mellan hopp och förtvivlan Erfarenheter och strategier i väntan på asyl

förskoleklass, särskola, skolbarnomsorg och utbildning i grund- och gymnasieskolasom andra barn i Sverige. Både föräldrar och barn påpekade i intervjuernaatt de värdesatte barnens möjlighet till skolgång. Några bedömde det som heltavgörande för barnens hälsa och välbefinnande. Utöver kunskaper för att hanteravardagen, kan skolan ge trygghet och självkänsla, ge ett andrum i väntan ochmotverka oro. För många barn är det den enda arenan för att möta utomståendevuxna och andra jämnåriga barn. Men skoltiden är för de flesta långt ifrånbekymmersfri. När frågan kommit upp under djupintervjuerna, uttrycker någraföräldrar maktlöshet och oro. De upplever sig sakna inblick i hur skolan fungeraroch känner misstro mot lärare. Här finns också exempel på barn som hamnar ikläm mellan tilldelade och självupplevda kulturella identiteter, exempel på ochoro för mobbing och ett dubbelt utanförskap hos de asylsökande barnen.Att fly från sitt land kräver handlingskraft, styrka och mod. Den första tideni Sverige präglas ofta av lättnad. Ganska snart förbyts dock lättnaden i frustration.Väntan genomsyrar hela livssituationen. Informanterna beskriver väntandels som en ”tom tid”, präglad av tristess, stagnation och jobbiga minnen sominte kan bearbetas, och dels av oro, förvirring och nervositet. Flera säger sig intevåga lita på folk. De flesta i enkätintervjuerna anser sig inte kunna fylla tidenmed någon meningsfull eller utvecklande fritidssyssla. Vanmakten är ett ständigtåterkommande tema i berättelserna om asylsökandes vardagsliv. Frustrationenöver att inte kunna påverka sitt öde och planera sitt liv är stor.Av de 58 som intervjuats med enkätens hjälp är 18 ensamstående. Övriga harfamilj med barn eller lever i en fast relation utan barn. De allra flesta har föräldrar,syskon, kusiner, vänner eller mer avlägsna släktingar kvar i ursprungslandet. Liveti väntan på asyl skapar stora påfrestningar på förhållanden och familjeliv, oavsettfamiljens sammansättning och huruvida familjen är splittrad eller sammanhållen.Oro över familjemedlemmar i ursprungslandet framkallar ångest, och i kärnfamiljersom inte splittrats kan ansvaret för andra familjemedlemmarna ytterligarebidra till en redan stressad situation. Flera vittnar om en känsla av att inte räckatill för sina barn, och de föräldrar som har mindre barn menar att deras egen oropåverkar barnen på ett mycket påtagligt sätt. Det är svårt att inte kunna förklarasituationen för barnen eller ge besked om framtiden när de frågar om vad somska hända och varför de inte får stanna. Endast sju personer i enkätintervjuernabedömer att de har ett bra familjeliv i Sverige. De flesta uppger något av mittalternativen– ganska bra eller ganska dåligt – med tonvikt på det senare alternativet.Tio personer anser att deras familjeliv fungerar mycket dåligt. Skäl som angessärskilt är ekonomiska problem, ohälsa och stress.Ensamhet är vanligt bland informanterna. Asylsökandets tillfälliga karaktärkan uppresa hinder för möten och nya kontakter. Några bedömer att de inte orkarmed något socialt liv på grund av dålig mental eller fysisk hälsa. En lång väntan88 | MELLAN HOPP OCH FÖRTVIVLAN