Stockholm - SLL Tillväxt, miljö och regionplanering (TMR ...

172DEL 4 – NÅGRA SAKFRÅGORhandlat om nya politiska riktlinjer när en ny politiskmajoritet har tillträtt. Inställningen till hyreslägenhetertycktes dock inte vara en politiskt blockskiljande fråga.Oavsett politisk majoritet insåg man, med ett fåtal undantag,behovet av ökat bostadsbyggande och blandadeupplåtelseformer.För att inhämta synpunkter om hinder och möjligheterför att öka bostadsbyggandet förde landshövdingensamtal med bostadsbolag, byggmästare, fastighetsägare,Hyresgästföreningen, SABO, olika HSB-distrikt, Byggmästareföreningen,Fortifikationsverket samt vissa statligabolag med markinnehav, exempelvis Vasallen AB,Vasakronan AB och Jernhusen AB.I december 2002 slutfördes överläggningarna med länetskommuner, i och med att Mats Hellström sammanträffademed de politiska ledningarna för samtliga kommuneroch diskuterade de förslag till överenskommelsersom utarbetats. Under första kvartalet 2003 behandladesförslagen i den politiska beslutsprocessen i respektivekommun. Landshövdingen slöt överenskommelserom bostadsbyggandet med samtliga kommuner utomEkerö. I april 2003 överlämnade landshövdingen sinslutrapport till regeringen.ÖVERENSKOMMELSERNAS FORM OCH INNEHÅLLI direktiven sades att Mats Hellströms överläggningarskulle ”resultera i skriftliga överenskommelser i vilkakommunerna åtar sig att planera för och i övrigt initieraoch säkerställa ett ökat byggande av bostäder. Överenskommelsernakan innehålla villkor för kommunernasåtaganden, till exempel vad gäller upplåtelse av markoch genomförande av infrastrukturinvesteringar.”En viktig fråga var vilken form överenskommelsernaskulle ha. De borde uttrycka moraliska och politiska förpliktelserfrån såväl staten som kommunerna, menkunde inte vara juridiskt bindande. Det rörde sig om”letter of intent”. De borde dock vara så stringenta ochavtalsliknande som möjligt för att slippa eventuellatolkningstvister. Det skulle också tydligt framgå attöverenskommelserna förutsatte att sedvanlig lagstiftningskulle gälla när projekten sedan skulle prövas i olikasammanhang, inte minst av länsstyrelsen.I överenskommelserna skulle kommunerna redovisavilket bostadsbyggande de var beredda att genomföra,fördelat på olika upplåtelseformer de kommande femåren och med en ”utblick” ytterligare fem år framåt. Vidarevilka transportinvesteringar, både i väg- och kollektivtrafik,som var en förutsättning för att de skullepåta sig ett ökat bostadsbyggande. Kommunerna skulleåta sig att verka för att ett visst antal bostäder byggdesåren 2003–2006. Hyresrätterna skulle preciseras per årför att landshövdingens förhandsbesked om investeringsbidragetskulle kunna anges.När det gällde statens åtaganden avsåg dessa dels utfästelserom förhandsbesked för investeringsbidrag tillhyresrätter, dels ”utfästelser” om trafikinvesteringar.En komplikation var att parallellt med överläggningarnaom bostadsbyggandet pågick processen med infrastrukturplaneringenför transportinvesteringarna, detvill säga länsplanen, nationella banhållningsplanen ochväghållningsplanen.Alla kommuner förde i överläggningarna fram kravpå trafikinvesteringar som villkor för att de skulle påtasig ett ökat bostadsbyggande. Andra punkter som togsupp från kommunerna var bidrag till att sanera förorenadmark. Även bidrag till att gräva ned elkablar föratt möjliggöra bostadsbyggande fördes fram.BOSTADSBYGGANDE OCH TRAFIKINVESTERINGAREtt omfattande informationsutbyte och samråd förekomunder hela 2002 mellan Bostadsuppdraget ochStockholmsberedningen samt trafikverken. Därvidkunde man konstatera att det fanns en bred samsyn påbehovet av de olika trafikinvesteringarna. Däremotfanns det i vissa avseenden olika bedömningar mellankommunerna och trafikverken om teknisk utformning,