Stockholm - SLL Tillväxt, miljö och regionplanering (TMR ...

180DEL 4 – NÅGRA SAKFRÅGORmed högst 150 000 kronor per lägenhet i Stockholmsområdet.Den miljard i investeringsbidrag för att byggahyresrätter, som landshövdingen enligt direktiven skulleförfoga över, beräknades räcka till cirka 6 700 lägenheter.Kommunerna uttalade i överenskommelserna attde var beredda att verka för att 14 000 hyreslägenheterbyggs. Investeringsstödet ”övertecknades” alltså av kommunerna.Eftersom ”miljarden” endast räcker till 6 700lägenheter gjordes en fördelning av bidraget mellankommunerna.I en departementspromemoria 13 , som publiceradeslägligt för Hellströmförhandlingarna i december 2002,föreslogs ett nytt kompletterande investeringsstöd förstudentlägenheter och hyreslägenheter som är 60 kvadratmetereller mindre. Stödet motsvarar en sänkningav byggmomsen från 25 procent till 6 procent. För stödetföreslås vissa maxbelopp som för Stockholmsregionenär 60 000 kronor för studentbostäder och150 000 kronor för övriga lägenheter. För bostäder sombeviljas det nya stödet föreslås det nuvarande investeringsbidragetreduceras med 60 procent till maximalt60 000 kr. Det nuvarande investeringsbidraget för studentbostäderföreslogs upphöra. Som förutsättning förstöd anges att projektet ska bidra till ett långsiktigt hållbartbyggande samt att det till sin karaktär ska varaägnat att hålla nere hyrorna. Det nya stödet, som riksdagenbeslutat om 2003, är tidsbegränsat och gällerprojekt som påbörjas från den 1 januari 2003 till den31 december 2006.BRISTER KONKURRENSEN?Med en bostadsmarknad som blivit mer och mer ”marknadsstyrd”har de privata byggföretagen stärkt sin ställning.Det har också inneburit en allt mer oligopoliseradbyggmarknad med allt färre konkurrerande byggföretag.Först och främst saknas det finansiärer och byggherrarsom vill satsa riskvilligt kapital på att bygga tillräckligtmånga bostäder för en osäker marknad. Antaletaktörer är numera mycket få. Såväl bostadskooperationensom de allmännyttiga bostadsföretagen har istort sett upphört med bostadsbyggande under de senasteårens låga produktion.Minskad konkurrens bland byggföretagen har bidragittill höga produktionspriser. De företag som byggerbostadsrätter är också entreprenörer för andra byggherrar,till exempel allmännyttan, som vill bygga hyresbostäderpå samma marknad. Om allmännyttan hadeandra entreprenörer att tillgå – eller byggde i egen regi– kunde en reell konkurrens uppstå. Självklart borde allamöjligheter att öka konkurrensen tas till vara. Men iflertalet andra jämförbara storstadsregioner är produktionskostnadernaockså höga. Trots detta ligger bostadsbyggandetper capita på en lägre nivå i Stockholmjämfört med i andra storstadsregioner 14 .Regeringen utsåg under 2002 landshövdingen LarsEric Ericsson att utreda förutsättningarna för en ökadkonkurrens inom byggsektorn. Den så kallade Byggkommissionenredovisade i sitt betänkande i slutet av2002 olika förslag till åtgärder för att skapa bättrekonkurrensförutsättningar 15 .Byggkommissionen konstaterade att det finns omfattandeproblem inom byggsektorn. Sammantaget hardetta lett till höga byggpriser, svag konkurrens och lågförändringsbenägenhet. Många länder inom EU harliknande problem som den svenska byggsektorn. Byggkommissionenföreslog bland annat åtgärder för attstärka byggherrerollen, en allmän statlig byggherrepolicy,samverkan mellan offentliga byggherrar på regionalbas, utbildning, forskning, förbättrad statistiksamt tillsyn av lagen om offentlig upphandling. Byggkommissionensbeskrivning av byggsektorn är i höggrad relevant för Stockholmsregionen.Förslagen är troligen inte tillräckliga för att annat änmarginellt förändra oligopolsituationen inom byggsektorn,utan mer omfattande åtgärder borde övervägas.Kartellbekämpningsutredningen 16 ansåg att det sakna-