Stockholm - SLL Tillväxt, miljö och regionplanering (TMR ...

BOSTADSBYGGANDET177finns i Stockholmsregionen vad gäller vägar och kollektivtrafiksåg landshövdingen det som mycket angelägetatt Stockholms län tilldelas medel i enlighet med den150-procentsnivå som redovisas i förslaget till länsplanför transportinfrastruktur och att de Banverks- och Vägverksregionersom omfattar Stockholms län tilldelasmedel utifrån de särskilda förutsättningar som gällerhär. Vid medelstilldelningen borde förutom frågan omframkomlighet, miljö och trafiksäkerhet hänsyn tasäven till det stora bostadsbehovet i Stockholms län, vilketmedför särskilda krav på trafikinvesteringar.KOMMUNERNAS PLANERADE BOSTADSBYGGANDEI ÖVERENSKOMMELSERNAI överenskommelserna redovisade kommunerna hurstort bostadsbyggande de var beredda att verka för, fördelatpå olika upplåtelseformer, åren 2003–2006 med en”utblick” ytterligare fem år framåt. Vidare angavs vilkatransportinvesteringar, både i väg och kollektivtrafik,som ansågs vara en förutsättning för att de skulle påtasig ett ökat bostadsbyggande.Det planerade byggandet per kommun och år enligtöverenskommelserna med landshövdingen jämfört meddet årligen rekommenderade bostadsbyggandet enligtRUFS 2001 framgår av tabellen. De redovisade siffrornaavspeglar kommunernas ambitioner. Erfarenheternavisar att 70–80 procent av planerna blir verklighet. Ävenom enbart 70 procent av planerna blir genomförda såinnebär det ett avsevärt ökat bostadsbyggande jämförtmed den föregående fyraårsperioden.I arbetet med Bostadsuppdraget kunde man inte konstateraatt det fanns någon tydlig ambition att minskaobalansen mellan olika upplåtelseformer i de kommunersom har den lägsta andelen hyreslägenheter. Vid fördelningenav nya hyresrätter på kommunerna var fördelningenmellan olika upplåtelseformer i det befintligabeståndet en utgångspunkt. I några av de kommunersom tog på sig ett stort ansvar under miljonprogrammetkan det vara försvarbart att framförallt satsa på andraupplåtelseformer än hyresrätter för att uppnå balans ochmotverka segregation.I ett mindre antal kommuner fanns ett mycket svaltintresse för att bygga bostäder i allmänhet och hyresrätteri synnerhet. Även om kommunledningen i dessakommuner var intresserad så ansåg man sig förhindradav opinionen. Dessa kommuner utgjorde dock undantag.Kommunerna redovisade tillsammans ambitionersom med omkring 50 procent översteg det årliga bostadstillskottetenligt basnivån i RUFS 2001 för perioden2000–2015 och även överskred den högre nivån med15 procent 12 . Såtillvida hade landshövdingens arbeteverkligen givit bra resultat.I siffran för det totala byggandet 2003–2006 ingåräven cirka 4 000 studentlägenheter samt ett inte definieratantal specialbostäder.Fördelningen på olika kommuner skiljer sig dock ivissa avseenden från RUFS. Omkring hälften av kommunernasäger sig inte kunna bygga så många bostädersom anges i den högre nivån, och en tredjedel inte ensvad som anges i basnivån i RUFS. Det goda resultatet ilandshövdingens uppdrag beror till stor del på att ettfåtal kommuner, till exempel Huddinge, Nacka, Solnaoch Sundbyberg, men framförallt Stockholms stad, nuhade sagt sig vilja bygga betydligt mer än vad som angesi RUFS.I remissvaren till RUFS hade Stockholm utgått frånatt det under planperioden skulle vara möjligt att byggamellan 1 200 och 2 400 lägenheter per år i staden. Nuhade man med ny socialdemokratisk majoritet mer änfördubblat ambitionerna. Men var detta verkligen enrealistisk ambition? Även Solna hade mer än fördubblatsina ambitioner jämfört med RUFS, men endast för denärmaste fyra åren. För den senare perioden hade kommuneninte preciserat något bostadsbyggande alls.RUFS bygger till stor del på vad kommunerna hade