Stockholm - SLL Tillväxt, miljö och regionplanering (TMR ...

174DEL 4 – NÅGRA SAKFRÅGORmiss, var klart otillräckliga för att klara av trafikenskapacitets- och miljöproblem och för att ge möjligheterför ett ökat bostadsbyggande. Hans bedömning var attdetta endast marginellt påverkas av om ett försök medträngselavgifter kommer att genomföras i Stockholmsstad. Bostadsbristen i Stockholmsregionen var ett nationelltproblem och bostadsbyggandet i regionen var därförinte enbart en angelägenhet för kommunerna i länet.För trafikhuvudmännen innebar det ytterligare en uppgiftatt beakta behovet av nya bostäder, vilket borde varaett tungt vägande motiv när pengarna skulle fördelasöver landet.Det fanns kommuner som i huvudsak hade fått sinabehov och önskemål om trafikinvesteringar tillgodosedda.Överlag fanns dock en besvikelse över att trafikochinfrastruktursatsningarna i Stockholmsregionentotalt sett var otillräckliga. I enskilda kommuner eller idelar av regionen var besvikelsen stor också över att viktigatrafiksatsningar inte hade kommit med i planförslagen,att enbart delar finns med eller att de låg väldigtsent i planperioden. Det hade i många kommuner funnitsförhoppningar om att det ansvar man tar för regionensbostadsbehov skulle resultera i större motprestationerfrån staten i form av vägar och spårbunden trafik.Men huvuddelen av detta bostadsbyggande ägde rumunder början av 1990-talet på helt andra marknadsvillkor,än vad som gällde under den senare delen. Underde senaste åren hade bostadsbyggandet minskat relativtsett ännu mer i övriga Mälardalen, jämfört med iStockholms län. I RUFS gjorde vi bedömningen att enökad bosättning utanför länsgränsen endast skullekunna påverka bostadsbyggnadsbehovet till en mindredel, och att ett ökat bostadsbyggande framförallt måsteske inom länet.Bostadsuppdraget hade vid kontakter med länsstyrelsernai de övriga Mälardalslänen konstaterat att det ivissa kommuner fanns ambitiösa bostadsbyggnadsprojekt,som givetvis skulle innebära ett välkommet tillskotttill bostadsförsörjningen i hela regionen. Men sålänge kommunikationerna, framförallt den spårbundnatrafiken, inte hade kapacitet att svälja ett större resandeskulle bostadsbyggandet i övriga Mälardalen endastkunna ge ett marginellt tillskott till bostadsförsörjningeni Stockholmsregionen. Såväl utbyggnaden avGetingmidjan, som nya dubbelspår på Svealandsbanan,Mälarbanan och Ostlänken var nödvändiga förutsättningarför att öka spårkapaciteten och därmed möjligheternatill en ökad pendling.HUR KAN ÖVRIGA MÄLARDALEN BIDRA?En del har ansett att en större del av bostadsförsörjningenskulle kunna ske i övriga Mälardalen. I övrigaMälardalen (Uppsala, Södermanlands, Örebro ochVästmanland län) ökade befolkningen under 1990-2001 med cirka 30 000 personer, framförallt i Uppsalalän. Det sammanlagda bostadsbyggandet för dessa länuppgick till cirka 38 000 lägenheter, det vill säga cirka0,8 ny invånare per ny lägenhet. Under samma tid ökadebefolkningen i Stockholms län med nära 200 000 invånare,samtidigt som bostadsbyggandet uppgick tillcirka 60 000 lägenheter, det vill säga 3,3 ny invånare perny lägenhet.DELREGIONAL PLANERINGSSAMVERKANI delar av länet pågår en delregional samverkan mellankommuner som har identifierat gemensamma intressen.Mest tydligt är samarbetet på Södertörn och i dennordöstra delen av länet. Detta avspeglade sig också ibostadsuppdragets genomförande. I en skrivelse åtogsig Södertörnskommunerna 11 i slutet av 2002 att verkaför att en bostadsbebyggelse kommer till stånd om sammantagetcirka 12 000 bostäder under åren 2003–2006,varav cirka 2 000 skulle utgöras av hyresrätter. I skrivelsenredovisades även de transportinfrastruktursatsningarsom kommunerna ansåg vara nödvändiga.Södertörnskommunerna föreslog att de kommunvisa