mellan hopp och förtvivlan Erfarenheter och strategier i väntan på asyl

I enkätintervjuerna hade 43 av 56 svarande studerat i Sverige. Det rör sig nästanuteslutande om SFI. 25 av de 43 som hade studerat eller studerade ansåg sigha stor nytta av undervisningen och kunskaperna. Det bidrar till att struktureravardagen, det ger psykologiskt stöd och nödvändiga kunskaper, lyder några avkommentarerna. Nio menar sig ha relativt liten användning för studierna. Skälsom anges särskilt är att man inte kan koncentrera sig, eller att man inte orkareller förmår hänga med på undervisningen. Ingen har uppgivit att de inte harnågon som helst användning för studierna. I djupintervjuerna uttrycker mångainformanter uppskattning över alla tillfällen till strukturerande och givande aktivitetersom ges. Både i enkätintervjuerna och i djupintervjuerna betonas språketsbetydelse. Några som fått ett första avslag tidigt i asylprocessen och inte hunnitläsa någon SFI, beskriver hur integrationsprocessen stannar av, och hur känslanav utanförskap förstärks. Farhågorna kring svenskundervisningen har bland annatrört problematiken med det dubbla budskapet. Det befaras invagga asylsökandei falska förhoppningar om att få stanna. Om mottagandet blir alltför attraktivt,finns dessutom risk för att fler människor utan egentliga asylskäl söker sig tillSverige, menar man (SOU 2003:38). Frågan är om det är möjligt att integreraåtervändarperspektivet i svenskundervisningen.Det är mycket få av de asylsökande som har eller har haft arbete i Sverige. Ienkätmaterialet har sex personer av 56 angivit att de arbetar. I två fall har personenhaft arbete, men mist det i samband med ett avslag i sitt asylärende. Fler ur enkätintervjugruppen– 15 personer av 56 – har innehaft praktik. Könsfördelningenär jämn, och erfarenheterna överlag positiva. Praktiken ger vardagen struktur ochdistraherar tankarna från asylärendet. Men flera påtalar också att det inte kanersätta ett riktigt arbete. Den organiserade verksamheten kan ibland upplevassom konstruerad och mindre givande. Arbete betonas av alla informanter sombetydelsefullt för bibehållen hälsa – det får en att känna sig delaktig och behövd,det strukturerar vardagen med mening och innehåll, ger sociala kontakter, tränaren i språket och har potential att öppna dörrarna till samhället. Ekonomiska argumentkan väga lika tungt. Får man uppehållstillstånd, är integrationsarbetet redanen god bit på väg. Blir man avvisad, behöver man åtminstone inte bli skickadtillbaka helt utblottad om man har fått arbeta fram till verkställighet.För de flesta är vare sig arbete eller praktik aktuellt. Majoriteten av asylsökandei Västmanland och Uppsala län hade under undersökningsperioden fått etteller flera avslag på sina ansökningar, och hade därmed inte längre möjlighet attdelta i SFI. Väntan utan sysselsättning förstärker enligt många av informanternafrustration, nedstämdhet och ångest.För barnen är det skolan som kan åstadkomma rutiner och meningsfull sysselsättning,kontinuitet och förutsägbarhet i vardagslivet. Sedan 1 januari 2002har asylsökande barn och ungdomar upp till 19 år samma rättigheter till förskola,MELLAN HOPP OCH FÖRTVIVLAN | 87