Stockholm - SLL Tillväxt, miljö och regionplanering (TMR ...

INLEDNING9metoder som använts. Regionplane- och trafikkontorethar genom åren legat i framkanten när det gäller attanvända matematiska modeller i samhällsplaneringen.I RUFS-arbetet har för första gången geografiska informationssystem(GIS) kommit till bred användning i enregionplaneprocess. Att anlägga ett långsiktigt hållbarhetsperspektivär också något som fått stort utrymme iarbetet.Den fjärde delen av boken ägnas åt en mer ingåendebeskrivning av några av de viktigaste sakfrågor sombåde stått i fokus och varit kontroversiella. De områdensom särskilt belyses är befolkningstillväxten, bostadsbyggandet,bebyggelsestrukturen samt trafikfrågorna.Trafiken har alltid fått stor uppmärksamhet i regionplaneringen,och så var också fallet i RUFS-arbetet. Därbeskrivs också planeringen av tre konkreta infrastrukturobjektsom diskuterats särskilt intensivt underRUFS-arbetet, nämligen järnvägstrafikens getingmidja,frågan om nord-sydliga vägförbindelser samt frågan omen andra trafikflygplats. Alla dessa frågor har utrettsunder lång tid och många alternativ har diskuterats.Fallstudierna beskriver både områden där RUFS-processenvarit framgångsrik och motsatsen.Vi har valt att särskilt ingående beskriva några frågor.Det innebär tyvärr också att det finns många för regionplaneringenviktiga sakfrågor som inte kunnat gesnågot större utrymme i denna skrift. Det gäller till exempelekonomi, kompetens och FoU, integration, grönstruktur,vatten och försörjningen med teknisk infrastruktur.Begränsningen var dock nödvändig om bokenskulle bli klar inom rimlig tid.Den femte delen av boken utgör en summering avarbetet och den färdiga planen. Där beskriver vi det genomslagresultatet av planeringsprocessen har fått påandra aktörer och andra processer. En central frågagäller regionplaneringens huvudmannaskap. Regionplaneringenbedrevs genom ett kommunalförbund framtill dess att storlandstinget bildades 1971. Den politiskadiskussionen om att föra över ansvaret till ett så kallatregionförbund var aktuell samtidigt som RUFS-processenbedrevs. Regionfrågan har också på andra sätt varitföremål för överväganden på nationell nivå under de senasteåren. Vidare redovisar vi tolv lärdomar av planeringsprocessenför Stockholmsregionens och landetsplanerare och politiker.ÅTERKOMMANDE ELLER EVIGA FRÅGORI Stockholmsregionen finns sällan några helt nya planeringsfrågor.Många av de frågor som varit i fokus underRUFS-arbetet har ofta varit föremål för omfattande utredningarredan innan RUFS-arbetet inleddes, både itidigare regionplanering och i andra sammanhang. Resultatetav regionplaneringen – infrastrukturobjekt ochandra förslag – ska sedan genomföras, oftast av andraaktörer och i andra processer.Vår beskrivning utgår ofta från ett historiskt perspektiv.Vi beskriver översiktligt hur planfrågorna har behandlatstidigare och hur läget var när RUFS-processeninleddes. När det är relevant ger vi också en beskrivningav hur förslagen har mottagits och behandlats i andraprocesser sedan RUFS färdigställts. Därigenom placerasRUFS-arbetet in i en kontinuerlig planeringsprocessutan egentlig början eller slut.Avsikten är att bringa förståelse för den komplexitetsom präglar Stockholmsregionens planering. Regionenhar tyvärr sedan många år en tradition av splittring ochoenighet kring centrala planeringsfrågor. Historien visaratt det krävs en stor ödmjukhet inför problemen ochmöjligheterna att lösa dem. Annars kommer de flestainitiativ att vara dömda att misslyckas.VI GER VÅRT PERSPEKTIVVi som skrivit boken har båda lång erfarenhet av planeringi Stockholmsregionen och har varit huvudansvarigaför RUFS-processen. Boken bygger på våra egnaminnesbilder, minnesanteckningar, protokoll samt