Stockholm - SLL Tillväxt, miljö och regionplanering (TMR ...

BOSTADSBYGGANDET163vånare. Under miljonprogrammet byggdes bostäder iförsta hand för att bygga bort den omfattande trångboddhetenoch öka utrymmesstandarden. Under decenniernadärefter var det framförallt för att tillgodosebehoven hos den växande befolkningen.Om bostadsbyggandet i Stockholmsregionen var relativtfritt från stora omsvängningar efter miljonprogrammetvar de desto större i övriga Sverige. 1986 byggdes30 000 lägenheter i Sverige, varav en tredjedeli Stockholmsregionen. Under slutet av 1980-talet börjadebostadsproduktionen öka dramatiskt i Sverige.Omkring 1990 byggdes nära 70 000 lägenheter per år ilandet, men bara en sjundedel av detta byggdes iStockholmsregionen. Under de här åren byggdes hela3,5 lägenheter per inflyttad i övriga landet, men bara0,5 lägenheter per inflyttad i storstadsregionerna.Ökningen av bostadsbyggandet berodde på en kombinationav högkonjunktur och en god inkomstutvecklingsom gjorde att hushållen kunde efterfråga mer bostäder.Bostadsföretagen tog inte några stora ekonomiskarisker genom den generösa långivningen, statligtstöd och kommunala garantier.Konjunkturen var synnerligen god också i Stockholmsregionen.Den kom bland annat till uttryck genomen dramatisk ökning av lokaler, som så småningomledde till fastighets- och bankkriserna 1991, men inte tillen uppgång av bostadsbyggandet i samma grad. Denökande bostadsproduktionen i resten av landet ledde tillen våldsam ökning av statens utgifter för bostadssektorn.BOSTADSPOLITIKEN LÄGGS OMUnder början på 1990-talet försämrades bostadsmarknadenhelt. Den ekonomiska nedgången och den ökandearbetslösheten drabbade hela landet. Skattereformeninnebar att sänkta inkomstskatter finansierades medhöjd moms i bostads- och byggsektorn. Minskade subventionergenom minskade räntebidrag och ränteavdragändrade tillsammans med räntehöjningar kostnadsförutsättningarna.Den statliga ekonomiska risktagningenersattes av en finansiering på marknadsmässigavillkor.Kombinationen av att de nya bostäderna blev mycketdyrare än tidigare och att många hushåll drabbades avarbetslöshet förändrade helt villkoren för bostadsbyggande.Från 1990 till 1998 sjönk bostadsbyggandet tillendast 11 000 lägenheter i hela landet, den lägsta nivånunder hela 1900-talet. Men bostadsefterfrågan minskadeännu snabbare än produktionen. I Boverkets rapportom bostadsmarknaden 1997 konstaterades attefterfrågeöverskott nu bara fanns i innerstäderna ochvissa attraktiva bostadsområden i Stockholm och Göteborg,medan omkring 200 av landets 289 kommunerrapporterade ett överskott på bostäder.Bostadsproduktionen i Stockholmsregionen minskadefrån omkring 10 000 lägenheter per år 1990 till3–4 000 lägenheter fem år senare. I stort sett byggdesendast bostäder som redan sålts före byggstart. Mennedgången motsvarades inte av att befolkningsökningenminskade. Tvärtom ökade befolkningen under senaredelen av 1990-talet nu ännu snabbare, med mellan15 000 och 20 000 invånare per år. Trots det ökade antaletouthyrda lägenheter åter sakta även här. Snartfanns flera tusen outhyrda lägenheter att tillgå på marknaden.Lediga lägenheter fanns i de flesta kommunerna.De kommuner som likväl upprätthållit ett relativtsett stort bostadsbyggande är Huddinge, Salem, Vallentunaoch Värmdö. Här har efterfrågan på bostädersåledes hållit i sig trots allt. I kommuner som Botkyrka,Norrtälje, Nynäshamn och Upplands-Bro har bostadsbyggandetvarit särskilt litet. Uppenbarligen har efterfrågansaknats i dessa kommuner. Inte heller i Danderydbyggdes mer än ett fåtal lägenheter. Här är det inteefterfrågan som saknats utan den politiska viljan atterbjuda mark för byggande.