Stockholm - SLL Tillväxt, miljö och regionplanering (TMR ...

170DEL 4 – NÅGRA SAKFRÅGORVidare konstaterades i direktiven att många av de bostäderi flerfamiljshus som byggdes var exklusiva bostadsrättslägenheter,tillgängliga bara för en mindre delav befolkningen med hög betalningsförmåga. En stordel av befolkningen med mer normala inkomster, ochför vilken hyreslägenheter med rimlig hyra var ett attraktivtalternativ, mötte ingen produktion som svararmot dess behov. Särskilt för unga som inte var etableradepå bostadsmarknaden var situationen mycket svår.Denna situation förvärrades av den pågående utförsäljningenav allmännyttans bostäder och ombildningenav hyresrätter till bostadsrätter.Bristen på bostäder riskerade dessutom enligt regeringenatt leda till en avmattning i regionens ekonomiskatillväxt. Detta var extra allvarligt med tanke påden stora betydelse Stockholmsregionen hade för tillväxteni landet som helhet.Det betonades i direktiven att det finns en tydligkoppling mellan investeringar i transportinfrastrukturoch förutsättningarna för bostadsbyggande. Planeringav transportinfrastruktur och bebyggelsestruktur bordedärför ske samordnat. Stockholmsberedningen skulle isitt arbete även ta hänsyn till behovet av bättre förutsättningarför en ökad bostadsproduktion. Landshövdingenskulle därför samråda med Stockholmsberedningensamt med respektive trafikverk om möjlig tidplanoch prioriteringsordning för aktuella investeringar.Under 2001 infördes ett investeringsbidrag för attbygga av hyresbostäder i områden med bostadsbrist. Investeringsbidragetfördelas på den eller dem inom en regionsom erbjuder de förmånligaste villkoren för hyresgästerna.I Stockholmsregionen utgjorde bidraget högst150 000 kronor per lägenhet. En miljard kronor avinvesteringsbidraget reserverades nu enligt direktivenför Stockholms län, att fördelas på kommunerna avlandshövdingen.Enligt regeringens direktiv skulle landshövdingenTerrasslägenheter ger ofta en inbjudande boendemiljö .identifiera åtgärder som var möjliga att genomföra påkort till medellång sikt för att åstadkomma ett ökatbostadsbyggande. Målsättningen för överläggningarnamed kommunerna skulle vara att de skulle resultera iskriftliga överenskommelser i vilka kommunerna åtogsig att planera för och i övrigt initiera och säkerställa ettökat byggande av bostäder. Billiga lägenheter och enblandning av olika upplåtelseformer eftersträvades vidareenligt direktiven. Landshövdingen kunde ocksåföreslå regeringen andra åtgärder för att stimulera bostadsbyggandet.Uppdraget skulle redovisas till regeringensenast den 30 december 2002.HELLSTRÖM FÖRHANDLAR MED KOMMUNERNARegeringen gav uppdraget åt landshövdingen och alltsåinte till länsstyrelsen, vilket hade en viss formell och reellbetydelse. Till skillnad från det regeringsuppdragsom landshövding Ulf Adelsohn tidigare hade var Hellströmsinte så mycket ett utredningsuppdrag utan snarareett förhandlingsuppdrag. Det gällde att genomöverenskommelser med kommunerna öka bostadsbyggandeti länet.För detta skapades en ledningsgrupp under landshövdingensledning. I denna ingick länsöverdirektör BoHansson, förvaltningsdirektör Rutger Öijerholm, länsarkitektEva Gyllensvärd, länsbostadsdirektör UllaHuzell, sakkunnig Bo Malmsten samt projektsekreterareClaes Hammarlund. Malmsten, Gyllensvärd,