mellan hopp och förtvivlan Erfarenheter och strategier i väntan på asyl

dåligt. Skäl som anges särskilt är ekonomiska problem, ohälsa och stress. ”Hurkan man bedöma? Vi håller ihop efter allt vi gått igenom,” säger en man.Asyltiden tycks för många uteslutande handla om krass överlevnad och omatt hålla ut. I djupintervjuerna berättar några informanter mer utförligt om familjesituationen.Här framkommer oro, sorg och saknad över dem man lämnatkvar i ursprungslandet och ångest över att inte räcka till för sina barn. Ämnet ärkänsloladdat och svårt att prata om. Det blir både skratt och tårar under intervjuerna.En man menar att man i den pressade situation man befinner sig lätttappar tålamodet och blir arg, och att det kan gå ut över familjen. Flera föräldrartalar om svårigheten med att ta hand om sina barn på ett tillfredsställande sättunder väntan på asyl. Flera informanter vittnar om att de inte orkar tillgodosesina barns känslomässiga behov, och att de upplever att de överför sin egen ångesttill barnen. Det är också svårt att inte kunna förklara situationen för barneneller ge besked om framtiden. Flera föräldrar berättar att deras barn ofta frågarom framtiden, om hur länge de måste vänta och om varför de inte får stanna.Känslan av att befinna sig ”mitt i mellan eller utanför” samhället tycks påtagligäven för barnen. ”Får vi uppehållstillstånd i Kosovo om vi blir skickade tillbaka?frågar den två-åriga dottern i en familj. ”Varför har vi ingenting?”, ”Varför reservi ingenstans?” – barnen som går på dagis och i skolan jämför sig med jämnårigabarn och funderar över varför de inte har råd att köp samma saker ellerhandla kläder eller följa med på skolresor som sina jämnåriga. En femårig pojkeville gärna resa någonstans under sommarlovet, eftersom alla hans dagiskompisarhade diverse aktiviteter inbokade under sommaren. Mamman ordnade biljettertill en Ålandsbåt för att pojken skulle få uppleva lite sommarlovskänsla och brytavardagstristessen. Mamman och hennes pojke fick emellertid inte lov att åka påsin Ålandsresa. Det är nämligen förbjudet för asylsökande att resa. 35 ”Som asylsökandeär man fängslad”, säger hon.Människor och möten”Man blir galen om man inte har kompisar, vänner eller syskon”, säger en kvinnafrån Eritrea. En man som tidigare bott på samma förläggning som henne tog sittliv tidigare under vintern genom att dränka sig. Han saknade vänner. Nu berättarhon om händelsen hemma i sin lägenhet, medan hon vaggar sitt lilla barnpå axeln. Själv är hon stark, menar hon, därför att hon har ett utvecklat socialtnätverk.Migrationsverkets roll är att tillgodose de asylsökandes basbehov. De tillhandahållerett boende och en liten summa pengar till mat och dryck samt anvisar35 Det reser en del hinder för barnen även utanför familjen. Exempelvis hindrar det skolbarn för att följa medpå skolresor (Brekke 2004:39).70 | MELLAN HOPP OCH FÖRTVIVLAN