mellan hopp och förtvivlan Erfarenheter och strategier i väntan på asyl

över sina möjligheter i hemlandet. Hon hade packat väskorna och stod i begreppatt återvända när den tillfälliga lagen kom, och hon fick en ny möjlighet att prövasitt ärende. Upplevelsen beskriver hon som dubbel. Hon är glad över den nyachansen, men har samtidigt kastats tillbaka i det ovisshetens vakuum som honupplevt som nedbrytande.I barnintervjuerna har det inte ställts några frågor om återvändande. Däremothar barnen ombetts beskriva sin framtid. För de barn som kan göra sig enföreställning om framtiden, är återvändande inte ett alternativ. Barnens beskrivningari enkätintervjuerna skiljer sig förmodligen inte på något avgörande sättfrån svenska barns och ungdomars. De drömmer om framtida yrken som doktor,fotbollsspelare, kirurg och tandläkare, att jobba på en båt, hjälpa människor elleröppna en karateklubb. Det får förmodas vara ett gott tecken att barnen funderaröver sin framtid och drömmer om hur livet ska komma att te sig. Fyra av deintervjuade barnen kan dock inte uttrycka några framtidsvisioner i intervjun, villbara vara ”hemma” eller har inte tänkt något på framtiden.Återvändandet beskrivs av informanterna uteslutande som ett hot, aldrig somen tänkbar möjlighet. Om det någon gång diskuteras, är det inte för att finnalösningar eller alternativa vägar. Antingen förtränger man den tänkbara utgångenav sitt asylärende, vilket i undersökningen är den strategi som utmärker dem sommår bättre, eller också drömmer man mardrömmar om att skickas tillbaka ochoroar sig över avslag och avvisning. Jan-Paul Brekke fick i sin undersökning omasylsökandes upplevelser av väntan på asyl liknande resultat (Brekke 2004:29ff ).Återvändandet framstår inte som ett alternativ över huvud taget.Misstro mot myndighetspersoner”Svenskarna är bra, Sverige är bra tycker jag – men inte Migrationsverket ochUtlänningsnämnden” säger en kvinna under intervjun. Samma föreställning återkommeri flera intervjuer. Det finns en tydlig skillnad i hur man ser på dem somjobbar i frivilligorganisationer och vården och dem som jobbar i myndigheter ochMigrationsverket. De förra upplevs generellt sett som ”snälla”. Flera nämner spontantenskilda individer i verksamheterna som de anser har haft en stor betydelseför deras vistelse i Sverige. De senare beskrivs av några på ett sätt som kan tolkassom att de är känslokalla, illvilliga eller maktfullkomliga (jfr Norström 2004).Flera säger sig ha tilltro till det svenska systemet och till regelverket, men ser istället brister hos enskilda människor som verkar i systemet. ”Det är inte reglernasom bestämmer, utan handläggarna” säger en kvinna från Eritrea. Misstro motdem som är satta att avgöra i ens ärende tycks vara vanligt. Några upplever starkmisstro mot systemet, och tolkar beslut och avslag som utslag av personlig illviljaeller ”straff ” från myndigheten. Tre informanter bedömer att det kan vara negativtför deras asylärenden att prata med media eller offentligt uttala sig negativt om74 | MELLAN HOPP OCH FÖRTVIVLAN