mellan hopp och förtvivlan Erfarenheter och strategier i väntan på asyl

FamiljelivI Uppsala fanns den 2 maj 2006 86 asylsökande familjer med barn och 12 utanbarn registrerade i Uppsala län. Ensamma föräldrar var 36. I Västmanland fannsvid samma tidpunkt 243 asylsökande familjer. 40 par utan barn fanns registreradeoch 108 ensamstående föräldrar. 34Nära familjemedlemmar kan ge upphov både till trygghet och till ökad stress.För dem som har släkt, vänner eller familjemedlemmar kvar i en otrygg situationi hemlandet, är oron givetvis stor. Det är vanligt att familjer på flykt av splittrasi samband med flykten – av ekonomiska, praktiska eller politiska skäl (Hadodo& Åkerlund 2004:13). Av de 58 som intervjuats med enkätens hjälp är endast18 ensamstående. Övriga har familj med barn eller lever i en fast relation utanbarn. Ett par yngre människor som intervjuats lever med sina föräldrar. Endastsex av dem som har familj har uppgivit att familjen splittrats i samband medflykten. Frågan rörde kärnfamiljen. De allra flesta har fler sociala anknytningari ursprungslandet; föräldrar, syskon, kusiner, vänner och mer avlägsna släktingar.Många kommer från länder där familjemönstret traditionellt sett utgår från ettkollektivt livsmönster, till skillnad från det individcentrerade livsmönster sompräglar det västerländska samhället, vilket ofta hänger samman med utvidgadefamiljer som inte bara rymmer föräldrar och barn, utan även kan omfatta äldregenerationer, syskon till föräldrarna och deras barn.Det är uppenbart att livet som asylsökande skapar stora påfrestningar på förhållandenoch familjeliv. För ensamstående föräldrar blir ansvaret för att skapa enfungerande vardag en mycket stor press (Hadodo & Åkerlund 2004:14). Finnsfamiljen med kan det skänka trygghet och en viss stabilitet i en situation som iövrigt präglas av ovisshet. Men även för familjer som inte splittrats kan ansvaretför de andra familjemedlemmarna bli betungande i en situation då all energikanske går åt till att hålla sig själv på fötter. Ansvaret för familj och barn kan naturligtvisytterligare bidra till en redan stressad situation. Oro för släktingar ochvänner som är kvar i hemlandet eller saknas, för barnens framtid och det egnaförhållandet framkallar ångest och saknad. Om alla i familjen har psykiska och/eller fysiska problem, och inte förmår stötta varandra, blir det en belastning påindividens hälsa. Det kan också leda till att någon i familjen får bära en orimligtstor börda, om den andra föräldern inte orkar dela ansvaret för familjen.Endast sju personer i enkätintervjuerna bedömer att de har ett bra familjelivi Sverige. De flesta uppger något av mittalternativen – ganska bra eller ganskadåligt – med tonvikt på det senare alternativet. En familj som levt som gömda inärmare ett halvår, menar att familjelivet blev betydligt mycket bättre sedan barnenblev skolplacerade. Tio personer anser att deras familjeliv fungerar mycket34 Uppgifter beställda från Migrationsverkets informationsenhet.MELLAN HOPP OCH FÖRTVIVLAN | 69