgå hur kommunen avser att iaktta gällandemiljökvalitetsnormer. Motsvarande gäller dock ejregionplan. Detaljplaner och bygglov får vidare intemedverka till att en miljökvalitetsnorm överskrids.Miljökvalitetsnormer skiljer sig från traditionell planeringsom innebär en avvägning mellan olika intressen.Den typ av tillåtlighetsprövning av verksamhetersom tidigare har funnits, har nu även tillämpats för denfysiska planläggningen. Här blir det frågan om en absolutgräns som inte får överskridas utan att detta får konsekvenser.Hur normerna kommer att slå i praktiken är