12Gertrud Holmquist – Storvreta, UppsalaFör Gertrud är missionen viktig. Hon har jobbat ute på fältet, som missionär i Tanzania, isammanlagt 13 år, under två perioder. Första perioden som nygift 1961–1972 och andra periodenefter att barnen blivit vuxna, 1990–1998. I Tanzania var hennes arbete främst inriktat påbarn och kvinnor i de små byarna. Fortfarande jobbar hon, från Sverige, med att stödjakvinnogrupper i området kring Mtwara, i sydöstra Tanzania.Hennes intressen är annars att påta i trädgården med blommor och buskar kring det hussom hon beskriver som ”underbart”.Önskan med <strong>EFS</strong> <strong>Mittsverige</strong>: Gertrud har fyra områden som hon tycker är viktiga attprioritera när det gäller distriktets arbete: Utlandsmissionen. Åkerögården och andra lägergårdari distriktet. Föreningarna i glesbygdsområdena Dalarna, Hälsingland och Gotland, somkan behöva extra insatser och stöd från distriktet. Även Salt bör stödjas aktivt tycker hon.Yrke: Har arbetat som sjuksköterska och barnmorska.<strong>EFS</strong>-förening: Lötenkyrkans missionsförening, sedan 1980.Familj: Maken Ingemar, tre vuxna döttrar och sju barnbarn.Berit Jakobsson – Tiveden, AskersundBerit har jobbat med socialt arbete i 36 år. Under en period mellan 1987 och 1990 var honutsänd som missionär i Sudan, och arbetade då som flyktingrådgivare. Senare har hon ävenvarit en kortare period i Kenya som biståndsarbetare. Nu arbetar hon i Karlsborgs kommunsom socialsekreterare.Att resa är något som inspirerar henne, och om det finns tid över så läser hon gärna en bokeller ägnar tiden åt att brodera. Som hon själv uttrycker det: ”Jag gillar att sy korsstygn.”Önskan med <strong>EFS</strong> <strong>Mittsverige</strong>: Berit tycker att diakoni, mission och evangelisation ärviktiga frågor, och med tanke på arbetet som socialsekreterare så ligger just diakonin hennevarmt om hjärtat. När det gäller mission vill hon satsa mer på information, så att människor fårupp ögonen för vilka behov som finns. Hon menar att det behövs en förståelse för andrafolkgrupper och att missionen inte bara får bli riktad åt ett håll. Även de folk som vi missionerarför kan lära oss mycket som är viktigt. I allt detta ska Kristus bli tydlig, säger Berit.Yrke: Socialsekreterare.<strong>EFS</strong>-förening: <strong>EFS</strong> missionsförening i Mosshult, sedan 1964, med vissa avbrott.Familj: Ensamstående.Lars Svensson – Huddinge, StockholmLars har jobbat med utvärdering, organisations- och kvalitetsutveckling inom bland annat hälsoochsjukvård, äldrevård och handikappomsorg i 30 år.Om han överför de viktigaste erfarenheterna från detta till arbetet i <strong>Mittsverige</strong>distriktet, såhandlar det bland annat om att man i varje fråga och beslut måste tänka på att styrelsen ochexpeditionen är till för missionsföreningarna och inte tvärtom.Lars har suttit med i styrelsen för <strong>EFS</strong> <strong>Mittsverige</strong> i tre år. Han är även med iSamarbetskommittén mellan Hammarbykyrkan och Skarpnäcks församling samt håller i enstudiecirkel och en vuxendialoggrupp.Önskan med <strong>EFS</strong> <strong>Mittsverige</strong>: Lars tycker att det är synnerligen viktigt att distriktetsstyrelse och expedition kontinuerligt fångar upp missionsföreningarnas behov och förväntningar,både i glesbygd och i de större städerna. Han tror att distriktet har en tilltagande uppgift iatt ge stöd till föreningarna beträffande samverkan och samarbete med Svenska kyrkan på detlokala planet. Stödet till Salt är viktigt liksom en satsning på gemensamma läger och samlingar,exempelvis bibelhelger, säger Lars.Yrke: Kvalitetsutvecklare<strong>EFS</strong>-förening: Hammarbykyrkans missionsförening, sedan 1980.Familj: Hustrun Christina, tre vuxna barn och två barnbarn.
