mellan hopp och förtvivlan Erfarenheter och strategier i väntan på asyl

yta ned identiteten, undermineras känslan av sammanhang och mening ytterligare.Efter en tid präglad av uppbrott, splitting och rubbad ordning, strävar manefter att återskapa ordning och kontroll i sitt vardagsvarande. Rutiner, trygghetoch stabilitet betonas. Det förutsätter i sin tur möjligheten att kunna göra sig enföreställning om såväl sitt förflutna som sitt nu, och inte minst om framtiden.Omvärlden måste vara begriplig, meningsfull och i någon mån förutsägbar ochmöjlig att påverka för att kunna hanteras. Det begränsade tidsperspektiv somerbjuds asylsökande utgör enligt forskaren Jan-Paul Brekke ett effektivt hinderför känslan av ett helt och integrerat jag (Brekke 2004:18, 25).Denna rapport sällar sig till en rätt omfattande produktion av beskrivningav problem som förknippas med asylsökandes situation. Den bild som materialetger av situationen är emellertid inte entydigt mörk. Det finns fler ”goda exempel”bland de asylsökande, i den meningen att de inte har brutits ned vare sig av erfarenheterföre flykten eller av väntetiden i Sverige. Vad förenar dem? Vad skiljerderas mottagande från de människor som mår fysiskt och psykiskt dåligt?Hälsan hos varje enskild individ beror av en rad skilda faktorer; vad manupplevt innan och under flykten, hur man bedömer sina möjligheter att få stanna,hur man blir mottagen, samt naturligtvis en rad biologiska och fysiska förutsättningar.Söker man gemensamma nämnare hos de individer som klarat sig bragenom asylprocessen, finner man dem kanske framför allt i deras individualitet.En positiv livsinställning och stark självkänsla tycks förena dem som mår bra,liksom förmågan att föreställa sig en god framtid och bemöta motgångar somutmaningar. När jag frågat dem om hur de hanterar möjligheten av ett avslag,är det vanliga svaret att man undviker att tänka på det. En aktiv vardag, fysiskaktivitet och ett brett kontaktnät är andra gemensamma nämnare.Genom att lyfta fram goda exempel blir det kanske möjligt att bryta uppden eländesdiskurs som präglar asyldebatten. Men därmed ökar också risken föratt man lägger över hela ansvaret för situationen på den enskilde individen. De”framgångsrika” flyktingarnas berättelser präglas ju främst av hur de själva hanteratsituationer, och deras mottagande har inte skilt sig på något gemensamt ochavgörande vis från andras.Introduktionsperioden är avgörande för hur man som flykting sedan klararsig, oavsett hur beslutet i asylärendet blir. En redan belastad psykisk och fysiskhälsa påverkas negativt av stress, ofrivillig passivitet och dåligt boende. Vad lyfterde asylsökande själva fram som centralt för att förhindra att hälsan försämrasunder väntetiden? Några punkter som kommit upp under intervjuerna är:• Behovet av klara och tydliga besked kring väntetiden i sitt asylärende • Meningsfullsysselsättning under väntetiden • Möjlighet till egen försörjning • Möjlighetatt strukturera och påverka sin egen vardag och planera för tillvaron • Respektfulltbemötande • Vägledning in i det svenska samhället • Att ha en plats att90 | MELLAN HOPP OCH FÖRTVIVLAN