Stockholm - SLL Tillväxt, miljö och regionplanering (TMR ...

18DEL 1 – FÖRUTSÄTTNINGARkar idag helt orealistiska. I stället har tanken på en aktualitetsprövningmotsvarande vad som gäller för översiktsplanaktualiserats inom ramen för RUFS-arbetet.En förlängning av giltighetstiden till åtminstone åtta årvore också motiverat.REGIONPLANERINGENS SVAGA STÄLLNINGDen antagna regionplanen har i Sverige alltså i praktikenen ytterst svag formell ställning jämfört med i deflesta andra länder. Inom EU finns en tendens till ökadmakt åt regionala organ. I flera EU-länder har den regionalaplaneringen en direkt styrande verkan. Nationellaplaner ger direktiv för den regionala nivån som isin tur ger direktiv för den lokala nivån. Planer på enlägre nivå får inte strida mot en högre nivå. Man behöverinte gå längre bort än till våra nordiska grannländerFinland eller Danmark för att hitta exempel på en betydligtstarkare regional planering.I Sverige saknas allt detta. En bakgrund är den starkaställning som kommunerna har i Sverige. En generaldirektöroch f.d. kommunikationsminister har uttrycktdet så här: ”Det finns ett parti som är starkare än allaandra i det här landet, nämligen kommunalrådspartiet.”Problemet med att ge de regionala frågorna den viktde förtjänar är ofta att de blir så utspädda just genom attde är regionala och därmed lätt kommer i skuggan avlokala frågor. Lokala konsekvenser av regionala beslut(eller ickebeslut) kan många gånger helt överskugga deregionala även om de är mycket mera betydelsefulla.Storstockholms lokaltrafik har stor erfarenhet av detta.Nedläggningen av en station som skulle ge 100 000människor två minuters kortare restid till arbetet upplevsinte som så revolutionerande att särskilt mångaskulle gå i strid för den saken. De lokala effekterna somskulle ge 1 000 människor tjugo minuters längre restidskulle däremot omedelbart väcka en lokal folkstormtrots att den sammanlagda effekten bara är en tiondel såstor. Naturligtvis skulle de kommunala politikerna ocksåpåverkas av denna opinion. Detta är förklaringen tillatt det finns flera stationer kvar i regionen med knappastnågra resande alls, samtidigt som nya betydligt mer motiveradestationslägen med många fler potentiella trafikanteravvisas.En regional planering på ”kommunernas villkor”kan alltså leda till ett ”sämre” resultat i form av till exempelvälfärdsförluster för regioninvånarna jämfört medom enskilda kommuners intressen får stå tillbaka förregionflertalets bästa. Man kan ändå hävda att en regionalplanering på kommunernas villkor är nödvändig.På grund av den kommunala självstyrelsen måste kommunernafrivilligt medverka i genomförandet av planeringen.Förslagen måste då vara förankrade i kommunernaoch ha deras stöd.MILJÖBALKENMiljöbalken infördes år 1998. Den ersatte då flera andralagar, till exempel Naturresurslagen (NRL), Miljöskyddslagenoch Naturvårdslagen (NVL) och samladede svenska miljölagarna under en gemensam hatt. Vissaregler i Miljöbalken är av särskild betydelse för regionplaneringen.I 3 kap. Miljöbalken anges de grundläggandehushållningsbestämmelserna. Områden av riksintresseenligt 3 kap. ska skyddas mot åtgärder som påtagligtkan motverka dessa intressen. I 4 kap. anges särskildahushållningsbestämmelser för vissa större områden.Bestämmelserna rör bland annat förbud motytterligare fritidsbebyggelse. Områden ska även skyddasmot åtgärder som kan skada natur- och kulturvärdena.En regionplan ska enligt PBL beakta riksintressena menbehöver inte – till skillnad mot en översiktsplan – redovisahur dessa avses bli tillgodosedda.Länsstyrelsen har ansvar för att bevaka om riksintressenaär tillgodosedda. Om riksintressena inte ärtillgodosedda ska det framgå av länsstyrelsens granskningsyttrandenär regionplanen ställs ut. Regeringenkan som nämnts pröva landstingets beslut att anta eller