Stockholm - SLL Tillväxt, miljö och regionplanering (TMR ...

BOSTADSBYGGANDET165Befolkningen i länet år 2001fördelad på hustyper.åldrarna över 60 år. Boende i småhus domineras av barnunder 20 år samt deras föräldrar i åldrarna mellan 35 och60 år.För att den demografiskt betingade bostadskarriärenska fungera förutsätter det att det finns ett varierat utbudav bostäder i regionen. Eftersom många hushållockså har förankring till en del av regionen genom uppväxt,arbete eller släkt och vänner, behöver olika typerav bostäder också finnas i olika delar av regionen.Som framgår av följande tabell varierar emellertidfördelningen i bostadsbeståndet på olika upplåtelseformerkraftigt mellan kommunerna i Stockholmsregionen.I Stockholm, Solna och Sundbyberg utgörs bostädernatill en helt dominerande del av flerbostadshus.I Sundbyberg är andelen småhus bara 3 procent. I Ekeröär andelen å andra sidan över 80 procent.Stockholm, Solna och Sundbyberg har höga andelarhyresrätter, omkring 60–90 procent, medan andelarnaär mycket låga i till exempel Ekerö, Täby och Vallentuna.Täby har å andra sidan tillsammans med Stockholm ochJärfälla en relativt stor andel bostadsrätter. På motsvarandesätt skiljer sig också lägenhetsstorlekarna mellanolika delar av regionen 1 .Skillnaderna på bostadsmarknaden leder till demografiskoch socioekonomisk segregation. För att storstadensbostadsmarknad ska fungera när befolkningen åldrasförutsätter det att hushåll kan flytta mellan kommunernaunder olika skeden i livet.BOSTADSBYGGANDET I DEN REGIONALA STRATEGINUnder hösten-vintern 1997–1998 var skissen till denregionala strategin på samråd. Där formulerade vi ossytterst försiktigt om behovet av nya bostäder. Bostadsbyggandeti Sverige hade hållits uppe på en internationelltsett hög nivå genom förmånliga villkor och statligasubventioner. Så länge Sveriges ekonomiska utvecklingvar god kunde vi också ha råd med detta. Sedan Sverigesekonomiska tillväxt avtagit i jämförelse med andra länderblev det allt svårare att klara. Vi saknade egna erfarenheterom hur bostadsefterfrågan skulle utvecklas i enväxande storstadsregion under mer marknadsekonomiskavillkor.Boendetätheten ökade nu på nytt i regionen, sedanden tidigare kontinuerligt sjunkit under flera decennier.Ökningen höll sig i genomsnitt kring 0,3 procent per år,en inte särskilt hög siffra. Men det var en helt ny situation.Eftersom utrymmesstandarden var så hög i Sverige– högre än i alla andra länder utom Danmark 2 – kundevi minska i bostadskonsumtion under många år ochfortfarande ligga i tätskiktet. Vi konstaterade i strategiskissenatt beroende på hur boendetätheten och befolkningstillväxtenutvecklades framöver kunde behovetvara upp till cirka 12 000 nya lägenheter per år, menockså bli mycket mindre.