mellan hopp och förtvivlan Erfarenheter och strategier i väntan på asyl

denna upplevt. Många asylsökande har mycket traumatiska erfarenheter i bagaget.Andra har flytt inför hotet om att råka illa ut, och bär inte med sig någraomedelbara erfarenheter av tortyr eller öppet förtryck. Hälsotillståndet påverkasockså av hur man bedömer sina möjligheter att få stanna, samt en rad biologiskaoch fysiska förutsättningar. Om man ska söka några gemensamma nämnare hosde individer som klarat sig bra genom asylprocessen, finner man dem kanskeframför allt i deras individualitet; i förmågan att möta yttre svårigheter som enutmaning, i konsten att planera sin framtid trots ovisshet och att trotsa livetsmotgångar (Seukwa 2005). ”Det är viktigt alltså, hur man kan påverka sin situation”,säger den unge afghanska mannen i intervjun. En positiv livsinställningoch stark självkänsla tycks förena dem som mår bra, liksom en aktiv vardag, fysiskaktivitet och ett brett kontaktnät. Hos flera av informanterna har man anat enokuvlig vilja och styrka, och trots svårigheter och smärta har några samtal präglatsav stark framtidstro och optimism. Framför allt tycks det handla om förmåganatt över huvud taget föreställa sig en framtid, och en dräglig sådan. När jagfrågat dem om hur de hanterar möjligheten av ett avslag, är det vanliga svaret attman undviker att tänka på det. Återvändande är inte ett alternativ, det är någotman skjuter ifrån sig för att kunna leva vidare (jfr Brekke 2004).Även de som mår sämre delar med sig av sina individuella strategier för atthantera vardagens ovisshet. Flera menar att det är viktigt att kunna prata medandra. Att försöka fylla vardagen med rutinskapande och givande aktiviteter ärett sätt att avleda negativa tankar; någon lagar mat, någon läser böcker eller tarlånga promenader. För några bottnar optimism och förtröstan i en stark religiositet.”Gud styr – det finns en mening med allt som händer”, säger en kvinna frånEritrea, och menar att det ger tröst. 39Genom att lyfta fram de goda exemplen kan man kanske i någon mån brytaupp den eländesdiskurs som präglar asyldebatten. Men därmed ökar också riskenför att man lägger över hela ansvaret för situationen på den enskilde individen.De ”framgångsrika” flyktingarnas berättelser präglas ju främst av hur de självahanterat situationer, och deras asylärenden har inte skilt sig på något gemensamtoch avgörande vis från andras. Flera betonar också i intervjuerna det egna ansvaret.Men hur kan omgivningen hjälpa flyktingen att bli stark? Vilka faktorerkan bidra till att upprätthålla och förbättra hälsa och undvika mental och fysisknedbrytning under väntetiden? I stället för att fokusera på individens resurser, villjag i det följande försöka att lyfta fram de asylsökandes egna röster om hur tideni väntan på asyl skulle kunna bli lättare genom utifrån kommande faktorer.39 För en utförlig diskussion om religiositetens betydelse för meningsskapande i asyltillvaron, se religionspsykologenÅsa Löwéns avhandling Asylexistensen villkor (2006).80 | MELLAN HOPP OCH FÖRTVIVLAN