Stockholm - SLL Tillväxt, miljö och regionplanering (TMR ...

186DEL 4 – NÅGRA SAKFRÅGORnella staden: täthet, variationsrikedom, offentliga rumoch grönska.I europeiskt planeringstänkande har också idén omden flerkärniga regionen introducerats. Den bygger påden stadsstruktur som finns i många centraleuropeiskaländer, till exempel Tyskland, med många medelstorastäder på måttligt avstånd från varandra. Genom bättreförbindelser kan de fungera som komplement och dranytta av varandra.Men i Sverige är befolkningsstrukturen annorlunda.Invånarna bor glest och städerna ligger ofta långt frånvarandra. Stockholms län har visserligen en hög befolkningstäthetpå cirka 280 invånare per km 2 , det villsäga ungefär som Holland. Men omgivningarna är destoglesare. Tätheten i Uppsala, Södermanlands ochVästmanlands län ligger på cirka 40 invånare per km 2 .Stockholms län har en befolkning som är mer än dubbeltså stor som de tre grannlänen tillsammans. Skånehar till exempel mycket högre täthet, cirka 100 invånareper km 2 , och även Västra Götaland är tätare befolkat änMälardalen. Sveriges huvudstadsregion är en storstadmed ett glest omland.Även om det finns all anledning att förbättra kommunikationernamed grannlänen på liknande sätt som tidigarehar skett med länets ytterområden, är det storstadsområdetsom är i fokus när vi vill utveckla en flerkärnigstruktur.TIDIGA FÖRSTÄDER OCH SATELLITSTÄDEREn diskussion om flerkärnighet kan inte gå förbi begreppetdrabant- eller satellitstad. Begreppet avser i allmänheten nyanlagd stad som genom att vara självförsörjandemed arbetsplatser kan avlasta sin moderstad.Men även befintliga städer kan i och för sig fungera påsamma sätt.Södertälje och Norrtälje är exempel på gamla självständigastäder som genom sin närhet så småningomkommit att ingå i Storstockholms influensområde.Södertälje, som haft stadsrättigheter sedan 1300-talet,hade redan 1970 kommit att ingå i Stockholms arbetsmarknadsregion.Norrtälje som blev stad på 1600-taletintegrerades mot slutet av 1980-talet.Genom järnvägsbyggandet skapades möjligheter attbygga nya förstäder. Västeråsbanan öppnades för trafik1876. Sundbyberg anlades som en bostadsförort, menlockade genom de goda förbindelserna även nya industrier.Genom att den hade både bostäder och arbetsplatseroch låg på visst avstånd från Stockholm fick dentill en början stor självständighet. Sundbyberg är ett tidigtexempel på en så kallad drabantstad eller satellitstad.Redan kring första världskriget blev Sundbybergsroll dock mer som en vanlig förort till Stockholm.Nynäshamn är ett annat exempel på en nyanlagddrabantstad. Den anlades som en uthamn för Stockholm,sedan Nynäsbanan hade öppnats 1901. Nynäshamnväxte genom att industrier lokaliserades dit, menfick inte den utveckling som uthamn man hade tänktsig. På grund av avståndet till Stockholm tog integrationenmed storstadsregionen längre tid. Först i slutet på1980-talet kom Nynäshamn att ingå i arbetsmarknadsregionen.Det har sedan lett till en växande utpendlingunder de senaste decennierna.IDEOLOGISKA STRÖMNINGARIdén om drabantstaden utvecklades omkring 1900 iEngland av Ebenezer Howard. I boken Garden Cities ofTomorrow användes beteckningen trädgårdsstad pånyanlagda helt självständiga städer med bostäder ocharbetsplatser som var omgivna av jordbruksområden.Howard ansåg att sådana städer borde anläggas för atthindra storstäderna från att växa ytterligare. Howardsidéer utvecklades av Raymond Unwin som medverkadetill att den första trädgårdsstaden Letchworth byggdesutanför London 1903. Senare byggdes också WelwynGarden City enligt samma principer.Efter kriget byggdes en lång rad så kallade ”new