Stockholm - SLL Tillväxt, miljö och regionplanering (TMR ...

FRÅN ETT REGIONCENTRUM TILL FLERKÄRNIGHET187Till höger Ebenezer Howards princip för stadstillväxt genom ettsystem av nya trädgårdsstäder, åtskilda av jordbruksområden ochförbundna med transportleder i form av järnvägar och kanaler.Till vänster en schemaplan för ett förortssamhälle med cirka10 000 invånare kring en förortsbanestation (ur Det framtidaStockholm, 1945). Till höger schemaplan för en ABC-stadsdel.Centrumfunktioner centralt och arbetsplatser till höger på bilden(ur Stockholms generalplan 1952).towns” i England. Abercrombies The Greater LondonPlan från 1944 lade grunden. De byggdes efter sammagrundprinciper som de tidiga trädgårdsstäderna.GRANNSKAPSPLANERING OCH ABC-STÄDERTrädgårdsstadens form fick större spridning som stadsbyggnadsidealän idén om självständiga städer. FrånEngland och USA kom idéerna om grannskapsplaneringtill Sverige. Tanken var att dela upp bostadsområdenai funktionellt, socialt och arkitektoniskt lagomstora enheter och där samla butiker och service till ettcentrum. De kom till exempel att få betydelse för utbyggnadenav Årsta.I skriften ”Det framtida Stockholm” 1945 lade Stockholmsstad fast en ny ordning för stadsbyggandet enligtgrannskapsplaneringens principer. Den skulle bygga påzonering, differentiering och separation av stadens olikadelar. Där skisserades också en schemaplan för nya förortssamhällen,som skulle grupperas som grannskapsenhetermed bostäder kring ett centrum med en station.Tankarna utvecklades i Stockholms generalplan från1952.Eftersom de nya förorterna tenderade att bli sovstäderutvecklade staden tankarna om grannskapsplaneringentill den så kallade ABC-staden (Arbeta-Bo-Centrum).Där skulle det också finnas rikligt med arbetsplatsersamt ett kulturellt och kommersiellt utbud. Denförsta stadsdel som byggdes efter denna princip var Vällingby,där ett nytt samhälle med bostäder och arbetsplatserför cirka 25 000 invånare började byggas 1951.Efter liknande koncept byggdes några år senare Farsta.Som centrumbildningar i de nya förorterna uppfattadesde som framgångsrika. Däremot blev de knappast någrasjälvständiga förorter, bland annat därför att de hadesvårt att attrahera arbetsplatser i tillräcklig utsträckning.NEJ TILL DRABANTSTADSIDÉNI Stockholms Generalplan 1952 diskuterades tanken påeventuella drabantstäder. Det var dock en fråga för regionplaneringenatt ta ställning till. I Regionplan 1958avvisades dock denna tanke. Det främsta motivet var attom drabantstadens princip skulle drivas fullt ut skulledet leda till att storstadsområdet skulle dräneras på arbetsplatser.För att undvika alltför renodlade sovstadsmiljöeri förorterna och för att ta vara på den gemensammaarbetsmarknadens fördelar skulle man i ställetsprida industri och annan verksamhet som inte behöverligga centralt till ytterområdena. Eftersom Regionplan1958 räknade med en måttligt snabb befolkningstillväxtkunde utbyggnaden huvudsakligen ske i form av kompletteringarav befintliga samhällsbildningar.