Stockholm - SLL Tillväxt, miljö och regionplanering (TMR ...

FRÅN ETT REGIONCENTRUM TILL FLERKÄRNIGHET189A. Central företagsledning.B. Informationstillverkning.C. Produktutveckling (komplicerad produktion).D. Rutintillverkning och partihandelE+F. Rutintillverkning.I Skiss 66 presenterades tankar kring hur man skulle lokalisera olikabranscher beronde på deras behov av kontakter med omvärlden.externa skalfördelar. Andra verksamheter var mindrekänsliga och kontakter kunde upprätthållas väl med telefoneller andra tekniska hjälpmedel utan personligamöten. Ytterligare andra var inte nämnvärt beroende avkontakter över huvudtaget.För att ge näringslivet de bästa förutsättningarna attfungera, borde de kontaktintensiva branscherna lokaliserascentralt i city. Det gällde verksamheter som arbetarmed ledning och förvaltning och service till dessa, tillexempel hotell och restauranger.Mindre kontaktintensiva branscher kunde placeraslängre ut från stadskärnan i halvcentrala lägen, till exempelinformationstillverkning och kvalificerad produktion.Ännu längre bort borde verksamheter medännu mindre kontaktbehov men med krav på stora,sammanhängande ytor, som till exempel partihandel,rutintillverkning eller externhandel, läggas.Kristenssons idéer var en viktig teoretisk bakgrundför den fysiska regionplaneringen och för hur markenlämpligen borde användas. En verksamhets behov avkommunikationer hade i och för sig länge varit viktigtför val av lokalisering. Bilbetjänade verksamheter placeradesi goda väglägen och personaltäta i bra kollektivtrafiklägen.Företag med behov av stort markutrymmeeller störande verksamheter hade placerats längre frånövrig bebyggelse, medan verksamheter med mångakunder, som varuhus, banker och teatrar hade placeratsi centrala lägen.Det nya var att betona vikten av att ge näringslivetbästa förutsättningar att fungera och erbjuda mark efternäringslivets differentierade kontaktbehov. Goda kontaktervar en viktig förutsättning för att företagen skullefungera väl.Kristensson betonade att cityverksamheternas efterfråganpå mark kunde leda till trängsel, med följden attcity bitvis slutar att fungera. Regionplanerarna hade dåmöjligheten att erbjuda annan mark och styra lokaliseringarnatill lämpliga platser.STAGNATIONSPERIODENEnligt Kristenssons principer pekades i Skiss 66 fyra regionalacentra ut vid Arninge i Täby, på Järvafältet, mellanKungens kurva och Flemingsberg i Huddinge samtJordbro i Haninge. Dessutom pekade regionplanerarnaut Odensala norr om Märsta och Tveta söder om Södertälje.I Regionplan 1970 prioriterades Hansta på Järvafältetoch Huddinge. På längre sikt fanns också de övrigalägena med i bilden. Även i Regionplan 1973 fanns de regionalaarbetsområdena kvar i texten, men gavs ingensärskild beteckning på regionplanekartan. Hansta angavsnu som utredningsområde och skulle så småningomutgå ur planerna och bli naturreservat.Regionplan 1978, som präglades av regionens långsammatillväxt, behandlade inte längre de regionalaarbetsområdena. Arbetsplatserna antogs fortsätta attdecentraliseras även om regioncentrum förblev dominerande.I Regionplan 1991 var ett av målen att verka för engod näringslivsutveckling. Arbetsplatserna borde enligtplanen lokaliseras till välbelägna kärnor och stråk. Enutjämning mellan olika delar av regionen eftersträvadesockså. I syfte att åstadkomma en flerkärnig region redovisadesnitton regionala utbyggnadsområden. Det vardock inte längre frågan om regionala arbetsområden,