Ethel Hammerström – UppsalaMycket av Ethels tid ägnas åt barnbarnen, som hon passar två dagar i veckan. Hon har ävenprivatundervisning med en elvaårig pojke, från en skola i närheten, som varje vecka kommer hemtill Ethel för att plugga engelska, svenska, matte, geografi eller vadhelst som är aktuellt för tillfället.Ethel är också kassör i Lötenkyrkans pensionärsförening, som träffas varje torsdag och hon ärpolitisk aktiv inom Kristdemokraterna.Önskan med <strong>EFS</strong> <strong>Mittsverige</strong>: Ethel tycker att distriktet har en viktig uppgift i att vara behjälpligför de lokala missionsföreningarna, ordna läger och bra verksamhet. Hon ser också en viktig uppgift iatt vara med och stödja det nya distrikt som bildats inom Salt. Även Åkergårdens verksamhet serhon som viktig, eftersom gårdens fina läge kan få vara en helande miljö och en bra mötesplats förmänniskor.Yrke: Har arbetat som personal- och ekonomiadministratör.<strong>EFS</strong>-förening: Lötenkyrkans missionsförening, sedan 30 år.Familj: Maken Fredrik, tre vuxna barn och fem barnbarn.Margareta Eriksson – Bergshammar, NyköpingMargareta kom från Holmsund till Nyköping 1979 och har sedan dess varit aktiv i missionsföreningendär, även som ordförande under sex år. Jobbet tar mycket tid, då hon jobbar somkanslichef vid patientnämnden. Hon jobbar också med att organisera stödpersoner åt människorsom är tvångsintagna, inom psykiatrin, vilket enligt Margareta är en mycket givande verksamhet. Påfritiden ägnar hon sig gärna åt handarbete, matlagning och så barnbarnen såklart.Önskan med <strong>EFS</strong> <strong>Mittsverige</strong>: Margareta tycker att det är viktigt att försöka behålla ungdomarnainom kyrkan och vill satsa på bra ungdomsverksamhet även efter konfirmationen. Hon trorockså att det behövs mycket mission inom landets gränser och känner starkt för samarbetet medSvenska kyrkan, och att det ska fungera bra. Hon tycker också att det är viktigt att satsa påmission i glesbygdsområden, och att hjälpa de små missionsföreningarna.Yrke: Sjuksköterska inom psykiatrin<strong>EFS</strong>-förening: <strong>EFS</strong> missionsförening i NyköpingFamilj: Maken Östen, två vuxna döttrar och snart tre barnbarn.Gunilla Elf – NyköpingSången är viktig för Gunilla, men också trädgården och naturen. Hon tycker om att resa ochmöta nya kulturer, och det har hon fått göra som missionär, i tre omgångar. 1993–1995 var hon iSomalia och 1995–1999 i Kenya. Hon har även jobbat i Indien, framför allt Goa, mot västerlänningarsom reser dit för att söka andliga upplevelser. Gunilla är pensionerad, men hoppar in ochjobbar då och då, inom psykiatrivården i Nyköping.Önskan med <strong>EFS</strong> <strong>Mittsverige</strong>: Gunilla tycker att det är viktigt med mission, både inomSveriges gränser och utanför. Hon vill gärna verka för ett gott samarbetsklimat mellan <strong>EFS</strong> ochSvenska kyrkan och tror att det kan finnas mycket att tjäna där för båda parter, men det är vikigatt samarbetet verkligen blir bra. Hon ser Alpha som ett bra arbetssätt att nå människor i Sverigeoch tycker även att det är viktigt att distriktet håller bra kontakt med de små föreningarna och ärett stöd för dem.Yrke: Sjuksköterska inom psykiatrin<strong>EFS</strong>-förening: <strong>EFS</strong> missionsförening i NyköpingFamilj: Maken Ingemar, många syskonbarn, ännu fler syskonbarnbarnCina Kedvall – Bergvik, SöderhamnCina har haft ett ben med i <strong>EFS</strong> sedan länge. Hennes morfar Wilhelm Karlsson var med ochstartade missionsföreningen i Vimmerby, någon gång runt förra sekelskiftet. Nu för tiden är honockså engagerad i Svenska kyrkan i Gävle, där hon bland annat sjunger i kyrkokören.Önskan med <strong>EFS</strong> <strong>Mittsverige</strong>: Cina tycker att lekmannaengagemanget är något mycketviktigt. Hon tycker att mission är viktigt, men inte bara utomlands utan även inom Sverigesgränser. Där vill hon att <strong>EFS</strong> ska vara med och inspirera och engagera till exempel Svenskakyrkan, särkilt när det gäller frivilligarbete.Yrke: Studiekonsult vid Sensus<strong>EFS</strong>-förening: <strong>EFS</strong> missionsförening i Gävle. Gått med nyligen, men engagerad genom familjen sedan barnsben.Familj: Maken Thomas, en dotter hemma och två utflugna.13