Stockholm - SLL Tillväxt, miljö och regionplanering (TMR ...

190DEL 4 – NÅGRA SAKFRÅGORutan lika ofta områden med stora utbyggnadsmöjligheterför bostäder. Av de utpekade områdena i Regionplan1991 har en mer omfattande utbyggnad endastpåbörjats i ett fåtal.Analyserna av näringslivets behov från Skiss 66, somresulterade i fyra till sex regionala centra, fick allt mindreaktualitet i de följande regionplanerna och principernaom decentralisering och utjämning tog allt meröver. Den ekonomiska krisen under 1990-talet ställderegionplaneringen inför nya förutsättningar. Det gälldenu åter att ge näringslivet förutsättningar för förnyelseoch tillväxt. Inför arbetet med RUFS 2001 behövde därförny kunskap tas fram så att planeringen åter kundebygga på de ekonomiska drivkrafterna.NYA UTGÅNGSPUNKTER I RUFSInriktningen mot en flerkärnig region har således längehaft starkt stöd från landsting och kommuner. Men vadvisste vi om de ekonomiska villkoren och drivkrafternaför en sådan utveckling? Vad blir konsekvenserna förhushållen och för företagen samt för resmönster och tillgänglighet?Hur ser villkoren ut för regionplaneringenoch vilken roll spelar infrastrukturen?Idéerna från Skiss 66 och de tidigare regionplanernahade inte avsatt några större spår i kommunala översiktsplanereller i den faktiska utvecklingen. Betyddedetta att teorierna var felaktiga eller har förutsättningarnasaknats i andra avseenden? Kanske var det dags attavskaffa den flerkärniga doktrinen? Inför arbetet medRUFS saknade vi aktuella teoretiska utgångspunkter förarbetet med den regionala strukturen.För att belysa några av dessa aspekter gav vi två konsulter,Björn Hårsman, Inregia och Ulf Strömquist,Temaplan, i uppdrag att göra en översikt av den internationellaforskningen på området. Avsikten var att förslagom regionstrukturen i RUFS skulle vila på en stabilvetenskaplig grund.Hårsman-Strömquist redovisade sina resultat vidflera seminarier under 1999–2001 och i flera promemoriorsom vi lät publicera. Först och främst borde man enligtutredarna beakta betydelsen av regionens storlek.Regioner med en stor befolkning ger hushållen störrevalmöjligheter avseende jobb och konsumtion. De gerockså företagen bättre tillgång till specialiserad arbetskraftoch större hemmamarknader, något som gör attföretagen kan specialisera sig mer, dra nytta av skalfördelari produktionen och sätta lägre priser. Å andrasidan kräver större regioner mer mark vilket leder tillhögre priser på mark, bostäder och lokaler. Dessutomger större regioner längre restider. Den större mångfaldeni stora regioner har med andra ord ett pris.Storleken påverkar också regionens attraktionskraft.Enligt de prognoser som vi hade som utgångspunkt förarbetet med RUFS kan tillväxten också komma att fortsättaunder de närmaste 20–30 åren. Befolkningen kanberäknas öka med mellan 400 000 och 600 000 invånaretill 2030. En snabb tillväxt i Stockholmsregionenförutsätter att en stor volym bostäder och lokaler tillkommeri första hand utanför den centrala regionkärnan.En del av den nya bebyggelsen borde kunna koncentrerastill regionala kärnor.För regionplaneraren finns det några principielltolika vägar att gå för att tillgodose efterfrågan på merbebyggelse i en växande region. Den hittillsvarande utvecklingenmot en alltmer utspridd region med en endakärna kan i och för sig fortsätta. En annan väg är att låtaden enkärniga regionen förtätas ytterligare genom attregioncentrum växer ut alltmer i närförortsområdet,vilket innebär en dramatisk förändring av bebyggelsemiljöerna.Den tredje vägen leder till den flerkärniga regionen.Med en utspridd bebyggelse och en enda kärna ställsstora krav på infrastrukturen. Stockholmsregionen harredan i dagsläget ett underdimensionerat transportnät.Dessutom är ju en omfattande trafik negativ från miljösynpunkt.Om utspridningen blir för stor och transport-