mellan hopp och förtvivlan Erfarenheter och strategier i väntan på asyl

försvårar förutsättningarna för både barns och vuxnas sociala liv. Ju längre tidsom går med ensamhet och få sociala kontakter, desto svårare blir det att brytamönstret. Alla jag frågat menar dock att det egna boendet främjar sociala kontakter.På frågan om de har någon att tala med som de litar på utanför familjen,svarar majoriteten ja. Nio har svarat nej på frågan, och några har undvikit attsvara på den. Hos barnen finns ett stort behov av att umgås med jämnåriga för attutvecklas och må bra. Knappt hälften av barnen i enkätintervjuerna uppger att dehar egna kamrater eller kontakter med barn utanför familjen. Många gånger är delärare eller personer som man möter i organiserad verksamhet den enda kontaktbåde vuxna och barn har med en infödd eller invandrad svensk. Det beskrivs somnågot mycket positivt.Den svenska asylhanteringen betonar vikten av att den asylsökande hållertanken på återvändande vid liv under hela väntetiden. I djupintervjuerna har jagbett informanterna berätta om de någon gång pratar om eller tänker på återvändandesom en möjlighet. Två har uppgivit att de inom familjen diskuterar omhur livet skulle te sig om de återvände. De allra flesta undviker dock att tala omframtiden därför att det ger upphov till stegrad olust och osämja. I barnenkäternaberättar barnen om sina tankar om framtiden. För de barn som kan göra sig enföreställning om denna, är återvändande inte ett alternativ. Fyra av de intervjuadebarnen kan dock inte uttrycka några framtidsvisioner i intervjun.Återvändandet beskrivs av informanterna uteslutande som ett hot, aldrig somen tänkbar möjlighet. De som i undersökningen har uppgivit att de mår relativtbra, skjuter undan tanken på avvisning. Hos dem som mår dåligt tycks oron föravslag och återvändande stark.Misstro mot dem som är satta att avgöra i ens ärende är vanligt bland informanterna.Flera säger sig visserligen ha tilltro till det svenska systemet och tillregelverket, men ser i stället brister hos enskilda människor som verkar i systemet.Man upplever sig orättvist och nonchalant eller direkt felaktigt behandlad,och några påtalar att man i asylprocessen inte blir bemött som en medmänniska,utan som ett fall. Denna känsla av att inte bli sedd som individ, utan som representantför en kategori, påtalas av flera informanter i olika sammanhang. Somasylsökande saknar man röst och plats i samhället. För den asylsökande finns iSverige idag en begränsad uppsättning mediala representationer av flyktingen attförhålla sig till. De flyktingar som möter oss i dagens media är förlorare, oavsettom de framställs som skrämmande främlingar eller i medkännande ordalag. Detkan få till följd att man internaliserar en nedsättande bild av sig själv, som förstärkerkänslan av hopplöshet och utanförskap. Det påverkar självförtroendet ochförhindrar identitetsbygget. Att befinna sig på flykt innebär i sig att identitetensätts i gungning. Förlust av tillhörighet, traditioner, kultur och anhöriga försätterindividen i ett rotlöst tillstånd. För dem som utsatts för tortyr som syftar till attMELLAN HOPP OCH FÖRTVIVLAN | 89