Stockholm - SLL Tillväxt, miljö och regionplanering (TMR ...

REGIONPLANENS KONSEKVENSER139INGEN HELHETSSYNI regionplanering och i kommunal översiktsplaneringeftersträvas en från många olika aspekter bra helhetslösning.Vid utformningen av ett åtgärdsprogram sätts enenda aspekt i fokus. Åtgärder väljs för att påverka justdenna aspekt, kanske i ett geografiskt begränsat område.Normen för kvävedioxid kan komma att överskridaspå ett fåtal platser i den centrala delen av regionen.Absoluta miljökvalitetsnormer bygger på ett annatsynsätt än det som tidigare präglat planeringen, där avvägningargjorts mellan olika intressen. Systemet förutsätteratt en totalt sett god lösning går att uppnå genomatt addera enskildheter till varandra. Strävan efter helhetssynersätts av fragmentisering med risk för suboptimeringar.Risk finns att planförslag som är gynnsammafrån ett helhetsperspektiv och från de flesta enskildaaspekter kommer att förhindras på grund av attnågon norm riskerar att överskridas. Miljökvalitetsnormerger vissa miljöaspekter en överordnad betydelseäven i förhållande till andra miljö- och hushållningsfrågor.Risken för att detta leder till suboptimering såväli samhällsplaneringen i stort som inom miljöarbetetmåste uppmärksammas.Redan nu när endast ett fåtal normer har trätt i kraftter sig komplexiteten med miljökvalitetsnormer avsevärd.I framtiden när fler och fler normer trätt i kraft ochsamtidigt ska uppfyllas på allt fler områden riskerarkomplexiteten att mångfaldigas. Från ett hållbarhetsperspektivkan man konstatera att några motsvarandebindande normer inte finns eller planeras för de socialaoch ekonomiska aspekterna.Bristerna i samordningen mellan reglerna om miljökvalitetsnormeri Miljöbalken och Plan- och bygglagenssyfte att åstadkomma en från allmän synpunkt lämpligmarkanvändning är uppenbara. Enligt PBL får inteplanläggning medverka till att en miljökvalitetsnormöverträds. En strikt tillämpning av normerna skullekunna leda till en från allmän miljösynpunkt mindrelämplig bebyggelseutveckling, som ökar de totala utsläppenutan att nämnvärt minska halterna på utsattaplatser.Några erfarenheter finns inte ännu av miljökvalitetsnormeri praktiken. Hade sådana erfarenheter funnitstorde de sannolikt ha utformats på annat sätt. Reglernaom miljökvalitetsnormer samt deras tillämpning ochsamspel med övrig lagstiftning borde därför ses över.Länsstyrelsen i Stockholms län har också föreslagit att såska ske i det förslag till åtgärdsprogram 22 för att klaranormen för kvävedioxid som lämnades till regeringen ijuni 2003.DEN ANTAGNA UTVECKLINGSPLANENDe förändringar som landstingsfullmäktige beslutadeom på Regionplane- och trafiknämndens förslag var relativtmarginella och påverkade inte planens konsekvensernämnvärt i något avseende. Några nya analyserbehövde därför inte ske. Texten i den antagna planenreviderades, i enlighet med fullmäktiges beslut, endastmed avseende på texten om miljökvalitetsnormer. Sedanplanen ställdes ut hade partikelnormen nämligeninförts och åtgärdsprogram om denna beslutats av regeringen.Här aktualiserades således beskrivningen iRUFS.Det är lätt att konstatera att de ursprungliga ambitionernamed att bedöma konsekvenserna av RUFS urett hållbarhetsperspektiv fick revideras flera gånger underprocessen. Bristande personell kontinuitet bidrogsäkert till en del av svårigheterna, men arbetsuppgiftenvar onekligen inte så lätt. Det kan många av de konsultervi anlitat bekräfta. Med de erfarenheter som arbetet harinneburit borde en kommande process med en revideringav RUFS eller en helt ny plan gå betydligt lättare.